Jag gick förbi ett skyltfönster till en salong som bl a bleker tänder, den här damen skulle locka in mig för en behandling:
Snacka om resultat, det där måste ju vara bra grejer de kör med! Vad tycker ni, är hon fin? Hade ni velat ha samma tjusiga leende?
Ärligt talat, om ni svarar ja så blir jag ledsen på riktigt. Ett sterilvitt vargagrin, ska det vara eftersträvansvärt? Tydligen är det ju det idag, mer och mer. Vita sockerbitar i prydliga rader helt utan nyanser och personlig prägel.
Strax efter promenerade jag förbi ännu en salong, ”Skönhetsfabriken”. Tänkte genast att ja det är dit vi är på väg, fabrikstillverkade stereotyper.
Kan någon förklara varför man vill ha tänder så vita att det är det enda man lägger märke till vid första mötet? Visst är ett vackert leende lockande hos en människa, skönheten ligger i betraktarens öga och så vidare. Damen på bilden har i mina ögon inget vackert leende; det är stelt och ser framtvingat ut, det finns inget liv i tänderna, hon påminner om en porslinsdocka och jag hoppas på ett sätt att bilden är hårt retuscherad.
Är det vår rädsla för att inte passa in, vara annorlunda och inte nå upp till de så kallade idealen? Herregud, jag har nog aldrig känt att jag passat in. I yngre åren var det otroligt jobbigt att känna det där, men jag tror att det gagnar mig idag. Vad är charmen i att se likadan ut som sin granne? (Jag undrar lika ofta varför det tycks som om många också vill ha samma staket, gräsmatta hus och bil som sin granne, fast lite bättre givetvis.) Har du stått vid spegeln och inspekterat dina tänder (oblekta) någon gång? Då upptäcker du att de skiftar i olika nyanser, är lite sneda någonstans och blanka om de är välskötta. Det bidrar till ett levande leende, en del av den du är, och för mig är det unika med just dig vackert.
Jag förstår mycket väl att man vill bleka tänderna om de är fruktansvärt missfärgade, man har en krona som med åren blir ljusare än övriga tänder eller andra särskilda förhållanden. Det är den överdrivna hetsen mot någon slags inbillad perfektion jag vänder mig mot. Jag vill inte vandra i ett samhälle där människor byter sina yttre som de byter skal på mobilen. Och nej, det är inte alls bara insidan som räknas.
