Browsing Category

Debatt

Debatt Tillsammans är vi starka

Outbildad tandsköterska sökes

Det stormar rejält i sociala medier på grund av en platsannons som dök upp här om dagen där en klinik sökte en tandsköterska, dock utan krav på utbildning.

Outbildad tandsköterska sökes

Printscreen på urklippet från annonsen som jag delade på min Facebook-sida. Urklippet delades ursprungligen av någon annan i tandsköterskornas Facebook-grupp. Här nedan bild på annonsen i sin helhet, dock har jag censurerat klinik och tandläkare för jag känner att det inte är relevant. Jag är inte ute efter någon hetsjakt på enskild tandläkare, det gör inget gott för någon. Dock måste vi självklart reagera och agera när en annons utformas på detta sätt, både av yrkesstolthet och för att värna om en vård som kan stå för kvalitet och trygghet.

Outbildad tandsköterska sökes

Däremot ser jag ingen anledning att dölja att det är en klinik hos Praktikertjänst. Ett så stort vårdbolag måste kunna ta ansvar, särskilt när de säger sig vara främst inom vårdkvalitet. Jag jobbar själv på en klinik ansluten till PTJ, det vill jag känna mig trygg och nöjd med och därför ser jag ett eget ansvar i att ruska runt i detta. Jag ser inte detta som ett problem hos den enskilde tandläkaren, utan ett mycket större bekymmer. Ska vi få ändring och erbjuda den bästa möjliga tandvård är det uppåt jag siktar. En ensam klinik kan inte stå för synden och ge oss förändring, den måste komma uppifrån. Därför mailade jag Praktikertjänsts VD Erik Strand samma dag, så här gick det:

20 juni 2017 kl. 10:25 skrev Ene, Johanna:

Hej Erik!

Jag skriver till dig med anledning av en platsannons av en tandläkare inom PTJ, där man söker tandsköterska utan krav på utbildning. Ta gärna del av annonsen själv, här finner du den:
https://***
Inom PTJ talar man sig varm om kvalitet, patientsäkerhet och trovärdighet. Då undrar jag hur det rimmar med att anställa outbildad personal och kalla dem tandsköterskor? Vad är er syn på saken?
Tandvårdskliniken i fråga lär nu få det hett om ören då de redan blivit kontaktade av arga tandsköterskor, samtidigt som annonsen sprids som en löpeld i sociala medier. Både till tandvårdspersonal och PATIENTER. En kollega fick svaret av tandläkaren:
På en klinik på landet får man vara glad för all hjälp man kan få-denna extratjänst var alltid tillsammans med tsk som jobbat i 30 år!(som pga diskbråck ej klarar vissa uppgifter)”.
Jag kan förstå problemet, men det försvarar inte att anställa outbildad vårdpersonal och om man nu ändå dristar sig att göra så borde annonsen utformats helt annorlunda. Det här mynnar givetvis i ett långt större bekymmer med brist på utbildad personal…
 
Patienter idag vet sällan att vem som helst kan jobba som tandsköterska, men det blir ändring på det. När jag pratar med patienter om detta blir de väldigt förvånade och negativa. Vi måste ställa oss frågan hur vi själva vill ha det när vi är patienter, vill du känna dig säker på att personalen är kompetent och har rätta utbildningen? Det vill jag.
 
Jag hoppas på ett uppriktigt svar både från ditt eget hjärta och utifrån PTJ’s synvinkel!
 
Med Vänliga Hälsningar
Johanna Ene, tandsköterska
Samma dag svarar Erik Strand:
Hej Johanna
Detta är helt oacceptabelt och vi tar i detta
omgående. Tack för att Du gör mig uppmärksam på detta!
Vänligen Erik

Midsommarhelgen kom så emellan. Idag fick ja gett nytt mail:

Hej Johanna,

Jag fick av Erik Strand, Vd, i uppdrag att undersöka en annons om att vi vid en mottagning sökte en Tandsköterska, men att det inte krävdes utbildning.

Det är verkligen så att Praktikertjänst strävar efter att ha utbildad personal på alla nivåer. Ibland måste dock övrig tandvårdspersonal också anställas och då krävs ingen formell utbildning, utan att man kan lära sig enklare uppgifter på plats. Dessvärre hade det vid det här tillfället blandats samman de båda uppgifterna enligt ovan, ”tandsköterska utan utbildning” och det blev helt fel.
Annonsen är nu borttagen.

Jag vill bara berätta för dig också att, jag har varit med vid två tillfällen här nu under våren och ställt Praktikertjänst som delaktig garant för två nya tandsköterskeutbildningar i Skåne. Vi kommer att kunna delta vid kvalitetslektioner och ställa praktikplatser till förfogande. Vi måste arbeta för att det utbildas flera tandsköterskor.
Tack för ditt engagemang och att du gjorde oss uppmärksamma på annonsen!

Med vänlig hälsning
Ann-Chriztine Ericsson
Affärsområdeschef Tandvård

Jag svarade:

Hej Ann-Chriztine!

Vad bra att du återkopplar, var precis på väg att göra detsamma.
Jag kan absolut förstå att man kan hamna i lägen då det inte finns utbildad personal att tillgå då man desperat behöver hjälp på kliniken. Men som sagt, då är det inte en tandsköterska man söker anser jag. Just att söka någon som ska både jobba i sterilen och kliniskt men utan att behöva utbildning känns väldigt fel. På sjukhusen och specialisttandvården har de utbildade sterilbiträden, vilket känns som en självklarhet! Väldigt märkligt att det då inte ska behövas utbildad personal för detta ute på allmänklinik. På vissa ställen i landet har det anställts tandvårdsbiträden, som ska fungera som en hjälpande hand till tandsköterskan. En bra tillfällig lösning så länge den är just tillfällig! Problemet där är att mer jobb läggs på ordinarie tandsköterskor som ska utbilda tandvårdsbiträdena men inte får någon kompensation för det. Ofta glider också arbetsuppgifter över på biträdena som de egentligen inte bör ha befogenhet för. Ja, det här är en lång diskussion, intressant och välbehövlig!
På Praktikertjänsts sida är annonsen fortfarande tillgänglig just nu: https://***
Vi vill absolut inte hänga en enskild tandläkare för detta, det hoppas jag att ni förstår. Men självklart måste vi tandsköterskor agera och reagera, för vårdens skull.
Hör gärna dina vidare tankar kring detta och hur ni arbetar. Det låter jättebra med stöd till utbildningar. Hoppas ni ser till att ha ett gott samarbete med Svenska Tandsköterskeförbundet också. http://svetf.se
Med Vänliga Hälsningar
Johanna Ene, tandsköterska
(I skrivande stund verkar faktiskt både annonsen hos Arbetsförmedlingen och den hos PTJ vara borttagna.)
Jag delar med mig av min mailkorrespondens för att detta inte är något som bara angår mig, det angår oss alla inom tandvården. Ni ser också att det går alldeles utmärkt att vända sig till högsta hönset och förvänta sig svar. Men jag är också medveten om att det är lätt att skriva fina svar. Jag uppdaterar er vidare om vad som sker!
/Er ständiga igel och bråkmakare, med kärlek till vården som vapen.
Debatt

”Vården utgår inte längre från patientens behov”

Den här artikeln tycker jag verkligen ni ska läsa!!!

Vi behöver lyfta diskussionen angående hur vården styrs egentligen, och av vem?! Är det rätt att politiker och chefer som gått ”chefskursen” men inte haft en fot i ett vårdyrke ska styra vården?

NEJ, säger jag.

Här pekas tydligt på hur vi fått ett vårdsystem baserat på administration och system som inte alls är till för varken vårdpersonal eller patient. För vems skull sitter vi där vid datorn och klickar egentligen? Väldigt sällan är det för vår eller patientens skull. Hur duktiga blir vi på våra yrken när vi tvingas vara kontorsslavar istället? Och de som idag är pampiga chefer men inte ett dugg inblandade i vården, kommer de ta/kan de ta ansvar för vården? NEJ! Det blir läkarna och tandläkarna på golvet som blir syndabockar om något händer.

Jag vill se ett tillbakatagande av nära ledarskap inom professionerna! Med hjärta för vården och yrkesstolthet istället för plånboken och uträknade styrsystem.

Klicka er vidare och läs:

New Public Management

”Vården utgår inte längre från patientens behov”

Debatt

Försök ringa vården. Försök då!

Det är samma gång varenda gång jag ska kontakta någon vårdgivare, jag växer och blir grön och helt förgjordat vansinnig! Näven genom väggen, BAM. Först ska man trassla sig igenom en radda knappval tillsammans med en datorröst, sedan ska man tilldelas en helt annan tid för uppringning som oftast inte alls passar. Sedan ska jag passa den tiden. Hur skevt är inte det?

Ni som själva jobbar med patienter vet säkert hur knepigt det kan vara att få till egna nödvändiga samtal. Det är ju just den där stunden då jag smiter iväg för att ringa som jag har möjlighet, sällan på de tider som sedan erbjuds för uppringning. Idag när jag ringde hade jag att välja på en tid när jag själv sitter med patient, eller en tid när jag slutat och är på väg hem. Personligen har jag noll lust att ta privata vårdsamtal i offentlig miljö, definitivt inte på bussen full av folk! Så det sket ju sig. Får trassla mig igenom knapptryckningarna ännu en gång imorgon och hoppas på bättre tur. För idag känns det som om det är tur och påstridighet som gäller om man ska ta sig fram i vården.

Min kollega har försökt komma fram till en annan vårdgivare på telefon. I två dagar. De har telefontid men verkar vara nästan omöjligt att komma fram. Är det kvalitet det här då? Ni får ursäkta mig, men jag blir så jävla trött på allt bröstbankande om kvaliteten i det här landet, när man verkar ha glömt bort vad det ens bör innebära. Vi har fantastiskt duktiga människor som jobbar med att ta hand om våra knoppar och kroppar, men att nå fram dit är en förbannad hinderbana för många. Inte alla som är så tjockskalliga som jag och kan stånga sig fram. Man ska inte behöva vara det.

Herrejisses vad glad jag är att vi svarar i telefon under hela vår öppettid på jobbet. Att få arbeta på det viset och kunna ge personlig service utan telefonkö eller datorröst är en riktig ynnest idag. Det är något jag känner mig stolt över. Visst kräver det sin tid, men det är för mig värt det alla dagar i veckan. Flera gånger efter min föräldraledighet har jag fått patienter i luren som sagt sådant som ”Jag känner igen rösten… är DU tillbaka? Så roligt!!”, och det är lika fantastiskt värmande varje gång. Så vill jag arbeta. Så vill jag ha vårdkontakten.

Hur tycker du att kontakten med vården funkar? Hur skulle det kunna bli bättre?

Today's mood

Bildkälla: dumpaday.com

Debatt Läsa / Titta

Rebellkirurgen

”Den andliga nöden i Sverige är vad den materiella nöden är här.”

En dokumentar ni bör se. Äntligen någon som vägrar vara en del av byråkratin och pappersarbetet som dränker våra läkare och tandläkare i Sverige. Någon som säger högt att man inte blir en bra kirurg av att sitta vid datorn.

”När jag besöker Sverige säger mina kollegor hur de drunknar i byråkrati o pappersarbete. Man blir inte kirurg för att man vill sitta vid datorn.”

”Många där hemma tror inte att de har något att lära av Afrika.”

REBELLKIRURGEN går att se på SVT Play och jag rekommenderar den starkt!

Rebellkirurgen

SVT Play om dokumentären: ”Efter 30 års tjänst i Sverige har kirurgen Erik Erichsen tillsammans med sin fru Sennait flyttat till Etiopien. I landet med 3 läkare på 100 000 invånare (Sverige har 380) är resurserna oerhört begränsade. Erik tvingas operera med det som finns till buds: en billig borrmaskin, slangklämmor, cykelekrar eller fiskelina istället för suturtråd. Men trots de stora utmaningarna så menar Erik och Sennait att allt ändå inte är bättre i hemlandet: ”Den andliga nöden i Sverige är större än den materiella nöden i Etiopien. Det är mycket vi kan lära oss av den här kulturen”. En film av Erik Gandini.”

”Det är mycket svårare att hjälpa folk i Sverige.”

Vi hade kunnat ha världens bästa sjukvård och kunna ta hand om alla utan köer här, vi har ju förutsättningarna! Istället skjuter vi dem i sank med hjälp av byråkrati och pappersarbete som tar långt mycket mer tid i anspråk än tiden med patienten. Ska sjukvården kollapsa helt innan vi inser att vi måste göra om och göra bättre? Det om något är tragiskt.

Jag frågar mig igen; vad är kvalitet egentligen? Är det trycksvärtan på papperna i pärmen? Eller är det vad jag gör med min tid med patienten och hur duktig jag är på det.

”Om musiken skulle styras på samma sätt som läkarkåren, hur skulle den låta? Ja, det hade inte blivit musik.”

 

”Här dör ingen ensam.” Erik Erichsen om Etiopien.

Allmänt Debatt

Rasist javisst

Det är tröttsamt att se all nonsens och dynga som öses ut i kommentarsfält på sociala medier med mera. Det är så lätt att stänga av sin hjärna och skriva det första negativa som den råkat producera före avstängning. Där kommer kommentarer som beskyller, trampar på, smutskastar och förkastar. Och om man inte håller sig inom ramen för politiskt korrekt så kränker man minst halva befolkningen och övriga slänger det utslitna rasist-kortet efter en. Man behöver verkligen inte vara rasist på något sätt för att bli kallad rasist idag (egen erfarenhet). Herregud så trött jag är på allt det här.

Hur ofta sätter ni er lugnt ner när ni läst ett Facebook-inlägg, funderar en stund för att sedan svara något genomtänkt och givande? Hur ofta? En gång i veckan? Nu ska vi inte skoja, vad menar jag ens, när ska vi ha tid för det? MEN VARFÖR ENS LÄGGA SIG I OCH ÖPPNA TRUTEN I SÅDANA FALL? En kort stund av ett boostat ego. Ett ”nu fick jag allt sagt nåt” som snabbt falnar till aska, efter att det hjälpt till att knuffa på kedjereaktionen av hätska ord och meningslös pajkastning. Jippi. Där vann du.

Säg hemskt gärna din mening. Låt den vara tydlig och utan inblandning av ditt ego. Var konkret och kom med något givande. Det är så löjligt lätt att kritisera och säga att än det ena än det andra är dåligt, men inte lika lätt att komma med förslag till goda förändringar. Gnäll gärna. JA FÖR FAN, SÄGER JAG! Men låt där komma ett alternativt förslag till det där du gnäller över. Eller är det någon annans jobb att komma med förslag och lösningar? Ganska less på den mentaliteten, som tycks vara utbredd idag. ”Men jag betalar föreningsavgift för att någon annan ska göra jobbet!” Förening. Demokrati. Samhälle. Ingenting blir bara. Oavsett vad man anser om hur en förening, eller vårt land, styrs så är det till syvende och sist upp till var och en av oss att skärpa till oss och ta ansvar. Först och främst ansvar för oss själv och våra handlingar. Sedan kan vi börja tänka vidare. Var och en utefter sin förmåga. Bonka lite med spaden på ett kreativt sätt.
Vi glömmer gärna att sociala medier är just allt det där i en enda sörja; föreningar, samhälle, demokrati.

Inte så jädra invecklat ändå, va?

Snapchat Johanna

Fun fact: Läste igenom mina privata Facebook-inlägg under en längre tid bakåt och kunde utläsa att mitt absoluta favoritord är: Jävlar
😉

Debatt Lön/Ekonomi

Tandvårdsbiträden

Apropå den här artikeln om att tandvårdsbiträden blir permanenta på Folktandvården Örebro:

Tandvårdsbiträden

Klicka på bilden så kommer du till artikeln!

Det blev en hel del upprörda rop då denna länkades i tandsköterskornas Facebook-grupp idag. Förståeligt då detta är en örfil i fel riktning från en stelbent arbetsgivare utan minsta känsla för entreprenörskap. Men om ni vill fortsätta sänka arbetsmoral, arbetslust och framåtanda så har ni gjort helt rätt. Visst kommer ert gamla godståg fortsätta tuffa på, men hur länge orkar man skyffla kol när det finns moderna expresståg med sikte på framtiden för hela teamet?

Det skulle vara en temporär lösning. Ett sätt att bli lockad att studera vidare till tandsköterska. Ett aktivt sätt att råda bot på bristen av oss. Men vem vill ta studielån och avsätta år för ett yrke med tvåtusen mer i lön? Precis så det räcker att betala av det sura studielånet. Jävligt värt va. Biträdena och tandsköterskorna skulle ta varandra i hand, niga och tacka för inte ett skit och tillsammans vara starka. För ni tillhör samma fackförbund; Vision. Först tänkte jag intressekonflikt, sedan tänkte jag längre än näsan till gemensamma intressen! Är ni med mig?

Men det krävs lite mer än knutna nävar på Facebook, såklart. På varje arbetsplats ska det finnas ett fackligt ombud. En bra början vore väl att den personen (eller vem som helst för den delen) kontaktar facket för ett samtal om läget. Man kan alltid fråga och ta reda på vad som går eller inte går. Nu jobbar jag privat så kan inte riktigt börja ringa Vision och härja. Men ni som tillhör dem, var eniga. Vi inom den privata sektorn i Göteborg kallades till möte av vårt fackförbund Unionen för några år sedan, med en allvarlig fråga om strejk på bordet. Vi var fem (fem?!?!?!) tandsköterskor på det mötet. Ja, ni fattar ju att det inte blev nåt strejkande med det vilda intresset…. I’m just sayin’…. 🙂

Idag kom det också upp att Vision inte kunnat delge information om ingångslöner när de besökte en utbildning för tandsköterskor. Jag sitter ju oftast med spikar upp i ändan så jag mailade direkt och frågade om detta. Deras rådgivare är ju faktiskt till för oss så tveka aldrig över att fråga, om allt! Här får ni både min fråga och deras snabba svar:

Skickat: Tue, 27 Sep 2016 09:30:09 +0200
Ärende: a?

Hej Vision!

Jag är tandsköterska och skriver även hett och brett om mitt yrke. 
Således är jag väldigt intresserad av allt som rör oss.

Just nu pågår en het diskussion i våra forum på Internet om 
tandvårdsbiträden och det pinsamma lilla glappen mellan deras och våra 
löner. Mitt i denna debatt kom det fram en tandsköterskestudent som 
berättade att Vision varit och pratat med dem på utbildningen 
(jättebra!!!). De hade då frågat vad ingångslönerna låg på i kommunen 
men fick till svar att de inte kunde svara på detta. Varför?! Om jag kan 
få lönestatistik skickad till mig av er, varför kan inte studenter få en 
siffra på gällande ingångslön? Det är ju högst relevant för dem. Hennes 
spontana reaktion var att om de fick veta så skulle många hoppa av 
utbildningen.

Varför nekas studenter vetskap om yrkets ingångslöner?

Med Vänliga Hälsningar
Johanna Ene, tandsköterska och bloggare

Hej Johanna!

Tack för att du hör av dig till oss med dina frågor. 

Vision vill absolut inte hålla några löner hemliga - tvärtom! 

Kan det vara så att detta är ett missförstånd? Det är ju helt riktigt att det inte finns några fastslagna ingångslöner för tandsköterskor. Vision menar att lönen skall sättas utifrån kvalifikationer, utbildning, erfarenhet osv. Alla kommer med olika bakgrund även om utbildningen till tandsköterska kan vara samma. Även geografin och tillgång och efterfrågan på tandsköterskor spelar förstås roll för lönesättningen. Vision går därför inte ut med några sk ingångslöner. Vi menar att lönerna skall sättas individuellt.

När vi får frågan från tandsköterskor som söker jobb och som ringer hit för att få hjälp att formulera sitt yrkande på lön så berättar vi förstås detta. Vi har vidare lönestatistik som vi anger och diskuterar med medlemmarna.  Vidare hänvisar vi alltid till Visions lokalavdelning där de söker jobb. Det är viktigt att skaffa sig så stor kunskap som möjligt om lönenivåerna innan man anger sitt anspråk på lön. 

Vi är ledsna att det uppfattas som om vi försöker hålla lönerna hemliga och vill gärna kunna återkoppla till personerna som var på besök på utbildningen. Vi är tacksamma om du kan meddela oss vilken plats och datum detta skedde. 

Om du har fler frågor är du välkommen att ringa oss på telefon 0771 44 00 00. Vi har öppet alla vardagar mellan klockan 8 och 20.

Med vänliga hälsningar   
   
Catarina Arborelius  
   
Rådgivare  
   
Vision Direkt - Facklig rådgivning   
alla vardagar 8-20   
0771 44 00 00  visiondirekt@vision.se

De ska väl få en chans att göra bättre ifrån sig på nästa information? Hör gärna av dig med info om skola + datum. 🙂
En lustig detalj denna dag är att efter debatterandet och mailandet så gick jag för att hämta en bortrest grannes post, och där låg ju fackförbundet Visions tidning! Passade på att sno åt mig lite bra läsning. 😀

Tidningen Vision

Tidigare har jag skrivit i ämnet Tandvårdsbiträden på Dental24, detta var 2015 så detaljer i fakta och tankar kan ha förändrats. Läs i ordning:

1. Varför utbilda oss tandsköterskor?

2. Svar från ett tandvårdsbiträde

3. Debatten om tandvårdsbiträden

 

Debatt Hälsa

Ha råd eller nekas vård

Det räckte inte till denna gången, all positiv energi i världen kunde inte hejda bihåleinflammationen från att tåga in och stänga dörren till mina sinushålor. Maj har aldrig strålat mer och här ligger jag däckad när jag mest av allt vill vara ute och smutsa ner mig i jorden. Frustrationen är total. Till och med när jag är sjuk och inte kan annat än vila blir jag så galet rastlös. Det är som att ha en vild kanin i huvudet. Den förstår ni va? Haha…

Jag går ytterst sällan till läkaren, min tanke brukar vara ”vad ska de säga som jag inte redan klurat ut, och vad ska de göra åt saken som jag inte redan gör själv?”. Slösa min tid på att sitta i väntrum och slösa andras tid i en överbelastad vårdinstans. Jag är också allmänt vrång då någon främling ska peta på mig och förhöra mig (doktorn). Jättefånigt. Senast jag hade bihåleinflammation och var så dålig att jag knappt stod upp blev jag ivägkommenderad till doktorn och i ottan hade jag tre vänner som ringde och såg till att jag verkligen gick. Det är äkta omtanke och vänskap, om ni läser detta så vet att det är något som bitit sig fast i min själ.

Denna gången hajade jag alltså lite fortare vad som var på gång. Men självklart hade jag envist tagit mig till jobbet med tanken att jag hade ju två timmars resväg att kvickna till på! Ibland borde man slå sig själv i huvudet hårt. Två timmar att bli ännu sämre på snarare. (Det är detta jag alltid säger, ingen tackar dig för att du spelar superhjälte! Ändå envisas jag med att skita i mina egna ord. Leva som man lär är det svåraste som finns. Hej verkligheten!) När jag precis orkat få på arbetskläder tog jag slut och gav upp. Vårdcentralen ligger strax intill och hade drop in. 30 min med kölapp i hand, sedan beskedet att jag inte var listad där och skulle vända mig dit jag var listad. Nästan två timmar spårvagn och buss därifrån. Men om jag listar mig här NU? Frågade jag och fick svaret ”ja, då kostar det 300 kr”. Jag kände motståndet så tydligt och blev så paff av att bli nekad, samt frustrerad ledsen och uppgiven så jag bara gick därifrån gråtande och snorande som ett barn.

Vad jag läst mig till tidigare och hade i minnet var att man ska kunna få vård var som helst, men att man ska lista sig där man vanligtvis går för vårdgivaren får pengar från staten utifrån antal listade. Att det skulle kosta pengar att lista om sig fattade jag inte, och kunde inte tro. Googlade info om detta och det var inte helt enkelt att hitta svar. Info-sidan om listning i vården talade inget om några kostnader. Till slut hittade jag en annan sida som talade om att det kostade 300 kr att besöka en vårdcentral där du inte är listad. Men du behöver alltså inte lista om dig där! Citerar informationen på 1177 ”Välja vårdcentral i Västra Götaland”:

16. Kan jag bli nekad vård om jag går till en annan vårdcentral än den jag har valt?
Nej. Har du akuta problem tar vårdcentralen emot oavsett om du är listad där eller inte.Det sker efter en medicinsk bedömning/prioritering. Om det inte är akut är det upp till vårdcentralen att avgöra om de har möjlighet att ta emot dig ifall du inte är listad där.

Alltså kan jag inte nekas vård. Punkt. Jag anser inte att en person i reception kan göra en medicinsk bedömning av mitt hälsotillstånd genom att titta på mig ett par sekunder. Jag ser i princip aldrig sjuk ut, det får jag uppenbarligen betala för. Informationen jag fick var till viss del fel, att jag skulle betala för att lista om mig och då få vård. Visst hade jag kunnat betala 300 kr, men som småbarnsförälder säger hjärnan automatiskt nej, när det borde kosta 100 kr. Och jag kände mig så grymt avvisad. Jag är inte den som ställer mig och käftar med vårdpersonal i en reception, när hela mitt hjärta säger att det inte är de som ska ha min ilska, tårar och ovett… det skulle vara våra politiker som sitter där och tar det. Ska vårdpersonalen vara så hårt ansatt att de inte längre har tid för mänsklighet och hjärta? Just de sakerna som borde vara främst i våra yrken. Min chef blev så upprörd att han ringde upp vårdcentralen, blev lovad att deras chef skulle ringa tillbaka. Det gjorde hon aldrig.

Sedan nästa hand i ansiktet, ringde ”min” vårdcentral för att få en tid och visst fick jag det, med väldigt tydlig information om att jag inte skulle förvänta mig någon behandling pga restriktionerna för antibiotika. ”Du kan få komma hit om du vill. Men bara du inte tror att du ska få hjälp.” Alltså jag förstår att ni tvingas säga så här… det jag förstår väldigt mycket mindre är att vi fortsätter mata våra köttdjur med antibiotika och tvingas kasta tärning med våra hjärtsjuka patienter som absolut inte ska ha antibiotika för tandvårdsbehandling längre. Om patienten dör? Då har vi papper på att vi gjort rätt. Vilken tur!!!
Jag hade åtminstone tur sen som träffade en läkare som skrev ut antibiotika. Jag är fullt medveten om vad som händer med resistens osv, har all respekt för det och tar inget i onödan. Avvaktade ett dygn tills det var riktigt överjävligt innan jag började behandla.

När jag satt och väntade på att inte få komma in hörde jag från receptionen att ”Det tar lite extra tid, vi har nytt journalsystem och måste skriva in allt igen”. Ständiga förbättringar va… Det tar aldrig slut, så fort man har lärt sig något och fått in rutinerna så ska det kastar över bord för något nytt och ”bättre”. Det nya bättre kräver oftast mer administration, mer tid. Krävs det att hela vårdskutan kapsejsar och att varenda kotte drunknar innan någon vaknar?
För VEM sitter vi och kryssar rutor och skriver långa journalanteckningar? Jag vet vem vi inte gör det för i alla fall… det är bara att titta ut i alla överfulla väntrum i landet. Vi är så jävla duktiga i lilla Sverige. Vi och våra fina pappershögar.

Just smile

JUST SMILE!

Debatt Tillsammans är vi starka

Fler röster om vår yrkesstatus

Jag blir så glad när jag hör andra som också har något mer att säga än bara ”lönen är kass”. Visst är det lätt att klaga, och jag säger inte att det är grundlöst men vi behöver lite mer konstruktiva tankar utåt. Därför vill jag dela dessa rader som Jezzica skrev på Facebook idag. Självklart har jag hennes tillåtelse. 🙂 Det finns säkert många fler där ute med bra funderingar och argument, ni är viktiga!

Citerar här hela inlägget från facebook:

”Hej hopp!

Tänkte på en sak.. (gör det mycket =P)
Årets lön är satt.
Så snabbt?? Man kan ju undra varför vision är så snabba, blev det nån liten förhandling alls??
Just nu är min känsla att man tar på sig fler och fler arbetsuppgifter, för att bara öka lönen nån hundralapp eller två. Men det enda som egentligen händer är att hjulet snurrar fortare och fortare. Man skall hinna med mer uppgifter på samma tid..

Nu när det är sådan brist på tandsköterskor, så borde ju facket ha ett guldläge att kämpa för att få upp våra löner.
Men vad händer då?? Jo det börjar pratas om tandvårdsbiträden och tandläkarstudenter som skall göra lättare tandsköterskeuppgifter (vilka det nu är)

I många manliga yrken så är det sådana här kriser som ökar statusen på arbetet genom en löneökning.
Lärarlönerna har ökat pga bristen, likaså sjuksköterskorna. (nu menar jag inte att de ökat massor, men mer än vanligt pga bristen)
Å då undrar jag varför inte detsamma gäller oss??

Jag tog ett prat med vårt underbara fackombud på kliniken.
Ett är klart, vi måste öka statusen på vårt yrke!
Hur? Genom att gå med i tandsköterskeförbundet.
Varför? Det är de som kämpar för oss och våra frågor.
Det är genom medlemsavgifterna som inkomsterna ÖKAR och gör att tandsköterskeförbundet kan kämpa för FLER frågor och saker som berör oss.
Få medlemmar = lite pengar = få områden som de kan föra vår talan.
De kämpar för så många fler frågor än vad facket gör.
Hör även att fler och fler går ur facket.
Vad skulle få dig att stanna??

Själv tycker jag att ett gemensamt fack för ALLA sköterskor. Privata och folkisar. Även om vi är anställda i olika organistationer, så är vi ju likadana i grunden.
Kanske blir det lättare att kämpa för en yrkesgrupp istället för många mindre med liknande yrken. Som ex vårdadministratörer osv.
Oavsett om du har ett år kvar till pension eller 40, så behöver det bli en förändring.

Bara för att vi är ” så många” så behöver vi ändå känna att någon kämpar för oss och att vi är värda pengar för det arbetet vi gör.
Tandsköterskeyrket är ett fantastiskt yrke. Vore så roligt om fler kunde upptäcka det och inte dra öronen åt sig så fort de hör lönen.

Jag kommer skriva detta inlägg på fler tandsköterskerelaterade sidor.
Informera gärna dina medsystrar som inte är med i grupperna eller på sociala medier..

Sådär, tack för att du tog dig tid och lyssnade (läste) mina tankar.

Ha en fortsatt fin torsdag!”

 

Gå med i VÅRT yrkesförbund du också!

Svenska Tandsköterskeförbundet

Debatt Hälsa

Preventivmedel och vad de gör med oss

Nej, det här har inte med tandvård att göra men jag måste skriva om det. Jag fick ett brutalt uppvaknande när jag nyligen bytte preventivmedel och kände att vi pratar alldeles för lite om detta, även vi kvinnor är sjukt kassa på att diskutera hur vi skyddar oss och vad det gör med oss. Det är dags att börja fundera över vad vi stoppar i kroppen och knoppen, ofta utan att tänka två gånger.

Min historia:
Började äta P-piller när jag var 19. Jag gick till Ungdomsmottagningen och fick fylla i en blankett om min hälsosituation plus samtal med barnmorska. De frågade bl a om hjärt-kärlsjukdomar i familjen, tobaksvanor och psykisk hälsa. Detta är enda gången jag fått en övergripande ”check-up” vid vårdkontakt för preventivmedel.

Slutade med p-piller efter ca 4 år och hade uppehåll några år. Gick sedan till Mödravårdscentralen (MVC) när jag ville ha skydd igen. De frågade om jag hade några hjärt-kärlsjukdomar i familjen, sedan skrevs p-pillret Celest ut. Nemas problemas.

När vi bestämde oss för barn 2014 slutade jag med p-piller. Det tog ca två veckor för korken att lossna ur champagneflaskan (tack Karin Sjögren för denna perfekta liknelse) och plötsligt mådde jag så knasigt bra som jag sällan gjort innan. Hann dock inte njuta så länge innan jag blev befruktad.

I höstas satte jag in kopparspiral, just för att slippa hormoner och eventuell nedstämdhet. Men som den ammande mamma jag var kände jag mig snart som en uppskuren mjölkko, så mycket blödde jag nu under mensen! Stod ut ett par månader innan jag valde att byta till hormonspiralen Mirena. Barnmorskan sa att jag kunde få mellanblödningar ganska länge, det var det. Det gick två-tre dagar och sedan drogs världen undan under mina fötter. Jag satt och grät i en hel dag, klarade knappt att ta hand om dottern. Sedan följde ångestattacker, ilskeutbrott, ständig irritation och nedstämdhet som skrämmande fort grabbade tag i min livslust och smulade sönder den till ingenting. Visst kan man ha dippar, men att totalvända på bara ett par dagar och bli personlighetsförändrad är varken normalt eller ok. En dag slängde jag en sax genom rummet. Alla de känslor jag kände kände jag så väl igen från tiden med p-piller. Därför reagerade jag fort och kontaktade MVC. När jag berättade hur det var sa barnmorskan ”Den där tar vi ut nu direkt”. Jag hade att välja på att pröva spiralen med mycket mindre hormon, kopparspiral igen eller ingenting. Tog chansen i handen och valde hormonspiralen Jaydess. (Man kan tydligen vara överkänslig mot hormonet progesteron (gulkroppshormon) som finns i alla hormonella p-medel.)

Det ologiska i att använda preventivmedel för att kunna njuta och ha kul med sin man, men må så dåligt av preparatet att man inte ens har lust att ta i honom.

Nu har det gått två veckor och jag mår mycket bättre. Ingen ska behöva må så, eller på något annat hemskt vis, för att man vill skydda sig. Jag kanske reagerade väldigt extremt, men jag vet inte för det pratas inte om sådant här! Vi stoppar i oss hormoner som en självklarhet, oftast utan att tänka så mycket kring det, eller hur? Det kanske funkar jättebra för dig, men hur många går med nedstämdhet och konstigt humör under många år utan att förstå eller få en enda fingervisning om vad det kan bero på? I mitt liv har det funnits flera tillfällen där läkare skulle kunnat yppa en fråga om mina p-pillers delaktighet. Med preventivmedlens rediga lista på biverkningar tycker jag det hade varit på sin plats att ta med i kalkylen precis som man gör med andra mediciner. Läser man om Cilest är det anmärkningsvärt mycket varningar och restriktioner, bl a gällande blodpropp. Många tillstånd listas där du absolut inte får använda läkemedlet. Så här ser listan på biverkningar ut för Cilest (taget ur FASS):

Följande biverkningar har beskrivits för Cilest:

Mycket vanliga biverkningar (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

  • huvudvärk
  • illamående, kräkningar och diarré
  • mellanblödningar
  • smärtsam menstruation
  • onormal bortfallsblödning (som tidig menstruation).

 

Vanliga biverkningar (kan förekomma hos fler än 1 av 100 användare):

  • urinvägsinfektion
  • infektion i slidan
  • allergisk reaktion
  • svullnad på grund av ansamling av vätska i kroppen
  • humörbesvär som t.ex. depression
  • humörförändringar
  • sömnsvårigheter
  • nervositet
  • migrän
  • yrsel
  • magsmärtor
  • uppsvälld mage
  • förstoppning
  • gasbesvär
  • akne
  • utslag
  • muskelkramper
  • värk i armar och ben
  • ryggvärk
  • en eller flera uteblivna menstruationer
  • flytning från slidan
  • ömma bröst
  • bröstsmärta
  • svullnad
  • trötthets- eller svaghetskänsla
  • viktökning.

 

Mindre vanliga biverkningar (kan förekomma hos fler än 1 av 1000 användare):

  • avvikande resultat i gynekologiskt cellprov (Papa-prov)
  • viktökning eller -minskning
  • ökad eller minskad aptit
  • ångest
  • förändrat intresse för sex
  • svimning
  • domningar eller stickningar
  • synstörningar
  • torra ögon
  • hjärtklappning
  • högt blodtryck eller förhöjning av blodtrycket
  • värmevallningar
  • andfåddhet
  • håravfall
  • ökad behåring
  • klåda med eller utan nässelutslag
  • hudrodnad
  • missfärgning av huden
  • muskelvärk
  • utsöndring från brösten
  • förstoring av brösten
  • cystor på äggstockarna
  • torrhet i slidan och på huden utanför slidan
  • viktminskning
  • bröstcancer
  • icke-cancerrelaterad (godartad) tumör i levern
  • icke-cancerrelaterad (godartad) knöl i bröstet
  • avvikande förändringar i bröstvävnaden
  • avvikande blodfettvärden (t.ex. kolesterol)
  • krampanfall
  • problem med användning av kontaktlinser
  • svullnad av ansikte, tunga eller svalg som kan orsaka svårigheter att svälja eller andas och som kan inkludera eksem
  • smärtsamma, röda utslag på armar och ben
  • nattsvettningar
  • minskad mjölkproduktion.

 

Sällsynta biverkningar (kan förekomma hos färre än 1 av 10 000 användare):

  • farliga blodproppar i en ven eller en artär, t.ex.:
    • i ett ben eller en fot (dvs. DVT)
    • i lungorna
    • hjärtinfarkt
    • stroke
    • mini stroke eller övergående stroke liknande symtom, som kallas transitorisk ischemisk attack (TIA)
    • blodproppar i levern, magen/tarmarna, njurarna eller ögonen.


Följande biverkningar har beskrivits för Mirena:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

  • Huvudvärk
  • Buk- och bäckensmärta
  • Förändringar i blödningsmönstret såsom ökad eller minskad menstruationsblödning, stänkblödning, kortare eller längre menstruationsperioder, förlängt intervall mellan blödningarna eller inga blödningar alls..
  • Vulvovaginit (inflammation i yttre könsorganen eller vagina)
  • Flytningar

 

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

  • Nedstämdhet/depression
  • Migrän
  • Illamående
  • Akne
  • Hirsutism (kraftig kroppsbehåring)
  • Ryggvärk
  • Inflammation i övre könsorganen
  • Cystor på äggstockarna
  • Menstruationssmärtor
  • Smärta i brösten
  • Utstötning av inlägget från livmodern (helt eller delvis)

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

  • Alopeci (håravfall)
  • Kloasma (brunpigmenterade fläckar i ansiktet) och/eller kraftig pigmentering av huden

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1000 användare):

  • Perforering* av livmodern

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare)

  • Överkänslighet (allergisk reaktion), inkluderande utslag, nässelfeber och angioödem (kännetecknas av plötslig svullnad av t.ex. ögon, mun och hals)
  • Ökat blodtryck.
  • Blodförgiftning har förekommit efter insättning av livmoderinlägg.

 

Notera att biverkningarna för Mirena är mycket färre MEN mycket vanligare. Många biverkningar listas för läkemedel rent allmänt, men jag tycker det är anmärkningsvärt för något som vi kvinnor mer eller mindre bara förväntas stoppa i oss under större delen av våra liv. Många som jag pratat med berättar om biverkningar som varat permanent eller i upp till ett år. Så länge står vi kvinnor alltså ut. Det värsta är att vissa pratade om detta som en naturlig del och att det är ok att blöda lite när som helst och vara småledsen i ett år, för sedan stabiliserar det sig oftast. Ett år. HALLÅ ,ETT ÅR AV DITT LIV! Får jag fråga er män, (ni fina som faktiskt också bryr er och läst så här långt) hade ni sagt ja till dessa preventivmedel för egen del? Eller tycker ni som vissa rediga barnmorskor att ”det är sånt man får ta” ”för så är det att vara kvinna”?

Jag är inte ute efter att bojkotta eller sprida skrämselpropaganda, men jag vill öppna våra ögon och munnar för den här diskussionen!

Vill ni läsa mer om preventivmedel lämnar jag några länkar här. Väldigt allmän info. När jag mådde skit och sökte fakta och råd på nätet fann jag löjligt lite av det jag ville veta. Låt oss vilt spekulera i varför det är så här…

1177
RFSU
Wikipedia

Förresten har det visst med tandvård att göra, för varken mina kollegor eller patienter hade velat möta mig så som jag mådde för några veckor sedan. Men nu är jag ganska solig igen. 🙂

Allmänt Debatt

Tänd ljus för Trollhättan

Tänd ett ljus för Trollhättan.

Jag står med mitt barn i famnen och lyssnar på radions nyhetsuppläsare. De talar om döda barn och vuxna på en skola. Först tror jag det handlar om något annat främmande land. Långt borta. Inte i Trollhättan, knappa mil från där jag står i köket. Vad är det som föder detta sjuka hat hos vissa av oss? Det är väldigt mycket som gått snett när något sådant här sker.

En skola ska vara en fridlyst plats, en trygg oas för barn och lärare. Du som skändar detta, sänker dig till de försvarslösa, dig vill jag inte känna. Dig vill jag se mitt samhälle hålla inlåst, långt borta från oss andra. Jag vill tacka polisen som gjorde en riktigt bra insats, så som jag förstått. Med detta vill jag också visa var jag står, tänder ett ljus både här och i mitt hem. Hoppas alla vågar stå upp och visa er ståndpunkt. Vi ska våga ha barn och lärare i skolan!

Är det inte ganska märkligt att på de flesta arbetsplatser krävs passerkort och många andra säkerhetsåtgärder för att få passera in, men på våra skolor är det fritt fram för vem som helst. På skolor där de vi borde värna om som guld befinner sig dagligen, och som även är en arbetsplats för så många. Om ett par år ska jag gå med mitt barn till skolan och lämna henne där. Det känns inte så bra. Vad jag förstått är det brist på lärare idag. Vem ska vilja arbeta under sådana här förutsättningar med det enorma ansvar det innebär att ha hand om andras barn?

Det är mycket som händer i vårt land just nu. Vi måste våga prata om det, lyfta obekväma frågor i trygga forum. Sluta vara politiskt korrekta och också tala från våra hjärtan.

Light a candle