Min arbetsvardag


Vardagen och en hemlis

Segt som slem tycks det just nu. Med små glädjeämnen som poppar upp. Förra veckan var jag tillbaka på jobbet efter en lite långdragen sjukdomsdäckning hemma. Jag vet hur man får slita när man bara är två här på jobbet så det var på sin plats att skämma bort dem lite med hembakade chokladmuffins och megagoda jordgubbar! 😀

Chokladmuffins och jordgubbar

I går var vår tandsköterskeelev Josefin hos oss. Nu har hon LIA2 (andra praktikperioden) som hon gör mestadels på Folktandvården men en dag i veckan hos oss. Redan assisterar hon jäkligt fint och tar hand om rummet utan att jag behöver lyfta ett finger. Jag satt mycket på skrivbordskanten, benen i kors och glasögonen på nästippen. Tandläkaren kommenterade att jag verkligen såg ut som en lärarinna med hökblick, haha! Men rent ut sagt kära vänner… FAN vad kul det är med en så duktig och engagerad tandsköterskeelev! Det är inspirerande och ger hopp om vår framtid. Bara nu inte jante-klubban viner där ute och tar ifrån henne hennes spirande självförtroende. Tyvärr hört att det sker på sina håll. Till er säger jag bara, hitta ett nytt sätt att stärka er själva än att klättra över andra. För det är bara pinsamt att höra om och inget som stärker VÅR framtid tillsammans. Borde vi liksom inte hålla varandra om ryggen?? Alla ni som utbildar er nu, vi behöver er, er nya kunskap och er energi! Hejja!

Jaaa, och så var det det här som stoppat upp min hejdlösa energi och framfart en aning, den mystiska parasiten… Men det får ni läsa om här istället: Dental24.se – Lyckligt Spysjuk

😀

I måndags var jag så lycklig över det där att jag spydde ner en halv tågperrong. Lyckan ska ut, eller vad menar kroppen egentligen?

 


Vi ses, studenter på Odontologen i Göteborg! 2

Kommer till jobbet och märker att jag glömt alla nycklar hemma. Ensam och först på plats ute i regnet, tjohoo det är måndag! Som tur är vände det och jag fick sluta tidigare, så himla skönt, särskilt när man har lång resväg. Gjorde inte så mycket att det fortfarande regnade när jag promenerade hem från bussen. Tills det slog mig, att även hemnyckeln låg kvar hemma. Så mycket för att sluta tidigare, haha….

Tänkte berätta en rolig sak, att jag ska komma och träffa er tandsköterskestudenter som går på Odontologen i Göteborg! Som jag förstått det är det ni som går sista terminen. Dock inte fått 100 koll på det än. Hur som helst är det fredag 21/4 på förmiddagen. Då kommer jag prata om engagemang, tandsköterskeförbundet och att jobba privat. Bunkar upp med luriga, listiga, svåra och dumma frågor nu! Kan ofta vara mycket enklare att besvara frågor och ha ett bra samtal i möten öga mot öga. Jag kommer göra mitt yttersta för att svara utförligt och ärligt! Det är inte min grej att slå blå dunster i ögonen på folk, jag är rak på sak och säger hellre en hård sanning än tio positiva och halvsanna. Jag tror det gynnar oss i längden.

Men en väldigt positiv grej är att sitta och höra någon ge världens finaste referens för en tidigare anställd över telefon. Det fick jag höra på idag. Satt och fånlog och tyckte att det var så fantastiskt härligt att ta del av! 🙂

xray tooth


Hård vecka

Idag hade jag lov att vara sjuk till kl 15:00. Då skulle dottern hämtas på förskolan. Upp och hoppa, lilla loppa! Ungefär så tänkte jag inte alls när jag snörvlade iväg.

Veckans övriga dagar har jag proppat mig full av nässpray, honung och halstabletter. Med min överdrivna tjockskallighet stångade jag mig igenom arbetsdagarna medan kroppen tjurade. Det har helt enkelt inte varit läge för någon horisontell kroppsposition då jag och tandläkaren för tillfället är ensamma i skutan. Men herrejävlar vad vi kan ro!! Veckan var planerad för tre (två tandsköterskor och en tandläkare) och två behandlingsrum, men jag och tandläkaren tog alla bokade patienter, plus akuta, på ett rum. Även om jag inte alls mått bra och vi verkligen fått slita så är det en sådan himla grym känsla när dagen är slut och vi grejat allt vi skulle med bravur. När jag känner hur väl vi samarbetar och vilket team vi är, det är då jag knyter näven i luften och vrålar ”GÖTT MOS ÄNNA”! (Och det är även då patienterna vänder sig om och undrar om de verkligen ska komma tillbaka…?)

Att vara ett bra lag… Jag kan lova er att jag inte skulle förta mig så här om jag inte hade en tandläkare som utan att blinka går till receptionen och tar hand om kassan för att vi är sena och jag måste hinna göra i ordning rummet. Det är ett givande och tagande för att dagen ska kunna fungera. Det fina med att vara på en sådan här liten mottagning är att man blir så delaktig, och vi hjälps åt på väldigt lika villkor oavsett vilken roll i tandvården vi har. Skulle tandläkaren varit snobbig och tyckt att receptionsgöra var under hans värdighet, ja då hade vi blivit väldans sena och han hade fått arbeta med en fysiskt och psykiskt trasig och pissed off sköterska. Om personalen inte mår bra och det skär sig så märker patienterna det snabbt. Vill vi gå till en tandvårdsmottagning med dålig stämning, känns det tryggt? Anledningen till att jag vågar prata så kaxigt om vår grymma laganda är dels att vi ofta fått höra kommentarer från patienter om hur bra vi verkar trivas ihop, hur avslappnade vi är och att vi verkar ha så roligt. Åh, jag blir galet glad av sådana iaktagelser!

Men det har verkligen känts i kroppen. Jag har knappt suttit mer än ett par minuter här och där under arbetsdagarna. När vi bara är två får tandläkaren klara sig en hel del själv under behandlingen, då jag också måste svara i telefon och göra journalanteckningar, gå till receptionen om någon kommer oanmäld, plocka fram journaler, ringa patienter, hämta post, se till att det är fint i väntrummet och på toaletten, ta hand om allt i sterilen så att vi har rena instrument, boka tider och ta betalt, fylla på med material i lådor och skåp, notera beställningsvaror med mera. Och såklart småprata med patienterna! Hemskt viktigt tycker jag. Vissa saker kan jag göra innan patienterna kommer, eller när den sista gått. Men mycket måste ske löpande under dagen. Det är en utmaning jag oftast gillar. Antagligen för att jag är en galen kontrollmänniska som älskar att ha 100% koll på läget och veta att om något inte är fixat så är det JAG som inte fixat det. Ni vet väl att alla de bästa personerna är galna? Hehe… 🙂

Nu är jag fullständigt slut och tänker köra på det enda jag tror på mot denna förkylning:

förkyld

Vill ni ha mina andra förkylningstips så hittar ni dem här: Förkylningsmetoder

Hoppas ni tar till vara på helgen och skiter i allt ni borde och gör allt ni inte borde!


Lucia med glitter och sond

Jag älskar dagar då man får lov att vara lite särskild, sprida lite glädje och glitter omkring sig. Klart man ska ta tillfället i akt, särskilt i detta tunga mörker som är.

Idag glittrar vi alla på kliniken, men bara jag och Bea tycker det är roligt att smila upp oss framför kameran, haha.

Tandsköterskor tärnor på Lucia

Tindrande tandsköterskor som lömskt gömmer bedövningssprutorna bakom ryggen. Det vet ni väl?

Skenhelig tandsköterska som Lucia

Mer skenhelig än vanligt!

Skenhelig tandsköterska som Lucia

Mer sanningsenlig bild…

Liten tomte

Och i morse fick vi för första gången vara med när dottern firade Lucia på förskolan. Sicken liten köttbulletomte! De firar alltid utomhus så det var underställ och ulltröja under tomteklädseln, stackars liten. Vi hajade rätt fort för vems skull detta är egentligen…. Men åh så värt när man ser alla tindrande ungar. 😉

Jag önskar alla (men mest er tandsköterskor förstås för ni är verkligen Luciorna som lyser upp kliniken) en vacker och ljus Lucia! Ikväll ska jag dricka glögg tills jag inte står upp och äta pepparkakor tills magen sprängs. Vi ses imorn?! 😀


Superkul med tandsköterskeelev!

När man inte kan sova en lördagsmorgon kliver man upp och skriver världens bästa omdöme åt sin tandsköterskestudent!

Det har varti två väldigt roliga och intensiva veckor då tandsköterskestudenten Josefin varit hos oss. Och inte lärorikt bara för henne! Men nu är det lördag och jag ska inte tynga ner er med mina djupgående analyser av handledartiden, det kommer en text om det av mig på Dental24.se snart nog. Tills dess vill jag poängtera vikten av att mellan allvaret glädjas tillsammans och ha lite jädra roligt. Inget kan uttrycka det bättre än detta hemskt fantastiska filmcitat ur The Shining:

All work and no play

Så därför…. passade vi på att fjanta oss hysteriska emellanåt! Min teori är att viktig kunskap aldrig klarar av att få fäste om man inte slappnar av och har kul ihop emellanåt. Så här har man det alltså med mig som handledare:

Johanna och Josefin snapchat

Johanna och Josefin snapchat

Johanna och Josefin snapchat

Johanna och Josefin snapchat

Johanna och Josefin snapchat

Till sist traditionsenlig face swap, kan det bli värre? 😀
För att inte missa fler störda bilder, följ mig på Instagram: tandskoterskan

Önskar er alla en glad och sprallig helg!


Service? Nej det ordet har vi slutat med

Är det jag som är gnällig eller märker ni också hur saker och ting fungerar allt sämre i vår vardag?

Ingen har väl undgått hur totalt Postnord kvaddat vår postgång här i landet, bara det att en sådan basal funktion sviktar är pinsamt i ett land som klappar sig självt på axeln. Det senaste har jag mer och mer märkt hur vi måste övervaka och bevaka varenda liten del för att driften av en tandvårdsmottagning ska flyta. Jag vågar inte släppa minsta tamp! Förut litade jag t ex på att beställda varor blev levererade snabbt och smidigt. Nu bevakar vi varenda vara i listan och får lägga värdefull tid på att ringa runt och jaga det vi beställt. Man söker viktiga personer som lovat tillhandahålla en tjänst, blir lovad uppringning men vi glömde visst sätta kniven mot deras strupe och fråga NÄR? För veckorna går och det är då inte en käft som ringer tillbaka. Ibland är det så.

Här om dagen blev det fel på vår diskdesinfektor (maskin som diskar instrument) och vi ringde företaget som årligen servar den. Först det sedvanliga trasslet genom växel och vidarekopplingar. Tre gånger fick min chef ringa upp igen då han blev bortkopplad. Han gav telefonen till mig på fjärde försöket. Damen i andra änden tog emot min felanmälan och meddelade sakligt att den nu var inlagd i deras system så att en tekniker kunde ta jobbet. ”Jaha, men kommer någon idag nu då?” ”Om ett par dagar kanske. Eller kanske idag. Men det vet jag inte. Så om ett par dagar åtminstone.” WHAT? VA? QUE? Jag förklarade för damen att vi är en liten klinik som inte har diskdesinfektorer stående på rad utifall om händer. ”Vi är alltså väldigt sårbara och behöver någon IDAG för det kostar ungefär en förmögenhet att inte kunna arbeta för att instrumenten är smutsiga.” Trots min frustration, ilska och försök att vara trevlig så fortsatte hon tala till mig som om jag vore ett litet litet barn som inte förstår att hon inte kan få en hundvalp. Nej lilla vän, jag förstår att du är ledsen och besviken nu. Men du kan ju få titta på hundvalpen om några dagar? Det går väl bra? Så så, det är ju bara en hund, nu får du sluta gny!

Fy faaaan! Vill ni reta upp mig så ring och tala nedlåtande till mig som om jag vore fem år och neka mig den största godisklubban. Jag lovar att jag kommer komma efter er med blåsbälg och raketbränsle. Jag skiter i om du inte har befogenhet att piska ut en tekniker till oss, säg det då! Gömma sig bakom en lam fasad av ”jag är ledsen men” är INTE service. Säg åtminstone som det är. Säg att företaget håller på att krascha och att du inte vet vad du ska ta dig till. Säg att det är så ruttet att du inte får lov till annat än att sitta och säga ”kanske om några dagar”. Säg att du gör ditt yttersta för att hjälpa oss som kund, och mena det! Herregud vad ledsen jag blir på folk som jobbar med service och totalt smutsar ner detta ord.

Vad hände med innebörden av det fina ordet SERVICE, som åtminstone för mig är något att hålla högt och värna om? Jag älskar att jobba med service. Jag älskar att hjälpa andra och göra mitt allra bästa. Jag har arbetat med service på olika sätt sedan jag var 20. Sisådär 13 år. I LOVE IT. Man måste nog vara lite galen och älska det om man ska kunna göra det bra. Eller vad säger ni? Jag vill ta tillbaka den riktiga innebörden av service medan jag slår mig fram med vassa armbågar i ansikten på de som tänker kortsiktigt med plånboken och sumpar företag och tjänster.

Men vi avslutar med ett stort fång rosor, för det slutade bra. Jag citerar texten på vår hemsida:

Veckans ros går till…
Steven Andersson, vår servicetekniker som ensam såg till att vi kunde jobba på idag när vår diskdesinfektor vägrade köra igång. Det är tur att det finns räddare i nöden, för när många tjänster och services blir allt sämre och mer otillförlitliga är de ibland allt man har. Idag blev det fel på vår diskdesinfektor, som rengör instrument med mera och som vi såklart är väldigt beroende av. Företaget som ska serva denna kunde inte lova någonting. Kanske skulle vi få en tekniker idag. Kanske om ett par dagar. Ett stort fång rosor till Steven, en trogen tekniker som verkligen ställer upp och alltid löser problem smidigt med ett leende! Vi har Steven Andersson att tacka för att vi kunnat jobba på idag och nästkommande dagar. Hurra!

Bitch


Arbetsuppgifter utanför behandling

Jag inledde vintern i morse med att halka och trilla pladask på väg till bussen. Hemma hos oss råder ett dödsmörker och ytterst få gatlyktor lyser upp den uselt underhållna vägen. Fick skynda mig på fötter igen, var livrädda att bilen som kom inte skulle se mig och köra över mig. Jag vill inte komma till jobbet överkörd. Grät som ett barn resten av vägen till hållplatsen, svinont gjorde det ju. GOD HIMLA MORGON!

Resten av dagen har jag hållit mig upprätt. Konstigt hur vissa dagar känns så mycket mer intensiva trots att det inte är fler eller mer komplicerade behandlingar än dagen före. Men idag var jag riktigt trött på eftermiddagen. Visst är jag oftast väldigt intensiv i mitt arbete men kändes ologiskt idag. Har ni också sådana dagar? Blir lite extra modfälld när det efter ett par timmar i farten börjar värka från höfterna. Det har blivit så efter graviditeten, är jag uppe och hoppar länge så kommer värken smygande. Kommer ni ihåg när jag pratade om min fina träningsrutin för att stärka kroppen igen, hur duktig jag skulle vara? Haha, det finns inte på kartan nu. Jag är noll duktig och har liksom gett upp för tillfället. Vi får se till jul… 😉

Webbansvarig

Nog gnällt. Har precis suttit med en av de arbetsuppgifter jag har som inte rör det kliniska; att uppdatera klinikens hemsida med nyheter och information samt bilder. Ni kan nog gissa att jag älskar den uppgiften! Mitt ansvar är att regelbundet uppdatera med aktuell info, tips och annat som kan glädja patienterna. Jag fotar också och använder mina egna bilder. Så kul att få göra sådant här även för min arbetsplats! Underbart när någon uppskattar och tar tillvara på ens kunskaper och inte bara tänker ”tandsköterska”.

Så här såg det ut idag:

Tossor på skorna

Och en annan dag:

Tandsköterskeelev

Omsättning

En annan uppgift som jag precis fått kläm på är att vid dags ände göra ekonomiskt dagsavslut med omsättningsrapport och backup. Helt enkelt att kolla så att dagens ekonomi stämmer, kontrollera historiken i Opus (vårt journalprogram) och rapportera omsättning till Praktikertjänst. Och göra backup på dagen så att inte shit happens. 🙂 Roligt att få mer koll på ekonomin, det gör en helt klart motiverad att jobba. Den som säger att pengar inte motiverar ljuger som en blå smurf.

Det här med dagsavslut och omsättningsrapport är ingen uppgift jag har på någon kravlista. Om jag är klar med mina sysslor före tandläkaren så gör jag det, annars gör han det. Älskar att vi har det så, hjälper varandra utan att det behöver vara en fast lista eller krav. Vi hjälps åt alla tre för att tillsammans kunna komma hem så fort som möjligt. Ingen lämnas sist kvar att stänga. Jag älskar att vi har det så, det får mig verkligen att vilja hjälpa till och göra mitt bästa för kliniken!

P.S. Nästa vecka är det Riksstämma och Swedental i Stockholm. Jag kommer besöka mässan på torsdagen och efter lunch kan ni hitta mig i Svenska Tandsköterskeförbundets monter. 😀


Vanlig måndag med nässpray i ögat

Ja, inte är det då något märkligt med att jag helt missar näsan och sprutar nässpray rakt i ögat och hoppar kråka runt i fikarummet medan jag försöker se klart igen. Tror jag missuppfattade hur mitt ansikte är uppbyggt lite där.

Idag har jag pillat med blekskenor i tillverkningsfas mellan patienter. Trodde jag skulle smida klart dem på 1-2h, men telefonen gick sådär galet måndagsvarm så nu får jag ha kul med dem i morgon också. Hurra! ^_^ Jag har någon slags hatkärlek till att göra blekskenor. Är inte så förtjust i den här blek-hetsen som ökar i takt med att det där Amerika tycks smyga sig närmre och närmre oss. Jag vill allra främst värna om en frisk och glad mun och hållbar tandvård. Visst förstår jag att man vill bleka när tänderna är hemskt missfärgade, det hade jag också velat förmodligen, men när man ser en verklighet där så många idag inte ens har råd med den mest grundläggande tandvård så känns det här med att bleka tänder rätt…. oviktigt. Men jag gillar att sitta för mig själv och hantverka och känna att jag blir bättre för varje par skenor jag gör. Undrar just hur patienterna hade reagerat om jag svarat på deras önskan om tandblekning med ett ”Nej det får du verkligen inte, för det är OVIKTIGT!”… Ja, vem är jag att tala om vad som är viktigt eller ej för en annan människa. 🙂

Varför varför varför är det SÅ tråkigt att flossa? Trots att jag vet om mitt behov och informerar andra om det, kan konsekvenserna av att slarva, vet precis hur jag ska göra… men jag kan inte lura min hjärna att tycka det är en nöjsam liten syssla sådär på kvällskvisten. Herregud, nu känns det som om jag berättat värsta hemska hemlisen för er och HÄDAT i mitt yrke som tandsköterska! FÅR jag ens lov att tycka det är så fasansfullt trist med tandtråd? Det är en av många sysslor som just nu tycks rinna mellan fingrarna på grund av extrem trötthet och lite för mycket virrvarr. Ångesten av att ha kunskap och inte leva upp till den. Någon som känner igen den?

Nu hoppade katten upp bredvid mig och sa att det är läggdags. Japp, så funkar det i den här familjen. Älskar att lyda en katt, de vet faktiskt bäst!

Flossing


Tandsköterskeelev på besök 2

I veckan har vi haft en tandsköterskeelev på besök under en dag. Jättekul tycker jag!

Hon har precis påbörjat utbildningen och det var första besöket på klinik, därför var det bara gå bredvid och titta som gällde. Jag försökte dock visa och berätta så mycket jag kunde av det dagliga arbetet och besvara frågorna hon fått med sig från skolan. Innan hade jag förberett en liten mapp med bra info från Svenska Tandsköterskeförbundet och en av deras tidningar. Det är fint om man kan få upp ögonen för vikten av gemenskap och ett starkt förbund tidigt. Själv gick jag med som student (bara 100 kr/år) och tyckte medlemstidningen var ett jättebra fönster ut till min framtida verklighet.

Vad medveten man blir om vad och hur man gör sina sysslor när någon tittar på! Haha, känn pressen liksom. 😉 Det kan absolut vara nyttigt att bli granskad då och då, men tar lite längre tid när man ska prata samtidigt. Gäller att inte tappa fokus från den syssla man utför.

Vi hade flyt med dagen som blev en bra blandning av undersökningar, profylax, lagning, extraktion och några akuta. Ett återbud på det och vi fick tid att prata och fika lite, hihi. Det är nog så viktigt! Jag försökte tänka på att berätta vad jag gjorde hela tiden, och att inga frågor är konstiga eller dumma.

SÅ roligt med en vetgirig student, då blir det extra kul och inspirerande att handleda! Dock var jag extremt trött och kände mig riktigt dränerad in på djupet när jag kom hem. Något att tänka på. Jag tror att det blir extra intensivt när man bara har en dag så här, jag kände verkligen att jag ville ge så mycket som möjligt. Det är sällan ett alternativ för mig att göra något halvhjärtat, verkligen på både gott och ont för min egen del. Men jag hade inte velat vara på något annat vis heller.

Jag fick ett väldigt gott intryck av vår elev och hon ska få komma tillbaka till oss för två veckors praktik senare i höst. Det ser jag fram emot, men jag ska också tänka på att varva ner mig själv en aning. För en handledare är ingen bra en som en blöt fläck på golvet. Men det känns så hjärteviktigt att ge det bästa man kan till någon som ska ut i yrket.

För en vacker dag kan vi råka bli arbetskamrater.

ljung

Jag hade varit i kontakt med utbildningen där hon går och erbjudit praktikplats, dock hittade hon till oss helt själv. 🙂 


Skallebonk när vi beställer varor

Det är måndag och då blir jag såklart extra glad när patienter mailar sådant här:

Från en barnamun:

Förr i tiden var tandläkaren en farlig person. Han använde järnstänger och drog ut tänder överallt. Till och med visdomständerna drog han ut. Därför visste folk inte så mycket på den tiden.
Dag Emil, 7 år

Tack, det lyste upp denna dag som kommit ur för lite sömn och hektisk helg. 😀

Veckan började så som de ofta gör, med lite ruckader i dagsplaneringen komna av sena återbud, akutbehandlingar som drar ut på tiden, förseningar av både patient och oss. Sådant som bara blir då man jobbar med människor. Naturligt och självklart att det inte alltid blir som man tänkt sig när det handlar om vård. Så borde det få lov att vara men det är verkligen inte alla som har förståelse för det. Kanske sitter du och blir ilskans ilsk i väntrummet när tiden rinner över, men nästa gång kan det vara du som behöver extra tid och då är du den viktigaste för oss. I min värld är det alltid patienten i stolen som är prio nummer ett.

Förresten, på hur många arbetsplatser står man och rensar tänderna medan man samtal med chefen? Kom på mig själv idag när jag verkligen grävde djupt med en Plackers när vi pratade, men det kändes ju som den naturligaste sak i världen på vår arbetsplats, hahaha!

Det här med beställningar av varor håller just nu på att göra oss ganska vansinniga och jag tror vi riskerar att få permanent skallebonk (huvudvärk) av ”förbättrade” system som fortfarande efter ett halvår gör att proceduren tar flera timmar istället för en. Ständiga förändringar i sortimentet som gör att det där med en rutin är helt meningslöst. När man ringer de som är menade att hjälpa oss och får svaret ”jag vet inte” om en produkt så funderar jag över vem som jobbar åt vem egentligen… MEN, så ringer telefonen strax därpå och en ursäktande personal på ett dentalproduktsföretag frågar om en vara vi just beställt och är ledsen men den är restnoterad och går det bra ändå om vi får den en vecka senare? Jag blev helt stum. För det har aldrig hänt att någon ringt upp för en sådan sak, i bästa fall får vi en notering i leveranslistan först när paketen anländer och vi får själva gissa när/om vi får varan. Den här kvinnan var en jävla stjärna i service som så kvickt ringde upp för att både informera och kolla om det funkade för oss! Det gjorde jag väldigt klart för henne också, försökte ösa så mycket blommor över henne som jag bara kunde per telefon. För man ska bannemig få veta när det man gör är uppskattat. Annars händer det ju inte igen. 😀

blomsterpraktBlommor till Dig!