Browsing Category

Hälsa

Föda Utan Rädsla och sjukskrivning

Posted on 19 september, 2017

Föda Utan Rädsla (FUR) är det absolut mest värdefulla jag lagt pengar på inför detta kommande lilla liv som ska ut ur mig.

Insåg det efter kursen jag och min man gick i söndags, som blev lite av en uppenbarelse. Sex timmar teori, frågor och praktiska övningar kryddat med extremt mycket skratt, närhet och aha-upplevelser.

Man kan många gånger behöva någon som vidgar ens vyer och öppnar dörrar som ingen har visat för en förut. I början av dagen när Iréne Setterqvist (kursledare)sa att man skulle andas ljudlöst, eller bara ”brumma”, genom värkarna så rynkade jag pannan och tyckte det lät som hitte på. Men efter dagens slut kändes det inte alls främmande och helt möjligt, inte bara att jag förstod det teoretiskt utan även känslomässigt i hela kroppen. Wow-faktor på det! Hon öppnade också för enkla hjälpmedel som verkar självklara men ingen nämnt för mig tidigare. Så nu kommer jag stolpa in på förlossningen och vråla ”BOLL!” medan min man sätter fast vår tricotsjal för att bära bebis i i förlossningsrummets toadörr. Den ska gunga/stödja både mig och bebis genom värkar och pilatesbollen likaså fast sittande eller så kan man hänga på den i sängen. Glöm att de får mig på rygg i första taget!

Vi pratade mycket om hormoner också, adrenalin vs oxytocin, och hur de påverkar oss under en förlossning samt hur vi framkallar det goa oxytocinet. Jag tänkte många gånger på vilken glädje jag kan ha av de kunskaperna även inom tandvården, t ex när man arbetar med väldigt tandvårdsrädda patienter. Tror jag kommer ha stor nytta av det vi fick till oss under den här kursen hela livet. Det är applicerbart i så många situationer. Jag älskar att lära mig mer om hur vår kropp ihop med vårt psyke fungerar, det är så otroligt spännande och fascinerande. Kände när vi åkte hem att jag gärna hade jobbat mer med tandvårdsrädsla, för när någon (som Iréne här) vänder rädsla till trygghet är det verkligen magiskt. Att kunna göra det för andra, vilket fantastiskt arbete att gå till!

Det jag sa till Iréne när vi skulle hem summerar väldigt exakt vad kursen gav mig: ”Innan vi kom hit var jag på väg att kontakta Aurorakliniken på NÄL, på min barnmorskas inrådan. (Aurora är dit man vänder sig om man är väldigt orolig/rädd inför förlossning.) Det behovet är som bortblåst nu. Jag ser ingen anledning att kontakta dem!”
Även min man tyckte att kursen var jättebra och att vi fick många bra verktyg och tankar med oss och vi är helt inne på samma spår. Känns SÅ bra! Vill verkligen rekommendera kursen Föda Utan Rädsla till alla som ska föda litet barn. Och inte minst till alla mödravårdscentraler och förlossningsenheter i landet! Vi gick kursen genom Baby på G och den hålls av Iréne Setterqvist i både Göteborg och Stenungsund.

Vecka 32 av graviditeten och nu är jag sjukskriven 75% på grund av foglossning (bäckenbottensmärta) och ryggbesvär.

Känns både som en lättnad och så vansinnigt tråkigt. Dessutom måste man hålla tummen hårt för att Försäkringskassan godkänner sjukskrivningen. Man är som sagt inte sjuk när man är gravid… doh. Känns fint att jag tog tag i mig själv och lyssnade till kroppen, finns inget viktigare men oj så svårt att fatta det själv ibland. Jag gillar ju inte att ta det lugnt, måste påminna mig själv hemma. Borde ligga i soffan som en säl och det är det svåraste som finns för mig. igår skulle jag ”bara” plocka lite äpplen och baka lite muffins att ta med till förskolans skördefest på eftermiddagen. Sedan vara på förskolans utegård ett tag. Det där ”bara” var tre gånger mer än kroppen klarade. Ledsen jag blir! Så idag ska jag spela World of Warcraft och titta på dokumentärer, det är i alla fall stimulerande. Tips på jäkligt bra dokumentärer mottages tacksamt!

Så apropå min plötsligt tidiga bortovaro från jobbet så söker vi redan nu ersättare i form av härlig utbildad tandsköterska! Gärna med lite erfarenhet och det gör absolut ingenting om du är pensionär men jobbsugen! Annonsen hittar du här:

P.S. Den lilla virkade katten på översta bilden fick jag inför mitt första barn av en patient som inte längre finns med oss. Det är en väldigt speciell katt som ska få bo hos oss alltid.

Hälsa

Ny bloggdesign, noll pepp

Posted on 9 september, 2017

Letar under mattfransarna efter min energi och pepp just nu. Var tusan har jag lagt den? Så less på att inte mäkta med att vara glad åt att vara gravid, känns så kasst på typ tusen sätt att det är så.

Har kämpat på på jobbet, men hjärnan börjar väl komma ikapp kroppen (äntligen?) och inse att det inte är hållbart att piska sig själv framåt när kroppen säger ifrån på skarpen. Ofta känns det som om jag legat på marken och blivit sparkad på bäcken, höfter och rygg av ett gäng med stålhättekängor. Både min man, barnmorska och sjukgymnast anser helt eller delvis sjukskriven. Gudars vad jag stretat emot och envisats med att jobba, men i veckan när min sjukgymnast (som är specialiserad på just kvinnohälsa) påpekade att ju mer jag provocerar smärtan desto längre tid kommer det ta för kroppen att läka så blev jag rädd. Tycker att 1,5 år var långt nog efter förra graviditeten, och nu är det värre. Vad har jag då att förvänta mig sen? Vi kvinnor är ta mig fan experter på att plåga oss själva, utan att någon ber oss om det. Så i torsdags var jag hemma, frustrerande men visst hjälpte det. Nästa vecka ska jag både till barnmorskan och läkare för att diskutera resten av resan till beräknad födelse. Satt nyss och läste om graviditet och sjukskrivning och hur många som blir nekade pengar från Försäkringskassan för att graviditet inte anses vara en sjukdom! Det hjälper visst inte att mycket av det man går igenom som gravid är precis som vilka sjukdomssymptom som helst. Men som någon påpekade, att t ex bli knivstucken är inte heller en sjukdom men nog tusan kan du behöva vara hemma efter det och får pengar. Oh well. Vi får se.

I går morse gick min älskade perkolator (kaffebryggare) sönder och det tog ett tag innan vi kom iväg för att köpa en ny. Så då passade jag på att sitta och gråta över avliden perkolator och uteblivet älsklingskaffe. Den nivån är det på nu alltså, haha!

Jag försöker ändå placera lite ljuspunkter i tunneln som jag strävar mot på ett högst stillasittande vis, en har länge varit att byta ut bloggdesignen här och fräscha till det. Så.. TADAAA! Nu ser det lite annorlunda ut här, bättre i min smak men vad tycker ni? Har ni önskemål på tillägg eller hittar något som inte fungerar som det ska får ni hemskt gärna säga till!

Annat inspirerande att ta sig för när man inte ska studsa omkring:

Lyssna:

Podcasten Blodad Tand, ”Odontologiska intryck, vardagliga uttryck, bestående avtryck.” Går utmärkt att lyssna på i t ex Iphones app Podcaster.

Läs:

Tandläkare Gordon Melands senaste blogginlägg på Dental24; ”Vart är tandvården på väg?”. Alltså så mycket SPOT ON hur mina egna tankar och funderingar kring tandvårdens framtid går. Otroligt insiktsfullt och klarsynt. LÄS för bövelen!

Titta:

Tips på bra dokumentär eller annat jag borde titta på?

Hälsa

Klara jobba under graviditet – bäckenbottensmärta

Posted on 11 augusti, 2017

Att klara att jobba under en graviditet är inte alltid självklart. Nu har illamåendet som tur är gått över för mig, läs om det här. Istället dras jag med bäckenbottensmärtor (även kallat foglossning) som kom som ett brev på posten denna andra graviditet. Det var väntat, men likväl drar det ner humöret när man normalt är en väldigt aktiv person och nu inte ens bör gå en kilometer.

Jag är i vecka 26 i graviditeten. Semester, och jag kan ta det lugnt. Vilket inte alls passar mig egentligen! Några små utsvävningar har jag gjort, till Alingsås med promenader på stan och i Nolhaga park. Inte mycket eller krävande men på eftermiddagen känns det som om hela underlivet ska dråsa i backen och hela bäcken-paketet värker så att jag knappt kan gå. Dessutom är det dagligen någon som kör in en kniv i rumpan på mig. En vanlig dag hemma med normal aktivitet (hushållssysslor, ta hand om dotter, laga mat) är nog för att jag ska ha rejält ont och ta mig fram med hasande steg.

Nog gnällt. Det går an nu, men hur blir det när jobbet tar vid och hösten ska bekämpas? Där ligger min oro så nu har jag besökt en fysioterapeut speciellt inriktad på kvinnohälsa. Det vill jag verkligen råda alla till med liknande besvär, skippa den allmänna fysioterapeuten som barnmorskan ofta hänvisar till och gå istället direkt till en specialist inom området. Guld värt!

(Klicka på bilden för större format.)

Det är inte mycket att göra åt anledningen till värken, det är som det är för att kroppen är gravid och ser till att enzymer mjukar upp fogarna. Alla får inte ont av det. Men man kan försöka hålla igång blodcirkulationen i området, se till att man inte blir stel med stretch-övningar och försöka träna övriga kroppen på det sätt som går. Motionscykling och vattengympa blev jag rekommenderad, har anmält mig till det sistnämnda. (Helt stört dyrt.) Och inte göra något som gör ont! Så här sitter jag och blir galen. På det viset längtar jag verkligen till jobbet! Att få göra lite nytta, vara aktiv osv.

Något annat som eventuellt kan lindra smärtan är akupunktur, så det har jag börjat få. Nu i början är det intensivbehandling två gånger i veckan i tre veckor. Nästa vecka ska vi utvärdera och se om det är värt att fortsätta. Jag tror det, men kan ändå inte påstå att jag känner en förbättring. Men det skadar ju inte att köra på, jag vill göra allt för att kunna jobba faktiskt. Älskar mitt förbannade jobb!

Bäckenbältet är bra när jag står och går längre stunder, men på jobbet blir det bara i vägen då jag står/sitter/står/sitter och sällan behåller samma ställning en längre stund. Sitta med det är inte skönt då det trycker in i buken. Bältet hjälper att stabilisera, men jag har lika ont efter att jag gått en sträcka med som utan det. Under min förra graviditet blev jag rekommenderad ett bälte som jag nu förstått är mest som stöd för magen. Jag fick heller aldrig några instruktioner i hur ett bäckenbälte skulle sitta. Här har jag försökt ge er en uppfattning om hur det ska sitta, kläm ihop höftpaketet och omparompa så att det känns behagligt och stabilt va!

Bäckenbälte

Det är dyrt att vara gravid, och ha ont. Så här långt kostar det…

Bäckenbälte: 0 kr (Fick låna av min fina tsk-elev, kostar 300 kr och uppåt att köpa.)
Fysioterapeut och akupunktur: 80 kr /gång
Profylaxkurs Föda utan Rädsla 6h i grupp: 1995 kr
Vattengympa för gravida 7 ggr: 2290 kr

Totalt: 5805 kr. Då har jag räknat med att jag får akupunktur 1ggn/v fram till beräknad förlossning.
Är ni intresserade av var jag går så klicka på länkarna ovan. Det är i Lerum och Göteborg.

Att jag hittat rätt väg till hjälp denna graviditet är mycket tack vare bloggen BakingBabies och fysioterapeuten Mia Fernando som har den. Har lärt mig väldigt mycket genom henne, både genom bloggen och hennes föreläsning. Säger bara WOW till hennes kunskap och engagemang i ämnet kvinnohälsa och graviditets/förlossningsrelaterade skador.

De övningar jag fått från fysioterapeuten är mest för att stretcha och lite styrka. Jag gör dem minst en gång per dag, men ofta flera gånger. Märkt att det är lättare att sova när jag gör dem strax före läggdags, lugnar och minskar myrkryp i benen. Sova är också en bra grej om man ska orka jobba har jag hört, haha. Så här ser de ut:

(Klicka på bilden för större format.)

Det känns bra att ha kunskap och verktyg för att kunna ta hand om sin kropp. Jag gillar min kropp, den är himla fin att ha! Kom igen kroppen, håll ihop, vi har ju gjort det här förut. Grrrrrr! Men får erkänna att det inte kändes så himla fint förra omgången när jag mot slutet kom hem och lipade i en liten hög på golvet efter arbetsdagen. Fick skäll av min man för att jag var så enveten om att jobba, skällde tillbaka och gick till jobbet. Värsta envisa geten är jag. Visst funderar jag över hur snällt det är mot mig själv, men samtidigt är jag livrädd för att gå hemma och bli så där jätteledsen och nedstämd. Bra eller anus?

Hoppas åtminstone att någon har fått lite tips och tricks. Ni får gärna fråga mig ytterligare om graviditet och jobb. Svårt att veta vad ni vill veta. 🙂

Barntandvård Hälsa

Barnkalas utan raffinerat socker

Posted on 23 juli, 2017

I helgen firade vi två år med vårt älskade energiknippe till dotter. Visst har hon fått smaka sötsaker på andras barnkalas i vår, men för den sakens skull måste inte vi själva välja att ha det så. Hon är fortfarande så liten och vet inte vad godis är och har knappast behov av sockerfyllda bakverk. Nu pratar jag om vitt raffinerat socker, alltså inte socker som finns naturligt i frukt och bär. Vi har inte börjat med riktiga barnkalas än, utan det är familjekalas. Men jag ser absolut att vi fortsätter på detta spår även kommande år.

Först bjöd vi på korv med bröd för att magen inte ska skrika hysteriskt när det kommer till efterrätt. Man kan lättpiffa till denna enkla rätt, ställ fram skålar med olika tillbehör. Vi hade:

Klippt färsk persilja
Rostad lök
solrosfrön som jag rostat i olivolja och salt i en stekpanna
Grov senap och lyxkryddad tomatpurré

Det sista ett bra alternativ till ketchup som brukar vara fullproppad med socker. Både dottern och de vuxna tyckte maten var kanon.

Till efterrätt serverade vi fruktsallad med en halv pressad lime över. Till den fanns också olika tillbehör i skålar:

Riven kokos
Torkad hackad frukt
Riven 70% choklad
Vispgrädde, löst vispad

Allt gick åt! Dottern åt två stora portioner, och det känns bra att kunna låta henne göra det utan att skapa världens sockerrus med efterföljande koma.
Till kaffet hade jag gjort dadelbollar, chokladbollar fast utan socker och smör. Smakar knasigt likt vanliga chokladbollar och är faktiskt jättegoda! Det kluriga kan väl vara att hitta dadelpasta om man bor på en mindre ort. Jag lyckades hitta en enda pytteliten utländsk butik i Alingsås som hade det. Jag såg nog förvirrad ut för den omtänksamme butiksinnehavaren öppnade paketet och såg noga till att det var rätt produkt för mig. Älskar sådan service, det gjorde liksom min dag! Okej, så här kommer receptet:

Dadelbollar

Ca 200 g dadelpasta (smaka dig fram)
1 1/2 dl kokosolja
3 msk kakao
1 nypa salt
4-5 dl havregryn
2-3 msk starkt kaffe
Kokos att rulla i

Det enklaste är om kokosoljan redan har lite över rumstemperatur, så att den är mer åt kladd/rinnhållet. Börja med att blanda kokosolja, kakao och salt.
Lägg i dadelpastan i mindre bitar och sedan havregrynen 1 dl i taget. Häll på kaffet. Ha inte i all havregryn medsamma för det blir skitjobbigt att få ihop smeten! Du kan säkert stå och stånka med en träslev, men jag råder dig att kladda ner dig med de bästa redskap du har; dina händer. Då får du en jämn, skön smet i rask takt. När du är nöjd med smak och konsistens rullar du bollar och stoppar lite för mycket smet i din och kalasbarnets munnar! Om nom nom!

Dryck då?
Vår dotter har inget emot att dricka vatten, eller mjölk. Det är det hon känner till och är så nöjd så med det. Vill man piffa så ställ fram karaffer med vatten med t ex mynta, lime, apelsin eller bär i.

Fiskedamm?
När vi börjar med barnkalas blir det små leksaker i påsarna. Kanske klistermärken, såpbubblor, låtsastattueringar, pyssel…. Varför godis ens?

Men stopp hallå, tårta!?
Vi har hoppat över tårtan än så länge. Har hittat lite spännande länkar där andra tipsar om alternativa tårtor här:

Kostdoktorn – barnkalas utan tillsatt socker (Melontårta)
Minimat – Sockerfri tårta till 1-årskalas
Tidningen Hembakat – Smakrik jordgubbstårta utan tillsatt vitt socker
Ekoista – Sockerfri tårta för de allra minsta

Jag gillar när det är enkelt, och detta var verkligen lätt som en plätt. Man behöver verkligen inte ta sig vatten över huvudet bara för att man vill utesluta vitt socker. Snarare blir det ett lugnare kalas. Oftast är det vi vuxna som har ett galet stort fokus på socker, det märkte jag allra mest på mig själv när jag gick och letade i skåpen efter kakor och godis när kalaset var slut, haha!!! Det var JAG som höll på att bli galen när det bara fanns dadelbollar och 70% choklad kvar på kvällen, inte dottern. Vi vuxna lär barnen vad de ska tycka om och skapa behov för, det är inget medfött. Det sista jag vill är att föra över mitt sockerberoende på mitt barn, för där är jag en knarkare av stora mått! Oavsett vad man har för beroenden ska inte ens barn behöva lida för det.

Ibland hör jag föräldrar som klagar på att barnen bara vill ha läsk och godis, sedan kryper det fram att det egentligen inte alls är barnen, utan de själva som inte kan stå emot. Träffade en mamma till en patient för många år sedan, sonen som var i början av tonåren hade redan fått tänderna förstörda av Coca Cola. Tandvårdspersonalen slet sitt hår för att få honom sluta med colan, när de sedan samtalade med mamman kommer det fram att det var hon som såg till att det alltid finns cola hemma, då hon inte stod ut med att vara utan det. Blev så sjukt ledsen för sonens skull där så ni anar inte.

Hur som helst så hoppas jag att jag kan ge er lite inspiration till andra vägval. Vårt lilla kalas blev hemskt lyckat och hemskt enkelt. Ge gärna fler tips på vad man kan bjuda på för gott!!

Dadelbollar

Hälsa

Gravid och olycklig

Posted on 19 juni, 2017

Jag har funderat länge och mycket över huruvida jag ska skriva detta inlägget eller ej. Hur privat jag borde vara. För det är inte alltid positivt att lämna ut sig när man blivit lite av en offentlig person. Samtidigt har jag insett hur värdefullt det är för mig att få ta del av andras liknande erfarenheter, och om jag kan ge någon annan det jag själv sökt är det faktiskt värt allt! Känslan av att inte vara ensam, att inte behöva känna sig superkass för hur hjärnan och hormoner trollar med en. Men bara för att jag är öppen här och berättar betyder det inte att jag har lust att prata graviditet och känslor privat eller på jobbet, märk väl! Det är stor skillnad. När vi möts personligen måste jag få välja.

Just nu är jobbet med alla sysslor och samtal som rör prick allt annat än graviditet min fristad, lite av den enda plats då jag mår bra. Ungefär samtidigt som illamåendet avtog i slutet av tredje månaden vidtog gråt, mörka tankar och lustlöshet. Men allt är ju så bra! Jag har en fantastisk man som stöttar mig på alla vis, jag trivs underbart på min arbetsplats, dottern där hemma är mest frisk och glad och graviditeten rullar på. Men inuti har jag sorg. Även om jag förnuftsmässigt förstår att det är hormoner och livsomställning som orsakar så går det inte att resonera med känslorna.

Jag har ingen lust till saker. Gråter gråter gråter. Igår grät jag i fem timmar. Känner mig så olycklig. Min man kommer med kloka råd som jag våldsamt slänger i väggen. Denna enorma känsla av att inte bli förstådd. Kanske borde jag lyssna på honom och kontakta barnmorskan. Då kommer jag bli erbjuden samtalsterapi säkert. Men det vill jag inte för då måste jag vara borta från jobbet och kliniken är helig för mig nu, min oas. Måndagar är riktigt tunga efter att ha gråtit mig igenom helgen. Tänk så utmattad man blir av att gråta, det är inte klokt! Som att tömma hela sig på kraft. Ibland kan det vara bra, men inte nu när det är ständigt.

Det värsta är de uteblivna känslorna för livet som växer inuti mig. Jag kan inte känna något för det, förutom ilska över vad det gör med min kropp. Sedan kommer tanken på om det skulle hända något med barnet… och då skäms jag så fruktansvärt för mina mörka tankar och hela den här tankecirkeln skapar hemsk ångest. När jag satt och grät som värst och funderade på om jag alls ville fortsätta graviditeten skämdes jag så fruktansvärt. Där satt jag, fertil som fan med en bulle i ugnen som var högst planerad, medan andra kämpar för att få barn. Och så kan jag inte glädjas! Då är enda gången jag är glad åt att ha sökt svar på Internet under graviditet. Läste forumtrådar där andra kvinnor beskrev samma känslor. Verkligen TACK till er som delar med er, för man känner sig så vidrigt ensam och åtminstone ville/vågade/ inte jag prata med någon. Men nu är det så här och jag försöker acceptera det lite. Men det är så ledsamt att inte vilja påminnas om att jag är gravid. Jag vill inte ens se bilder på andras småttingar.

Nu ska vi på ultraljud denna veckan och jag hoppas innerligt att det ska kittla rätt synapser i hjärnan när jag får se bevis på livet där inne, och att allt är bra. Oron att det inte ska hjälpa är ganska enorm, men ska försöka kyla ner hjärnan och sikta på mitt lilla delmål. Alltså… hur galet är det inte vad hormoner kan göra med oss? Anledningen varför jag aldrig i livet mer kommer använda hormonella preventivmedel, för mig har det varit depression och personlighetsförändring på recept (läs mer om det här). Sjukt. Räcker ju att gå igenom det under graviditet tycker jag.

Men ni, vi som går igenom detta, vi är ju inte ensamma. Vi bara säger inte hur det är och tror det är fel på oss. Det finns en otrolig skäms-faktor i att inte glöda och njuta av sin graviditet har jag upptäckt. Vi matas med bilden av den vackra gravida kvinnan som stolt visar upp magen med solen skimrande mot huden. Någon lägger en hand på magen och kvinnan ler saligt. Om någon tar på min mage är snarare käftsmällen närmre än ett leende. Visst kan man fråga om man får känna, men många bara TAR. Skulle du tafsa på min mage om jag inte var gravid? Gör för farao inte det nu heller då. Under min förra graviditet var det ok. Men nu är det inte det. Förutsätt inte att någon är lycklig bara för att ett liv växer i magen. Du vet ingenting. Träd varligt fram i hormonland.

Jag hoppas att jag med detta kan få någon mer att känna sig mindre ensam och hopplös. Och att tvätta bort denna dumma skäms-faktor från något som väl är naturligt. Om du är den som lever ihop med en gravid kvinna som mår dåligt, bli inte rädd och dra dig undan. Var där! Det krävs inga under och mirakel, bara din enkla närvaro och ett par armar runt hennes kropp. Även om gråten inte sinar så gör det all skillnad, jag lovar. Man kan inte vandra genom mörker själv och förväntas sätta liv till världen ihop med någon som inte åtminstone gjorde sitt allra bästa för att gå bredvid istället för i ljuset någon annanstans.

Ensam fjäril.

P.S. Man ska självklart prata med sin barnmorska om sådana här känslor, superviktigt! Det finns hjälp att få. Jag är bara vrång och tvär som den värsta sortens envetna get som inte själv gör det. 🙂

Allmänt Hälsa

Sommarlyssning om ”renlighetsdilemmat”

Posted on 11 juli, 2016

Jag älskar Sveriges Radios programserie Kropp & Själ, här är ett gammalt avsnitt om hygien som jag tyckte var väldigt bra och intressant. Det behandlar renlighet både rent allmänt och specifikt. Lort och snusk, hur farligt är det egentligen? Är vi för rena idag, eller rena på fel ställen? Och vad betyder egentligen ordet ”ren”, för vissa har det inte alls med hur noga man tvättar sig att göra. Perfekt att lyssna på från hängmattan för oss i vårdyrken, och prick alla andra också!

Hälsa

Bloggtips: Baking Babies

Posted on 12 juni, 2016

Det må vara utanför tandraden, men eftersom jag vet att många kvinnor läser min blogg och då jag tycker att också män borde skaffa sig lite insikt i vad vi går igenom för att sätta små avkommor till jordelivet, så vill jag tipsa om bloggen Bakingbabies.se som precis gett mig det jag skulle önskat mig för längesedan. Sent omsider hittade jag en blogg med en fysioterapeut som gett sig fan på att lära sig om bäckenbotten och allt annat kvinnorelaterat vid graviditet och förlossning som ofta är höljt i dunkel. Jag vet hur fattigt det är med hjälp och kunskap inom detta område, så mycket som jag letat råd och hjälp både med Google och besök hos sjukgymnaster. Det som finns att tillgå är ofta väldigt få fysiska övningar och grund kunskap.

Eftersom jag själv sitter här 10 månader efter förlossning med fortsatt värk av foglossning och alldeles för ofta känner tårarna bränna av frustration över att inte komma framåt blev jag helt knäppt emotionell när jag hittade fysioterapeuten Mias blogg igår. En våg av lättnad kom över mig, här finns ju någon som faktiskt förstår och som faktiskt har kunskap, och dessutom kräver MER kunskap! Det kändes som att hitta fram till en okänd vän. Samtidigt blev jag så barnsligt arg över att inte ha hittat hit förr. Bara under kategorin ”Bäckenbotten” finns hela 146 inlägg, hur fantastiskt är inte det?!

”Det gör ont att föda barn.
Du blir förändrad i kroppen av att föda barn.
Gnäll inte.
Knip bara lite så blir det bra.
Knip käft, bara.”

Ur inlägget Bit ihop, knip lite och knip käft som prickar känslan och problematiken med att inte tas på allvar. Vill som en parentes puffa för Mias länkning till bloggen Hej hej vardag och den väldigt talande serierutan i inlägget Bemötandet efter en förlossning!

TACK till dessa kvinnor, bara att få ta del av era bloggar gör att det känns bättre!

Hälsa Min arbetsvardag

Jobb minus sömn tills det smäller

Posted on 18 maj, 2016

Bra tidningar växer faktiskt på träd, här hittade jag det sprillans nya numret av Tandsköterskeförbundets tidning! Bättre än äpplen? Gömd bland sidorna finns som vanligt min blogg. 😀

Tandskotersketidning2_2016

Jobb minus sömn tills det smäller

Bebis hemma och jag tillbaka på jobbet, redo och taggad till tusen! Efter flytten har resvägen blivit väl lång, men när man vet att man är på rätt plats med rätt människor är vägen ingenting. Det är trots allt på bussen jag har den enda tiden för mig själv. Jobbet är nu en välbehövd paus från det intensiva nya föräldraskapet, jag lever upp och njuter av att vara behövd på ett helt annat sätt. Tillbaka i det kliniska arbetet känner jag också hur inspirationen till min blogg och skrivandet åter strömmar genom mig, för det har ärligt talat inte kommit naturligt under föräldraledigheten.

Det är ett nytt liv. Min chef beskrev det under min graviditet som att gå in i en ny dimension, och nu kan jag förstå vad han menar! Fantastiskt, hisnande och ibland så fullständigt fyllt av krav och frustration att jag måste gå ut ur huset och bara skrika ur mig alla känslor av otillräcklighet. Gråta en stund, och sedan ta upp mitt barn och börja om.

Nyligen satt jag mellan två vänner och åt. Jag pratade om något men kom av mig och förklarade irriterat att jag tappar ord titt som tätt. Nämnde i samma andetag synvillor i periferin och yrsel som kommer och går. Jag vet att jag har lågt blodtryck men… På min ena sida säger vännen att det är sömnbrist. Från min andra sida får jag höra att det var precis de symptomen han hade innan han blev utbränd. Hjärtat slår några snabba hårda slag innan vi kommer fram till att det säkert är helt naturligt under bebistiden. Är det det? Jag vet inte, jag har inte varit här förut och mina vänner har inte barn. Visst är det viktigt att lyssna på sin kropp, men när ska man oroa sig? Ingen talar om hur det känns precis innan, plötsligt har någon bara gått in i väggen. Pang bom. Ska vi inte prata lite mer med varandra, öppna våra hjärtan innan det smäller till? Vad är grejen med att leka martyr och spela superhjälte egentligen, som vi ofta gör. Jag ser varken fina utmärkelser eller härligt tunga påsar med guldpengar delas ut för den sakens skull. Men det är fortfarande en skam i att erkänna sina begränsningar och att inte orka.

Jag ska verkligen prioritera att gå på yogan. Skita i disken och gå ut i skogen. Läsa en bok istället för att uppdatera bloggen. Gå en sväng på stan istället för att åka hem till familjen direkt. Det är helt vansinnigt att jag känner stressknuten dras åt innanför bröstkorgen bara av att tänka så. Vad håller vi på med?

Apropå att ta hand om sig själv och inte minst varandra, ni glömmer väl för allt i lilla livet inte vår alldeles egna picknick om exakt en vecka?! Alla tandsköterskor, såväl studenter som pensionärer, i och runt Göteborg är välkomna att dimpa ner i gräset efter jobbet. All info om detta hittar ni om ni klickar här:
TANDSKÖTERSKORNAS PICKNICK I GÖTEBORG!

Debatt Hälsa

Ha råd eller nekas vård

Posted on 6 maj, 2016

Det räckte inte till denna gången, all positiv energi i världen kunde inte hejda bihåleinflammationen från att tåga in och stänga dörren till mina sinushålor. Maj har aldrig strålat mer och här ligger jag däckad när jag mest av allt vill vara ute och smutsa ner mig i jorden. Frustrationen är total. Till och med när jag är sjuk och inte kan annat än vila blir jag så galet rastlös. Det är som att ha en vild kanin i huvudet. Den förstår ni va? Haha…

Jag går ytterst sällan till läkaren, min tanke brukar vara ”vad ska de säga som jag inte redan klurat ut, och vad ska de göra åt saken som jag inte redan gör själv?”. Slösa min tid på att sitta i väntrum och slösa andras tid i en överbelastad vårdinstans. Jag är också allmänt vrång då någon främling ska peta på mig och förhöra mig (doktorn). Jättefånigt. Senast jag hade bihåleinflammation och var så dålig att jag knappt stod upp blev jag ivägkommenderad till doktorn och i ottan hade jag tre vänner som ringde och såg till att jag verkligen gick. Det är äkta omtanke och vänskap, om ni läser detta så vet att det är något som bitit sig fast i min själ.

Denna gången hajade jag alltså lite fortare vad som var på gång. Men självklart hade jag envist tagit mig till jobbet med tanken att jag hade ju två timmars resväg att kvickna till på! Ibland borde man slå sig själv i huvudet hårt. Två timmar att bli ännu sämre på snarare. (Det är detta jag alltid säger, ingen tackar dig för att du spelar superhjälte! Ändå envisas jag med att skita i mina egna ord. Leva som man lär är det svåraste som finns. Hej verkligheten!) När jag precis orkat få på arbetskläder tog jag slut och gav upp. Vårdcentralen ligger strax intill och hade drop in. 30 min med kölapp i hand, sedan beskedet att jag inte var listad där och skulle vända mig dit jag var listad. Nästan två timmar spårvagn och buss därifrån. Men om jag listar mig här NU? Frågade jag och fick svaret ”ja, då kostar det 300 kr”. Jag kände motståndet så tydligt och blev så paff av att bli nekad, samt frustrerad ledsen och uppgiven så jag bara gick därifrån gråtande och snorande som ett barn.

Vad jag läst mig till tidigare och hade i minnet var att man ska kunna få vård var som helst, men att man ska lista sig där man vanligtvis går för vårdgivaren får pengar från staten utifrån antal listade. Att det skulle kosta pengar att lista om sig fattade jag inte, och kunde inte tro. Googlade info om detta och det var inte helt enkelt att hitta svar. Info-sidan om listning i vården talade inget om några kostnader. Till slut hittade jag en annan sida som talade om att det kostade 300 kr att besöka en vårdcentral där du inte är listad. Men du behöver alltså inte lista om dig där! Citerar informationen på 1177 ”Välja vårdcentral i Västra Götaland”:

16. Kan jag bli nekad vård om jag går till en annan vårdcentral än den jag har valt?
Nej. Har du akuta problem tar vårdcentralen emot oavsett om du är listad där eller inte.Det sker efter en medicinsk bedömning/prioritering. Om det inte är akut är det upp till vårdcentralen att avgöra om de har möjlighet att ta emot dig ifall du inte är listad där.

Alltså kan jag inte nekas vård. Punkt. Jag anser inte att en person i reception kan göra en medicinsk bedömning av mitt hälsotillstånd genom att titta på mig ett par sekunder. Jag ser i princip aldrig sjuk ut, det får jag uppenbarligen betala för. Informationen jag fick var till viss del fel, att jag skulle betala för att lista om mig och då få vård. Visst hade jag kunnat betala 300 kr, men som småbarnsförälder säger hjärnan automatiskt nej, när det borde kosta 100 kr. Och jag kände mig så grymt avvisad. Jag är inte den som ställer mig och käftar med vårdpersonal i en reception, när hela mitt hjärta säger att det inte är de som ska ha min ilska, tårar och ovett… det skulle vara våra politiker som sitter där och tar det. Ska vårdpersonalen vara så hårt ansatt att de inte längre har tid för mänsklighet och hjärta? Just de sakerna som borde vara främst i våra yrken. Min chef blev så upprörd att han ringde upp vårdcentralen, blev lovad att deras chef skulle ringa tillbaka. Det gjorde hon aldrig.

Sedan nästa hand i ansiktet, ringde ”min” vårdcentral för att få en tid och visst fick jag det, med väldigt tydlig information om att jag inte skulle förvänta mig någon behandling pga restriktionerna för antibiotika. ”Du kan få komma hit om du vill. Men bara du inte tror att du ska få hjälp.” Alltså jag förstår att ni tvingas säga så här… det jag förstår väldigt mycket mindre är att vi fortsätter mata våra köttdjur med antibiotika och tvingas kasta tärning med våra hjärtsjuka patienter som absolut inte ska ha antibiotika för tandvårdsbehandling längre. Om patienten dör? Då har vi papper på att vi gjort rätt. Vilken tur!!!
Jag hade åtminstone tur sen som träffade en läkare som skrev ut antibiotika. Jag är fullt medveten om vad som händer med resistens osv, har all respekt för det och tar inget i onödan. Avvaktade ett dygn tills det var riktigt överjävligt innan jag började behandla.

När jag satt och väntade på att inte få komma in hörde jag från receptionen att ”Det tar lite extra tid, vi har nytt journalsystem och måste skriva in allt igen”. Ständiga förbättringar va… Det tar aldrig slut, så fort man har lärt sig något och fått in rutinerna så ska det kastar över bord för något nytt och ”bättre”. Det nya bättre kräver oftast mer administration, mer tid. Krävs det att hela vårdskutan kapsejsar och att varenda kotte drunknar innan någon vaknar?
För VEM sitter vi och kryssar rutor och skriver långa journalanteckningar? Jag vet vem vi inte gör det för i alla fall… det är bara att titta ut i alla överfulla väntrum i landet. Vi är så jävla duktiga i lilla Sverige. Vi och våra fina pappershögar.

Just smile

JUST SMILE!

Hälsa Min arbetsvardag

Frånvaro av sjukfrånvaro när jag gillar jobbet

Posted on 2 maj, 2016

Det finns ju löjligt många tandvårdskliniker i och omkring Göteborg, jag skämtar inte när jag säger att jag spenderat timmar med att googla och maila ut picknickinbjudan. Tyvärr är det en hel del privata kliniker som jag inte hittat en e-postadress till, och jag har inte möjlighet att sitta och skicka ut brev per post. Min privata tid och ekonomi är rätt begränsad nu. Sedan är det alla privata som jag inte ens hittat… Jag slängde upp inbjudan på Praktikertjänsts forum. Nu är det upp till er allas goda vilja att sprida detta och slå på djungeltrumman! 25/5 i Kungsparken, Göteborg alla tandsköterskor!

Vet ni vad jag tror… att det betyder mer än bara trevliga vardagar att ha en arbetsplats man trivs sådär enormt mycket på. Att känna glädje när man går till jobbet (ok jag är väl inte så jävla glad när jag går upp 05:15 men jag mognar på vägen haha) och inte stirra på klockans minutvisare för att jaga på den till kl 17, att känna att man gör nytta och att någon uppskattar en på riktigt. Att någon anförtror en ansvar och litar på att man fixar det utan kontroll. Jag tror att det är bättre än de flesta spa-kurer, vitaminpiller och alla himla mediciner man kan stoppa i sig. Vi spenderar största delen av livet på jobbet (visst är det rätt galet) och jag har noterat flera undersökningar som sammanför dålig stämning på arbetsplatsen med hög sjukfrånvaro. För jag är absolut säker på att kroppen och knoppen är ihopkopplade med miljoner länkar och att psyket påverkar vårt immunförsvar i allra högsta grad. Nix, jag har inte en endaste källhänvisning för det är mina egna teorier baserade på mitt mäktiga sunda förnuft och egna erfarenheter. Så vem behöver källor då? 😉

Jag ser tillbaks på mig själv. En tid vantrivdes jag något enormt där jag arbetade och var sjuk jämt. Det var inte att jag ljög eller låtsades, jag hade feber, migrän, förkylningar. Sedan bytte jag position och plats (plus min egen inställning) och var plötsligt väldigt frisk. Blev jag krasslig tålde jag mer innan jag behövde stanna hemma från jobbet. Så är det nu med, och det känns så tydligt att jag får massor av extra kraft som spirar i kroppen av glädjen på arbetsplatsen. För vill man orkar man mer. Motivation är bästa moroten. Idag har jag tänkt mycket på detta. Gick till jobbet efter en veckas hemsk förkylning, en sådan då man behövt ringa Ghost Busters för att suga ur allt snor ur luftrören. Kändes tveksamt att gå idag men jag hatar att sjukskriva mig. Kämpade iväg. Väl på jobbet omgiven av kollegor jag vet vill mig väl och en arbetsmiljö som innebär att göra det bästa av situationen för oss alla som är där, så kändes det helt ok och till och med lite bättre! Känner mig friskare, även om det spänner i huvudet och jag är dödstrött nu. Det är knappast min envisa dumhet att alltid köra på som gjort mig friskare, jag tror fullt på min varma och positiva omgivning. En chef som ser människorna i sin personal och en kollega som propsar på att jag ska äta hennes frukt och vila om jag behöver. Finns inget mer läkande!!! <3

Jag önskar att fler chefer kunde förstå det här, förstå att det är så här man vinner i längden. Jag önskar verkligen att alla steg av sina hästar och ställde sig bredvid sin kollega. Du kanske tror att din ohjälpsamhet en dag inte gör någon skillnad, dina klumpiga ord glöms fort… men sådant lägger sig snabbt som smutsig osynlig rök tills någon innerst inne hade stannat kvar i sängen varje dag.
Och så blir man sjuk på riktigt.

Mysfaktor är alltid viktigt! Här är en bild från vårt lilla väntrum.
För den nyfikne är det den här kliniken jag arbetar på: Tandersson.se