Mina arbetsskor är väl de mest trofasta för mig genom åren som tandsköterska. De har gått med mig genom var dag, tjänat mig troget och aldrig svikt mig.
Då och då kommer det en fråga i Facebook-gruppen ”Tandsköterskor i Sverige” om vilka arbetsskor man bör välja, och nästan alltid ska de vara billiga. Jag förstår behovet av billighet, särskilt precis efter studietiden, men nu ska jag slå ett slag för att tänka längre än stundande månads utgifter.
Ja, så här ser de då ut idag i sin oförställdhet. Nedgångna, hoptryckta och slitna undertill vid mina belastningspunkter. Mitt fotavtryck är så väl inarbetat i skon att den aldrig skulle acceptera en annan bärare än jag. Min trofaste vän.
De här arbetsskorna, eller sandalerna, köpte jag inför min sista LIA under tandsköterskeutbildningen. Det var 2011. Åtta år har jag trampat runt i dessa många timmar per dag, med lite uppehåll för barnafödande och föräldraskap. De sitter än idag som ett smäck, ja jag antar att de sitter mer perfekt nu än då de var nya då korksulan successivt formar sig efter foten.
Japp, de ÄR slitna! Korksulan vill liksom fladdra iväg och rymma sin kos längst fram vid tårna. Men det gör den inte. De är nedgångna och ger absolut inte samma stötdämpning som när de var nya. Men de sitter som om de hörde till foten och gör fortfarande jobbet. Den rosa färgen är bara aningen ljusare än den var som ny. Spännena har inte förändrats. Undersulan har slitits, men mönstret är till stor del kvar, de är dock lite halare nu.
När jag köpte dessa 2011 levde jag fortfarande med min barnsliga fördom att detta var ”dagisfröken-tofflor” och otroligt töntigt. Tur nog hade jag mognat såpass att jag insåg och prioriterade fotriktighet och hållbarhet. Och så fanns det ju rosa! De kostade runt 700 kr, klart det var en del då och under studietiden. Men om man räknar på ett par skor som används dagligen så lär du slita ut ett par billigare varianter flera gånger om under åtta år, eller? Jag är rätt säker.
När jag jobbade på Liseberg hade jag, vad jag trodde, ett par kvalitetsskor från Ecco. Jag stod och gick hela dagarna på jobbet och slet ut dem under en sommarsäsong på ca sex månader. Så, det är absolut skillnad på kvalitet och kvalitet. Tyvärr verkar det också vara så att det som var kvalitet för ett gäng år sedan inte längre är det, för att konsumtionen är så uppskruvad och produktionen måste vara snabb.
Jag tackar mitt yngre kloka jag som spenderade pengarna med en långsiktig tanke, för inför den här sommaren upptäckte vi att min man förmodligen råkat slänga kassen med mina sommarskor och sandaler! Alltså…. haha! Så nu lever jag åter igen i mina rosa Birkenstock för annars har jag inte så mycket annat än mina kängor. Fungerar ypperligt! 😀
Vissa motsätter sig öppna skor/sandaler inom tandvården. Jag personligen motsätter mig att ha instängda svettiga fötter som är svampaktiga vid dagens slut, och på grund av det även utvecklar svamp. Man kan tappa stickande och skärande objekt på fötterna i jobbet. Jag har aldrig i mitt yrkesliv tappat något vasst på mina fötter. Tursam är jag. Men hur ofta händer det?
Förresten, usch vad jobbigt det känns att lägga upp bilder på mina fötter, haha. Är verkligen ingen fot-person, så glad att de där knölarna är längst ner och längst bort från mitt ansikte! Huh… även om det säkert inte är något ni reflekterar över så känner jag att jag verkligen bjuder på mig själv i det här inlägget med fotbilder…. Lät barnen agera fotmodeller också som ni ser. Ja ja. 🙂
På mitt senaste jobb fanns det ett annat krav på skodonet då jag jobbade som receptionist och skulle vara representativ enligt företagets normer. Jag fick själv gå och handla skor för en maxsumma som företaget bestämt. Jag hade tur och hittade en snygg och bekväm sandal. Inte toppklass, men helt ok. Istället för spänne så knäpps remmarna med kardborreband. Min erfarenhet är att de brukar ge sig efter ett tag. Jag har dock bara använt dessa arbetsskor i tre månader och de har hållit måttet gott under den tiden. Inte mycket att gå på givetvis!
Hade dock aldrig valt dessa Tamaris tofflor som hårt arbetande tandsköterska. Tror de hade slitits ut efter ett halvår bara, och fotriktigheten fanns väl inte riktigt där.
Mina arbetsskor efter åtta år respektive tre månader. Man kan ju tro att jag är fett köpt av Birkenstock nu, men nej. Tycker bara skofrågan är enormt väsentlig. Vi lever i våra skodon på jobbet, de och vi måste hålla! Risken med dåliga arbetsskor är att man skadar både knän och rygg. Jag såg till och med till att åka till en rehab-shop för att få hjälp att prova ut skor när jag köpte mina rosa darlings. Samma sak gjorde jag när jag köpte löparskor. För det har jag insett att skor är så himla viktigt! De bär ju upp hela oss prick varje dag, slit och släp.
Står era arbetsgivare för arbetsskor? Vilken summa pengar finns till förfogande?
Tycker du det är värt att lägga en slant själv på arbetsskor?
