Browsing Category

Debatt

Debatt

När julklappen blev en örfil

Jag har precis satt årets glögg och julstämningen sprider sin doft i köket. Jag myser och tycker om. Men vad handlar julstämning om? För mig är det det lilla och nära, de jag har runt mig dagligen i livet. Att sprida värme och kärlek till de människor som har ridit ut ännu ett år vid min sida. Familj, vänner, kollegor. Alla räknas.

Många vill även ge julefröjd till människor långt bort, och det är såklart behjärtansvärt och lite självklart om man kan göra det. Men på bekostnad av de som står närmast? Den diskussionen värmde tandsköterskornas Facebook-grupp som en brinnande julbock förra året, då Folktandvården Västra Götalands tandvårdsdirektör Gunnar Eriksson slopade julklappen för tandvårdspersonalen, till förmån för välgörenhet i Långtbortistan.

I Tandsköterskan nr 2 2017 finns ett reportage med Gunnar Eriksson, tandvårdsdirektör för Västra Götalandsregionen, där vi kan läsa: ”Han kan se tillbaka på många viktiga uppgifter och utmaningar som han rott i land under sitt arbetsliv. Bland annat avskaffade han julklappar till alla medarbetare inom organisationen för att istället stötta tandvårdsarbetet i länder där behovet av utveckling och hjälp är stort…”. Tidigare i texten läser vi: ”Även här återkommer han till den viktiga teamkänslan och strävandet efter stabilitet och uppskattning för var och ens bidrag till en fungerande verksamhet.”. Gunnar talar även om sin känsla för lagsport. Jag läser detta med stora ögon och minns hans lagkamraters starka känslor förra julen i vårt diskussionsforum. Var fanns tankarna på dem när han rodde iväg över haven med deras julklappar? Vände han sig någon gång om och såg det upprivna havet av besvikelse, osynligt arbete, otacksamhet och ilska över att som så många andra gånger inte bli sedd och uppskattad för sitt slit?

Det är ju bara en julklapp. Tänk på de som har det värre! Nej, det är inte alls ”bara”! Det handlar om att nonchalera ett helt lag som slitit häcken av sig ännu ett år för dig, just i den tid när man på allvar bör tala om att det där slitet är värdefullt och vi önskar att ni mäktar med ännu ett år. För vi är ytterst tacksamma för ER kompetens och teamkänsla.

Människor jobbar för människor, inte organisationer. Se till att vara den närmsta medmänniskan som chef. Det hjälper inte hur godhjärtad och generös du är mot de som har det svårt om du inte först ser till de som kämpar för dig på hemmaplan. Det handlar heller inte om dyra julklappar, det handlar om att bli sedd. Hur många tandsköterskor känner sig sedda när lönen ständigt släpar i golvet, bonusen uteblir och julklappen dras in? Men pengar finns! Dock undrar jag om medmänskligheten i hjärtat finns, eller om allt bara är business för en tjusig fasad.

Jag älskar mitt yrke, låt oss alla få förutsättningarna för att känna så!

 

Den här texten publicerades även i senaste numret av Svenska Tandsköterskeförbundets tidning ”Tandsköterskan”, nr 4 2017. Bli medlem och få tidningen direkt hem i brevlådan, bra läsning utlovas verkligen!

Tandsköterskan nr 4 2017

Tandsköterskan nr 4 2017

Denna vecka är det dags för Odontologisk Riksstämma och Swedental, Sveriges största tandvårdsmässa. I år hålls den i Stockholm och det är gratis att gå in på själva mässan. Du kan även besöka den som student. Här skriver du ut din entrébiljett. I år tycker jag verkligen ni ska passa på att träffa tandsköterskan Merja Fehler som kommer hålla i miniföreläsningar och mingel i Studentloungen. Jag har själv träffat Merja och hon är en sann tillgång för kåren med sin energi och glädje! Verkligen tråkigt att missa dig, Merja! Jag hoppas själv få träffa många nästa år istället då det är i Göteborg.

Glöm inte att besöka vårt yrkesförbund Svenska Tandsköterskeförbundet i monter A18:53 och Studentloungen i monter A22:20.
Och ni vet väl att ni kan kika i min Kalender där jag uppdaterar med viktiga händelser för oss tandsköterskor!

 

Debatt

Kritiskt tänkande icke önskvärt

Vad skapar vi för samhälle när folk idag inte kan ta kritiskt tänkande? Även om man, som jag, är för ett miljötänk, hållbart leverne osv måste man kunna behålla sitt kritiska tänkande och ifrågasätta även det man tror på. Skrev en välformulerad och faktafylld kommentar med önskan om levande dialog på en eko-blogg jag följer med glädje. Den raderades/blockades. Känns lite som om man måste hylla allt inom sin bransch (i detta fall blogg-branschen) om man ska få vara med.

Är det bara jag som känner att detta är typiskt svenskt, att man inför gruppen rosar och hyllar men sedan allt för ofta vädrar helt andra åsikter bakom hemmets stängda dörrar? Men så är det ju, gruppen som företeelse accepterar inte oliktänkande. Då fryses man ut. Detta ser vi så tydligt i arbetslivet och även i det sociala livet utanför. Ända sedan gymnasiet har jag fått erfara det på grund av att jag vägrat acceptera gruppens regler och hålla mig inom fyrkanten. Inte medvetet, men för att jag helt enkelt aldrig haft lust att lägga alla korten i en hög. I gymnasiet fick jag höra på omvägar om mig själv att ”det är hon som aldrig kan bestämma sig för vilken stil hon ska tillhöra”. Jag var heller aldrig helt accepterad i någon av de subkulturer jag hängde i, helt enkelt för att jag vägrade hålla mig till ett fack och blandade stilar på kläder och musik utefter vad jag kände för för stunden och gick min egen väg. Inte OK för gruppen! Skitlöjligt. Det som är ännu mer löjligt är ju att det fortfarande är precis så där, trots att vi är över 30 och leker vuxenliv, fast med andra saker som måttstock. Som när man utesluts från diskussion för att man inte enbart hyllar en idé man gillar.

Idag verkar många ta ett oliktänkande, kritik och ifrågasättande högst personligt. Det hänger väl ihop med den här tiden av allmän kränkthet. Jag är otroligt less på det! Vi kommer ingen vart med någonting när allt ska tas personligt. Ibland får jag lust att häva ur mig ”tro inte att du är så himla viktig att jag har tid att vara personlig och kränka dig, jag bryr mig faktiskt inte så mycket om just dig”. Däremot bryr jag mig om att värna om diskussion med högt i tak, kritiskt tänkande och att på bra sätt få fram olika idéer om det vi omger oss av. Det kan handla om våra yrken eller samhället i sig, spelar ingen roll. Ska alla bli kränkta stup i kvarten slår vi på backen och hamnar i ett bakåtsträvande samhälle. Lite så jag känner att det är nu.

En av de främsta anledningarna till att jag startade den här bloggen var att öppna upp för diskussion, att få ta del av andras kunskaper och idéer inom yrket. Jag har aldrig raderat en kommentar såvida det inte varit reklam eller spam. Givetvis skulle jag inte släppa igenom rena elakheter som saknar mening, men det har aldrig förekommit fint nog. Jag gillar att diskutera, det för ens egen lilla hjärna framåt. Ingenting är svart eller vitt.

Särskilt kvinnor och mammor kan utöva ett grymt svartvitt beteende mot varandra. Ser det hela tiden på nätet, ett fruktansvärt sätt där man utan vidare förklarar för andra mammor hur fruktansvärda de är för att de gör på ett avvikande sätt. Då saknas all känsla för att vi alla är olika med olika behov. T ex är jag i vissa kretsar en hemsk mamma som inte vill samsova med mina barn. I en grupp där man är för samsovande utesluts jag kvickt trots att jag är intresserad av idén och kanske vill diskutera saken för att testa mina egna värderingar och tankesätt. Just detta är ett exempel men jag har själv erfarit det i andra sammanhang.

Känslan av att aldrig passa in bär jag nog med mig resten av livet. Nu mer med acceptans och insikt om att jag inte behöver passa in, det viktiga är att jag känner att jag står upp för mig själv. Det var såklart värre när jag var yngre och inte fattade varför jag ständigt kände mig som ett litet UFO ensam ute i rymden när alla andra verkade platsa i gruppen. Det är tuffa tag när man är fisken som simmar mot strömmen, den som inte klarar att ställa sig i ledet. Det kan bli ensamt, men jag brukar tänka på att vi behövs och att det är viktigt att våga vara sig själv där. Självklart blir jag ledsen och känner mig grymt ensam ibland, jag är trots allt en väldigt emotionell person. Så när min kommentar på bloggen jag gillar inte fick vara med blev jag mycket mer ledsen än arg. Särskilt som jag verkligen la ner tid på att formulera den med hjärta och omtanke. Det lämnar mig åter igen med känslan av att eget tänkande inte är särskilt önskvärt idag. Om du inte tänker hylla gruppen så var tyst.

Kasta blommor och knyt näven bakom ryggen. 🙁

Tandsköterska Johanna Ene 2017

Ensam i skogen trivs jag allra bäst! Träden käftar inte emot och tar ingenting personligt. Eller…? 🙂

Debatt Tillsammans är vi starka

Outbildad tandsköterska sökes

Det stormar rejält i sociala medier på grund av en platsannons som dök upp här om dagen där en klinik sökte en tandsköterska, dock utan krav på utbildning.

Outbildad tandsköterska sökes

Printscreen på urklippet från annonsen som jag delade på min Facebook-sida. Urklippet delades ursprungligen av någon annan i tandsköterskornas Facebook-grupp. Här nedan bild på annonsen i sin helhet, dock har jag censurerat klinik och tandläkare för jag känner att det inte är relevant. Jag är inte ute efter någon hetsjakt på enskild tandläkare, det gör inget gott för någon. Dock måste vi självklart reagera och agera när en annons utformas på detta sätt, både av yrkesstolthet och för att värna om en vård som kan stå för kvalitet och trygghet.

Outbildad tandsköterska sökes

Däremot ser jag ingen anledning att dölja att det är en klinik hos Praktikertjänst. Ett så stort vårdbolag måste kunna ta ansvar, särskilt när de säger sig vara främst inom vårdkvalitet. Jag jobbar själv på en klinik ansluten till PTJ, det vill jag känna mig trygg och nöjd med och därför ser jag ett eget ansvar i att ruska runt i detta. Jag ser inte detta som ett problem hos den enskilde tandläkaren, utan ett mycket större bekymmer. Ska vi få ändring och erbjuda den bästa möjliga tandvård är det uppåt jag siktar. En ensam klinik kan inte stå för synden och ge oss förändring, den måste komma uppifrån. Därför mailade jag Praktikertjänsts VD Erik Strand samma dag, så här gick det:

20 juni 2017 kl. 10:25 skrev Ene, Johanna:

Hej Erik!

Jag skriver till dig med anledning av en platsannons av en tandläkare inom PTJ, där man söker tandsköterska utan krav på utbildning. Ta gärna del av annonsen själv, här finner du den:
https://***
Inom PTJ talar man sig varm om kvalitet, patientsäkerhet och trovärdighet. Då undrar jag hur det rimmar med att anställa outbildad personal och kalla dem tandsköterskor? Vad är er syn på saken?
Tandvårdskliniken i fråga lär nu få det hett om ören då de redan blivit kontaktade av arga tandsköterskor, samtidigt som annonsen sprids som en löpeld i sociala medier. Både till tandvårdspersonal och PATIENTER. En kollega fick svaret av tandläkaren:
På en klinik på landet får man vara glad för all hjälp man kan få-denna extratjänst var alltid tillsammans med tsk som jobbat i 30 år!(som pga diskbråck ej klarar vissa uppgifter)”.
Jag kan förstå problemet, men det försvarar inte att anställa outbildad vårdpersonal och om man nu ändå dristar sig att göra så borde annonsen utformats helt annorlunda. Det här mynnar givetvis i ett långt större bekymmer med brist på utbildad personal…
 
Patienter idag vet sällan att vem som helst kan jobba som tandsköterska, men det blir ändring på det. När jag pratar med patienter om detta blir de väldigt förvånade och negativa. Vi måste ställa oss frågan hur vi själva vill ha det när vi är patienter, vill du känna dig säker på att personalen är kompetent och har rätta utbildningen? Det vill jag.
 
Jag hoppas på ett uppriktigt svar både från ditt eget hjärta och utifrån PTJ’s synvinkel!
 
Med Vänliga Hälsningar
Johanna Ene, tandsköterska
Samma dag svarar Erik Strand:
Hej Johanna
Detta är helt oacceptabelt och vi tar i detta
omgående. Tack för att Du gör mig uppmärksam på detta!
Vänligen Erik

Midsommarhelgen kom så emellan. Idag fick ja gett nytt mail:

Hej Johanna,

Jag fick av Erik Strand, Vd, i uppdrag att undersöka en annons om att vi vid en mottagning sökte en Tandsköterska, men att det inte krävdes utbildning.

Det är verkligen så att Praktikertjänst strävar efter att ha utbildad personal på alla nivåer. Ibland måste dock övrig tandvårdspersonal också anställas och då krävs ingen formell utbildning, utan att man kan lära sig enklare uppgifter på plats. Dessvärre hade det vid det här tillfället blandats samman de båda uppgifterna enligt ovan, ”tandsköterska utan utbildning” och det blev helt fel.
Annonsen är nu borttagen.

Jag vill bara berätta för dig också att, jag har varit med vid två tillfällen här nu under våren och ställt Praktikertjänst som delaktig garant för två nya tandsköterskeutbildningar i Skåne. Vi kommer att kunna delta vid kvalitetslektioner och ställa praktikplatser till förfogande. Vi måste arbeta för att det utbildas flera tandsköterskor.
Tack för ditt engagemang och att du gjorde oss uppmärksamma på annonsen!

Med vänlig hälsning
Ann-Chriztine Ericsson
Affärsområdeschef Tandvård

Jag svarade:

Hej Ann-Chriztine!

Vad bra att du återkopplar, var precis på väg att göra detsamma.
Jag kan absolut förstå att man kan hamna i lägen då det inte finns utbildad personal att tillgå då man desperat behöver hjälp på kliniken. Men som sagt, då är det inte en tandsköterska man söker anser jag. Just att söka någon som ska både jobba i sterilen och kliniskt men utan att behöva utbildning känns väldigt fel. På sjukhusen och specialisttandvården har de utbildade sterilbiträden, vilket känns som en självklarhet! Väldigt märkligt att det då inte ska behövas utbildad personal för detta ute på allmänklinik. På vissa ställen i landet har det anställts tandvårdsbiträden, som ska fungera som en hjälpande hand till tandsköterskan. En bra tillfällig lösning så länge den är just tillfällig! Problemet där är att mer jobb läggs på ordinarie tandsköterskor som ska utbilda tandvårdsbiträdena men inte får någon kompensation för det. Ofta glider också arbetsuppgifter över på biträdena som de egentligen inte bör ha befogenhet för. Ja, det här är en lång diskussion, intressant och välbehövlig!
På Praktikertjänsts sida är annonsen fortfarande tillgänglig just nu: https://***
Vi vill absolut inte hänga en enskild tandläkare för detta, det hoppas jag att ni förstår. Men självklart måste vi tandsköterskor agera och reagera, för vårdens skull.
Hör gärna dina vidare tankar kring detta och hur ni arbetar. Det låter jättebra med stöd till utbildningar. Hoppas ni ser till att ha ett gott samarbete med Svenska Tandsköterskeförbundet också. http://svetf.se
Med Vänliga Hälsningar
Johanna Ene, tandsköterska
(I skrivande stund verkar faktiskt både annonsen hos Arbetsförmedlingen och den hos PTJ vara borttagna.)
Jag delar med mig av min mailkorrespondens för att detta inte är något som bara angår mig, det angår oss alla inom tandvården. Ni ser också att det går alldeles utmärkt att vända sig till högsta hönset och förvänta sig svar. Men jag är också medveten om att det är lätt att skriva fina svar. Jag uppdaterar er vidare om vad som sker!
/Er ständiga igel och bråkmakare, med kärlek till vården som vapen.
Debatt

”Vården utgår inte längre från patientens behov”

Den här artikeln tycker jag verkligen ni ska läsa!!!

Vi behöver lyfta diskussionen angående hur vården styrs egentligen, och av vem?! Är det rätt att politiker och chefer som gått ”chefskursen” men inte haft en fot i ett vårdyrke ska styra vården?

NEJ, säger jag.

Här pekas tydligt på hur vi fått ett vårdsystem baserat på administration och system som inte alls är till för varken vårdpersonal eller patient. För vems skull sitter vi där vid datorn och klickar egentligen? Väldigt sällan är det för vår eller patientens skull. Hur duktiga blir vi på våra yrken när vi tvingas vara kontorsslavar istället? Och de som idag är pampiga chefer men inte ett dugg inblandade i vården, kommer de ta/kan de ta ansvar för vården? NEJ! Det blir läkarna och tandläkarna på golvet som blir syndabockar om något händer.

Jag vill se ett tillbakatagande av nära ledarskap inom professionerna! Med hjärta för vården och yrkesstolthet istället för plånboken och uträknade styrsystem.

Klicka er vidare och läs:

New Public Management

”Vården utgår inte längre från patientens behov”

Debatt

Försök ringa vården. Försök då!

Det är samma gång varenda gång jag ska kontakta någon vårdgivare, jag växer och blir grön och helt förgjordat vansinnig! Näven genom väggen, BAM. Först ska man trassla sig igenom en radda knappval tillsammans med en datorröst, sedan ska man tilldelas en helt annan tid för uppringning som oftast inte alls passar. Sedan ska jag passa den tiden. Hur skevt är inte det?

Ni som själva jobbar med patienter vet säkert hur knepigt det kan vara att få till egna nödvändiga samtal. Det är ju just den där stunden då jag smiter iväg för att ringa som jag har möjlighet, sällan på de tider som sedan erbjuds för uppringning. Idag när jag ringde hade jag att välja på en tid när jag själv sitter med patient, eller en tid när jag slutat och är på väg hem. Personligen har jag noll lust att ta privata vårdsamtal i offentlig miljö, definitivt inte på bussen full av folk! Så det sket ju sig. Får trassla mig igenom knapptryckningarna ännu en gång imorgon och hoppas på bättre tur. För idag känns det som om det är tur och påstridighet som gäller om man ska ta sig fram i vården.

Min kollega har försökt komma fram till en annan vårdgivare på telefon. I två dagar. De har telefontid men verkar vara nästan omöjligt att komma fram. Är det kvalitet det här då? Ni får ursäkta mig, men jag blir så jävla trött på allt bröstbankande om kvaliteten i det här landet, när man verkar ha glömt bort vad det ens bör innebära. Vi har fantastiskt duktiga människor som jobbar med att ta hand om våra knoppar och kroppar, men att nå fram dit är en förbannad hinderbana för många. Inte alla som är så tjockskalliga som jag och kan stånga sig fram. Man ska inte behöva vara det.

Herrejisses vad glad jag är att vi svarar i telefon under hela vår öppettid på jobbet. Att få arbeta på det viset och kunna ge personlig service utan telefonkö eller datorröst är en riktig ynnest idag. Det är något jag känner mig stolt över. Visst kräver det sin tid, men det är för mig värt det alla dagar i veckan. Flera gånger efter min föräldraledighet har jag fått patienter i luren som sagt sådant som ”Jag känner igen rösten… är DU tillbaka? Så roligt!!”, och det är lika fantastiskt värmande varje gång. Så vill jag arbeta. Så vill jag ha vårdkontakten.

Hur tycker du att kontakten med vården funkar? Hur skulle det kunna bli bättre?

Today's mood

Bildkälla: dumpaday.com

Debatt Läsa / Titta

Rebellkirurgen

”Den andliga nöden i Sverige är vad den materiella nöden är här.”

En dokumentar ni bör se. Äntligen någon som vägrar vara en del av byråkratin och pappersarbetet som dränker våra läkare och tandläkare i Sverige. Någon som säger högt att man inte blir en bra kirurg av att sitta vid datorn.

”När jag besöker Sverige säger mina kollegor hur de drunknar i byråkrati o pappersarbete. Man blir inte kirurg för att man vill sitta vid datorn.”

”Många där hemma tror inte att de har något att lära av Afrika.”

REBELLKIRURGEN går att se på SVT Play och jag rekommenderar den starkt!

Rebellkirurgen

SVT Play om dokumentären: ”Efter 30 års tjänst i Sverige har kirurgen Erik Erichsen tillsammans med sin fru Sennait flyttat till Etiopien. I landet med 3 läkare på 100 000 invånare (Sverige har 380) är resurserna oerhört begränsade. Erik tvingas operera med det som finns till buds: en billig borrmaskin, slangklämmor, cykelekrar eller fiskelina istället för suturtråd. Men trots de stora utmaningarna så menar Erik och Sennait att allt ändå inte är bättre i hemlandet: ”Den andliga nöden i Sverige är större än den materiella nöden i Etiopien. Det är mycket vi kan lära oss av den här kulturen”. En film av Erik Gandini.”

”Det är mycket svårare att hjälpa folk i Sverige.”

Vi hade kunnat ha världens bästa sjukvård och kunna ta hand om alla utan köer här, vi har ju förutsättningarna! Istället skjuter vi dem i sank med hjälp av byråkrati och pappersarbete som tar långt mycket mer tid i anspråk än tiden med patienten. Ska sjukvården kollapsa helt innan vi inser att vi måste göra om och göra bättre? Det om något är tragiskt.

Jag frågar mig igen; vad är kvalitet egentligen? Är det trycksvärtan på papperna i pärmen? Eller är det vad jag gör med min tid med patienten och hur duktig jag är på det.

”Om musiken skulle styras på samma sätt som läkarkåren, hur skulle den låta? Ja, det hade inte blivit musik.”

 

”Här dör ingen ensam.” Erik Erichsen om Etiopien.

Allmänt Debatt

Rasist javisst

Det är tröttsamt att se all nonsens och dynga som öses ut i kommentarsfält på sociala medier med mera. Det är så lätt att stänga av sin hjärna och skriva det första negativa som den råkat producera före avstängning. Där kommer kommentarer som beskyller, trampar på, smutskastar och förkastar. Och om man inte håller sig inom ramen för politiskt korrekt så kränker man minst halva befolkningen och övriga slänger det utslitna rasist-kortet efter en. Man behöver verkligen inte vara rasist på något sätt för att bli kallad rasist idag (egen erfarenhet). Herregud så trött jag är på allt det här.

Hur ofta sätter ni er lugnt ner när ni läst ett Facebook-inlägg, funderar en stund för att sedan svara något genomtänkt och givande? Hur ofta? En gång i veckan? Nu ska vi inte skoja, vad menar jag ens, när ska vi ha tid för det? MEN VARFÖR ENS LÄGGA SIG I OCH ÖPPNA TRUTEN I SÅDANA FALL? En kort stund av ett boostat ego. Ett ”nu fick jag allt sagt nåt” som snabbt falnar till aska, efter att det hjälpt till att knuffa på kedjereaktionen av hätska ord och meningslös pajkastning. Jippi. Där vann du.

Säg hemskt gärna din mening. Låt den vara tydlig och utan inblandning av ditt ego. Var konkret och kom med något givande. Det är så löjligt lätt att kritisera och säga att än det ena än det andra är dåligt, men inte lika lätt att komma med förslag till goda förändringar. Gnäll gärna. JA FÖR FAN, SÄGER JAG! Men låt där komma ett alternativt förslag till det där du gnäller över. Eller är det någon annans jobb att komma med förslag och lösningar? Ganska less på den mentaliteten, som tycks vara utbredd idag. ”Men jag betalar föreningsavgift för att någon annan ska göra jobbet!” Förening. Demokrati. Samhälle. Ingenting blir bara. Oavsett vad man anser om hur en förening, eller vårt land, styrs så är det till syvende och sist upp till var och en av oss att skärpa till oss och ta ansvar. Först och främst ansvar för oss själv och våra handlingar. Sedan kan vi börja tänka vidare. Var och en utefter sin förmåga. Bonka lite med spaden på ett kreativt sätt.
Vi glömmer gärna att sociala medier är just allt det där i en enda sörja; föreningar, samhälle, demokrati.

Inte så jädra invecklat ändå, va?

Snapchat Johanna

Fun fact: Läste igenom mina privata Facebook-inlägg under en längre tid bakåt och kunde utläsa att mitt absoluta favoritord är: Jävlar
😉

Debatt Lön/Ekonomi

Tandvårdsbiträden

Apropå den här artikeln om att tandvårdsbiträden blir permanenta på Folktandvården Örebro:

Tandvårdsbiträden

Klicka på bilden så kommer du till artikeln!

Det blev en hel del upprörda rop då denna länkades i tandsköterskornas Facebook-grupp idag. Förståeligt då detta är en örfil i fel riktning från en stelbent arbetsgivare utan minsta känsla för entreprenörskap. Men om ni vill fortsätta sänka arbetsmoral, arbetslust och framåtanda så har ni gjort helt rätt. Visst kommer ert gamla godståg fortsätta tuffa på, men hur länge orkar man skyffla kol när det finns moderna expresståg med sikte på framtiden för hela teamet?

Det skulle vara en temporär lösning. Ett sätt att bli lockad att studera vidare till tandsköterska. Ett aktivt sätt att råda bot på bristen av oss. Men vem vill ta studielån och avsätta år för ett yrke med tvåtusen mer i lön? Precis så det räcker att betala av det sura studielånet. Jävligt värt va. Biträdena och tandsköterskorna skulle ta varandra i hand, niga och tacka för inte ett skit och tillsammans vara starka. För ni tillhör samma fackförbund; Vision. Först tänkte jag intressekonflikt, sedan tänkte jag längre än näsan till gemensamma intressen! Är ni med mig?

Men det krävs lite mer än knutna nävar på Facebook, såklart. På varje arbetsplats ska det finnas ett fackligt ombud. En bra början vore väl att den personen (eller vem som helst för den delen) kontaktar facket för ett samtal om läget. Man kan alltid fråga och ta reda på vad som går eller inte går. Nu jobbar jag privat så kan inte riktigt börja ringa Vision och härja. Men ni som tillhör dem, var eniga. Vi inom den privata sektorn i Göteborg kallades till möte av vårt fackförbund Unionen för några år sedan, med en allvarlig fråga om strejk på bordet. Vi var fem (fem?!?!?!) tandsköterskor på det mötet. Ja, ni fattar ju att det inte blev nåt strejkande med det vilda intresset…. I’m just sayin’…. 🙂

Idag kom det också upp att Vision inte kunnat delge information om ingångslöner när de besökte en utbildning för tandsköterskor. Jag sitter ju oftast med spikar upp i ändan så jag mailade direkt och frågade om detta. Deras rådgivare är ju faktiskt till för oss så tveka aldrig över att fråga, om allt! Här får ni både min fråga och deras snabba svar:

Skickat: Tue, 27 Sep 2016 09:30:09 +0200
Ärende: a?

Hej Vision!

Jag är tandsköterska och skriver även hett och brett om mitt yrke. 
Således är jag väldigt intresserad av allt som rör oss.

Just nu pågår en het diskussion i våra forum på Internet om 
tandvårdsbiträden och det pinsamma lilla glappen mellan deras och våra 
löner. Mitt i denna debatt kom det fram en tandsköterskestudent som 
berättade att Vision varit och pratat med dem på utbildningen 
(jättebra!!!). De hade då frågat vad ingångslönerna låg på i kommunen 
men fick till svar att de inte kunde svara på detta. Varför?! Om jag kan 
få lönestatistik skickad till mig av er, varför kan inte studenter få en 
siffra på gällande ingångslön? Det är ju högst relevant för dem. Hennes 
spontana reaktion var att om de fick veta så skulle många hoppa av 
utbildningen.

Varför nekas studenter vetskap om yrkets ingångslöner?

Med Vänliga Hälsningar
Johanna Ene, tandsköterska och bloggare

Hej Johanna!

Tack för att du hör av dig till oss med dina frågor. 

Vision vill absolut inte hålla några löner hemliga - tvärtom! 

Kan det vara så att detta är ett missförstånd? Det är ju helt riktigt att det inte finns några fastslagna ingångslöner för tandsköterskor. Vision menar att lönen skall sättas utifrån kvalifikationer, utbildning, erfarenhet osv. Alla kommer med olika bakgrund även om utbildningen till tandsköterska kan vara samma. Även geografin och tillgång och efterfrågan på tandsköterskor spelar förstås roll för lönesättningen. Vision går därför inte ut med några sk ingångslöner. Vi menar att lönerna skall sättas individuellt.

När vi får frågan från tandsköterskor som söker jobb och som ringer hit för att få hjälp att formulera sitt yrkande på lön så berättar vi förstås detta. Vi har vidare lönestatistik som vi anger och diskuterar med medlemmarna.  Vidare hänvisar vi alltid till Visions lokalavdelning där de söker jobb. Det är viktigt att skaffa sig så stor kunskap som möjligt om lönenivåerna innan man anger sitt anspråk på lön. 

Vi är ledsna att det uppfattas som om vi försöker hålla lönerna hemliga och vill gärna kunna återkoppla till personerna som var på besök på utbildningen. Vi är tacksamma om du kan meddela oss vilken plats och datum detta skedde. 

Om du har fler frågor är du välkommen att ringa oss på telefon 0771 44 00 00. Vi har öppet alla vardagar mellan klockan 8 och 20.

Med vänliga hälsningar   
   
Catarina Arborelius  
   
Rådgivare  
   
Vision Direkt - Facklig rådgivning   
alla vardagar 8-20   
0771 44 00 00  visiondirekt@vision.se

De ska väl få en chans att göra bättre ifrån sig på nästa information? Hör gärna av dig med info om skola + datum. 🙂
En lustig detalj denna dag är att efter debatterandet och mailandet så gick jag för att hämta en bortrest grannes post, och där låg ju fackförbundet Visions tidning! Passade på att sno åt mig lite bra läsning. 😀

Tidningen Vision

Tidigare har jag skrivit i ämnet Tandvårdsbiträden på Dental24, detta var 2015 så detaljer i fakta och tankar kan ha förändrats. Läs i ordning:

1. Varför utbilda oss tandsköterskor?

2. Svar från ett tandvårdsbiträde

3. Debatten om tandvårdsbiträden

 

Debatt Hälsa

Ha råd eller nekas vård

Det räckte inte till denna gången, all positiv energi i världen kunde inte hejda bihåleinflammationen från att tåga in och stänga dörren till mina sinushålor. Maj har aldrig strålat mer och här ligger jag däckad när jag mest av allt vill vara ute och smutsa ner mig i jorden. Frustrationen är total. Till och med när jag är sjuk och inte kan annat än vila blir jag så galet rastlös. Det är som att ha en vild kanin i huvudet. Den förstår ni va? Haha…

Jag går ytterst sällan till läkaren, min tanke brukar vara ”vad ska de säga som jag inte redan klurat ut, och vad ska de göra åt saken som jag inte redan gör själv?”. Slösa min tid på att sitta i väntrum och slösa andras tid i en överbelastad vårdinstans. Jag är också allmänt vrång då någon främling ska peta på mig och förhöra mig (doktorn). Jättefånigt. Senast jag hade bihåleinflammation och var så dålig att jag knappt stod upp blev jag ivägkommenderad till doktorn och i ottan hade jag tre vänner som ringde och såg till att jag verkligen gick. Det är äkta omtanke och vänskap, om ni läser detta så vet att det är något som bitit sig fast i min själ.

Denna gången hajade jag alltså lite fortare vad som var på gång. Men självklart hade jag envist tagit mig till jobbet med tanken att jag hade ju två timmars resväg att kvickna till på! Ibland borde man slå sig själv i huvudet hårt. Två timmar att bli ännu sämre på snarare. (Det är detta jag alltid säger, ingen tackar dig för att du spelar superhjälte! Ändå envisas jag med att skita i mina egna ord. Leva som man lär är det svåraste som finns. Hej verkligheten!) När jag precis orkat få på arbetskläder tog jag slut och gav upp. Vårdcentralen ligger strax intill och hade drop in. 30 min med kölapp i hand, sedan beskedet att jag inte var listad där och skulle vända mig dit jag var listad. Nästan två timmar spårvagn och buss därifrån. Men om jag listar mig här NU? Frågade jag och fick svaret ”ja, då kostar det 300 kr”. Jag kände motståndet så tydligt och blev så paff av att bli nekad, samt frustrerad ledsen och uppgiven så jag bara gick därifrån gråtande och snorande som ett barn.

Vad jag läst mig till tidigare och hade i minnet var att man ska kunna få vård var som helst, men att man ska lista sig där man vanligtvis går för vårdgivaren får pengar från staten utifrån antal listade. Att det skulle kosta pengar att lista om sig fattade jag inte, och kunde inte tro. Googlade info om detta och det var inte helt enkelt att hitta svar. Info-sidan om listning i vården talade inget om några kostnader. Till slut hittade jag en annan sida som talade om att det kostade 300 kr att besöka en vårdcentral där du inte är listad. Men du behöver alltså inte lista om dig där! Citerar informationen på 1177 ”Välja vårdcentral i Västra Götaland”:

16. Kan jag bli nekad vård om jag går till en annan vårdcentral än den jag har valt?
Nej. Har du akuta problem tar vårdcentralen emot oavsett om du är listad där eller inte.Det sker efter en medicinsk bedömning/prioritering. Om det inte är akut är det upp till vårdcentralen att avgöra om de har möjlighet att ta emot dig ifall du inte är listad där.

Alltså kan jag inte nekas vård. Punkt. Jag anser inte att en person i reception kan göra en medicinsk bedömning av mitt hälsotillstånd genom att titta på mig ett par sekunder. Jag ser i princip aldrig sjuk ut, det får jag uppenbarligen betala för. Informationen jag fick var till viss del fel, att jag skulle betala för att lista om mig och då få vård. Visst hade jag kunnat betala 300 kr, men som småbarnsförälder säger hjärnan automatiskt nej, när det borde kosta 100 kr. Och jag kände mig så grymt avvisad. Jag är inte den som ställer mig och käftar med vårdpersonal i en reception, när hela mitt hjärta säger att det inte är de som ska ha min ilska, tårar och ovett… det skulle vara våra politiker som sitter där och tar det. Ska vårdpersonalen vara så hårt ansatt att de inte längre har tid för mänsklighet och hjärta? Just de sakerna som borde vara främst i våra yrken. Min chef blev så upprörd att han ringde upp vårdcentralen, blev lovad att deras chef skulle ringa tillbaka. Det gjorde hon aldrig.

Sedan nästa hand i ansiktet, ringde ”min” vårdcentral för att få en tid och visst fick jag det, med väldigt tydlig information om att jag inte skulle förvänta mig någon behandling pga restriktionerna för antibiotika. ”Du kan få komma hit om du vill. Men bara du inte tror att du ska få hjälp.” Alltså jag förstår att ni tvingas säga så här… det jag förstår väldigt mycket mindre är att vi fortsätter mata våra köttdjur med antibiotika och tvingas kasta tärning med våra hjärtsjuka patienter som absolut inte ska ha antibiotika för tandvårdsbehandling längre. Om patienten dör? Då har vi papper på att vi gjort rätt. Vilken tur!!!
Jag hade åtminstone tur sen som träffade en läkare som skrev ut antibiotika. Jag är fullt medveten om vad som händer med resistens osv, har all respekt för det och tar inget i onödan. Avvaktade ett dygn tills det var riktigt överjävligt innan jag började behandla.

När jag satt och väntade på att inte få komma in hörde jag från receptionen att ”Det tar lite extra tid, vi har nytt journalsystem och måste skriva in allt igen”. Ständiga förbättringar va… Det tar aldrig slut, så fort man har lärt sig något och fått in rutinerna så ska det kastar över bord för något nytt och ”bättre”. Det nya bättre kräver oftast mer administration, mer tid. Krävs det att hela vårdskutan kapsejsar och att varenda kotte drunknar innan någon vaknar?
För VEM sitter vi och kryssar rutor och skriver långa journalanteckningar? Jag vet vem vi inte gör det för i alla fall… det är bara att titta ut i alla överfulla väntrum i landet. Vi är så jävla duktiga i lilla Sverige. Vi och våra fina pappershögar.

Just smile

JUST SMILE!

Debatt Tillsammans är vi starka

Fler röster om vår yrkesstatus

Jag blir så glad när jag hör andra som också har något mer att säga än bara ”lönen är kass”. Visst är det lätt att klaga, och jag säger inte att det är grundlöst men vi behöver lite mer konstruktiva tankar utåt. Därför vill jag dela dessa rader som Jezzica skrev på Facebook idag. Självklart har jag hennes tillåtelse. 🙂 Det finns säkert många fler där ute med bra funderingar och argument, ni är viktiga!

Citerar här hela inlägget från facebook:

”Hej hopp!

Tänkte på en sak.. (gör det mycket =P)
Årets lön är satt.
Så snabbt?? Man kan ju undra varför vision är så snabba, blev det nån liten förhandling alls??
Just nu är min känsla att man tar på sig fler och fler arbetsuppgifter, för att bara öka lönen nån hundralapp eller två. Men det enda som egentligen händer är att hjulet snurrar fortare och fortare. Man skall hinna med mer uppgifter på samma tid..

Nu när det är sådan brist på tandsköterskor, så borde ju facket ha ett guldläge att kämpa för att få upp våra löner.
Men vad händer då?? Jo det börjar pratas om tandvårdsbiträden och tandläkarstudenter som skall göra lättare tandsköterskeuppgifter (vilka det nu är)

I många manliga yrken så är det sådana här kriser som ökar statusen på arbetet genom en löneökning.
Lärarlönerna har ökat pga bristen, likaså sjuksköterskorna. (nu menar jag inte att de ökat massor, men mer än vanligt pga bristen)
Å då undrar jag varför inte detsamma gäller oss??

Jag tog ett prat med vårt underbara fackombud på kliniken.
Ett är klart, vi måste öka statusen på vårt yrke!
Hur? Genom att gå med i tandsköterskeförbundet.
Varför? Det är de som kämpar för oss och våra frågor.
Det är genom medlemsavgifterna som inkomsterna ÖKAR och gör att tandsköterskeförbundet kan kämpa för FLER frågor och saker som berör oss.
Få medlemmar = lite pengar = få områden som de kan föra vår talan.
De kämpar för så många fler frågor än vad facket gör.
Hör även att fler och fler går ur facket.
Vad skulle få dig att stanna??

Själv tycker jag att ett gemensamt fack för ALLA sköterskor. Privata och folkisar. Även om vi är anställda i olika organistationer, så är vi ju likadana i grunden.
Kanske blir det lättare att kämpa för en yrkesgrupp istället för många mindre med liknande yrken. Som ex vårdadministratörer osv.
Oavsett om du har ett år kvar till pension eller 40, så behöver det bli en förändring.

Bara för att vi är ” så många” så behöver vi ändå känna att någon kämpar för oss och att vi är värda pengar för det arbetet vi gör.
Tandsköterskeyrket är ett fantastiskt yrke. Vore så roligt om fler kunde upptäcka det och inte dra öronen åt sig så fort de hör lönen.

Jag kommer skriva detta inlägg på fler tandsköterskerelaterade sidor.
Informera gärna dina medsystrar som inte är med i grupperna eller på sociala medier..

Sådär, tack för att du tog dig tid och lyssnade (läste) mina tankar.

Ha en fortsatt fin torsdag!”

 

Gå med i VÅRT yrkesförbund du också!

Svenska Tandsköterskeförbundet