Allmänt Debatt Tillsammans är vi starka

Ang. ”30 000kr betalt för att könsdiskriminera, tack facket!”

Nyligen skrev jag ett brev till Unionen, som finns att läsa här. Det kom ett svar!

”Hej Johanna,

Tack för ditt brev till Unionens förbundsordförande.

En av Unionens viktiga uppgifter är att företräda medlemmar när arbetsgivare gjort sig skyldiga till överträdelser av lagar eller avtal. I det fall du skriver om, som också tagits upp i tidningen Kollega, så är det en medlem som vänt sig till Unionen för att få hjälp. Unionen gör då en värdering av ärendet som till exempel handlar om huruvida det finns något som går att driva utifrån lag och avtal. I det här fallet ansåg även arbetsgivaren, Trollhättans kommun, att det var ett fall av diskriminering och de betalade ett skadestånd till medlemmen. Unionen uppfattar dessutom att kravet från vår medlem var välgrundat eftersom ett absolut krav på handskakning inte kan vara en grund för om man får ett arbete eller inte, särskilt om inte arbetsgivaren kan motivera att det är en omistlig del av arbetsuppgifterna.

Du skriver i ditt brev att ”Sverige är i grund och botten ett kristet land som bygger på sådana seder och måttstockar för hur vi beter oss”. Samtidigt har vi i Sverige religionsfrihet, någon statsreligion finns inte och inte heller någon statskyrka, utan riksdagen har istället antagit lagar som ska skydda enskilda mot diskriminering på grund av religion eller annan trosuppfattning – till exempel i arbetslivet. Den lagstiftningen är ett skydd även för Unionens medlemmar, och när en arbetsgivare bryter mot lagen och en medlem vill ha hjälp då är det Unionens skyldighet att hjälpa medlemmen – utan någon värdering av huruvida lagen är rätt eller fel.

Diskrimineringsförbudet i den svenska lagstiftningen omfattar också arbetssökande och personer på/inför praktik. En arbetsgivare som ska anställa en person får inte behandla en arbetssökande sämre än den skulle behandlat en annan sökande, grundat på den personens religion. I det fall som förekommit i media så är det känt att arbetsgivaren grundat sitt beslut på att den arbetssökande inte tog i hand, med hänvisning till sin religion. I en del verksamheter är det nödvändigt att kunna röra vid personer oavsett kön, beroende på arbetsuppgifter. I detta fall gjorde dock arbetsgivaren bedömningen att beslutet att vägra praktikplats utgjorde en otillåten diskriminering.

Att en person inte tar en annan person i hand behöver inte vara ett uttryck för bristande respekt. Även om det är ett vanligt sätt att hälsa på i Sverige så finns det alternativ. Unionens chefsjurist Martin Wästfelt kommenterade i artikeln i Kollega allmänt utifrån hur diskrimineringslagstiftningen ser ut i Sverige:

-Ingen diskrimineringsfråga är solklar, det är mycket som ska avvägas mot varandra. Men enligt diskrimineringslagstiftningen kan den svenska seden att ta i hand inte vara ett absolut krav för att få en anställning eller för den delen en praktikplats, i så fall måste arbetsgivaren kunna förklara varför.

Hälsningar
Martin Jefflén 
Demokratisekreterare
Ledningssekretariatet Unionen 

Olof Palmes gata 17
105 32 Stockholm
martin.jefflen@unionen.se
www.unionen.se”

Jag har all förståelse för att våra fackförbund måste följa Sveriges Rikes Lagar. Jag har också full förståelse för mitt eget behov av civilkurage. Sedan så undrar jag vad som händer den dagen jag vänder mig till mitt fackförbund när min kollega vägrat ta mig i hand p g a att jag enligt hans religion är smutsig, och jag känner mig kränkt och diskriminerad? Får jag 30 000?
Självklart måste facket hjälpa sina medlemmar, precis som Martin Jefflén skriver, därför har jag funderat mycket över varför detta fackförbund gick över min mors huvud när hon verkligen behövde hjälp, och förhandlade med företaget till min mammas nackdel. Striden om sin egen rätt fick hon sköta helt själv, efter ett arbetsliv som aktiv facklig representant. Som den kämpande människa hon är fick hon rätt till slut. Men det krävde så mycket ilska, tårar och vanmakt helt på egen hand. Min mamma är min hjälte, BIG TIME!

Nej, vi har ingen statsreligion. Men än så länge har de flesta av oss en uppfostran som bygger på kristliga värderingar oavsett om vi vill se det så eller inte. Och jag tror det är till stor gagn. Den äldre generationen i Sverige (som byggt upp detta land med sina händer utan tack) är de som vet vad begrepp som ”respekt”, ”civilkurage” och ”väluppfostran” faktiskt betyder. Lär vi av dem idag?!

Ursäkta min otroliga bitterfittighet men besvikelsen på fegsamhället vi bygger upp här rinner över nu. Jag stannar nog i facket en stund till, för jag tror hoppas och vill!

No Comments

    Dela gärna med dig av dina tankar med en kommentar!

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

    %d bloggare gillar detta: