Browsing Category

Allmänt

Allmänt

2018 – min personliga lista

Jag ser tillbaka och reflekterar över året som gått med en lite mer personlig lista. Tycker det är intressantare och mer givande än att bara rada upp vad jag haft för mig.

1. Vad mådde du bra av 2018?

Att äntligen ha möjlighet och lite ork att läsa skönlitteratur i sängen innan jag somnar. Inte gjort det sedan innan vi fick barn. En liten sak som är en stor lycka för mig, stunden när jag får försvinna bort från min egen tillvaro och besöka någon annans! Nästa må-bra-sak var att jag började träna igen i höstas. Småskaligt på hemmaplan, men det lilla gjorde under för både energi och sömn. Det sket sig dock strax före jul, vilket har resulterat i insomnia och utmattningskänsla. Ska sluta vara förkyld och annat tjafs nu och hoppa på motionscykeln!

2. Vad har du sörjt 2018?

Att jag som kvinna och mor är så ofantligt hård mot mig själv och låter känslan av otillräcklighet ta över, trots att jag med förnuftet vet att jag presterar mer än nödvändigt och är en sjuhelvetes bra mamma (precis som alla andra som gör sitt bästa). De sista veckorna nu sörjer jag att föräldraledigheten snart är slut och tiden med barnen drastiskt kommer minska. Blev lite överrumplad av de känslorna då jag längtat efter att börja arbeta igen och snarare trodde det skulle kännas lätt. Det känns allt annat än lätt.

Jag har också sörjt att tiden på min förra klinik är slut för alltid. Människorna jag kommer sakna därifrån. Nostalgi från en helt fantastisk tid.

Tandsköterskor

Behnaz och jag i klinikens reception.

3. Testade du något nytt?

Ja, att stå som utställare på Swedental, Sveriges största tandvårdsmässa. Presenterade mig själv med vad jag gör i form av text, foto och engagemang. Lobbade även för min monterkollega tandsköterska Hannah Sjöholm såklart. För stöttar man tandsköterskan bredvid så blir livet ljusare och framtiden starkare.

4. Vad la du mest tid på?

Byta blöjor, fixa mat och torka kladd. Nästa gång någon frågar mig om det inte blir långtråkigt att bara gå hemma med barn (vad hittar du på egentligen om dagarna?) kommer jag trycka en bajsblöja i ansiktet på vederbörande. Jag har redigerat foton med skrikande bebis i knät och skrivit blogginlägg klockan fem på morgonen för att det gick då. Har fått kommentarer om att jag borde pausa bloggandet och engagemanget, men vill man något får man själv se till att nå dit. Ingen annan gör det åt en och livet väntar inte alltid på att man ska få den där tiden och den där orken. Bara man planerar för en mjukare framtid.

5. Vem vill du tacka och varför?

Jag vill tacka min före detta chef och tandläkare för mina första år som tandsköterska. Vi fick ett gäng helt fantastiskt roliga, ibland slitsamma, år på den lilla kliniken. Vi har både kämpat och glatts tillsammans, och det har varit värt varenda minut av arbete och lång resväg. Tack för att jag fått vara en del av en klinik som alltid satt patienten främst, men också personalen! Ömsesidig respekt har varit ledordet och oavsett vilket hemskt morgonhumör jag gottat mig i så vände det när jag klev innanför klinikens dörr. Varje morgon. Tack för att jag fick vara ny och okunnig. Tack för att jag fick förtroende att flyga fritt i buren. Tack för all arbetsglädje!

Jag vill också tacka tandsköterska Hannah Sjöholm med familj för era öppna armar och öppna sinnen. Tack för fantastiskt samarbete och för att ni värdesätter tankar och idéer som går utanför ramarna. Tack för er medmänsklighet och förmåga att lyfta andra!

Ett ständigt tack till Karin Sjögren för alla kloka råd, pepp och härlighet! En värld utan Karin Sjögren vill jag inte vara med om.

Tandsköterskor Johanna Ene och Hannah Sjöholm.

Jag och tandsköterska Hannah Sjöholm jobbade flitigt inför Swedental.

6. Vad är du stolt över när du ser tillbaka på året?

Att jag lyckades underhålla bloggen med små barn hemma och även utveckla mitt skrivande till att skriva artiklar för tidning. Att jag föreläste på en konferens bara för tandsköterskor och utöver min egen talartid fick hoppa in och göra en improviserad programpunkt med Karin Sjögren och Mikael Zimmerman. För bara ett par år sedan hade jag aldrig för mitt liv trott att jag skulle våga något av det.

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Dream Team? Mikael Zimmerman, Karin Sjögren och Johanna Ene.

7. Vem saknade du?

Både min förra chef och min tandsköterskekollega från gamla kliniken. Kändes så tomt att inte ha våra dagliga samtal om livet och analyser av människan.

8. Vilka lärdomar tar du med dig från 2018?

Att vara snällare mot mig själv! Tillåta mig själv att spendera en kväll med dataspel istället för att känna tvång att uppdatera blogg och annat. Livet måste få vara lustfullt när det faktiskt är möjligt. Lärde mig också att det är extremt energikrävande att föreläsa och att man fullkomligt tömmer sig själv. Tystnad och ensamhet är viktigt för att orka.

9. Största utmaningen?

Att vara förälder.

Mor och dotter.

Ibland händer det!

10. Vilka dagar minns du speciellt?

Swedental, dagarna i montern. Kändes som att befinna sig i en väldigt speciell bubbla av härliga människor och inspiration från våra möten.

Min väns bröllop. När jag trodde att jag aldrig i mitt liv skulle gråta på en sådan tillställning, men mot slutet av mitt spontana tal grinade som en gris för jag tycker så fasligt otroligt mycket om dem båda. Nu måste jag hoppa till nästa fråga för snart börjar jag grina igen!

Bröllopsfotograf Johanna Ene

Fick äran att vara bröllopsfotograf och föreviga dessa fina. Åh!

11. Hur har du utvecklats under året?

Fått utveckla mitt skrivande genom att börja skriva artiklar för tidning. Utbildat mig för detta en gång i tiden men då blev det aldrig att jag började jobba med det. Känns görkul!

Självklart har jag utvecklats massor som förälder och människa. Barn gör det med en, griper ens själ med ett dödsgrepp och släpper inte taget för resten av ens liv. Skrämmande vackert är vad det är. 🙂

12. Vad inspirerade dig 2018?

Mina döttrar. De har t ex inspirerat mig till en helt ny blogg som ligger som ett utkast. Men det har jag ju inte tid med… 🙂

Många andra tandsköterskor har inspirerat mig genom mailkorrespondens vi haft och möten vid olika träffar. Ni är så många fantastiska där ute!

Swedental 2018

En liten stund, så mycket glädje!

13. Bästa besluten 2018?

Att söka nytt jobb då min chef slutade, och att ta beslutet att bara söka 80% och ge mig själv en helt egen arbetsdag dedikerad till text, foto och engagemang. 2019 får jag det!

14. Hur tog du hand om dig själv?

Lånade en motionscykel att ha i köket. Cyklade 20 min varannan dag tills förkylningen tog mig med storm. Gjort mitt bästa för att träna lite yoga. Börjat läsa skönlitteratur igen, själen tackar mig! Jag har också på sätt och vis ändrat kosten. Tröståt sötsaker något vansinnigt under graviditeten, så nu har allt sött varit bannlyst i hemmet fram till julen. Testat att äta en mer antiinflammatorisk kost, vilket faktiskt gjort att min kropp mått bättre.

15. Vad vill du göra om 2019?

Komma ut i naturen mer, och ägna mer tid åt att odla och pyssla om vår stackars trädgård. Tror det är livsviktigt när man är instängd på en klinik hela dagarna. Eller i sin skrivarlya. Skapa mer kontrast till det sterila helt enkelt, jord under naglarna och rufsigt hår.

Fötter

 

Vad tar du med dig från 2018, lärdomar och nya mål? Kommentera gärna. 🙂

(Den här blogglistan har jag lånat från Reaktionista, tack!)

Allmänt

Sista tiden

Hej på er!

Tänkte mest ge lite livstecken ifrån mig, och vädra hjärnan. Har varken haft tid eller ork att blogga nu, jobbat på andra texter med prioritet och i ärlighetens namn har det kanske inte varit den lättaste vägen att kombinera föräldraledighet med blogg och engagemang. Men för mig har det heller inte funnits en annan väg. Jag bara måste få göra det jag gör för jag vill aldrig att elden ska falna i mitt hjärta. Och jag vill visa den för mina barn. Men nu är jag trött. Så evinnerligt trött, och hemskt förkyld.

Om två veckor börjar jag jobba igen efter över ett år hemma med barn. Sett fram emot det, längtat. Men nu plötsligt är det som om en mörk separationsångest krupit fram i mig. Och det var så mycket mysigt vi skulle göra denna veckan, men jag är bara totalslut, sjuk och ledsen. Tvångskramar min ettåring i sängen om nätterna och släpade fram pepparkaksbak åt treåringen idag. Klart vi ska baka pepparkakor, sa jag samtidigt som jag under processen insåg hur mycket jag faktiskt avskyr att baka pepparkakor. Hade helst velat dricka en kopp kaffe och käka upp degen. Får man ens erkänna en sådan sak så här i julefröjdens tid?

Det här med att ha småbarn och fixa en fröjdefull jul, just nu är mina lufthål som svårgenomträngliga piprensare på grund av det. Man vill ju se de där tindrande barnaögonen så förgjordat mycket, vill så mycket att det gör ont i hjärtat. Men ibland måste det få räcka, vara nog med det man mäktar med. Eller finns det snabbspår till fulländad julafton? Det kanske kallas julfilmer?

Om ni har tips på mysiga julfilmer som passar en treåring får ni hemskt gärna skriva. Jag vill ligga platt i soffan med två barn som jag kan sniffa på och gråta lite så att de inte märker det. Ja, det är nog det enda jag verkligen vill just nu. Ganska fint ändå. Gråten också. Jag kanske behöver grina av mig, få sörja att den här perioden i livet med småttingarna hemma strax är slut.

Foto Johanna Ene

Allmänt

Vademecum tand-créme annons från år?

Hittade den här fin-fina tavlan av en gammal annons för Vademecum tand-créme på loppis! Blev SÅ glad!

Vademecum tand-créme annons retro

Men nu måste ni hjälpa mig, vilket årtal är den gjort? Jag har googlat mig grå i ansiktet utan resultat. Funderar på att maila Barnängen.
Min gissning är 1950-tal.

Vademecum tand-créme annons retro

Stiligast i världen är den ju ändå. Vill hitta fler att bekläda mitt lilla kontor med inför min officiella arbetsstart där i Januari. 🙂

Allmänt Lön/Ekonomi

Nyckeln är alltid du

När jag talade på konferensen Tandsköterskan i Fokus fick jag en fråga om vad man ska säga för att påverka lönen som nyutexaminerad tandsköterska på lönesamtal. Jag svarade att du ska tänka igenom vad du är verkligt bra på, prick allt. Även sådant som inte rör tandvård, men som möjligtvis kan komma till nytta.

Men det räcker inte att göra den listan. Du måste känna att det är sant. Verkligen k ä n n a. För vem ska tro på dig om du inte tror på dig själv?

Jag är fullt övertygad om att nyckeln till framgång är det ingen annan som har, den bär vi inom oss och det är helt och hållet vårt eget ansvar att förvalta över den.

FÖR VI KAN. DU OCH JAG.

Det är inte en självklarhet att kunna trolla fram den där nyckeln, känna tron på sig själv och köra. Jag har kämpat med det och funderat över den saken så länge jag kan minnas. Det tog till vuxna år innan jag inte bara sa ”jag kan detta” utan också kände det inifrån. Kan jag komma dit så kan du också, för jag är då ingen underlig uggla (eh eller jo?) med specialattacker som flyger i natten.

Nyckeln är alltid du

Det är DU.

 

”Men jag känner mig så osäker, jag kan inte tillräckligt.” Jag hör det ofta. Jag blir ledsen, och lite arg. Du har rätt att känna precis som du gör, men du har även en skyldighet gentemot dig själv att rota fram den där sabla nyckeln och låsa upp din tro på dig själv! Det kanske tar tid, det kan vara ett berg att bestiga, men är det inte värt det?
Om inte så är det dags att lägga ner, sluta be om högre lön, sluta klaga och acceptera dödläget.

Det är helt OK att be om pepp. Be om råd, vägledning och en knuff i rätt riktning så att hjärnan kan börja snirkla sig fram på rätt väg.
Det är inte OK att skylla på andra, släppa ansvaret för sin egen lycka och säga att du inte kan. Det är att ge upp. Sådan sysslar vi tandsköterskor inte med!

PEPPA VARANDRA. DET TJÄNAR VI ALLA PÅ.

Här kommer några tips på sådant jag finner peppande, stärkande och inspirerande:

Vilket är ditt bästa tips för att stärka självförtroendet inför något där du känner osäkerhet?

 

Allmänt

En vanlig tisdag

Jag brukar ha väldigt ämnesinriktade inlägg, men nu blir det en inblick i helt vanlig himla vardag! Tisdag är det.

Jag har nöjet att njuta av bra nätter med barn som sover i sina sängar nu mer. Så livet som föräldraledig med treåring och 9-månaders är ofta bra. Sömn är ju den magiska nyckeln. Men så idag har jag ett spännande möte på en tandvårdsklinik, tänkte mycket på det igår kväll och var i vanlig ordning omåttligt uppskruvad. No sleep for me. Somnar mitt i natten. Väcks ca halvtimmen senare och strax finner jag mig som en korv mellan två barn i sängen. En mardrömsorolig stor och en asglad bebis. Tvingade oss alla till en timmes försovning och gick upp som en furir till fronten. ÄT frukost! TA PÅ kläder! KISSA! GAPA (borstar tänder)! AVMARSCH, alle man UT! Eftersom jag ändå hann dricka kaffe var jag glad och trevlig när vi kom till förskolan. Fast det blir man där, ändå. Dock dumt att chansa.

Hemma efter lämningen behövde jag svara på mail och kolla exakt hur tomt bankkontot var. Föräldraledighets eko-ko-ko-ko var det där. Under tiden sitter bebis och tuggar i sig sidor ur en gammal bok. Litteratur är ju bra, förkovra dig bäst du kan lilla vän! Dricker micrat kaffe medans jag tänker på att min mage inte mår bra och jag måste verkligen ta tag i att ändra kosten. Mmm gammalt kaffe. Matar och lägger bebis. Hittar mitt kalla kaffe med en fluga i. Svär och häller ut det. Matar mig själv med överbliven korvstroganoff. Tänker på magen som gör ont. Skriver handlingslista med andra saker än korv.

Så fort jag har en stund över från barnen är det skriva och allt annat kring blogg, föreläsande, foto och engagemang som ska göras. Jag älskar det! Allt det kreativa. Men samtidigt är det en press att hinna i de små luckorna som blir. Det är en känslomässig bergochdalbana från stark eufori till stress och ångest. Funderar mycket över framtiden nu. Vad är viktigt? Vad får det kosta i både tid, energi och pengar? Jag gillar utmaningen trots allt.

Nu har jag skrivit en lång lista med viktiga frågor att ställa på anställningsintervju. Köp inte grisen i säcken, den kan vara otämjd eller redan död. Tack för alla bra tips på frågor ni kommit med, älskar våran Facebook-grupp! Vi är så himla grymma tillsammans. 🙂 Sitter också just nu och snickrar på ett Facebook-event inför Swedental, där ska info finnas om alla bra montrar för oss tandsköterskor och var hur när vi kan sammanstråla om vi önskar. Jag kommer hänga där i dagarna tre och det vore såklart otroligt roligt att få heja på så många som möjligt.

När bebis vaknar måste jag kissa och hon sitter bredvid och gallskriker. Såklart fruktansvärt med mammor som måste släppa taget om en och kissa. Sedan sorterar vi barnkläder.

Vi ärver och får mycket vilket är otroligt tacksamt men gör att vi själva sällan väljer kläder. Väljer dock bort en del. T ex alla kläder med budskap om utseende och hur man ska vara. Bara genom att gå igenom alla dessa flickkläder har jag lärt mig att man ska vara ”beautiful girl”, cute, precious, sweetest thing, princess och så ska man le. Smile! Pojkkläderna saknar dessa uppmaningar. Fast ja, de ska vara superhjältar istället och det är väl ta mig tusan rätt himla ouppnåeligt. En annan notering jag gjort är att många byxor gjorda för flickor har detaljer på rumpan, allt från en utstående volang till katter och smileys. Ser aldrig detta på pojkbyxor. Drar slutsatsen att vi tidigt ska lära oss att uppskatta en flickas bakdel, eller vad fan är meningen?! Det är svårt att någonsin få en förändring för jämställdhet överlag om vi redan från spädbarnsålder stämplar våra döttrar till att vara söta prinsessor med behagfulla bakdelar. Oskyldigt tycker några, men jag säger att det börjar redan där och då. Det är vi vuxna som väljer åt dem.

Ja, det är sådant jag ofta tänker på väldigt vanliga vardagar medan jag sniffar bebisnacke och bygger med lego. Eller som just nu, blir nersnorad av jättegrinig bebis som gnuggar in tårar och snor mot min bröstkorg. Hoppas jag hinner tvätta mig lite innan mötet i eftermiddag. Hoppas jag hinner fixa någon annan mat än korv. Jag och äldsta barnet ska skörda malva-frön idag om det inte är för fuktigt. Sedan ska vi göra fröpåsar av gamla böcker och lägga på bytarbordet under förskolans skördefest. Det är planen åtminstone, sedan får man se hur det går haha.

Malva

Vår Malva tidigare i somras.

 

Allmänt

Så du vill gräva i andras munnar?

Det finns några saker som tandsköterskan inte vill höra på festen eller middagen, men tyvärr oftast hamnar i konversation om ändå. Jag tror det kan gälla för de flesta inom tandvården. Ibland är det bättre att hålla tyst om sitt yrke för så kul är det inte att snurra champagneglaset i takt till tirader om dåliga tandläkare, dyra räkningar, påstådda felbehandlingar och hur äckligt det måste vara att jobba med att gräva i folks munnar.

Så vad gör vi? Dödar diskussionen snabbt, eller ger råd och skickar faktura efter rådande timarvode?

”Så du vill gräva i andra människors munnar?”

Jag fick ett mail från en läsare som pluggar till tandsköterska och ofta får höra ”Så du vill gräva i andra människors munnar?”, och tycker att det låter negativt och nedvärderande. Hur kontrar man?

Jag svarar: ”Ja det vill jag! Det är sjukt intressant med munhälsa och tänder. Och jag får jobba med något meningsfullt varje dag. Det känns skitbra.”
Säg det med stolthet! Och med glädje, kaxighet, självklarhet. Sedan är du ganska klar med det samtalet tycker jag.

Verkligen vanlig reaktion från omvärlden det där. Dock har jag aldrig tagit sådant på så stort allvar. Jag har tänkt att jag själv hade reagerat på liknande sätt gällande folk som jobbar med fötter. Lägg inte några känslor eller vikt i de kommentarerna. Människor är i allmänhet korta i tanken och häver ur sig saker baserat på sina egna direkta känslor utan att tänka efter. För att de kanske är tandvårdsrädda, eller precis som att jag tycker att fötter är lite vidriga så tycker de att munnen är det. Jag kan nästan lova att i de flesta fall har kommentaren inget med varesig dig eller ditt yrkesval att göra, utan snarare dem själva. För de vet med sig att de aldrig hade pallat ditt jobb. Hatten av för dig!

”Tror du verkligen jag måste gå till tandläkaren med det här (gapar, pekar)?”

Folk som i diverse sociala sammanhang vill ha dina expertutlåtanden, helst med tillhörande svar som intygar att de visst inte behöver gå till tandläkaren.

Jag svarar: ”Jag jobbar inte nu. Ring din tandläkare på måndag.” Använder demonstrativt min bordsdryck som munskölj.

”Min tandläkare lurar mig på pengar!”

Det här samtalsämnet är jag personligen så less på att jag vill kräkas. Var jag än befinner mig så är det då någon som ska vifta förfärat med sina tandläkarräkningar och uppfodrande fråga mig ”Det här kan väl ÄNDÅ inte STÄMMA?!”. Joho då det stämmer säkert helt förträffligt bra, vill jag svara.

Senast svarade jag: ”För mig låter det rimligt. Ungefär där ligger vår taxa också. Tandvård är dyrt. Men vill du veta varför din tandläkare debiterat som den gjort och vad åtgärdskoderna innebär i din behandling ska du fråga tandläkaren nästa gång. Jag kan inte svara på det. Din tandläkare kan.” Uppmaningen om att fråga berörd tandläkare upprepade jag ca tre gånger. Personen ville verkligen inte ha det svaret.

Så är det oftast. Människor vill beklaga sig och förfasa sig, få sympati och stöd i sitt jämmer. Sanningen är att det så gott som alltid är personer som faktiskt har möjlighet att lägga undan en liten slant varje månad för att ha råd med tandläkaren. De har även råd med service av sin bil, gå till frisör några gånger per år och gå ut och ta ett par öl. Visst ska vård inte vara en klassfråga, det är jag den första att skriva under på! Men nu är läget dyr tandvård och jag är förbannat trött på gnäll från folk som har råd och fjäskar medlidande. Lägg av, det är pinsamt.

”Tandläkaren vill rotfylla min tand men jag VET att det inte behövs.”

Patienten som Googlar allt och alltid vet mer än tandläkaren. Snälla, diskutera inte med dessa personer på din fritid. De äter din energi och dödar din arbetsglädje. Du kommer heller antagligen aldrig övertyga dem om att deras tandläkare kan något.

Möjligen hade jag svarat: Tråkigt att din tandläkare kan så lite. Du verkar kunna mycket, varför inte bli tandläkare? Utbildningen borde gå lätt för dig, du kan ju Google!

Jag råder gärna de som vill ha rådet.

Jag ger hemskt gärna mina nära och kära råd.

Eller främlingar som jag känner faktiskt önskar ett ärligt råd och uppskattar tiden och svaren jag ger. Men flertalet jag möter vill inte ha raka svar. De vill prata av sig, beklaga sig inför någon som nickar instämmande. Den personen är inte jag.

Hoppas ni har en pirrigt härlig sommar alla goa tandvårdare! 😀

Allmänt Lön/Ekonomi

Byta yrke – Medicinsk Fotterapeut

Jag får hemliga lappar från både nyutbildade och yrkesverksamma tandsköterskor som nu väljer att byta yrke. På grund av att de inte kan försörja sig och sin familj på lönen. Trots att man går från outbildad till utbildad inom ett yrke går flera ner i lön efteråt. Ibland rejält så det ryter i jeansfickan när pengarna far ut. Visst finns det andra fördelar som bättre arbetstider (där försvinner OB-tillägg man kanske hade innan) och himla kul jobb, men det hjälper föga om man varje månad måste oroa sig för om lönen kommer räcka till det nödvändiga.

Jag vill inte byta yrke, det är superkul att vara tandsköterska! Men jag är dock inte främmande för tanken. Skulle jag inte hitta en klinik där jag verkligen vill vara så kommer jag fundera över andra vägval. De tankarna sprids nu i yrket och det är knappast något som gynnar tandvården. Se upp! Snart strandar vi.

Oavsett hur mycket man älskar sitt yrke ska man alltid ha en Plan B.
Glöm aldrig det!

Fötter kan behöva medicinsk fotvård ibland.

Idag var jag för första gången på medicinsk fotvård hos en fotterapeut. Jag som avskyr mina fötter har nog haft behov av detta i minst 10 år, men förträngt att jag ens har fötter. Tills nu då de börjat göra ont. Ja ni ser… jag är precis lika kortsiktigt dum som vilken patient som helst man själv förbannar sig över för att de väntat femton år tills det är katastrof i munnen.

När jag väl satt med mina hemskefötter och fick dem beskurna och filade insåg jag att det är så himla likt det jag själv gör ändå! Vi jobbar i olika ändar av kroppen, båda med kroppsdelar som av många anses lite äckliga och frånstötande. Men när jag ser på det ur ett vårdperspektiv och som arbete blir det något helt annat. Min fotavsky bleknade och jag fann mig själv tänka att det är ett yrke jag absolut kan tänka mig! Massor av patientkontakt, vård, få människor glada och välmående. Ett stort plus är att man kan jobba självständigt som fotterapeut och starta eget i sin friggebod om man så vill.

Fötter kan behöva medicinsk fotvård ibland.

Mina vanliga fötter.

 

Spanade in hennes lilla behandlingsrum och där var långt ifrån den mängd av svindyr apparatur vi är vana vid i tandvården. Däremot hade hon ett vinkelstycke med putsborr som kändes väldigt bekant! Vad jag har kunnat snoka mig fram till verkar dock lönen vara ungefär detsamma som för oss. Men som sagt har man chansen att sätta upp en mottagning hemma och bli egenföretagare. Då slipper du både lokalhyra och resvägskostnader. Men det kan vara tufft att börja från noll och bygga upp en kundkrets fick jag lära mig. Det finns både yrkesutbildning och intensivkurs (sistnämnda bekostar du själv).

Ja ja, än sadlar jag inte om. Men himmel vad gött med lena fötter som inte gör ont! 🙂

Sommar och regn.

Idag har jag och min treåriga tjej suttit på altanen och inväntat åskovädret med delad överförtjusning. Blixt och dunder är vår grej! Regnet efteråt…

 

Allmänt

Veckan som rann ut i hinken

Äntligen tillbaka till rutinerna! Förra veckan kollapsade allt i magsjukans kölvatten, först äldsta dottern och sedan jag. Valborg gick åt till att repa mig och sakta vaggas in i halsont och snuva. Men nu ska ordning återställas bannemig! Mannen är installerad på sitt nya jobb, äldsta dottern tillbaka på förskolan och jag styr barnvagnen framför mig med järnhand och kaptensmössan på. Framåt, matroser!

Mitt i kaoset när dottern började kaskadspy tänkte jag ”jädrar vad bra att vara tandsköterska nu!”, ha stenhård koll på hygien och smittskydd. Min man har inte alls det tänket eller kunskapen, snacka om att hela min hjärna exploderade när han gick från spya till skafferi utan att passera vare sig tvål och vatten eller handsprit. Själv for jag fram som en soldat i fält med handspriten och tvättmaskinen ständigt snurrande på 60 grader. Men vad tusan hjälpte det? Två dagar senare var det min tur att nyttja spyhinken. Min kära make förblev frisk. Tilläggas bör att det var han som tog hand om vår spyende dotter, medan jag gjorde mitt bästa för att isolera mig och bebis. Vad ska man säga… jag borde druckit spriten och haft lite kul istället för att tvätta kläder?

kollektivavtal

Jag ägnade åtminstone 1 maj till något på temat arbetarnas dag; satt och läste kollektivavtal! Inte världens skojigaste grej, men man gör klokt i att ha koll på sina rättigheter och skyldigheter. För er som är medlemmar i Unionen loggar ni in på medlemssidan, där era medlemsuppgifter står så finns en länk till ert kollektivavtal. Kunskap är makt.

Den största utmaningen har sjukt nog varit att skriva ut ett par usla papper. Det är alltid de små sakerna som stjälper hela lasset! Fick äntligen tummen ur och köpte nytt bläck till vår gamla skrivare. Tog av skyddshöljet och fick halva handen full av bläck. Efter ett par timmars mekande med skrivaren gav vi upp och beställde en ny. Nu är den här och jag är så kär! Lovar att vårda den ömt, smeka den kärt och bara bara skriva ut dokument med vackra ord! Vilket betyder att de där papperna som skulle skrivas ut aldrig kommer skrivas ut! Var tvungen att göra en bild med ord jag tycker är vackra, jag gillar ju språk. Dessa blev det:

Vackra svenska ord

Den stora slutfrågan; hur gör man för att få något alls mer än halvfärdigt när man är hemma med småbarn? Känner att jag rusar genom dagens alla sysslor med en varg flåsandes i nacken. Bebis har ändrat strategi från att sova långa stunder på dagarna till att tycka det är världens sämsta grej att behöva sova. Jag fixar min lunch och dricker mitt kaffe med den jagade blicken hos en efterlyst. Därav detta smått hoppiga och osammanhängande inlägg.

Hoppas ni mår bra där ute i verkligheten! 🙂