Min arbetsvardag

Får man vara grinig på jobbet?

Jag fick en fråga om hur jag tacklar dåliga dagar. Hur hanterar jag när patienterna bara gnäller och tidsschemat är superpressat? När man har världens mensvärk och sovit jättedåligt? Helt enkelt, vad kan få min dag att balla ur och hur hanterar jag det?

För att svara rakt och kort: Du får inte ha en dålig dag när du jobbar med människor.

Men, det är klart att man har det! Dock är det något som aldrig ska drabba patienten. Jobbar du som butiksbiträde må det vara hänt att du snäser av en kund någon gång, men inom vården möter du människor i beroendeställning som helst hade sluppit komma alls. Du möter människor med många negativa känslor inför besöket som oro, nervositet, rädsla, ilska och ibland ren och skär skräck. Ofta döljs kanske dessa känslor och yttrar sig på helt andra vis. Någon babblar uppspelt på men är egentligen jätterädd. Patienterna har nog med sitt och ska inte behöva ta personalens eventuellt dåliga dag. En stor del av mitt jobb som tandsköterska är att få patienten att känna sig trygg och uppleva besöket så positivt som möjligt. Det får jag faktiskt betalt för.

Sedan finns det situationer då allt brister och man faktiskt inte klarar upp det. Som i höstas när jag på arbetstid fick beskedet att min älskade mormor gått bort. Jag stod i fikarummet och tårarna rann hejdlöst. Där gick verkligen gränsen för vad jag klarar att sopa under mattan. Då är det superviktigt med BRA kollegor och chefer, som förstår och underlättar dagen. Jag fick gråta i fikarummet tills jag var redo att gå ut. Behövde jag gå undan under dagen ordnade vi det. Min tandläkare klarar sig mycket själv och har också stor förståelse för livet. Det är därför man är ett TEAM. 

Har man en jobbig dag är det viktigt att kunna tala om det för kollegorna. Jag kan sitta som ett åskmoln i fikarummet för att sedan gå ut leendes och hämta patienten. Hade jag inte fått lov att bara vara jag där emellan skulle det kännas ännu kämpigare under jobbiga dagar. Klart att jag också gnäller och surar ibland! Man får hitta sina ventiler. (Som att svära väldigt grovt när ingen hör…) 🙂

Att vara den som får patienten att känna sig trygg och välkommen är en stor och viktig roll som vi tandsköterskor har. Ofta har vi den mesta kontakten med patienten och bygger grunden för att behandlingen ska gå så bra som möjligt. Detta är guld värt och vi är guld värda!

Hoppas detta var ett bra svar på frågan! Den fanns en till fråga som jag tar i ett eget inlägg. 🙂

Grumpy Cat

P.S. Nu finns ny text av mig på Dental24:
Närhet på den lilla mottagningen

1 Comment

  • Reply
    Rebecca
    27 april, 2015 at 08:38

    Likheterna är slående.
    Jag svär också på fikarasterna. Och slåss med den stora papperskorgen.
    Sen hittar man sitt leende, går ut bland folket och till sist tror man på det själv.

    Imorgon ska lärarna i Kungsbacka övertygas om min lämplighet!

    Tack för ditt svar.

Dela gärna med dig av dina tankar med en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: