Browsing Category

Min arbetsvardag

Min arbetsvardag

Under ytan

Här på bloggen är det lite stiltje nu, men jag kan lova att under ytan är det precis allt annat än lugnt. Jag förbereder inför att stå på Swedental nästa vecka, därför har jag helt enkelt inte hunnit med att skriva. Ibland måste någon påminna mig att dygnet faktiskt inte har fler än 24 h. Jag glömmer jämt. Och ja, det blir väldigt mycket mäss-prat nu men ni få hänga på, gilla läget, komma förbi eller bara stå ut. 🙂

I går var jag och sa farväl till min gamla klinik, samt hämtade lite saker. Tänk att man kan vara nostalgisk över en lokal? Det sitter i väggarna, brukar man i och för sig säga. Ja, de där klinikväggarna talar faktiskt till mig. De säger: ”Tack för de här åren, det var alldeles för bra och roligt.”

Jag hade velat haft en tyst minut där inne för mig själv.

Träffade klinikens nya tandsköterska. En tjej från Holland som efter bara fyra månader pratar tokigt bra svenska. Blev så imponerad! Hon berättade att det är stor skillnad mellan att jobba i Holland och på privat klinik i Sverige. Vi hann tyvärr inte gå in djupare på det, men nyligen var det ett reportage i tidningen Tandsköterskan med bl a en tandsköterska som jobbat i Holland. Självklart påminde jag henne om att gå med i vårt yrkesförbund och engagera sig för sin framtid. Önskar henne all lycka till nu!

Inför Swedental 2018.

Packa kappsäcken.

 

Nu ska jag klippa klistermärken, skriva ut formulär, förbereda blogginlägg och pimpa brevlåda! Vilka är era fredagsnöjen? Helt ärligt så längtar jag just nu efter att börja arbeta på mitt nya jobb (som tandsköterska) och ha en dag i veckan då jag jobbar med mitt eget (skriva, fota, engagera) så att jag kan ägna mig åt andra fredagsnöjen som att umgås med min man, titta på blodiga serier, läsa böcker eller bara vara. Det var rätt längesedan jag kände att jag hade tid för det. Förändring ligger i ens egna händer, och när jag sökte jobb bestämde jag mig för att söka tjänst på 4 dagar/vecka. Det sätter också press på mig att prestera under den dag jag jobbar för mig själv. Det känns toppen!

Johanna

Väldigt trött, men det blir nog bra det här. Hoppas att vi ses nästa vecka på Swedental! 🙂

 

Fler som ska på Riksstämman och föreläsningen Tandsköterskans Historia? Jag ska, säg gärna hej. 🙂

Vill tipsa om något utanför ämnet till er som ska på Riksstämman och Swedental; Gothia Towers har årligen en julklappsinsamling till förmån för barn i göteborgsområdet som annars blir utan julklappar. Insamlingen öppnar lägligt nog 16/11 och finns precis bredvid entrén till mässan. Såklart vi passar på att skänka en julklapp, jag tror de flesta av oss har möjlighet att avvara en. Tänk på att den ska vara ny och oinslagen. Mer info finns här:
Julklappsinsamling på Gothia Towers

 

 

Min arbetsvardag

Alla helgons dag – till minne av mina patienter

Tänk att ha ett arbete där de mänskliga mötena gör sådana avtryck att somliga för alltid stannar kvar hos en. Som små fåglar i hjärtat som gör sig påminda genom att sjunga för en ibland. Trots att jag bara varit yrkesverksam som tandsköterska sedan 2012 har jag flera minnesfåglar som sjunger från andra sidan nu. Patienter jag har plockat bort journalen för. Människor som delat en bit liv med mig in i det sista.

Om det var något jag var oförberedd på när jag blev tandsköterska så var det detta att motta dödsbesked för patienter. Jag hade aldrig ens reflekterat över det innan, att sådant skulle ingå. Och minst av allt hade jag räknat med att få ett sådant band till vissa och känna sorg.

Idag är det Alla Helgons Dag. Jag vill tillägna den alla ni som gjort avtryck som kommer vara min livslängd. Ni som gjorde skillnad på olika små vis, vissa självklart och andra helt överraskande. Ni har alla lärt mig något om mig själv och hur jag ser på andra människor. Här kommer några minnesbilder jag bär med mig:

Alla Helgons Dag

♦ Du var den ständiga solen, glädjen och positivt tänkande personifierad. In genom dörren kom du och solskenet kunde aldrig låta bli att följa efter dig in. Krämpor och sjukdom fanns där, men du bara skrattade. Ditt skratt var så ständigt närvarande och smittsamt att jag glömde att du var sjuk.

Jag minns eftermiddagen när du, jag och tandläkaren skrattade så hysteriskt att vi alla tre höll på att trilla av stolarna. Sådant skrattanfall man fick när man var 14, satt på lektion och skulle vara tyst. Hejdlöst, äkta och magkrampsframkallande! Till slut frustade tandläkaren att nej nu måste vi skärpa oss! Det är svårt att vara tandläkare när man studsar upp och ner på stolen, sådana tricks får man nog inte lära sig på tandläkarhögskolan. 

Ditt skratt och ständigt goda humör var så läkande, så helande för mig. Men till slut var det inte helande nog för dig. Men skrattbubblorna från våra många stunder i behandlingsrummet bär jag för alltid med mig i maggropen. Jag hoppas du har Internetuppkoppling där på andra sidan, och läser det här, så du vet vilket bestående intryck du gjort. Jag tror du blivit en bit av solen nu.

♦ Min ständiga utmaning är att nå fram till alla patienter, och få åtminstone ett leende. Ibland är det svårt, och du var riktigt klurig. I början fåordig och nästan surmulen. Lite obekväm gjorde du mig. Men när jag luskat reda på några av dina intressen såg jag glimtar i ögonen när vi talade om dem.

Från andra håll kom rykten om dig som skulle få många att backa. Men jag valde att bortse från dem. Jag var bestämd över att respektera dig som människa utifrån den bild jag själv skaffade mig. Något berättade för mig att det fanns en del mörker hos dig, att livet nog inte känts rättvist alla gånger. Om det låg något i det får jag aldrig veta, en känsla som sagt. Det som dröjt kvar från våra möten är förändringen från surmulen och tyst till att vi faktiskt hade trevliga samtal varje gång. Och jag fick leenden och några skratt här och där. Det var inga djupa samtal, men vi hittade några gemensamma nämnare och det räckte.

Du fick mig att tänka över hur man bemöter någon som man hört ont skvaller om. Att gå på min instinkt och ge en varm och okomplicerad stund hos oss. För oavsett vem du var utanför vår klinik, så fick jag något tillbaka varje gång du gick ut genom dörren, tackade och log. Den enda gång du missade ett besök ringde jag upp och fick helt oväntat meddelandet att numret upphört och hänvisning saknas. Vi visste ingenting, men jag blev kall inombords och VISSTE. 

Alla Helgons Dag

♦ Tänk så många gånger vi satt och pratade under längre behandlingar. Ditten och datten, alltid trevligt. Ibland var vi sena, du fick kaffe i väntrummet. Jag minns inga sura miner, fast det kanske var det. Dina tänder kändes som ett gemensamt projekt. Det blir ju så när det är stora projekt, men du var liksom inbjudande och ville absolut inte bara ha tandläkarens ögon när vi tittade på färg och form.

I sluttampen av behandlingsperioden var jag höggravid och gick hem innan vi fick slutresultatet. Jag lovade att komma och hälsa på på kliniken när du kom för det färdiga resultatet, jag var ju också så nyfiken! Med stora magen i vädret var jag med när du fick vad vi jobbat på så länge. Fint blev det! Men det är inte det jag minns, för den dagen hade du med en present till mitt blivande barn. En virkad liten katt som din egen mamma gjort åt dig en gång. Det var en så otroligt fin sak att ge.

Det var sista gången vi sågs. Jag gick hem och födde barn. När jag kom tillbaka efter föräldraledigheten fick jag veta att du gått bort kort efter vårt sista möte. Om du var sjuk visste vi inget om. Men jag fick en så stark förnimmelse av att du visste att det var sista gången vi sågs. Jag kan inte låta bli att undra om det var en avskedsgåva. Den virkade katten bor kvar hemma hos oss.

♦ Så många gånger jag har tänkt att jag vill bli som du när jag blir gammal. Rapp i käften, plirig blick som aldrig viker undan, vass humor och envis som synden. Glömmer aldrig när du skrattade åt hur jobbig dina barn tyckte att du var, och jag såg det som ren inspiration. Ja, hela du var inspiration. En sådan kraft i en så liten människa. Det fanns någon slags urkraft i dig, ett jävlar anamma. Så många gånger som jag spillde all tid i världen på att hänga över receptionsdisken när du ville säga något tyst, bara till mig. 

Alla Helgons Dag

Min arbetsvardag

Sagt upp mig

Japp, då har jag sagt upp mig. Pang bom! Hej då Praktikertjänst, vi kanske ses igen, för man vet ju aldrig med det här knasiga som kallas livet och sådär. Men nu satsar jag energi någon helt annanstans. Pirrigt!

Tandsköterska Johanna Ene

Oavsett vad anledningen är tycker jag det känns lite kymigt att ta det där samtalet då man säger upp sig. Man gör ju slut med någon, och det är väl aldrig en trevlig aktivitet. Men nu är det gjort och det var väl ganska väntat att jag ville jobba närmre hemmet. Den som höll mig kvar var min förra chef som slutade under min föräldraledighet. Vi var ett sådant super-team och ställde verkligen upp för varandra, det kändes lätt att välja en lång resväg. Jag visste att jag aldrig skulle fortsätta pendla för någon annan. Även min fantastiska tandsköterskekollega har slutat så nu klipper jag banden till kliniken, men inte till de två människorna jag fann där. Vi har redan styrt upp årlig återträff, för hurra vad vi är bra! 🙂

Föräldraledighet är en bra tid att välja förändring. Det finns tid att fundera, se sig om efter andra möjligheter och våga. Dessutom slipper man vara kvar på arbetsplatsen under uppsägningstiden, om den löper ut under föräldraledigheten. Frihet!

Att tänka på vid uppsägning är att skriva på uppsägningsblanketterna omgående. Där skriver du uppsägningsdatum och då är det det datum du meddelade chefen. Muntligt avtal gäller. Glöm heller inte att meddela ditt fackförbund om förändrad anställning, och eventuellt förändrad lön! Mig veterligen ska man också ha ett avslutningssamtal med sin chef eller personalansvarig. Vet inte om jag kommer ha det då jag aldrig har arbetat med min nuvarande chef.

Ska till kliniken en sista gång och hämta mina saker. Ta farväl av lokalen, som faktiskt varit som ett andra hem. Ett kärt hem med otroligt många fina möten. Oj, rädd jag kommer bli jätteblödig och nostalgisk. Det finns trots allt hemskt många patienter det svider för mig att lämna. Bär med mig många personer i hjärtat, förmodligen resten av livet. Tänk vilket fint arbete att ha, när det är så!

2/1 2019 kliver jag in i ett nytt kapitel. Jag fattar faktiskt knappt att jag ska börja på en lika liten enmansklinik med liknande tankar och värderingar som min förra chef hade! Det var min dröm, trodde dock aldrig jag skulle hitta det. Men den hittade mig! Law of attraction, det ligger nog något i det. Fy Fabian vad jag är glad, uppspelt och rätt himla nervös! Det värsta jag vet är att vara ny på jobbet. Men människorna där har gett mig ett så varmt intryck så det känns jättebra. Faktum är att det är ett föräldravikariat, så framtiden är oviss runt hörnet men vet ni… knasigt nog känns det bara positivt. Jag som är lite av en trygghetsnarkoman ser plötsligt värdet i att flyga lite fritt utan en ram i sten.

Nästa fantastiska sak är att jag jobbar 4 dagar i veckan och har en dag som är MIN. Min till att skriva, fota, engagera mig, samarbeta, föreläsa…. förändra framtiden! Det var ett av mina krav när jag sökte nytt jobb. Jag tänkte ”nu eller aldrig har jag chansen”. Jag måste våga, eller för alltid vara besviken på mig själv. För även om jag älskar tandvård och att jobba kliniskt på klinik så vet jag i mitt hjärta att det aldrig kommer vara tillräckligt. Mitt hjärta och min själ kräver kreativitet och en alldeles egen krokig stig att vandra på där reglerna är bara mina. Att fortsätta jobba som jag gör med blogg, skrivuppdrag, engagemang, föreläsande m m plus jobba heltid med anställning och två småbarn känns omöjligt. Redan som det är nu sjunker näsan under vattenytan för ofta.

Får hjärtat vad det önskar så utför man sina åtaganden i livet med glädje och kraft. Det gör mig absolut också till en bättre tandsköterska.

Pssst… läs min senaste krönika på Dental24:
Tandsköterskan, det skrangliga sidohjulet

 

Min arbetsvardag

Tandsköterskan i fokus

I måndags var jag i Stockholm och föreläste på konferensen Tandsköterskan i Fokus (Gothia Fortbildning). Jag hade väldigt kort om tid för att säga det jag ville, satte mig på min raket och brände av…

Styrkan i tandsköterskor!

Engagemang!

Framtidstro!

Vikten av att nätverka!

Att TRO på oss själva!

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Jag är i gasen!

 

Jag flög huvudstupa genom detta, hoppas ni som var där hängde med och sssssssög åt er! Min ytterligare förhoppning är att ni släpper ut allt det ni sög upp när ni kommer tillbaka till kliniken och kollegorna. Låt det bli smittsamt som själva pesten! För sjuka ska vi alla bli, sjuka av engagemang och självförtroende.

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Tystnad. Tagning.

 

När jag först kom till konferenslokalen på morgonen blev jag hastigt indragen i snabba planer; en av föreläsarna hade blivit sjuk och dagens moderator Karin Sjögren fick styra upp plan B. Plan B kändes väldigt mycket A när jag stod på scen ihop med Karin Sjögren och Mikael Zimmerman (bl a författare till boken Hygien och Smittskydd) med en specialdesignad programpunkt som födde samtal mellan nya människor och viktiga tankar kring vårt yrke. Det var riktigt kul att få vara med på det!

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Dream Team? Mikael Zimmerman, Karin Sjögren och Johanna Ene.

 

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Grupparbete pågår och snillen spekulerar vilt. Vi andra icke-snillen smög tyst ned från scen och stod skamsna i ett hörn.

 

Kom på att Karin Sjögren inte fick någon notis inom parantes som Mikael där… Karin brukar ha rött på sig, i mitt huvud har hon alltid röd slängkappa och behöver ingen presentation. För hon är superstar! Många av oss har träffat Karin när vi läst till tandsköterska, t ex kurs i karies och Motiverande Samtal. Hon har skrivit bok (MI – Motiverande Samtal), föreläser och skriver fantastiska krönikor på Dental24 och i Svenska Tandsköterskeförbundets tidning Tandsköterskan. Och så är hon tandläkaren som ser tandsköterskans sanna värde och hyllar oss som jämlikar i alla lägen! Karin for president.

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

En anledning att Karin bör vara president alltid är att hon hade med sig dessa pins som alla var Tvungna att välja en med Omsorg. Finns här.

 

Tänk vad den här bloggen har gett mig, min baby-blogg som vuxit… tänker främst på alla fina personer den har lett mig till. Fick syn på en tjej under konferensens morgonkaffe och var så säker på att jag kände henne, men samtidigt inte? Sådant blir så roligt, när man stövlar fram till någon och liksom ”Eh… HEJ (asglad)” och försöker få hjärnan att koppla ihop vem och hur, samtidigt som det känns självklart att man är bekanta. Fniss! Det är så många jag fått kontakt med via bloggen, vi kommenterar och diskuterar, så det känns som om vi känner varandra lite. Plötsligt möts man ”live” och det är så väldigt fint tycker jag. Tack för alla fina möten. Verkligen! <3

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Gulliga de är va? Man tror att man ska hänga med ett gäng stela akademiker, så träffar man dessa helt crazy banana-sköna personer!

 

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Maria Ullström, störtskön! Jag vill också få vara utklädd på jobbet. Beundrar hur hon bjuder på sig själv.

 

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Maria Ullström fångar sina åhörare, även när man är några år äldre än 4. 😀

 

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Christina Stielli, I fucking adore her!!! Författare och föreläsare. Utsedd till årets talare två år i rad och jag fattar varför! Herregud vilken talare, som en kulspruta av genialitet och igenkänning. Jag behöver henne.

 

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Häng på, kära tandsköterskekollegor!

 

Att föreläsa tar på krafterna. Det är en sådan jädra urladdning. När man vill så mycket. Det är inte bara stunden på själva scenen, utan hela dagen då jag är på konferensen är jag i ”stage-mode” och ger. Lång resa och att vara borta från familjen tar också på krafterna. Dagen efter kändes det som om det inte fanns något kvar av mig. Som om jag skurit upp mig som en tårta och delat ut alla bitar. Tomt fat. Ledsna smulor till barnen. Men jag hoppas det är värt det, för jag kan inte välja annorlunda. Tanken jag hade om att ha ett vanligt knegarjobb och vara ledig när man stämplar ut för dagen, den är skrattretande idag när jag inser att jag inte klarar av att vara sådan. 😀

För engagemang, styrka och dårskap ända in i framtiden!
TILLSAMMANS!

 

Konferens Tandsköterskan i Fokus - Gothia Fortbildning. Stockholm 2018.

Mikael fick skriva kärleksbrev i nyutgåvan av hans bok Hygien och Smittskydd och var så här glad. Det han inte vet är att jag också fick skriva kärleksbrev… i HANS bok hehehehe! Sakta tar vi tandsköterskor över världen. 😉

 

Min arbetsvardag

Kurs i KBT för tandvårdsrädsla

I fredags var jag på kurs i KBT för tandvårdsrädsla, som hölls av Dan Katz i Svenska Tandläkarförbundets regi. Kurspengar ingick som en del i priset för Årets Tandsköterska 2017, verkligen bra pris! Dock har det inte varit helt enkelt för mig att utnyttja, först kom en besvärlig graviditet i vägen förra året, och nu är jag hemma och ammar så det blev till att hålla sig på hemmaplan. Tur då att det fanns en kurs inom psykologi som jag verkligen kände stort intresse för.

Kurs KBT för tandvårdsrädsla 2018. Svenska Tandläkarförbundet.

Jag ville gå en kurs som jag kan ha nytta av på alla arbetsplatser, hela livet. Tandvårdsrädda personer kommer vi alltid möta och att ta hand om människan är det allra viktigaste för mig. Spelar ingen roll hur duktig jag är kliniskt om jag inte kan ta hand om människan i stolen och dens känslor. Jag har alltid varit intresserad av psykologi, ville egentligen gått en diplomkurs i ämnet i höstas men den var bara för tandläkare. (Suuuur min.) Dock blev detta riktigt bra känner jag, KBT känns som ett handfast verktyg att bära med sig.

Vet ni vilken lyx det är att få avbryta föräldraledigheten för en dag; åka buss alldeles ensam, träffa vuxna som vill prata annat än barn, lära sig nya saker och få äta och gå på toa i fred inte minst! Kändes som om jag var en busig rymling, haha. Kursen hölls på Riverton Hotel inne i Göteborg. Fri tillgång till kaffe och karameller i lobbyn. (Detta har jag lärt mig är väldigt viktigt inom tandvården.) Jag hade slängt ut en krok i vår Facebook-grupp i förväg och kollat om någon mer tandsköterska skulle dit, och tänk att Ann Kristin från Gotland skulle det! Härligt med ett bekant ansikte, vi sågs förra året på Svenska Tandsköterskeförbundets yrkeskonferens. Alltså fick jag världens goaste bänkkamrat vilket såklart förgyllde dagen. Det var många fina personer och samtal där, om ni läser så var det jättekul att träffa er! 😀

Ann Kristin och Johanna Ene. Kurs i KBT för tandvårdsrädsla.

Ann Kristin ända från Gotland och så jag!

Men vad energi och kraft det tar att bara sitta och lyssna i en stel sal med kraftig artificiell belysning. Det är väl en anledning till att jag sällan är så pepp på kurs, att jag har svårt att sitta så där länge och glo på PowerPoints och lyssna lyhört. Jag får huvudvärk och kroppen ålar sig. Men nu var det så intressant att jag tog till mig prick allt känner jag. Det blev till och med flera sidor anteckningar som jag vill omvandla till verklighet. Men varför måste kurslokaler allt som oftast vara sterila föreläsarsalar med vita väggar och belysning som skär i ögonen? Jag har sett att Karin Sjögren ibland huserar i mysiga små rum när hon har kurs. Klart det kanske krävs att deltagarantalet inte är enormt, men jag tror ändå att man skulle orka bära med sig så mycket mer i huvudet om det fick kännas lite mysigt och hemtrevligt. Jag hade kanske sluppit huvudvärk också. Får alltid huvudvärk på kurs, eller när jag nu måste vistas i sådana salar.

Jag önskar mig också roligare PowerPoints att vila ögonen på. Beigea färger och bara text är tungt. Men gränsen går vid diagram, då hoppar jag hellre i en isvak! Finns det något värre, mer meningslöst och hopplöst inspirationsdödande än diagram och siffror över statistik? Det har aldrig lärt mig något verkligt eller viktigt!

Nu ska ni få höra om det bästa på hela kursen…. ta er för pannan och himla med ögonen åt mig, eller ta er för munnen och sluta drägla… TÅRTBUFFÈ! Riverton Hotel har som suverän tradition att ha tårtbuffé varje eftermiddag. Jag ville gråtskratta när jag hörde det och tänkte på gravidkilona som jag definitivt gladeligen tänkte öka på där och då. Tårta liksom… nej TÅRTOR! Oj oj oj det var gott. 🙂

Tårtbuffé på Riverton Hotel.

Vilken lyx det är att kunna gå på kurs så här. Välja helt själv och vara oberoende. Det smakar också tårta.