Browsing Category

Min arbetsvardag

Min arbetsvardag

Lägga bedövning och suga hårt.

Jo tack, det går fint vågar jag påstå! Efter 1,5 månad som ny på jobbet känner jag mig faktiskt avslappnad i rutiner och sysslor. Dessutom har jag återupptäckt den där känslan av att älska yrket. När jag gick hemma med barn suddades den ut allt eftersom, tills jag började fundera över om jag alls hade lust att fortsätta inom tandvården. Vad var det som var så roligt med tandvård? Det finns bergis massor av kuliga arbeten. Ska jag fortsätta i ett typiskt kvinnodominerat vårdyrke med stämpel lågstatus?

Idag tänker jag att det verkligen beror på var man hamnar. Nej, var man ser till att hamna. Slumpen och jag är inte vänner, här är det jag som styr mitt livs skuta som en hårdför kapten. Mot tandvården, styrman! Aj aj kapten!

Det bästa med att vara på en ny arbetsplats är att få vidga sina vyer. För även om man tänker att man gör det där man är, så är det vansinnigt lätt att bli hemmablind fort. På min förra arbetsplats hade jag hand om ett behandlingsrum. Nu har jag hand om två (en tandläkare). Dag ett upplevde jag det stressande och klurigt till max att hinna med två rum. Nu har jag fått in rutinen och lärt mig när jag kan lämna tandläkaren och städa andra rummet, och aha-upplevelsen är fullkomlig uppe i huvudknoppen.

Nu ser jag hur smidigt det är att växla mellan två rum, även som ensam tandsköterska. Det gör också att jag kan hjälpa till med behandlingarna på ett annat sätt, frigöra tid åt både mig och tandläkaren. Vi hinner med fler patienter. För många är nog detta arbetssätt en självklarhet, sent skola syndaren vakna och så vidare. 🙂

Jag har inte arbetat särskilt delegerat innan, har haft hand om så mycket annat runt om kliniken. Nu vikarierar jag för en riktigt vass tandsköterska som kan så mycket mer än jag! Då utmanas jag att utvecklas. Göttigt! T ex har jag inte lagt bedövning sedan utbildningen, men nu är jag i full gång. Även om jag inte gjort det på så länge satt kunskapen kvar i huvudet. Visst är det fantastiskt? Att lägga anestesi nu kändes faktiskt inte alls svårt. Ofta måste man bara lägga tveksamheterna åt sidan, bara gör’t!

Tandsköterska Johanna Ene lägger bedövning på M4 Tandklinik i Lerum.

Fint att bli fångad på bild när jag lägger bedövning för första gången på ca 7 år! Försöker jobba på att få ner axlarna för lite bättre ergonomi. Foto M4 Tandklinik i Lerum. 🙂

 

Det är klart att jag genom åren funderat kring huruvida jag missat kunskapsområden som man borde ha, men jag har aldrig oroat mig ärligt talat. Jag har tänkt att det man behöver kunna på en arbetsplats lär man sig. Det är sällan mina precisa kunskaper i enskilda moment som får mig anställd, utan helheten av mig som person. Det är aldrig försent att lära sig fler grejer.

I veckan lärde jag mig att bomullsrullar precis passar i sugen, och är exakt så smala så att de passerar ner till silen i slutet av slangen. Men i ögonblicket då det sa SCHLURRRRRPH och jag inte visste om jag skulle stänga av sugen eller fortsätta suga var det lite panik i huvudet, haha. Man vill ogärna ha en bomullsrulle på tvären i sugslangen. Men måste säga att vi har finfin fart i sugsystemet, lyckas ofta fastna i tandläkarens handskar. 😀

Vad har ni lärt er för nytt denna veckan?

 

 

Min arbetsvardag

En dag utan patienter

När tandläkaren är borta dansar tandsköterskan på borden! En dag utan patienter, men med några herrar att dansa schottis med. Det var min torsdag.

Ni vet varje år när autoclav, diskdesinfektor med mera ska valideras, unitar ska ha service och tekniker ska invadera kliniken. Apparaturen fläks upp som vid en hjärtoperation och det är pussligt och trixigt att få till driften av kliniken under tiden. Om det ens går. Pjuh! För alla vet att det kostar många skjortor att stå still en dag. Vi fick till det så perfekt att teknikerna kunde invadera oss en dag då tandläkaren var på kurs. Skönt för alla, och jag fick en dag att hämta upp administrationsarbete.

Tekniker validerar och ger service på unit, autoclav, diskdesinfektor, röntgen mm.

De kommer förberedda, våra kära tekniker. Bild från min förra arbetsplats.

 

Återigen är jag på en liten privat klinik, och precis som på min förra arbetsplats gör jag administrativa arbetsuppgifter då tid finns mellan alla andra göromål. Jag gillar det, men nu under mina första veckor då allt varit nytt så har det känts svårt att få tiden att räcka. Så i torsdags pusslade jag in patienter i tidboken för att kalla tills jag fick ögonsvirr. Sedan la jag in beställningar av varor. Perfekt syssla för att få koll på vad vi använder på kliniken och var allt finns på hyllorna.

Gillar att ha hand om beställningar, särskilt nu när jag slipper Praktikertjänsts vansinnesutbrottsframkallande Centralupphandling. Herregud… finns nog inget bättre exempel på när ett företag ska förbättra med försämringar och hävda att förbättringarna är av den sorten som inte syns för användarna. Och tala om det för någon som jobbar övertid med beställningar varenda gång pga ett system som verkligen behöver gå till doktorn. De fick många mail av mig. Fint att få mailkompisar ändå. 😉

Nu beställer vi mestadels från Nordenta och ApoEx, vilket funkar ypperligt. Bra support, snabb leverans. Skönt slippa vänta 1-2 veckor och oroa sig för om allt kommer. Oro är påfrestande. Att känna att det ordnar sig är skönt!

Tekniker validerar och ger service på unit, autoclav, diskdesinfektor, röntgen mm.

Inuti en unit från KaVo. Bild från min förra arbetsplats.

 

Men vet ni vad vi inte får missa när det är tekniker på plats? Jo, att fråga dem alla dumma frågor om vår kära utrustning och ta emot alla smarta råd de har! Pumpa alltid experterna på info, utnyttja dem till max. Både de och vi blir glada om utrustningen underhålls korrekt och får leva länge. Jag har alltid varit nyfiken och intresserad när teknikerna kommer och öppnar upp unit, autoclav med mera så att innanmätet blottas.

Har byggt ihop min egen dator en gång i tiden så gillar teknik med alla små manicker och komponenter. Kirurgi för teknik! På min förra klinik fick jag lära mig hur man byter säkringar på uniten. Så yttepyttigt små och fina är de. Tycker det är vettigt att ha koll på utrustningen på kliniken, hur den fungerar och vad man själv kan lösa om något hoppar ur led. Själv är bäste dräng.

Tekniker validerar och ger service på unit, autoclav, diskdesinfektor, röntgen mm.

Inuti en unit från KaVo. Visst är det vackert! Bild från min förra arbetsplats.

 

Passade också på att börja städa i lådor på behandlingsrummen. Ta ur pryttlar, torka rent askar och ställa i ordning. Hann inte så mycket som jag velat, älskar att sortera saker och tänka ut en bra ordning. Det är en sådan galen tillfredsställelse i det. Sedan borrlådan. När man böjer huvudet över borrlådan och direkt känner huvudvärken komma, är ni fler som upplever det?

Är det något jag har svårt för så är det alla dessa borr och försöka ha ordning på de små illvilliga rackarna, haha! Tycker att alla olika borrsorter ska vara fint färgkodade och namnges i stil med IKEAs sortiment. Vem vill inte plocka fram det rosa putsborret Fixa, eller det turkosa diamantborret Silvia?

Önskar er alla en härlig helg!:)

Min arbetsvardag

En helt ny början

Gott Nytt År!

Bloggen firar sex år och den har verkligen öppnat alla möjliga dörrar. Vet ni vad, när jag skriver detta sitter jag på mitt egna kontor på min första riktiga arbetsdag hos mig själv! Från och med nu arbetar jag hemifrån en dag i veckan, med att skriva, fota, föreläsa och engagera. Det känns helt fantastiskt! Tack alla ni underbara som läser, kommenterar, engagerar er tillbaka och peppar  mig. Utan varandra är vi ingenting. Det tycker jag är fint.

Idag har jag ägnat mig åt att uppdatera min PowerPoint-presentation för utbildningar rejält. Nästa fredag beger jag mig med hjärtat i handen till Borås Tandsköterskeutbildning för att prata med studenterna där. Hej!

Tänkte visa mitt kontor, men när jag kom ner och riggade kameran var den stendöd. Får bli mobilbilder idag.

Johanna Ene

Har ingen värme här än, vantar och liten värmefläkt får duga. Man ska ju lida när man skapar, så det blir bra detta.

 

Skrivarlya

Skrivarlya. Här ska det skapas! 🙂

 

Det är inte det enda som är flång nytt för i år…

Nytt jobb som tandsköterska!

I onsdags började jag min anställning som tandsköterska på M4 Tandklinik i Lerum. Trodde att min önskan att hitta en lika liten mottagning med samma värme skulle få stryka på foten, men nu är jag på en sådan klinik med en tandläkare. Det känns också som att värmen verkligen finns där, så som hjärta för patienterna. Är så glad! Min tjänst är ett föräldravikariat, som tur är är tandsköterskan Emelie kvar och kan guida mig in i rutinerna och lådorna. Även om man inte är ny i yrket så blir allt väldigt nytt när man byter jobb.

Oavsett hur bra det känns så är det superjobbigt att vara ny på jobbet, tycker jag. Jag gillar att ha full koll men det är såklart omöjligt från början. Jag och Emelie reflekterade över att det nog ligger i en tandsköterskas natur att ha ett stort kontrollbehov och vara rastlös! Stämmer det på er? 🙂

Efter min första arbetsdag var jag totalt slut, men hjärnan sprutade hejdlöst ut tankar och funderingar. Kom på att när jag åkte till jobbet på min förra klinik kändes det mycket som att åka och hänga med alla mina kompisar under en dag. Hur flott är inte det? Men så var det, inser jag nu. Mina kollegor är nära vänner, och de flesta patienter kände jag så väl.

Nu får jag börja från noll, bygga relationer och förtroenden. Det är hårt arbete. Men mödan värd om känslan blir den rätta. Ett enormt plus är att jag slipper pendlandet, 20 min med bil till jobbet nu! Förut var resan till och från jobb ett projekt, nu bara åker jag. Wrrrooooom! I onsdags morse var det stjärnklart och den klaraste månskärva och starkaste stjärna var framför mig under hela färden till jobbet. Tog det som ett tecken.

Tandsköterska Johanna Ene på M4 Tandklinik.

Hej, jag är ny på jobbet!

 

Min arbetsvardag

Under ytan

Här på bloggen är det lite stiltje nu, men jag kan lova att under ytan är det precis allt annat än lugnt. Jag förbereder inför att stå på Swedental nästa vecka, därför har jag helt enkelt inte hunnit med att skriva. Ibland måste någon påminna mig att dygnet faktiskt inte har fler än 24 h. Jag glömmer jämt. Och ja, det blir väldigt mycket mäss-prat nu men ni få hänga på, gilla läget, komma förbi eller bara stå ut. 🙂

I går var jag och sa farväl till min gamla klinik, samt hämtade lite saker. Tänk att man kan vara nostalgisk över en lokal? Det sitter i väggarna, brukar man i och för sig säga. Ja, de där klinikväggarna talar faktiskt till mig. De säger: ”Tack för de här åren, det var alldeles för bra och roligt.”

Jag hade velat haft en tyst minut där inne för mig själv.

Träffade klinikens nya tandsköterska. En tjej från Holland som efter bara fyra månader pratar tokigt bra svenska. Blev så imponerad! Hon berättade att det är stor skillnad mellan att jobba i Holland och på privat klinik i Sverige. Vi hann tyvärr inte gå in djupare på det, men nyligen var det ett reportage i tidningen Tandsköterskan med bl a en tandsköterska som jobbat i Holland. Självklart påminde jag henne om att gå med i vårt yrkesförbund och engagera sig för sin framtid. Önskar henne all lycka till nu!

Inför Swedental 2018.

Packa kappsäcken.

 

Nu ska jag klippa klistermärken, skriva ut formulär, förbereda blogginlägg och pimpa brevlåda! Vilka är era fredagsnöjen? Helt ärligt så längtar jag just nu efter att börja arbeta på mitt nya jobb (som tandsköterska) och ha en dag i veckan då jag jobbar med mitt eget (skriva, fota, engagera) så att jag kan ägna mig åt andra fredagsnöjen som att umgås med min man, titta på blodiga serier, läsa böcker eller bara vara. Det var rätt längesedan jag kände att jag hade tid för det. Förändring ligger i ens egna händer, och när jag sökte jobb bestämde jag mig för att söka tjänst på 4 dagar/vecka. Det sätter också press på mig att prestera under den dag jag jobbar för mig själv. Det känns toppen!

Johanna

Väldigt trött, men det blir nog bra det här. Hoppas att vi ses nästa vecka på Swedental! 🙂

 

Fler som ska på Riksstämman och föreläsningen Tandsköterskans Historia? Jag ska, säg gärna hej. 🙂

Vill tipsa om något utanför ämnet till er som ska på Riksstämman och Swedental; Gothia Towers har årligen en julklappsinsamling till förmån för barn i göteborgsområdet som annars blir utan julklappar. Insamlingen öppnar lägligt nog 16/11 och finns precis bredvid entrén till mässan. Såklart vi passar på att skänka en julklapp, jag tror de flesta av oss har möjlighet att avvara en. Tänk på att den ska vara ny och oinslagen. Mer info finns här:
Julklappsinsamling på Gothia Towers

 

 

Min arbetsvardag

Alla helgons dag – till minne av mina patienter

Tänk att ha ett arbete där de mänskliga mötena gör sådana avtryck att somliga för alltid stannar kvar hos en. Som små fåglar i hjärtat som gör sig påminda genom att sjunga för en ibland. Trots att jag bara varit yrkesverksam som tandsköterska sedan 2012 har jag flera minnesfåglar som sjunger från andra sidan nu. Patienter jag har plockat bort journalen för. Människor som delat en bit liv med mig in i det sista.

Om det var något jag var oförberedd på när jag blev tandsköterska så var det detta att motta dödsbesked för patienter. Jag hade aldrig ens reflekterat över det innan, att sådant skulle ingå. Och minst av allt hade jag räknat med att få ett sådant band till vissa och känna sorg.

Idag är det Alla Helgons Dag. Jag vill tillägna den alla ni som gjort avtryck som kommer vara min livslängd. Ni som gjorde skillnad på olika små vis, vissa självklart och andra helt överraskande. Ni har alla lärt mig något om mig själv och hur jag ser på andra människor. Här kommer några minnesbilder jag bär med mig:

Alla Helgons Dag

♦ Du var den ständiga solen, glädjen och positivt tänkande personifierad. In genom dörren kom du och solskenet kunde aldrig låta bli att följa efter dig in. Krämpor och sjukdom fanns där, men du bara skrattade. Ditt skratt var så ständigt närvarande och smittsamt att jag glömde att du var sjuk.

Jag minns eftermiddagen när du, jag och tandläkaren skrattade så hysteriskt att vi alla tre höll på att trilla av stolarna. Sådant skrattanfall man fick när man var 14, satt på lektion och skulle vara tyst. Hejdlöst, äkta och magkrampsframkallande! Till slut frustade tandläkaren att nej nu måste vi skärpa oss! Det är svårt att vara tandläkare när man studsar upp och ner på stolen, sådana tricks får man nog inte lära sig på tandläkarhögskolan. 

Ditt skratt och ständigt goda humör var så läkande, så helande för mig. Men till slut var det inte helande nog för dig. Men skrattbubblorna från våra många stunder i behandlingsrummet bär jag för alltid med mig i maggropen. Jag hoppas du har Internetuppkoppling där på andra sidan, och läser det här, så du vet vilket bestående intryck du gjort. Jag tror du blivit en bit av solen nu.

♦ Min ständiga utmaning är att nå fram till alla patienter, och få åtminstone ett leende. Ibland är det svårt, och du var riktigt klurig. I början fåordig och nästan surmulen. Lite obekväm gjorde du mig. Men när jag luskat reda på några av dina intressen såg jag glimtar i ögonen när vi talade om dem.

Från andra håll kom rykten om dig som skulle få många att backa. Men jag valde att bortse från dem. Jag var bestämd över att respektera dig som människa utifrån den bild jag själv skaffade mig. Något berättade för mig att det fanns en del mörker hos dig, att livet nog inte känts rättvist alla gånger. Om det låg något i det får jag aldrig veta, en känsla som sagt. Det som dröjt kvar från våra möten är förändringen från surmulen och tyst till att vi faktiskt hade trevliga samtal varje gång. Och jag fick leenden och några skratt här och där. Det var inga djupa samtal, men vi hittade några gemensamma nämnare och det räckte.

Du fick mig att tänka över hur man bemöter någon som man hört ont skvaller om. Att gå på min instinkt och ge en varm och okomplicerad stund hos oss. För oavsett vem du var utanför vår klinik, så fick jag något tillbaka varje gång du gick ut genom dörren, tackade och log. Den enda gång du missade ett besök ringde jag upp och fick helt oväntat meddelandet att numret upphört och hänvisning saknas. Vi visste ingenting, men jag blev kall inombords och VISSTE. 

Alla Helgons Dag

♦ Tänk så många gånger vi satt och pratade under längre behandlingar. Ditten och datten, alltid trevligt. Ibland var vi sena, du fick kaffe i väntrummet. Jag minns inga sura miner, fast det kanske var det. Dina tänder kändes som ett gemensamt projekt. Det blir ju så när det är stora projekt, men du var liksom inbjudande och ville absolut inte bara ha tandläkarens ögon när vi tittade på färg och form.

I sluttampen av behandlingsperioden var jag höggravid och gick hem innan vi fick slutresultatet. Jag lovade att komma och hälsa på på kliniken när du kom för det färdiga resultatet, jag var ju också så nyfiken! Med stora magen i vädret var jag med när du fick vad vi jobbat på så länge. Fint blev det! Men det är inte det jag minns, för den dagen hade du med en present till mitt blivande barn. En virkad liten katt som din egen mamma gjort åt dig en gång. Det var en så otroligt fin sak att ge.

Det var sista gången vi sågs. Jag gick hem och födde barn. När jag kom tillbaka efter föräldraledigheten fick jag veta att du gått bort kort efter vårt sista möte. Om du var sjuk visste vi inget om. Men jag fick en så stark förnimmelse av att du visste att det var sista gången vi sågs. Jag kan inte låta bli att undra om det var en avskedsgåva. Den virkade katten bor kvar hemma hos oss.

♦ Så många gånger jag har tänkt att jag vill bli som du när jag blir gammal. Rapp i käften, plirig blick som aldrig viker undan, vass humor och envis som synden. Glömmer aldrig när du skrattade åt hur jobbig dina barn tyckte att du var, och jag såg det som ren inspiration. Ja, hela du var inspiration. En sådan kraft i en så liten människa. Det fanns någon slags urkraft i dig, ett jävlar anamma. Så många gånger som jag spillde all tid i världen på att hänga över receptionsdisken när du ville säga något tyst, bara till mig. 

Alla Helgons Dag