Min arbetsvardag

Hård vecka

Idag hade jag lov att vara sjuk till kl 15:00. Då skulle dottern hämtas på förskolan. Upp och hoppa, lilla loppa! Ungefär så tänkte jag inte alls när jag snörvlade iväg.

Veckans övriga dagar har jag proppat mig full av nässpray, honung och halstabletter. Med min överdrivna tjockskallighet stångade jag mig igenom arbetsdagarna medan kroppen tjurade. Det har helt enkelt inte varit läge för någon horisontell kroppsposition då jag och tandläkaren för tillfället är ensamma i skutan. Men herrejävlar vad vi kan ro!! Veckan var planerad för tre (två tandsköterskor och en tandläkare) och två behandlingsrum, men jag och tandläkaren tog alla bokade patienter, plus akuta, på ett rum. Även om jag inte alls mått bra och vi verkligen fått slita så är det en sådan himla grym känsla när dagen är slut och vi grejat allt vi skulle med bravur. När jag känner hur väl vi samarbetar och vilket team vi är, det är då jag knyter näven i luften och vrålar ”GÖTT MOS ÄNNA”! (Och det är även då patienterna vänder sig om och undrar om de verkligen ska komma tillbaka…?)

Att vara ett bra lag… Jag kan lova er att jag inte skulle förta mig så här om jag inte hade en tandläkare som utan att blinka går till receptionen och tar hand om kassan för att vi är sena och jag måste hinna göra i ordning rummet. Det är ett givande och tagande för att dagen ska kunna fungera. Det fina med att vara på en sådan här liten mottagning är att man blir så delaktig, och vi hjälps åt på väldigt lika villkor oavsett vilken roll i tandvården vi har. Skulle tandläkaren varit snobbig och tyckt att receptionsgöra var under hans värdighet, ja då hade vi blivit väldans sena och han hade fått arbeta med en fysiskt och psykiskt trasig och pissed off sköterska. Om personalen inte mår bra och det skär sig så märker patienterna det snabbt. Vill vi gå till en tandvårdsmottagning med dålig stämning, känns det tryggt? Anledningen till att jag vågar prata så kaxigt om vår grymma laganda är dels att vi ofta fått höra kommentarer från patienter om hur bra vi verkar trivas ihop, hur avslappnade vi är och att vi verkar ha så roligt. Åh, jag blir galet glad av sådana iaktagelser!

Men det har verkligen känts i kroppen. Jag har knappt suttit mer än ett par minuter här och där under arbetsdagarna. När vi bara är två får tandläkaren klara sig en hel del själv under behandlingen, då jag också måste svara i telefon och göra journalanteckningar, gå till receptionen om någon kommer oanmäld, plocka fram journaler, ringa patienter, hämta post, se till att det är fint i väntrummet och på toaletten, ta hand om allt i sterilen så att vi har rena instrument, boka tider och ta betalt, fylla på med material i lådor och skåp, notera beställningsvaror med mera. Och såklart småprata med patienterna! Hemskt viktigt tycker jag. Vissa saker kan jag göra innan patienterna kommer, eller när den sista gått. Men mycket måste ske löpande under dagen. Det är en utmaning jag oftast gillar. Antagligen för att jag är en galen kontrollmänniska som älskar att ha 100% koll på läget och veta att om något inte är fixat så är det JAG som inte fixat det. Ni vet väl att alla de bästa personerna är galna? Hehe… 🙂

Nu är jag fullständigt slut och tänker köra på det enda jag tror på mot denna förkylning:

förkyld

Vill ni ha mina andra förkylningstips så hittar ni dem här: Förkylningsmetoder

Hoppas ni tar till vara på helgen och skiter i allt ni borde och gör allt ni inte borde!

No Comments

    Dela gärna med dig av dina tankar med en kommentar!

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

    %d bloggare gillar detta: