Browsing Category

Allmänt

Allmänt

Att ruva på sina drömmar

Drömmar, förhoppningar och mål. Vad har ni för några?

Jag har många av varierande mått. Alltid varit drömmare. Inte alltid varit modig nog att göra dem till mål.

Dröm + Mål = Förhoppning.

Förhoppningar kan grusas, kastas som en sten hårt i magen. Luften går ur en. Phuuuuuhhh. Men hur ser alternativet ut? Köra på säkra kort, aldrig chansa och aldrig vinna? Förbittra sig över de mål man aldrig ens vågat drömma om? Jag fick tidigt veta av andra att jag var en drömmare som skulle sluta fantisera och skaffa mig realistiska målsättningar. Den sena dag då jag anser att jag blev vuxen och brutalt skaffade nyckel till mitt eget liv var också då jag insåg att det är livsviktigt att våga drömma vilt om sin framtid. Hejdlöst och svindlande ska det vara.

Att drömma och sätta upp fantastiska mål betyder inte att man är orealistisk och saknar sunt förnuft. Önskar jag kunde talat om det för mitt unga jag. Alla drömmar jag har behöver inte infrias, det viktiga är att de får vara levande i mitt sinne och att de när min nyfikenhet till att välja olika vägar.

Tandsköterska Johanna Ene och tandsköterska Hanna Lopez i Alingsås.

Tandsköterska Johanna Ene och tandsköterska Hanna Lopez sitter på hund i Alingsås.

 

I fredags träffade jag tandsköterskan Hanna Lopez från My Dentist i Borås. Vi hängde i Alingsås, pratade drömmar och framtidsmål och det var första gången vi sågs. Tack Internet för nya bekantskaper, kompisdejta är absolut en toppengrej! Nu för tiden träffar jag nästan bara nya människor via tandvården, lever ju där så… Det roliga är att jag och Hanna hade prick allt annat än tandvård gemensamt, pratade med glädje igenom 4h. Tänk vad galet och finurligt livet är, man träffar någon och tror att det mest ska bli jobbsnack, men så sitter man där och pratar framtidsdrömmar och mål med en främling. Det var knäppt hur mycket gemensamt vi hade, absolut att våra stjärntecken förde oss samman, hihi.

Tänk om jag var kvar i mitt hämmande äggskal, då hade jag aldrig vågat säga ja till en sådan kompisdejt. Att jag en dag bestämde mig för att äga nyckeln till mitt liv och börja säga ja även om något var sjukt läskigt, det har öppnat så många dörrar som jag ens aldrig trodde fanns för min del.

Hunden jag och Hanna sitter på tillhör butiken Balders Hage. Det är verkligen en drömmig butik på många vis. Jag fick en oväntad och spontan present därifrån av Hanna; ett ägg! Fick välja det finaste.

Ägg i plåt från Balders Hage i Alingsås.

Ägget ruvas av solen i mitt köksfönster.

 

Efter samtalen vi haft under dagen kom jag direkt på vad jag ska ha mitt ägg till. Det ska fyllas väl…

Ägg i plåt från Balders Hage i Alingsås. Foto Johanna Ene.

Ägg i plåt från Balders Hage i Alingsås. Foto Johanna Ene.

Vad som står på lapparna är bara av betydelse för mig.

 

Nu är ägget fyllt av många små lappar med ord om både stora och små drömmar och mål. En lapp för varje framtidsmål. Som en affirmation. En gång i halvåret ska ägget kläckas. Då blir det spännande att se om någon dröm har uppfyllts, eller om jag byter ut ett par lappar mot nya drömmar. Jag känner absolut noll prestationsångest eller krav över att uppfylla målen. För mig är det bara en väldigt fin grej, ett ägg att värna om och som påminner mig om att hålla drömmarna vid liv oavsett.

Vill du också ruva på dina drömmar? Jag söker nu officiellt ägg-kläckar-kompisar! 😀

Tandsköterska Johanna Ene och Tandsköterska Hanna Lopez i Alingsås.

Tack tandvården. Tack Internet! Och tack våra stjärntecken Väduren och Skytten, haha! 🙂

 

Allmänt

Kvinnan i sidovärlden

Det är 8 mars, internationella kvinnodagen.

Jag är sällan bra på att uppmärksamma speciella dagar, jag upplever ofta att jag lever i lite av en sidovärld. Ibland kommer jag på mig själv och det studsar ur mig ett ”Hoppsan, jag ska ju vara med i er värld också!”. Det är inte meningen, jag bara glömmer mig ibland. Glömmer att vara med.

Jag försöker komma på något bra att skriva denna dag. Något viktigt och starkt. Men ni är så många kvinnor där ute som säger det så bra redan. Vad har jag att tillföra? Det jag slås av är känslan inuti, att jag älskar att vara kvinna. Så är det nu och har nog alltid varit. Jag älskar min kropp. Även om den trilskas ibland och allt inte är enligt mina ideal alla dar så är den helt jävla grym. Ett under av förmåga, alltid mjuk och stark på samma gång.

Jag älskar mitt psyke trots att det gör mig ont ibland. Jag älskar alla känslor, att få vara mycket och kraftfullt av allt! Starka känslor är en välsignelse när man kommer på varför. Utan dem hade jag inte suttit här och skrivit, inte föreläst, inte engagerat mig. Vi kvinnor har så mycket power i hur just vi är skapta i mångt och mycket, men eftersom världen speglas av hur män är så tvingas vi många gånger stoppa undan våra grymma egenskaper för att anpassa oss till det manliga klimatet och tillvägagångssättet. Det är att förlora för alla inblandade. Korkat och dumt.

Kanske är det därför jag gillar att jobba ensam med projekten i min sidovärld. Här kan jag vara mig själv fullständigt, inte anpassa mig, och hitta vägar framåt som andra duktigt sopar igen i den vanliga världen.

Två döttrar har jag satt till världen. Jag ska visa dem att man inte behöver nöja sig med en utstakad väg. Att det finns en viktig anledning till att jag ibland sitter upptagen vid datorn hemma och inte vill leka. Att man inte alls behöver gå till ett arbete och vara trött och less, utan att man kan skapa sig egna förutsättningar och ge utrymme för sitt inre driv. Det finns annat livsviktigt än tvätt och disk, jag ska lära dem att skita i att städa när det brinner i själen. Jag ska lära dem att deras drömmar är värda att prioriteras, att de visst har rätt till scenen där grabbarna står.

Och jag ska tala om för dem att aldrig sitta och titta på när killar utövar sport. De ska delta!

Och så måste jag bara dela min förbannade Facebook-status apropå det märkliga i att alla säger grattis på denna dag:

Varför tusan säger alla ”Grattis på kvinnornas dag”? Grattis till vad fan då? Rösträtt? Grattis till att det inte längre är lagligt för din man att våldta dig? Grattis för att vi fortfarande har jävligt lång väg att gå innan vi kvinnor har lika lön för lika arbete som männen? Grattis till att alla kvinnodominerade vårdyrken fortfarande är låglöneyrken och pissigt nedprioriterade?

Alltså jag älskar att vara kvinna. For real. Men jag tycker inte den här dagen ska handla om ett smajlande grattis. Ska vi le och vara tacksamma också??

Nä, på med kängorna och sparka upp en dörr eller två istället. Sedan kan jag säga grattis till härligt nedsmutsade skodon!

Johanna Ene

Allmänt

2018 – min personliga lista

Jag ser tillbaka och reflekterar över året som gått med en lite mer personlig lista. Tycker det är intressantare och mer givande än att bara rada upp vad jag haft för mig.

1. Vad mådde du bra av 2018?

Att äntligen ha möjlighet och lite ork att läsa skönlitteratur i sängen innan jag somnar. Inte gjort det sedan innan vi fick barn. En liten sak som är en stor lycka för mig, stunden när jag får försvinna bort från min egen tillvaro och besöka någon annans! Nästa må-bra-sak var att jag började träna igen i höstas. Småskaligt på hemmaplan, men det lilla gjorde under för både energi och sömn. Det sket sig dock strax före jul, vilket har resulterat i insomnia och utmattningskänsla. Ska sluta vara förkyld och annat tjafs nu och hoppa på motionscykeln!

2. Vad har du sörjt 2018?

Att jag som kvinna och mor är så ofantligt hård mot mig själv och låter känslan av otillräcklighet ta över, trots att jag med förnuftet vet att jag presterar mer än nödvändigt och är en sjuhelvetes bra mamma (precis som alla andra som gör sitt bästa). De sista veckorna nu sörjer jag att föräldraledigheten snart är slut och tiden med barnen drastiskt kommer minska. Blev lite överrumplad av de känslorna då jag längtat efter att börja arbeta igen och snarare trodde det skulle kännas lätt. Det känns allt annat än lätt.

Jag har också sörjt att tiden på min förra klinik är slut för alltid. Människorna jag kommer sakna därifrån. Nostalgi från en helt fantastisk tid.

Tandsköterskor

Behnaz och jag i klinikens reception.

3. Testade du något nytt?

Ja, att stå som utställare på Swedental, Sveriges största tandvårdsmässa. Presenterade mig själv med vad jag gör i form av text, foto och engagemang. Lobbade även för min monterkollega tandsköterska Hannah Sjöholm såklart. För stöttar man tandsköterskan bredvid så blir livet ljusare och framtiden starkare.

4. Vad la du mest tid på?

Byta blöjor, fixa mat och torka kladd. Nästa gång någon frågar mig om det inte blir långtråkigt att bara gå hemma med barn (vad hittar du på egentligen om dagarna?) kommer jag trycka en bajsblöja i ansiktet på vederbörande. Jag har redigerat foton med skrikande bebis i knät och skrivit blogginlägg klockan fem på morgonen för att det gick då. Har fått kommentarer om att jag borde pausa bloggandet och engagemanget, men vill man något får man själv se till att nå dit. Ingen annan gör det åt en och livet väntar inte alltid på att man ska få den där tiden och den där orken. Bara man planerar för en mjukare framtid.

5. Vem vill du tacka och varför?

Jag vill tacka min före detta chef och tandläkare för mina första år som tandsköterska. Vi fick ett gäng helt fantastiskt roliga, ibland slitsamma, år på den lilla kliniken. Vi har både kämpat och glatts tillsammans, och det har varit värt varenda minut av arbete och lång resväg. Tack för att jag fått vara en del av en klinik som alltid satt patienten främst, men också personalen! Ömsesidig respekt har varit ledordet och oavsett vilket hemskt morgonhumör jag gottat mig i så vände det när jag klev innanför klinikens dörr. Varje morgon. Tack för att jag fick vara ny och okunnig. Tack för att jag fick förtroende att flyga fritt i buren. Tack för all arbetsglädje!

Jag vill också tacka tandsköterska Hannah Sjöholm med familj för era öppna armar och öppna sinnen. Tack för fantastiskt samarbete och för att ni värdesätter tankar och idéer som går utanför ramarna. Tack för er medmänsklighet och förmåga att lyfta andra!

Ett ständigt tack till Karin Sjögren för alla kloka råd, pepp och härlighet! En värld utan Karin Sjögren vill jag inte vara med om.

Tandsköterskor Johanna Ene och Hannah Sjöholm.

Jag och tandsköterska Hannah Sjöholm jobbade flitigt inför Swedental.

6. Vad är du stolt över när du ser tillbaka på året?

Att jag lyckades underhålla bloggen med små barn hemma och även utveckla mitt skrivande till att skriva artiklar för tidning. Att jag föreläste på en konferens bara för tandsköterskor och utöver min egen talartid fick hoppa in och göra en improviserad programpunkt med Karin Sjögren och Mikael Zimmerman. För bara ett par år sedan hade jag aldrig för mitt liv trott att jag skulle våga något av det.

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Dream Team? Mikael Zimmerman, Karin Sjögren och Johanna Ene.

7. Vem saknade du?

Både min förra chef och min tandsköterskekollega från gamla kliniken. Kändes så tomt att inte ha våra dagliga samtal om livet och analyser av människan.

8. Vilka lärdomar tar du med dig från 2018?

Att vara snällare mot mig själv! Tillåta mig själv att spendera en kväll med dataspel istället för att känna tvång att uppdatera blogg och annat. Livet måste få vara lustfullt när det faktiskt är möjligt. Lärde mig också att det är extremt energikrävande att föreläsa och att man fullkomligt tömmer sig själv. Tystnad och ensamhet är viktigt för att orka.

9. Största utmaningen?

Att vara förälder.

Mor och dotter.

Ibland händer det!

10. Vilka dagar minns du speciellt?

Swedental, dagarna i montern. Kändes som att befinna sig i en väldigt speciell bubbla av härliga människor och inspiration från våra möten.

Min väns bröllop. När jag trodde att jag aldrig i mitt liv skulle gråta på en sådan tillställning, men mot slutet av mitt spontana tal grinade som en gris för jag tycker så fasligt otroligt mycket om dem båda. Nu måste jag hoppa till nästa fråga för snart börjar jag grina igen!

Bröllopsfotograf Johanna Ene

Fick äran att vara bröllopsfotograf och föreviga dessa fina. Åh!

11. Hur har du utvecklats under året?

Fått utveckla mitt skrivande genom att börja skriva artiklar för tidning. Utbildat mig för detta en gång i tiden men då blev det aldrig att jag började jobba med det. Känns görkul!

Självklart har jag utvecklats massor som förälder och människa. Barn gör det med en, griper ens själ med ett dödsgrepp och släpper inte taget för resten av ens liv. Skrämmande vackert är vad det är. 🙂

12. Vad inspirerade dig 2018?

Mina döttrar. De har t ex inspirerat mig till en helt ny blogg som ligger som ett utkast. Men det har jag ju inte tid med… 🙂

Många andra tandsköterskor har inspirerat mig genom mailkorrespondens vi haft och möten vid olika träffar. Ni är så många fantastiska där ute!

Swedental 2018

En liten stund, så mycket glädje!

13. Bästa besluten 2018?

Att söka nytt jobb då min chef slutade, och att ta beslutet att bara söka 80% och ge mig själv en helt egen arbetsdag dedikerad till text, foto och engagemang. 2019 får jag det!

14. Hur tog du hand om dig själv?

Lånade en motionscykel att ha i köket. Cyklade 20 min varannan dag tills förkylningen tog mig med storm. Gjort mitt bästa för att träna lite yoga. Börjat läsa skönlitteratur igen, själen tackar mig! Jag har också på sätt och vis ändrat kosten. Tröståt sötsaker något vansinnigt under graviditeten, så nu har allt sött varit bannlyst i hemmet fram till julen. Testat att äta en mer antiinflammatorisk kost, vilket faktiskt gjort att min kropp mått bättre.

15. Vad vill du göra om 2019?

Komma ut i naturen mer, och ägna mer tid åt att odla och pyssla om vår stackars trädgård. Tror det är livsviktigt när man är instängd på en klinik hela dagarna. Eller i sin skrivarlya. Skapa mer kontrast till det sterila helt enkelt, jord under naglarna och rufsigt hår.

Fötter

 

Vad tar du med dig från 2018, lärdomar och nya mål? Kommentera gärna. 🙂

(Den här blogglistan har jag lånat från Reaktionista, tack!)

Allmänt

Sista tiden

Hej på er!

Tänkte mest ge lite livstecken ifrån mig, och vädra hjärnan. Har varken haft tid eller ork att blogga nu, jobbat på andra texter med prioritet och i ärlighetens namn har det kanske inte varit den lättaste vägen att kombinera föräldraledighet med blogg och engagemang. Men för mig har det heller inte funnits en annan väg. Jag bara måste få göra det jag gör för jag vill aldrig att elden ska falna i mitt hjärta. Och jag vill visa den för mina barn. Men nu är jag trött. Så evinnerligt trött, och hemskt förkyld.

Om två veckor börjar jag jobba igen efter över ett år hemma med barn. Sett fram emot det, längtat. Men nu plötsligt är det som om en mörk separationsångest krupit fram i mig. Och det var så mycket mysigt vi skulle göra denna veckan, men jag är bara totalslut, sjuk och ledsen. Tvångskramar min ettåring i sängen om nätterna och släpade fram pepparkaksbak åt treåringen idag. Klart vi ska baka pepparkakor, sa jag samtidigt som jag under processen insåg hur mycket jag faktiskt avskyr att baka pepparkakor. Hade helst velat dricka en kopp kaffe och käka upp degen. Får man ens erkänna en sådan sak så här i julefröjdens tid?

Det här med att ha småbarn och fixa en fröjdefull jul, just nu är mina lufthål som svårgenomträngliga piprensare på grund av det. Man vill ju se de där tindrande barnaögonen så förgjordat mycket, vill så mycket att det gör ont i hjärtat. Men ibland måste det få räcka, vara nog med det man mäktar med. Eller finns det snabbspår till fulländad julafton? Det kanske kallas julfilmer?

Om ni har tips på mysiga julfilmer som passar en treåring får ni hemskt gärna skriva. Jag vill ligga platt i soffan med två barn som jag kan sniffa på och gråta lite så att de inte märker det. Ja, det är nog det enda jag verkligen vill just nu. Ganska fint ändå. Gråten också. Jag kanske behöver grina av mig, få sörja att den här perioden i livet med småttingarna hemma strax är slut.

Foto Johanna Ene

Allmänt

Vademecum tand-créme annons från år?

Hittade den här fin-fina tavlan av en gammal annons för Vademecum tand-créme på loppis! Blev SÅ glad!

Vademecum tand-créme annons retro

Men nu måste ni hjälpa mig, vilket årtal är den gjort? Jag har googlat mig grå i ansiktet utan resultat. Funderar på att maila Barnängen.
Min gissning är 1950-tal.

Vademecum tand-créme annons retro

Stiligast i världen är den ju ändå. Vill hitta fler att bekläda mitt lilla kontor med inför min officiella arbetsstart där i Januari. 🙂