Allmänt Läsarfrågor Min arbetsvardag

Graviditeten och jobbet

Flera har frågat mig om graviditet i samband med jobb så jag ska berätta om min. Kom ihåg att ingen graviditet är den andra lik, jämför inte med någon annans. Det här är bara min upplevelse men kanske kan jag dela något råd eller få någon att känna sig lite mindre ensam. Annars uppmanar jag till att rådfråga barnmorska eller sjukvårdsupplysningen, låt bli forum och artiklar på nätet för där blir man skrämd och får alla nojor i världen!

Gravid tandsköterska

Jag informerade min chef om graviditeten så fort jag själv visste, i vecka sju. Det hade jag lovat redan innan. Dels gav det honom gott om tid att hitta en ersättare och dels kunde han förstå och underlätta för mig som gravid på jobbet. Då kunde jag t ex gå ifrån när jag behövde utan att han undrade. Och det var alltid OK! Läs på fackförbundet Unionens sida vad som gäller vid graviditet och när man bör berätta för chefen. Använd känsla och sunt förnuft.

Första trimestern mådde jag illa och var yr. För att klara morgonen fick jag en marmeladmacka i sängen och köpte Kexchoklad och chai-latte på väg till jobbet. Småäta kex och choklad var tyvärr grejen. Jag må vara tandsköterska men när det gäller att orka vara gravid och jobba så gör vad som krävs för att må ok! Be om lite extra profylax från en snäll kollega om du är orolig. Man får välja lite… ha dåliga vanor ett tag eller riskera att spy på patienten? Jag var istället nära att svimma i knät på en patient! Jag hann resa mig och gå de få stegen till kontoret. Det kändes förvirrande och superfånigt att jag sedan lagt mig på golvet, jag fattade inte alls varför när jag slog upp ögonen. Känner du av yrsel så gå ifrån i tid, vi har mycket hårt och vasst omkring oss.

Under större delen av graviditeten var jag väldigt hormonell och humöret hoppade kråka. Vissa morgnar grät jag så våldsamt och hejdlöst att min man fick köra mig till jobbet. Det blev bättre när arbetsdagen tog vid. Sysslorna hjälpte att skingra tankarna. Tur jag inte blev så arg på jobbet som hemma när t ex min man åt för många bitar ur min godispåse. Gud nåde honom om det tog slut! Berättade om det för barnmorskan varpå hon svarade att det var helt ok, jag kunde gott få ha min godispåse i fred. Så kom ihåg det, tjejer! 😉

In i andra trimestern började helvetet med foglossning. Sjukgymnasten gav mig råd och övningar att göra, dock svårt att säga om de hjälpte. Tveka inte att gå till en fysioterapeut tidigt! Foglossningen var för mig det absolut värsta, efter en arbetsdag hade jag ibland så ont att jag grät. Träna annat än de bäckenbottenövningar jag blivit anvisad var otänkbart. Köpte en stödgördel för gravida som hjälpte rätt bra i början, men längre fram i graviditeten tyckte jag den gjorde mer skada än nytta. Har du foglossning så försök minska springet hit och dit, stå stadigt på båda fötter så du inte lägger tyngden på en sida. Rör dig som om du hade en pennkjol på dig. Tyvärr kan jag inte säga att något hjälpte mig (utöver vila, skit vad svårt det är), men undvik trappor för DET gör det värre.

Ju större magen blev desto klumpigare kände jag mig. Och var. När det är som jobbigast att böja sig ner tappar man som flest saker på golvet. Självklart tappade även tandläkaren extra mycket på golvet, bara för att jävlas! Haha neee då, men det kunde kännas så. 🙂 Balansen försämrades, först av yrsel och senare av den nya viktfördelningen. Hamnade som en sköldpadda på rygg när jag plockade journaler sittande på huk! Det gäller att kunna skratta åt sig själv mellan alla bisarra gråtattacker. Jag fick faktiskt lika bisarra skrattattacker ibland på kvällarna när vi lagt oss. När lampan släckts och vi sagt godnatt brast jag ut i vansinnesgapflabb, nästan tvångsmässigt, som eskalerade tills jag tappade andan! Så knäppt men riktigt härligt.

Gravid tandsköterska
Ser ut som jag kände mig! 🙂

Förutom att det blev väldigt tungt fysiskt på jobbet var humöret kämpigt att hantera. Jag är så van att alltid ha väldigt lätt för att vara pigg och glad med patienterna, det gör mig oftast glad att bara gå in på rummet och prata om ditten och datten. När det helt plötsligt inte alls kändes så blev det riktigt jobbigt. Jag kände mig som ett tungt åskmoln som ville blixtra sönder hela världen. Då är det tur att man har en redig tandläkare som klarar sig själv mycket så att man kan göra ensamsysslor och sura. Visst är jag bra på teater, men när det känns så där så tär det verkligen på mig att ha på en mask hela dagen.

Jag slutade jobba ca tre veckor före beräknad födelse. Den sista tiden på jobbet fick jag verkligen ta en dag i taget. Det var  en daglig liten strid mot kropp och själ, jag är som en enveten getabock som stångar mig blodig emellanåt. Kan inte påstå att det egentligen är en bra sak då man är gravid.

Har jag missat något? Ställ gärna frågor i kommentarsfältet här så lovar jag att svara!

1 Comment

  • Reply
    Emma
    13 oktober, 2015 at 19:20

    Åh vad jag känner igen mig i allt du skriver! Mitt största problem var sadelstolarna, ett helvete med foglossningen :(. Jag hade tur att jag kunde sitta mycket i receptionen i slutet, men tillslut fick jag ändå bli sjukskriven. Nu sitter jag här på övertid och väntar på vår prins 🙂 Hehe!

Dela gärna med dig av dina tankar med en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.