Browsing Category

Debatt

Debatt

Du räknas, så ha koll!

Svenska Tandsköterskeförbundets tidning ”Tandsköterskan” är här med nytt nummer och ni hittar som vanligt ett utdrag ur min blogg i den.

Tar vi oss tid till att välja idag? Eller blir det som det blir. Hipp som happ så halkar vi in på ett bananskal. Är bananskalet ruttet så beklagar vi oss länge och väl men stannar troget kvar där det skickat oss. Det är jobbigt att välja om. Men enkelt att klaga. Därför lägger vi rösten på missnöjespartiet utan att egentligen bry oss så mycket om vart det tar oss. Det kan inte bli värre, vi är ju så missnöjda redan!

Jag har funderat mycket över val i livet. Det är så otroligt många och ofta svåra. Min enkla slutsats är att oavsett vad det gäller så krävs det engagemang och lite mod för att det ska bli bra. Just nu har jag engagerat mig i att läsa partiprogram, och modigt skickat iväg en vågad jobbansökan. Det är också modigt att ta reda på vad du faktiskt tycker och sedan stå för det. Ännu modigare är det att ta in andras åsikter och kanske omvärdera sina egna. Visst kan du ta den enkla vägen, missnöjesvägen med alla genvägar, men åtminstone jag hade sett tillbaka på livet sedan med både ånger och tomhet. ”Blev det inte mer än så här?”

Hur viktigt är det att faktiskt ha rätt att välja? Det vet vi nog inte förrän det är för sent och vi råkat välja bort den rätten. Därför ska vi värna om alla viktiga val genom livet, oavsett vad de rör sig om. Ta dig tid, bry dig om och ha både fakta och dina magkänslor i näven. Visst tar det tid att skaffa sig koll, ungefär lika mycket tid som det tar att läsa propaganda på Internet varje dag. Fundera alltid en extra gång över artikeln någon postar, då bestämmer du om du ska skaffa dig koll eller bli bortkollrad.

Det är du som gör valen så låt dem verkligen räknas!

Tidningen Tandsköterskan nr 3 2018

Debatt

Så röstar jag

En vecka till världens viktigaste val och mitt hjärta bankar hårt hårt och jag känner att jag måste vara politisk här, inför er. Det är för viktigt för att låtsas att allt är bra för att jag har rena tänder och kan visa upp en snygg fasad. 

Foto Johanna Ene

Rösta på SD är att rösta emot mina döttrars framtid. Jag kommer rösta ideologiskt, med hjärta och hjärna och med mina barns framtid i sikte. Att backa bandet och sträva bakåt är inte framtid. Att stänga människor ute är inte framtid, det är inskränkthet, kortsiktighet och egoism. Den enkla vägen för de som är missnöjda och ändå inte orkar bry sig tillräckligt för att faktiskt engagera sig i en bra framtid för alla.

För ett tag sedan upptäckte jag hur en obehaglig oro spridit sig inom mig. En oro jag aldrig haft. Den där som gör att man inte vill gå igenom stan längre, undviker att hälsa på människor eller upptäcker fördomar hos en själv man aldrig trodde att man skulle ha. Jag fick rannsaka mig själv, för sådant vill jag inte känna och det var uppenbart onaturligt för mig. Insåg hur media och olika aktörer matar oss med oro. Oro över pengar, oro över våld, oro över invandring. Har jag fått det sämre? Nej. Har någon jag känner fått det sämre (t ex pga invandring t ex)? Nej. Visst har det hänt hemska saker, men det händer hemska ting världen över med jämna mellanrum. Att gripas av panik och fatta hårda beslut är kortsiktiga lösningar. Den där oron som sipprade in födde fördomar och åsikter jag inte vill ha, som inte är mina.

Jag måste återta mig själv!

Linnea Claeson, denna modiga och sprakande kvinna, belyser i den här videon några av anledningarna till att jag som kvinna och mor till döttrar aldrig vill se SD vid rodret. Jag har tagit del av punkterna förut, Linnea gör det tydligt och lättillgängligt. Därför:

(Om videon inte funkar så finns den på Facebook här.)

I kommentarerna till videon finns de som påstår att det är faktafel, missvisande osv. Men när dessa personer ombeds precisera kommer det aldrig fler svar. Vi lär väl få de konkreta svaren när det väl är överspelat, och eventuellt för sent. Jag vill inte chansa och spela poker med mina flickors framtid, de förtjänar att ha de rättigheter jag själv har idag, plus lite till!

I vårt land finns det en tyst regel om att man inte talar om vad man röstar på för parti. Väldigt märklig grej i en demokrati där vi verkligen borde prata mer om var vi står och varför. Tror vi behöver öva på det, nu tenderar många diskussioner att urarta snabbare än direkt och övergå till att kalla åsikter fakta och bli personangrepp. Men jag är ju så mycket för regler och fyrkantiga ramar så vad jag röstar på får vi helt enkelt lämna därhän. (Visar upp ett rött kort med vänster hand!)

Oavsett vad DU röstar på kommer jag respektera dig som människa. Jag kanske inte håller med dig, det måste man inte, men det gör oss inte till djur som måste slåss. Vi går inte på lekis längre. Men snälla…

  • Rösta med hjärta och hjärna. <3
  • Rösta efter ideologi. Partiledare kommer och går, ideologin består. (Förhoppningsvis.)
  • Fundera över om oro och fördomar du känner faktiskt är dina egna och riktiga.
  • Vill du verkligen missnöjesrösta så förstår jag dig absolut, och föreslår det härliga partiet Satanistiskt Initiativ. Helt och hållet utformat för alla missnöjda själar där ute i landet. Hade själv valt dem om missnöjet och latheten styrde, men nu har jag bestämt mig redan så kanske nästa val om jag känner mig trött på livet.
Debatt

I media: Outbildad tandvårdspersonal

Låt drevet gå! Tandvården anställer outbildad personal som bl a tandsköterskor. Det är långt ifrån en nyhet för oss, men det gör ingen skillnad att vi är medvetna, det krävs att patienterna får upp ögonen för detta och reagerar.

Vad kan du göra som patient?
Ifrågasätt! Kräv att få veta om personalen hos din tandläkare har utbildning. Prata om det, fråga och tala om på vilket sätt det känns viktigt för dig som patient. Ställ krav på din vård och trygghet.

Ta del av och dela gärna de här länkarna. Kom ihåg att dela dem utanför tandvårdskretsen, till vänner och bekanta. Diskutera det i alla forum och få upp medvetandet hos alla som någon gång är patienter.

Lyssna lyssna! 
Tandsköterskor varnar för outbildad personal inom tandvården.

Svenska Tandsköterskeförbundets ordförande Erja Anttonen kommenterade på Facebook med att detta sa förbundet redan 2015, nu sades det av fackförbundet Visions ordförande Jonas Ericsson i Västra Götalandsregionen. Ja, det tar sannerligen tid ibland men skam den som ger sig.

Jag ser det så här, när en svamp väl växer upp gäller det att snabbt vara framme och sparka sönder den hårt, så att sporerna sprids åt alla håll och får fler svampar att växa!

Läs och sprid!
Ett inlägg i debatten om outbildad tandvårdspersonal i fackförbundet Unionens branschtidning Farmaci & Hälsa.

Unionen Farmaci & Hälsa, Vågar du gapa stort hos tandläkaren?

Ett liknande inlägg publicerades i Aftonbladet förra hösten, ni kan läsa mitt inlägg i samband med det på Dental 24 här.

Jag har skrivit om detta förut och här är några länkar till inlägg i ämnet:

Outbildad tandsköterska sökes

En serie i tre delar på Dental24.se angående tandvårdsbiträden:

1. Varför utbilda oss tandsköterskor?

2. Svar från ett tandvårdsbiträde

3. Debatten om tandvårdsbiträden

 

Kom ihåg att ni gärna får dela länkar till mina inlägg. <3

Debatt

Oseriös rekrytering

Vad är grejen med det här nya sättet att rekrytera; en privatperson på Facebook postar mycket knapphändig information om ledig tjänst i en yrkesgrupp och uppmanar till att skicka PM för att få veta mer. Hör man av sig får man veta lite mer, men bara lite! Man ska tydligen hållas på halster, bygga upp spänning och nyfikenhet medan man får höra att ”det är för tidigt i processen att berätta mer om tjänsten”. Men är man som jag, lite klurig och lurig, så hittar man ändå platsannonsen i sin helhet med lite Google. Det verkar vara provision på rekryterad personal man är ute efter?

Snicksnack och löjleri säger jag. Ni slösar människors tid när de söker arbete och gör teater av det. Jag förstår att man bara följer spelreglerna som anställd på ett sådant rekryteringsföretag, men hej hej till dig som sköter rodret… den här metoden känns varken spännande eller seriös. Snarare respektlös mot jobbsökanden som med största allvar försöker hitta en passande arbetsplats och lägger ner värdefull tid på detta. Sluta skämta med människors tid!

Stötte på den här metoden och hittade snabbt annonsen det gällde på egen hand. I stil med rekryteringsmetoden var annonsen inte särskilt proffsigt utformad och gav inte mersmak. Det lustiga var att det fanns en annan platsannons för samma tjänst, publicerad av berört vårdbolag. Denna var däremot ytterst professionellt utformad.  Varför väljer man som arbetsgivare en utomstående rekryterare som arbetar enligt den här skumrask-modellen? Tycker ni att det är en bra metod, eller känner ni inte till den? Jag vill absolut veta hur ni ser på detta. Det kanske inte spelar någon roll alls?

Om jag var arbetsgivare skulle jag tycka det spelade stor roll hur jag profilerade mig i en rekryteringsprocess. Jag hade önskat en välformulerat annons med korrekt och fullständig information från början, rekryterare som endast kör med öppna kort för en snabb och smidig rekrytering utan frågetecken. Den jag anställer ska direkt få en känsla av att här är det seriöst och tryggt, här lämnas ingenting i skuggan. Men eftersom den här hemlighetsrekryteringen poppar upp mer och mer så måste den väl vara bra? För den som tjänar pengar på den. But of course.

Teater känns det som

Teater känns det som.

Debatt

Jag älskar att vara kvinna!

8 Mars och här kommer en äkta marskatt och Vädur med hornen riktade mot världen! Japp, jag älskar det faktum att jag är född till kvinna. Meow!

Johanna Ene

Det är mycket fokus på det negativa, på svårigheter och rädslor när det kommer till kvinnorollen. Jag vill gärna ta en annan svängom med er. För jag har aldrig för en minut önskat att jag vore något annat än kvinna, trots att man oroat sig om natten, jobbat i motvind och hört ord som jag borde ta som förtryck för att jag är kvinna. Ta ditt ”Hora!” med dig hem, den som sa det han var det! Idag vet jag vad jag är och det är inget som någon annan klistrar på mig.

Tänk… jag har burit och fött två barn. Det kan kvinnokroppen och när jag tänker tillbaks på graviditeterna jag haft känner jag hur jävla stark jag var och är. Att gå igenom en förlossning, hur häftigt är det inte att greja det? Wow för mig! Kvinnokroppen alltså. Vi föder barn, vi har genom tiderna jobbat hårt fysiskt på fält och i fabriker, vi har fostrat framtiden i våra barn, vi har samtidigt som det slagit oss fram och studerat, tagit ny plats där ingen trodde vi kunde, sparkat uppåt från underläge. Alltid. Snacka om att vara det starkare könet.

Kvinnokraft. Mina döttrar.

Jag och mina döttrar. Kvinnlig kraft x 3.

Jag har sen unga år ofta känt mig som en outsider, gått min egen väg och som tjej fått höra att jag inte kan, inte borde. Jag borde vara lite mer normal och lite mer tyst. Killar har ofta tyckt att jag var spännande men skrämmande. Det är bra i början, men sedan vill de att man ska lugna ner sig och bli tämjd. För kvinnor som skiter i reglerna och går sin egen väg är ett hot. Åtminstone skapar det osäkerhet vilket de flesta killar får darrande, krulliga benhår av. Verkligen inget jag finner attraktivt må jag säga.

”Fan vad snygg du är, kom så förbättrar vi världen tillsammans”.

Jag är tacksam för den tid jag fick ensam med mig själv, då jag på ett hårt sätt upptäckte att allt det där jag innan trodde var svagheter faktiskt var styrka. Att det finns en stor glädje i att vältra sig i kvinnlighet. Kläder, smink och känslor t ex! Vi får skapa och uttrycka oss på ett sätt som jag gråter en skvätt över att männen inte har tillgång till på samma sätt. Herregud vad jag älskar smink och kläder. Det är förbannad kul att vara tjej. Har ni tänkt på att det ofta är andra kvinnor som skambelägger och talar om för en hur ytligt det är med t ex smink, och att man bara sminkar sig för att behaga män? Tyck det då, jag kan inte bry mig mindre. Bara känna att det är tragiskt att ni skapar mer negativa känslor för oss kvinnor. När ska vi sluta lägga energin på att trycka ner kvinnan bredvid och istället säga till henne ”Fan vad snygg du är, kom så förbättrar vi världen tillsammans”.

Alla känslor i kvinnoknoppen, så bra och givande. De har inte bara lärt mig att förstå mig själv, utan hjälpt mig enormt mycket i mitt yrke. Detta breda spektrum av känslor är som en färgpalett att måla omgivningen med, att förstå andra med. Och den där explosiva ilskan jag kan känna är förbannat bra bränsle. Hade det inte varit för alla känslor som stormar inom mig hade jag aldrig skrivit som jag gör. Tack hormonstormen!

Tack min kropp. Tack mitt psyke. Ni är galna och helt skeva men jag älskar er. Tillsammans utgör vi en himla bra människa ändå, trots en del inre stridigheter. 🙂

Johanna Ene

Debatt

Inget #MeToo i tandvården

I nya numret av Tandsköterskeförbundets tidning Tandsköterskan skrev jag den här krönikan med anledning av #MeToo:

När jag skriver detta är det jul och jag undrar om det är så fröjdefullt att vi är skonade från sexuella trakasserier inom tandvården? Eller är det en sådan där julklapp som man envist gömmer längst in under granen för att man vet att den som öppnar kommer bli besviken?

Det har varit väldigt tyst i vår bransch angående #MeToo, vad beror det på? Är vi snälla små lammungar hela bunten som bara nosas kärvänligt? Kanske rädda små lammungar som skräms till tystnad av vargen. Jag vet inte men jag tror inte på en bransch skonad från invärtes skit. Däremot tror jag på en rädsla att förlora ansiktet, förlora jobbet och för att inte bli trodd. Sådana historier har jag fått till mig. Även de om tandläkaren som får hemskt långa armar och fingrar under behandlingsstolen.

Så ska vi inte kunna visa våra kollegor att vi tycker om dem, ska vi skrota värme och kärlek? Sluta kramas, sluta ge fina komplimanger? Nej, det där är det viktigaste vi har! Jag hör män säga att de inte längre vågar krama eller visa uppskattning till kvinnor i sin omgivning, men då får ni allt morska till er lite och tänka till! Det är stor skillnad på att ge någon en kram och att lägga handen på någons lår eller rumpa. Förstår man inte det är det verkligen på sin plats att ni män vågar öppna munnen och prata om det på arbetsplatsen. Det har vi gjort på våran och det behöver inte vara märkvärdigt alls. ”Jag ger dig en kram och uppmuntrande ord för att jag tycker du gör ett väldigt bra jobb här och vill att du ska veta att det inte ligger något annat bakom det.” Att ha yttrat de orden kan vara skönt för den som oroar sig för missförstånd. Det kostar inget och tar en minut. Det kan också vara lika skönt att höra det, för då kanske man slappnar av och tar till sig av den där fina kramen och komplimangen. Kommunikation är så lätt och så svårt.

Men så är det den gången när kramen blir en hand på rumpan, långa fingrar som når dit man inte får när ingen ser. SMS med förslag som gör morgondagen på arbetet till en obekväm plåga. Det finns värre svärta, men det kanske börjar här. Vi har alla ett ansvar att ta hand om varandra, tro på varandra, så att vi vågar sparka uppåt och säga STOPP. Något har jag lärt mig genom åren, män förstår inte subtila signaler utan det är en stor gjutjärnsstekpanna med tydligt budskap i fetstil som gäller. Vi måste ställa vederbörande mot väggen illa kvickt och artikulera NEJ STOPP ALRDIG MER. För bådas skull. Jag förstår att det kan vara svindlande svårt.

Men har vi något val?

You CAN sit with us

Psst psst! Glöm inte heller att läsa mina senaste krönikor på Dental24:

Den svenska välfärden

Har du kunder eller patienter?

Debatt

En ”gammal” tandsköterskas funderingar

Det kom ett läsarbrev som jag gärna vill publicera, och det fick jag om än dock anonymt. Självklart respekterar jag om man vill vara anonym men ändå få dela med sig av sina funderingar. Alla måste få vara med. 

Det talas så mycket om hur vi ska vara och bemöta andra. Vi ska ha stora kunskaper om både ditt och datt. Vi ska utbilda/ge av vår kunskap till tandvårdsbiträden, vi ska utbilda/ge av vår kunskap till nya tandläkare. Vi ska entusiasmera . Vad får vi för det?  Ibland glada tillrop, men också mycket ”skit” för vi ska vara tacksamma att vi får vara med och ”utbilda” alla andra. Visst är det roligt att få ge av sin kunskap åt andra.

Det talas mycket om kompetensutveckling, jodå åt tandläkare och chefer, men vi andra som står där på golvet under alla dessa!? Vad får vi? JO vi ska hoppa jämfota av glädje över en tandvårdsdag, men snälla NI!

Inte konstigt att man tappar ”sugen” emellanåt, p g a alla måsten och alla listor som ska fyllas i. Känner att glädjen försvinner och då är det tur att man har trevliga kollegor.

Var tog omhändertagandet av patienterna vägen? Är ju knappt vi hinner med dem för vi måste fylla i nån lista att vi torkat bänkar etc. Känner att det börjar gå överstyr allt det här.

Utbildade mig till tandsköterska för att jag ville ge vård, ett leende, ett stöd till de rädda, få patienten att må bra där i stolen. Inte för att fylla i listor på saker som görs med automatik och som är så självklara i arbetet.

Det ska sparas och vi ska jobba och dra in pengar, gör vi inte det får vi en knäpp på fingrarna. Visst förstår jag att pengarna måste rulla in så att verksamheterna kan gå runt, men för tusan ge oss lite kredit för att vi sliter häcken av oss. Vi människor är ju så dumma att vi blir glada om vi får gå nån kurs eller bara får åka iväg och kanske se nåt annat. Ge oss dessutom löneförhöjning så kanske vi stannar kvar med.

Jag talar nog inte bara för tandsköterskekåren utan även för de andra, som kanske känner likadant.

Då tänker du säkert att ingen har sagt att just ”jag” måste jobba i FTV, nä förvisso inte, nu finns det tyvärr inte mycket och välja på just här, fast vi är en bristvara.

En annan tanke som slog mig är att varför måste vi se så oproffsigt klädda ut. När Region Örebro bildades då skulle alla kuvert och papper kasseras och fick absolut inte användas. Men gå omkring i urtvättade blåa och vita skjortor som det står Örebro Läns Landsting på det går bra. Vet att nya är på ”G” men trycket är bedrövligt och ramlar och klibbar av, kanske borde ses över om det inte redan är gjort. (Är gjort o tack för det!)

Så där nu har jag gnällt lite och jag som inte ens är född i gnällbältet! Ville bara sätta på pränt lite av tankarna som studsar runt i huvudet.

Ha en fortsatt bra dag.

  1. Nu har den ”gamla” fått nytt jobb inom den privata sektorn och löneförhöjning. DS.

”Den gamla”

 

Jag känner så väl igen känslan när man utbildat sig för att ta hand om andra människor, men i alltför stor utsträckning istället tar hand om listor och pärmar. Och ja, det är galet hur pengar prioriteras. Där ser vi igen hur papper är viktigt men personalen inte så mycket. De kommer i efterhand (tänker på kuvert vs arbetskläder).

Jag tackar ödmjukast för att du delar med dig till oss alla. Det är inte alltid man vågar ställa sig upp på personalmötet heller med sådant här, tyvärr. Vi kan inte heller begära att alla är den personen som vågar, men vi kan hjälpa varandra att lyfta fram de som är och som lite högljutt kan föra talan. För jag tror inte ”Den gamla” är ensam med sina funderingar, eller hur?

Does this rag smell like chloroform to you?

Dental assistants be like…

Debatt

När julklappen blev en örfil

Jag har precis satt årets glögg och julstämningen sprider sin doft i köket. Jag myser och tycker om. Men vad handlar julstämning om? För mig är det det lilla och nära, de jag har runt mig dagligen i livet. Att sprida värme och kärlek till de människor som har ridit ut ännu ett år vid min sida. Familj, vänner, kollegor. Alla räknas.

Många vill även ge julefröjd till människor långt bort, och det är såklart behjärtansvärt och lite självklart om man kan göra det. Men på bekostnad av de som står närmast? Den diskussionen värmde tandsköterskornas Facebook-grupp som en brinnande julbock förra året, då Folktandvården Västra Götalands tandvårdsdirektör Gunnar Eriksson slopade julklappen för tandvårdspersonalen, till förmån för välgörenhet i Långtbortistan.

I Tandsköterskan nr 2 2017 finns ett reportage med Gunnar Eriksson, tandvårdsdirektör för Västra Götalandsregionen, där vi kan läsa: ”Han kan se tillbaka på många viktiga uppgifter och utmaningar som han rott i land under sitt arbetsliv. Bland annat avskaffade han julklappar till alla medarbetare inom organisationen för att istället stötta tandvårdsarbetet i länder där behovet av utveckling och hjälp är stort…”. Tidigare i texten läser vi: ”Även här återkommer han till den viktiga teamkänslan och strävandet efter stabilitet och uppskattning för var och ens bidrag till en fungerande verksamhet.”. Gunnar talar även om sin känsla för lagsport. Jag läser detta med stora ögon och minns hans lagkamraters starka känslor förra julen i vårt diskussionsforum. Var fanns tankarna på dem när han rodde iväg över haven med deras julklappar? Vände han sig någon gång om och såg det upprivna havet av besvikelse, osynligt arbete, otacksamhet och ilska över att som så många andra gånger inte bli sedd och uppskattad för sitt slit?

Det är ju bara en julklapp. Tänk på de som har det värre! Nej, det är inte alls ”bara”! Det handlar om att nonchalera ett helt lag som slitit häcken av sig ännu ett år för dig, just i den tid när man på allvar bör tala om att det där slitet är värdefullt och vi önskar att ni mäktar med ännu ett år. För vi är ytterst tacksamma för ER kompetens och teamkänsla.

Människor jobbar för människor, inte organisationer. Se till att vara den närmsta medmänniskan som chef. Det hjälper inte hur godhjärtad och generös du är mot de som har det svårt om du inte först ser till de som kämpar för dig på hemmaplan. Det handlar heller inte om dyra julklappar, det handlar om att bli sedd. Hur många tandsköterskor känner sig sedda när lönen ständigt släpar i golvet, bonusen uteblir och julklappen dras in? Men pengar finns! Dock undrar jag om medmänskligheten i hjärtat finns, eller om allt bara är business för en tjusig fasad.

Jag älskar mitt yrke, låt oss alla få förutsättningarna för att känna så!

 

Den här texten publicerades även i senaste numret av Svenska Tandsköterskeförbundets tidning ”Tandsköterskan”, nr 4 2017. Bli medlem och få tidningen direkt hem i brevlådan, bra läsning utlovas verkligen!

Tandsköterskan nr 4 2017

Tandsköterskan nr 4 2017

Denna vecka är det dags för Odontologisk Riksstämma och Swedental, Sveriges största tandvårdsmässa. I år hålls den i Stockholm och det är gratis att gå in på själva mässan. Du kan även besöka den som student. Här skriver du ut din entrébiljett. I år tycker jag verkligen ni ska passa på att träffa tandsköterskan Merja Fehler som kommer hålla i miniföreläsningar och mingel i Studentloungen. Jag har själv träffat Merja och hon är en sann tillgång för kåren med sin energi och glädje! Verkligen tråkigt att missa dig, Merja! Jag hoppas själv få träffa många nästa år istället då det är i Göteborg.

Glöm inte att besöka vårt yrkesförbund Svenska Tandsköterskeförbundet i monter A18:53 och Studentloungen i monter A22:20.
Och ni vet väl att ni kan kika i min Kalender där jag uppdaterar med viktiga händelser för oss tandsköterskor!

 

Debatt

Kritiskt tänkande icke önskvärt

Vad skapar vi för samhälle när folk idag inte kan ta kritiskt tänkande? Även om man, som jag, är för ett miljötänk, hållbart leverne osv måste man kunna behålla sitt kritiska tänkande och ifrågasätta även det man tror på. Skrev en välformulerad och faktafylld kommentar med önskan om levande dialog på en eko-blogg jag följer med glädje. Den raderades/blockades. Känns lite som om man måste hylla allt inom sin bransch (i detta fall blogg-branschen) om man ska få vara med.

Är det bara jag som känner att detta är typiskt svenskt, att man inför gruppen rosar och hyllar men sedan allt för ofta vädrar helt andra åsikter bakom hemmets stängda dörrar? Men så är det ju, gruppen som företeelse accepterar inte oliktänkande. Då fryses man ut. Detta ser vi så tydligt i arbetslivet och även i det sociala livet utanför. Ända sedan gymnasiet har jag fått erfara det på grund av att jag vägrat acceptera gruppens regler och hålla mig inom fyrkanten. Inte medvetet, men för att jag helt enkelt aldrig haft lust att lägga alla korten i en hög. I gymnasiet fick jag höra på omvägar om mig själv att ”det är hon som aldrig kan bestämma sig för vilken stil hon ska tillhöra”. Jag var heller aldrig helt accepterad i någon av de subkulturer jag hängde i, helt enkelt för att jag vägrade hålla mig till ett fack och blandade stilar på kläder och musik utefter vad jag kände för för stunden och gick min egen väg. Inte OK för gruppen! Skitlöjligt. Det som är ännu mer löjligt är ju att det fortfarande är precis så där, trots att vi är över 30 och leker vuxenliv, fast med andra saker som måttstock. Som när man utesluts från diskussion för att man inte enbart hyllar en idé man gillar.

Idag verkar många ta ett oliktänkande, kritik och ifrågasättande högst personligt. Det hänger väl ihop med den här tiden av allmän kränkthet. Jag är otroligt less på det! Vi kommer ingen vart med någonting när allt ska tas personligt. Ibland får jag lust att häva ur mig ”tro inte att du är så himla viktig att jag har tid att vara personlig och kränka dig, jag bryr mig faktiskt inte så mycket om just dig”. Däremot bryr jag mig om att värna om diskussion med högt i tak, kritiskt tänkande och att på bra sätt få fram olika idéer om det vi omger oss av. Det kan handla om våra yrken eller samhället i sig, spelar ingen roll. Ska alla bli kränkta stup i kvarten slår vi på backen och hamnar i ett bakåtsträvande samhälle. Lite så jag känner att det är nu.

En av de främsta anledningarna till att jag startade den här bloggen var att öppna upp för diskussion, att få ta del av andras kunskaper och idéer inom yrket. Jag har aldrig raderat en kommentar såvida det inte varit reklam eller spam. Givetvis skulle jag inte släppa igenom rena elakheter som saknar mening, men det har aldrig förekommit fint nog. Jag gillar att diskutera, det för ens egen lilla hjärna framåt. Ingenting är svart eller vitt.

Särskilt kvinnor och mammor kan utöva ett grymt svartvitt beteende mot varandra. Ser det hela tiden på nätet, ett fruktansvärt sätt där man utan vidare förklarar för andra mammor hur fruktansvärda de är för att de gör på ett avvikande sätt. Då saknas all känsla för att vi alla är olika med olika behov. T ex är jag i vissa kretsar en hemsk mamma som inte vill samsova med mina barn. I en grupp där man är för samsovande utesluts jag kvickt trots att jag är intresserad av idén och kanske vill diskutera saken för att testa mina egna värderingar och tankesätt. Just detta är ett exempel men jag har själv erfarit det i andra sammanhang.

Känslan av att aldrig passa in bär jag nog med mig resten av livet. Nu mer med acceptans och insikt om att jag inte behöver passa in, det viktiga är att jag känner att jag står upp för mig själv. Det var såklart värre när jag var yngre och inte fattade varför jag ständigt kände mig som ett litet UFO ensam ute i rymden när alla andra verkade platsa i gruppen. Det är tuffa tag när man är fisken som simmar mot strömmen, den som inte klarar att ställa sig i ledet. Det kan bli ensamt, men jag brukar tänka på att vi behövs och att det är viktigt att våga vara sig själv där. Självklart blir jag ledsen och känner mig grymt ensam ibland, jag är trots allt en väldigt emotionell person. Så när min kommentar på bloggen jag gillar inte fick vara med blev jag mycket mer ledsen än arg. Särskilt som jag verkligen la ner tid på att formulera den med hjärta och omtanke. Det lämnar mig åter igen med känslan av att eget tänkande inte är särskilt önskvärt idag. Om du inte tänker hylla gruppen så var tyst.

Kasta blommor och knyt näven bakom ryggen. 🙁

Tandsköterska Johanna Ene 2017

Ensam i skogen trivs jag allra bäst! Träden käftar inte emot och tar ingenting personligt. Eller…? 🙂

Debatt Tillsammans är vi starka

Outbildad tandsköterska sökes

Det stormar rejält i sociala medier på grund av en platsannons som dök upp här om dagen där en klinik sökte en tandsköterska, dock utan krav på utbildning.

Outbildad tandsköterska sökes

Printscreen på urklippet från annonsen som jag delade på min Facebook-sida. Urklippet delades ursprungligen av någon annan i tandsköterskornas Facebook-grupp. Här nedan bild på annonsen i sin helhet, dock har jag censurerat klinik och tandläkare för jag känner att det inte är relevant. Jag är inte ute efter någon hetsjakt på enskild tandläkare, det gör inget gott för någon. Dock måste vi självklart reagera och agera när en annons utformas på detta sätt, både av yrkesstolthet och för att värna om en vård som kan stå för kvalitet och trygghet.

Outbildad tandsköterska sökes

Däremot ser jag ingen anledning att dölja att det är en klinik hos Praktikertjänst. Ett så stort vårdbolag måste kunna ta ansvar, särskilt när de säger sig vara främst inom vårdkvalitet. Jag jobbar själv på en klinik ansluten till PTJ, det vill jag känna mig trygg och nöjd med och därför ser jag ett eget ansvar i att ruska runt i detta. Jag ser inte detta som ett problem hos den enskilde tandläkaren, utan ett mycket större bekymmer. Ska vi få ändring och erbjuda den bästa möjliga tandvård är det uppåt jag siktar. En ensam klinik kan inte stå för synden och ge oss förändring, den måste komma uppifrån. Därför mailade jag Praktikertjänsts VD Erik Strand samma dag, så här gick det:

20 juni 2017 kl. 10:25 skrev Ene, Johanna:

Hej Erik!

Jag skriver till dig med anledning av en platsannons av en tandläkare inom PTJ, där man söker tandsköterska utan krav på utbildning. Ta gärna del av annonsen själv, här finner du den:
https://***
Inom PTJ talar man sig varm om kvalitet, patientsäkerhet och trovärdighet. Då undrar jag hur det rimmar med att anställa outbildad personal och kalla dem tandsköterskor? Vad är er syn på saken?
Tandvårdskliniken i fråga lär nu få det hett om ören då de redan blivit kontaktade av arga tandsköterskor, samtidigt som annonsen sprids som en löpeld i sociala medier. Både till tandvårdspersonal och PATIENTER. En kollega fick svaret av tandläkaren:
På en klinik på landet får man vara glad för all hjälp man kan få-denna extratjänst var alltid tillsammans med tsk som jobbat i 30 år!(som pga diskbråck ej klarar vissa uppgifter)”.
Jag kan förstå problemet, men det försvarar inte att anställa outbildad vårdpersonal och om man nu ändå dristar sig att göra så borde annonsen utformats helt annorlunda. Det här mynnar givetvis i ett långt större bekymmer med brist på utbildad personal…
 
Patienter idag vet sällan att vem som helst kan jobba som tandsköterska, men det blir ändring på det. När jag pratar med patienter om detta blir de väldigt förvånade och negativa. Vi måste ställa oss frågan hur vi själva vill ha det när vi är patienter, vill du känna dig säker på att personalen är kompetent och har rätta utbildningen? Det vill jag.
 
Jag hoppas på ett uppriktigt svar både från ditt eget hjärta och utifrån PTJ’s synvinkel!
 
Med Vänliga Hälsningar
Johanna Ene, tandsköterska
Samma dag svarar Erik Strand:
Hej Johanna
Detta är helt oacceptabelt och vi tar i detta
omgående. Tack för att Du gör mig uppmärksam på detta!
Vänligen Erik

Midsommarhelgen kom så emellan. Idag fick ja gett nytt mail:

Hej Johanna,

Jag fick av Erik Strand, Vd, i uppdrag att undersöka en annons om att vi vid en mottagning sökte en Tandsköterska, men att det inte krävdes utbildning.

Det är verkligen så att Praktikertjänst strävar efter att ha utbildad personal på alla nivåer. Ibland måste dock övrig tandvårdspersonal också anställas och då krävs ingen formell utbildning, utan att man kan lära sig enklare uppgifter på plats. Dessvärre hade det vid det här tillfället blandats samman de båda uppgifterna enligt ovan, ”tandsköterska utan utbildning” och det blev helt fel.
Annonsen är nu borttagen.

Jag vill bara berätta för dig också att, jag har varit med vid två tillfällen här nu under våren och ställt Praktikertjänst som delaktig garant för två nya tandsköterskeutbildningar i Skåne. Vi kommer att kunna delta vid kvalitetslektioner och ställa praktikplatser till förfogande. Vi måste arbeta för att det utbildas flera tandsköterskor.
Tack för ditt engagemang och att du gjorde oss uppmärksamma på annonsen!

Med vänlig hälsning
Ann-Chriztine

Jag svarade:

Hej Ann-Chriztine!

Vad bra att du återkopplar, var precis på väg att göra detsamma.
Jag kan absolut förstå att man kan hamna i lägen då det inte finns utbildad personal att tillgå då man desperat behöver hjälp på kliniken. Men som sagt, då är det inte en tandsköterska man söker anser jag. Just att söka någon som ska både jobba i sterilen och kliniskt men utan att behöva utbildning känns väldigt fel. På sjukhusen och specialisttandvården har de utbildade sterilbiträden, vilket känns som en självklarhet! Väldigt märkligt att det då inte ska behövas utbildad personal för detta ute på allmänklinik. På vissa ställen i landet har det anställts tandvårdsbiträden, som ska fungera som en hjälpande hand till tandsköterskan. En bra tillfällig lösning så länge den är just tillfällig! Problemet där är att mer jobb läggs på ordinarie tandsköterskor som ska utbilda tandvårdsbiträdena men inte får någon kompensation för det. Ofta glider också arbetsuppgifter över på biträdena som de egentligen inte bör ha befogenhet för. Ja, det här är en lång diskussion, intressant och välbehövlig!
På Praktikertjänsts sida är annonsen fortfarande tillgänglig just nu: https://***
Vi vill absolut inte hänga en enskild tandläkare för detta, det hoppas jag att ni förstår. Men självklart måste vi tandsköterskor agera och reagera, för vårdens skull.
Hör gärna dina vidare tankar kring detta och hur ni arbetar. Det låter jättebra med stöd till utbildningar. Hoppas ni ser till att ha ett gott samarbete med Svenska Tandsköterskeförbundet också. http://svetf.se
Med Vänliga Hälsningar
Johanna Ene, tandsköterska
(I skrivande stund verkar faktiskt både annonsen hos Arbetsförmedlingen och den hos PTJ vara borttagna.)
Jag delar med mig av min mailkorrespondens för att detta inte är något som bara angår mig, det angår oss alla inom tandvården. Ni ser också att det går alldeles utmärkt att vända sig till högsta hönset och förvänta sig svar. Men jag är också medveten om att det är lätt att skriva fina svar. Jag uppdaterar er vidare om vad som sker!
/Er ständiga igel och bråkmakare, med kärlek till vården som vapen.