Allmänt Tillsammans är vi starka

De dansande andarnas skog

”Om jag dör imorgon, är då de val jag gör idag värt det?” Så tänkte dokumentärfilmaren Linda Västrik då hon befann sig mitt i inbördeskrigets Kongo i Afrika, för att förverkliga sin dröm att leva med den nomadiska urbefolkningen i regnskogen.

Göteborgs Tandsköterskeförening gjorde det möjligt för oss att få träffa Linda och höra om ett liv helt skiljt från vårt. Ett liv där de väljer glädje och dans i de allra flesta fall och tar till vara på nuet. Som ensam, ung och vit kvinna slog hon de rutinerade männen från tv-jättar som BBC och National Geographics med häpnad genom att vägra muta sig fram, och faktiskt lyckas. Att resa genom ett land i krig, där någon plötsligt skriker att han ska döda dig, där det smäller utan förvarning, krävde förberedelser. Linda lärde sig meditera för att klara pressade situationer. Hon tog oss med på en ledd meditation av Deepak Chopra, jag slogs av hur svårt jag har att sitta still, blunda och fokusera en längre stund. Samtidigt ser jag att det finns ett stort värde i att kunna det så som vi lever. En anledning att vi har svårt för denna stund av stillhet är nog den stress vi ofta befinner oss i. Vi rusar våra liv som en vrålande motor utan att reflektera över vad det gör med oss. Nuet försvinner ut i periferin.

Akafolket tycker att tänder är fula, de slipar dem spetsiga men vill helst inte ha några alls. De tyckte synd om Linda för hennes ”fula” vita tandrader! Visst är det fascinerande hur skönhetsideal kan skilja sig så kraftigt åt. Det får mig också att tänka på hur mycket vi påverkas av medias bild av skönhet, som vi ständigt matas med. Där inne i djungeln brydde sig ingen direkt om sina tänder, de verkade inte alls ta hand om dem och de flesta tappade tänderna. Läkemedel gjorde de själva, de tog bra hand om sina kroppar i övrigt men någon form av tandvård fanns inte. Linda berättade om våra tandläkare och då ville de gärna ha dit en, men bara för att dra ut kindtänder som ofta blev dåliga och värkte.

Det sociala i gruppen är otroligt viktigt för Akafolket. Umgås, ha roligt och få varandra på gott humör. Kan du av olika anledningar inte bidra med mat eller arbetskraft måste du åtminstone bidra med glädje! Dans genomsyrar deras dagar och deltar man inte i dansen kan straffet bli hårt; utskickad ensam i skogen. Då förstår vi hur viktigt det är. Linda har gett mig en hel del att fundera över och jag tror vi alla har mycket att lära av dessa människor. Börjar vi glömma vad som är livsviktigt och var kärnan i livet finns? Dagen efter föreläsningen gick jag till jobbet med nya tankar och dans under fötterna.

Linda Västriks hemsida.

Jag hade turen att få köpa filmen av Linda och har nu sett den. Otroligt bra. Vacker, engagerande, sorglig och lärorik. Jag kommer visa den för de i min närhet, jag tycker det är viktigt att vi får fönster ut från vår trånga lilla värld och inblickar i andra.

No Comments

    Dela gärna med dig av dina tankar med en kommentar!

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

    %d bloggare gillar detta: