Browsing Category

Hälsa

Hälsa

Kroppen efter graviditeten

Jag trodde att kroppen efter graviditeten den här andra gången skulle vara ännu mer trasig, eftersom bäckenbottensmärtorna var värre under denna graviditet. Men till min glädje har jag ingen konstant värk, jag kan gå i trappan hemma utan att vara invalidiserad dagen efter, jag promenerar nästan 2 km till och från förskolan tre dagar/v och det går bra (3 mån efter förlossning)! Visst känns det i bäckenbotten och ryggen, men inte på det där sättet som indikerar att något är rejält trasigt. Detta gör mig enormt lycklig och hoppfull! Tänk om jag faktiskt kan ut och springa nästa år, kanske redan i höst?! Wow i så fall!

Såklart funderar jag över varför det är så mycket bättre nu, än efter första barnet. En viktig sak är nog att jag haft hjälp av en fantastisk tandsköterskekollega på jobbet. Under första graviditeten var jag ensam med tandläkaren. Såklart det underlättat. Jag lyssnade också mer på min kropp, samt på min sjukgymnast, och blev sjukskriven deltid den sista tiden i höstas. Blev riktigt skrämd när sjukgymnasten sa att det kunde bli kronisk smärta om jag fortsatte pusha kroppen. Skrämsel funkar. Det sista som jag tror gjort stor skillnad är att jag hade en kick-ass förlossning, då jag verkligen lyssnade inåt och släppte all kontroll till kroppen som i sin tur födde barn efter konstens alla regler. Det var ingen kamp som första gången, och jag sprack inte. Jag var liksom hel och kunde stå och gå direkt efteråt! Klart det gör skillnad.

Det som tog stryk utöver bäckenbotten var området kring svanskotan och ryggen. Jag hade värk vid svanskotan och hela rumpan ca en månad efter förlossning. Det har gått över nu. Något jag märkt absolut inte är bra för bäckenbotten/svanskota är att sitta eller halvligga i mjuka soffor. En vanlig stol eller pilatesboll blir ändan glad av! Ammade först i soffan, katastrofdåligt för kroppen. Nu sitter jag oftast i min kontorsstol som har lite stoppad och formad sits och armstöd.

Träningsredskap hemma

För bäckenbottensmärta är det mest vila och vissa stärkande övningar som gäller, men jag kände att det var prio på att stärka ryggen nu. Ryggen ska bära upp oss och när hållningen kollapsat under graviditet och man kanske varit stilla mycket är musklerna där inte att hurra över. Därför bestämde jag mig för att strunta i bäckenbottensmärtan och promenera med barnen till och från förskolan, 850 m enkel väg. Lagom! Dock har jag verkligen fått kämpa med all snö och is på vägarna här, haha. Men det känns ok, jag tror jag gör det rätta.

Det jag känner av mest nu tre månader efter är stelhet. Prick allt är stelt! Blir ännu mer stel av att bära bebis mycket, även om jag använder bärsjal så blir axlar och nacke stela. Försöker göra en variant av lite yoga plus övningar från sjukgymnast så ofta jag kommer ihåg. Men får erkänna att det är så himmelskt tråkigt att jag glömmer… Huuuuujedamig! Jag som vanligtvis vill träna med mer action, det måste hända grejer och kännas direkt! Längtar… försöker sporra mig med den längtan, så att jag kan ge mig ut i skogen och vrålkuta en vacker dag. Vrålkuta.. ja det är så klart när man rusar fram över stock och sten samtidigt som man vrålar allt man har och skrämmer slag på allt levande i sin väg! HÄRLIGT! Det är då det vanligtvis går ut en varning i bygden till alla hjärtsvaga att hålla sig inomhus.

När jag bär bebis så mycket, lyfter och vaggar, så märker jag hur klena armar jag har. Försöker träna med lätta hantlar ungefär lika ofta som jag stretchar. Yogamatta och hantlar ligger lättillgängligt i vardagsrummet. Det är lurigt att träna yoga med en tvååring, hon vill gärna vara med men lite för nära och lite för ombytlig så jag har varit nära att slå mig rejält när hon snurrar omkring bland mina armar och ben. Utmaning skareva…

Sen känner jag att allt är lite tyngre för att jag väger lite mer. Gick upp 20 kg denna gång, bra mycket mer än min första graviditet. Inte konstigt när man är deppig och småäter som en svulten häst i 9 månader. Gick ner 10 kg kvickt på två månader. Men nu är det segare. Känner mig tung och trött. Vissa säger att det gööör ju ingenting, du som är så fin! Ursäkta men det är så sjukt provocerande att höra sådana kommentarer. Dalta inte med mig, och respektera vad jag bara anser vara fakta. Jag gillar mig själv sjukt mycket för det mesta, men jag gillar inte att vara trött och tyngre än jag borde samt insikten att jag måste köpa en helt ny uppsättning kläder om jag inte agerar. När man vägt ca samma sedan högstadiet och aldrig behövt tänka på det närmre känns det faktiskt inte ok med 10 kg övervikt. Jag gillar dessutom att känna mig stark. Man ska vara glad i sig själv. Oftast får man höra från andra vad man ska vara glad i hos sig själv, men det tycker jag man ska skita i.

Jag och en vän som också är föräldraledig har precis bokat in barnvagnspromenad varje onsdag i Alingsås. Perfekt motion och jag blir sprattelglad av att få hänga med en grym vän och snacka skit. Mitt fysiska mål är att jag ska kunna orka vara ute och dansa med min man och inte gå hem före midnatt. Då är jag glad igen!

Så här skrev jag efter min första graviditet: Läka sin kropp efter graviditet

Vilda barnvagnspromenad Alingsås

 

Psst… glöm inte läsa min senaste krönika på Dental24. Om bara finfina minnen som tandsköterska. Läs här.

Hälsa

Mässlingen, karantän och vaccination

Mässlingen tog oss inte som tur är, den försatte oss dock i karantän. Ibland är det nyttigt för människor att ställas öga mot öga med sådant vi trodde aldrig skulle drabba oss här.

För vi har det på många sätt så himla bra, så att vi tar det för givet. Ibland behöver vi bokstavligen påminnas om varför det var så viktigt med vaccin mot vissa sjukdomar. Varför vi ska vara glada att vaccineringsprogram genomförts och att det är anmälningsplikt på vissa sjukdomar. Vi har mycket att vara glada för här vill jag lova. Att ställas inför oron att ens barn blivit smittat av en kraftfull sjukdom gör att man snabbt inser hur liten man är i världen och hur bra man faktiskt har det.

Jag var långt bort i tjotahejti när vår barnmorska ringde och lät allvarligare än jag någonsin hört henne. Fem gånger hade hon ringt medan jag körde bil. Hon förklarade att ett barn med mässlingen befunnit sig på vårdcentralen samma dag som vi var på BVC med vår bebis. Eftersom alla går igenom huset oavsett vilken instans man ska besöka så kallades samtliga in som varit där den dagen. Jag blev helt ställd när hon ringde och sa att vi skulle komma dit, så jag sa först bara ”Det går nog inte, vi är jättelångt bort idag”. Då förklarade hon att det inte var mycket att be för, vi skulle vara där kl 16. På hennes ton lät det som om de skulle hämta mig med polis om vi inte kom. Helt rätt och självklart åkte vi! Dock inte ofta man får ett sådant samtal ju.

Den oron som kickade in… har min 6 veckors bebis fått mässlingen?! Jag visste att det är en sjukdom som kan sätta permanenta spår, och leda till dödsfall, men allt jag INTE visste om den ökade oron ännu värre.

Framme vid vårdcentralen fick vi inte gå in via huvudentrén, utan genom BVC’s personalingång. Allt för att hejda smittspridning. Där var all annan verksamhet stoppad till förmån för bebisar som skulle få akut hemoglobin för att skydda mot eventuell smitta. Själva vaccinet är hon för liten för. En spruta i varje lår på liten som såklart skrek sig illröd. Men jag säger inte ”stackars liten”, jag säger TACK. Sedan mottog vi information och instruktion. Karantän med bebis i 20 dagar från exponeringstillfället. Jättetråkigt men jättetryggt och helt viktigt att respektera. För ingenting är viktigare än allas vår hälsa, både min och din. Dagen efter ringde jag för att rådfråga och dubbelkolla några saker, upplevde att de var så noga med att ge riktiga svar och inte bara haspla ur sig något.

TACK för att ni skötte detta så väldigt bra på vårdcentralen där vi bor! Efter den överväldigande oron som grep mig i bilen på väg dit kände jag mig sedan fullkomligt trygg. Så proffsigt agerande och omhändertagande från all vårdpersonal där. Känns kanon att få se med egna ögon att det fungerar när något så här oförutsett händer som man absolut inte är van vid.

Hej då mässlingen, kom aldrig mer och säg hej är du bussig. Lillbebis kommer få sitt vaccin när tiden är inne, så vi gör slut med dig och önskar dig allt hemskt!

Vill du veta mer om mässlingen så läs på 1177 här.

Tandsköterska och bloggare Johanna Ene

Äntligen slut på karantän så vi kunde hälsa på på jobbet idag. Så mysigt i behandlingsstolen! 🙂

Hälsa

Föda Utan Rädsla och sjukskrivning

Föda Utan Rädsla

Föda Utan Rädsla (FUR) är det absolut mest värdefulla jag lagt pengar på inför detta kommande lilla liv som ska ut ur mig.

Insåg det efter kursen jag och min man gick i söndags, som blev lite av en uppenbarelse. Sex timmar teori, frågor och praktiska övningar kryddat med extremt mycket skratt, närhet och aha-upplevelser.

Man kan många gånger behöva någon som vidgar ens vyer och öppnar dörrar som ingen har visat för en förut. I början av dagen när Iréne Setterqvist (kursledare)sa att man skulle andas ljudlöst, eller bara ”brumma”, genom värkarna så rynkade jag pannan och tyckte det lät som hitte på. Men efter dagens slut kändes det inte alls främmande och helt möjligt, inte bara att jag förstod det teoretiskt utan även känslomässigt i hela kroppen. Wow-faktor på det! Hon öppnade också för enkla hjälpmedel som verkar självklara men ingen nämnt för mig tidigare. Så nu kommer jag stolpa in på förlossningen och vråla ”BOLL!” medan min man sätter fast vår tricotsjal för att bära bebis i i förlossningsrummets toadörr. Den ska gunga/stödja både mig och bebis genom värkar och pilatesbollen likaså fast sittande eller så kan man hänga på den i sängen. Glöm att de får mig på rygg i första taget!

Vi pratade mycket om hormoner också, adrenalin vs oxytocin, och hur de påverkar oss under en förlossning samt hur vi framkallar det goa oxytocinet. Jag tänkte många gånger på vilken glädje jag kan ha av de kunskaperna även inom tandvården, t ex när man arbetar med väldigt tandvårdsrädda patienter. Tror jag kommer ha stor nytta av det vi fick till oss under den här kursen hela livet. Det är applicerbart i så många situationer. Jag älskar att lära mig mer om hur vår kropp ihop med vårt psyke fungerar, det är så otroligt spännande och fascinerande. Kände när vi åkte hem att jag gärna hade jobbat mer med tandvårdsrädsla, för när någon (som Iréne här) vänder rädsla till trygghet är det verkligen magiskt. Att kunna göra det för andra, vilket fantastiskt arbete att gå till!

Det jag sa till Iréne när vi skulle hem summerar väldigt exakt vad kursen gav mig: ”Innan vi kom hit var jag på väg att kontakta Aurorakliniken på NÄL, på min barnmorskas inrådan. (Aurora är dit man vänder sig om man är väldigt orolig/rädd inför förlossning.) Det behovet är som bortblåst nu. Jag ser ingen anledning att kontakta dem!”
Även min man tyckte att kursen var jättebra och att vi fick många bra verktyg och tankar med oss och vi är helt inne på samma spår. Känns SÅ bra! Vill verkligen rekommendera kursen Föda Utan Rädsla till alla som ska föda litet barn. Och inte minst till alla mödravårdscentraler och förlossningsenheter i landet! Vi gick kursen genom Baby på G och den hålls av Iréne Setterqvist i både Göteborg och Stenungsund.

<3

Vecka 32 av graviditeten och nu är jag sjukskriven 75% på grund av foglossning (bäckenbottensmärta) och ryggbesvär.

Känns både som en lättnad och så vansinnigt tråkigt. Dessutom måste man hålla tummen hårt för att Försäkringskassan godkänner sjukskrivningen. Man är som sagt inte sjuk när man är gravid… doh. Känns fint att jag tog tag i mig själv och lyssnade till kroppen, finns inget viktigare men oj så svårt att fatta det själv ibland. Jag gillar ju inte att ta det lugnt, måste påminna mig själv hemma. Borde ligga i soffan som en säl och det är det svåraste som finns för mig. igår skulle jag ”bara” plocka lite äpplen och baka lite muffins att ta med till förskolans skördefest på eftermiddagen. Sedan vara på förskolans utegård ett tag. Det där ”bara” var tre gånger mer än kroppen klarade. Ledsen jag blir! Så idag ska jag spela World of Warcraft och titta på dokumentärer, det är i alla fall stimulerande. Tips på jäkligt bra dokumentärer mottages tacksamt!

Så apropå min plötsligt tidiga bortovaro från jobbet så söker vi redan nu ersättare i form av härlig utbildad tandsköterska! Gärna med lite erfarenhet och det gör absolut ingenting om du är pensionär men jobbsugen! Annonsen hittar du här:

Platsannons tandsköterska Göteborg

P.S. Den lilla virkade katten på översta bilden fick jag inför mitt första barn av en patient som inte längre finns med oss. Det är en väldigt speciell katt som ska få bo hos oss alltid.

Hälsa

Ny bloggdesign, noll pepp

Tandvård behandlingsrum munskydd

Letar under mattfransarna efter min energi och pepp just nu. Var tusan har jag lagt den? Så less på att inte mäkta med att vara glad åt att vara gravid, känns så kasst på typ tusen sätt att det är så.

Har kämpat på på jobbet, men hjärnan börjar väl komma ikapp kroppen (äntligen?) och inse att det inte är hållbart att piska sig själv framåt när kroppen säger ifrån på skarpen. Ofta känns det som om jag legat på marken och blivit sparkad på bäcken, höfter och rygg av ett gäng med stålhättekängor. Både min man, barnmorska och sjukgymnast anser helt eller delvis sjukskriven. Gudars vad jag stretat emot och envisats med att jobba, men i veckan när min sjukgymnast (som är specialiserad på just kvinnohälsa) påpekade att ju mer jag provocerar smärtan desto längre tid kommer det ta för kroppen att läka så blev jag rädd. Tycker att 1,5 år var långt nog efter förra graviditeten, och nu är det värre. Vad har jag då att förvänta mig sen? Vi kvinnor är ta mig fan experter på att plåga oss själva, utan att någon ber oss om det. Så i torsdags var jag hemma, frustrerande men visst hjälpte det. Nästa vecka ska jag både till barnmorskan och läkare för att diskutera resten av resan till beräknad födelse. Satt nyss och läste om graviditet och sjukskrivning och hur många som blir nekade pengar från Försäkringskassan för att graviditet inte anses vara en sjukdom! Det hjälper visst inte att mycket av det man går igenom som gravid är precis som vilka sjukdomssymptom som helst. Men som någon påpekade, att t ex bli knivstucken är inte heller en sjukdom men nog tusan kan du behöva vara hemma efter det och får pengar. Oh well. Vi får se.

I går morse gick min älskade perkolator (kaffebryggare) sönder och det tog ett tag innan vi kom iväg för att köpa en ny. Så då passade jag på att sitta och gråta över avliden perkolator och uteblivet älsklingskaffe. Den nivån är det på nu alltså, haha!

Jag försöker ändå placera lite ljuspunkter i tunneln som jag strävar mot på ett högst stillasittande vis, en har länge varit att byta ut bloggdesignen här och fräscha till det. Så.. TADAAA! Nu ser det lite annorlunda ut här, bättre i min smak men vad tycker ni? Har ni önskemål på tillägg eller hittar något som inte fungerar som det ska får ni hemskt gärna säga till!

Annat inspirerande att ta sig för när man inte ska studsa omkring:

Lyssna:

  • Podcasten Blodad Tand, ”Odontologiska intryck, vardagliga uttryck, bestående avtryck.” Går utmärkt att lyssna på i t ex Iphones app Podcaster.

Läs:

  • Tandläkare Gordon Melands senaste blogginlägg på Dental24; ”Vart är tandvården på väg?”. Alltså så mycket SPOT ON hur mina egna tankar och funderingar kring tandvårdens framtid går. Otroligt insiktsfullt och klarsynt. LÄS för bövelen!

Titta:

  • Tips på bra dokumentär eller annat jag borde titta på?
Hälsa

Klara jobba under graviditet – bäckenbottensmärta

Att klara att jobba under en graviditet är inte alltid självklart. Nu har illamåendet som tur är gått över för mig, läs om det här. Istället dras jag med bäckenbottensmärtor (även kallat foglossning) som kom som ett brev på posten denna andra graviditet. Det var väntat, men likväl drar det ner humöret när man normalt är en väldigt aktiv person och nu inte ens bör gå en kilometer.

Jag är i vecka 26 i graviditeten. Semester, och jag kan ta det lugnt. Vilket inte alls passar mig egentligen! Några små utsvävningar har jag gjort, till Alingsås med promenader på stan och i Nolhaga park. Inte mycket eller krävande men på eftermiddagen känns det som om hela underlivet ska dråsa i backen och hela bäcken-paketet värker så att jag knappt kan gå. Dessutom är det dagligen någon som kör in en kniv i rumpan på mig. En vanlig dag hemma med normal aktivitet (hushållssysslor, ta hand om dotter, laga mat) är nog för att jag ska ha rejält ont och ta mig fram med hasande steg.

Nog gnällt. Det går an nu, men hur blir det när jobbet tar vid och hösten ska bekämpas? Där ligger min oro så nu har jag besökt en fysioterapeut speciellt inriktad på kvinnohälsa. Det vill jag verkligen råda alla till med liknande besvär, skippa den allmänna fysioterapeuten som barnmorskan ofta hänvisar till och gå istället direkt till en specialist inom området. Guld värt!

Bäckenledsbesvär och bäckenbälte

(Klicka på bilden för större format.)

Det är inte mycket att göra åt anledningen till värken, det är som det är för att kroppen är gravid och ser till att enzymer mjukar upp fogarna. Alla får inte ont av det. Men man kan försöka hålla igång blodcirkulationen i området, se till att man inte blir stel med stretch-övningar och försöka träna övriga kroppen på det sätt som går. Motionscykling och vattengympa blev jag rekommenderad, har anmält mig till det sistnämnda. (Helt stört dyrt.) Och inte göra något som gör ont! Så här sitter jag och blir galen. På det viset längtar jag verkligen till jobbet! Att få göra lite nytta, vara aktiv osv.

Något annat som eventuellt kan lindra smärtan är akupunktur, så det har jag börjat få. Nu i början är det intensivbehandling två gånger i veckan i tre veckor. Nästa vecka ska vi utvärdera och se om det är värt att fortsätta. Jag tror det, men kan ändå inte påstå att jag känner en förbättring. Men det skadar ju inte att köra på, jag vill göra allt för att kunna jobba faktiskt. Älskar mitt förbannade jobb!

 

Bäckenbältet är bra när jag står och går längre stunder, men på jobbet blir det bara i vägen då jag står/sitter/står/sitter och sällan behåller samma ställning en längre stund. Sitta med det är inte skönt då det trycker in i buken. Bältet hjälper att stabilisera, men jag har lika ont efter att jag gått en sträcka med som utan det. Under min förra graviditet blev jag rekommenderad ett bälte som jag nu förstått är mest som stöd för magen. Jag fick heller aldrig några instruktioner i hur ett bäckenbälte skulle sitta. Här har jag försökt ge er en uppfattning om hur det ska sitta, kläm ihop höftpaketet och omparompa så att det känns behagligt och stabilt va!

BäckenbälteBäckenbälte

Det är dyrt att vara gravid, och ha ont. Så här långt kostar det…

Bäckenbälte: 0 kr (Fick låna av min fina tsk-elev, kostar 300 kr och uppåt att köpa.)
Fysioterapeut och akupunktur: 80 kr /gång
Profylaxkurs Föda utan Rädsla 6h i grupp: 1995 kr
Vattengympa för gravida 7 ggr: 2290 kr

Totalt: 5805 kr. Då har jag räknat med att jag får akupunktur 1ggn/v fram till beräknad förlossning.
Är ni intresserade av var jag går så klicka på länkarna ovan. Det är i Lerum och Göteborg.

Att jag hittat rätt väg till hjälp denna graviditet är mycket tack vare bloggen BakingBabies och fysioterapeuten Mia Fernando som har den. Har lärt mig väldigt mycket genom henne, både genom bloggen och hennes föreläsning. Säger bara WOW till hennes kunskap och engagemang i ämnet kvinnohälsa och graviditets/förlossningsrelaterade skador.

De övningar jag fått från fysioterapeuten är mest för att stretcha och lite styrka. Jag gör dem minst en gång per dag, men ofta flera gånger. Märkt att det är lättare att sova när jag gör dem strax före läggdags, lugnar och minskar myrkryp i benen. Sova är också en bra grej om man ska orka jobba har jag hört, haha. Så här ser de ut:

Hemövningar graviditet

(Klicka på bilden för större format.)

Det känns bra att ha kunskap och verktyg för att kunna ta hand om sin kropp. Jag gillar min kropp, den är himla fin att ha! Kom igen kroppen, håll ihop, vi har ju gjort det här förut. Grrrrrr! Men får erkänna att det inte kändes så himla fint förra omgången när jag mot slutet kom hem och lipade i en liten hög på golvet efter arbetsdagen. Fick skäll av min man för att jag var så enveten om att jobba, skällde tillbaka och gick till jobbet. Värsta envisa geten är jag. Visst funderar jag över hur snällt det är mot mig själv, men samtidigt är jag livrädd för att gå hemma och bli så där jätteledsen och nedstämd. Bra eller anus?

Hoppas åtminstone att någon har fått lite tips och tricks. Ni får gärna fråga mig ytterligare om graviditet och jobb. Svårt att veta vad ni vill veta. 🙂