Browsing Tag

arbetsmiljö

Debatt

Inget #MeToo i tandvården

I nya numret av Tandsköterskeförbundets tidning Tandsköterskan skrev jag den här krönikan med anledning av #MeToo:

När jag skriver detta är det jul och jag undrar om det är så fröjdefullt att vi är skonade från sexuella trakasserier inom tandvården? Eller är det en sådan där julklapp som man envist gömmer längst in under granen för att man vet att den som öppnar kommer bli besviken?

Det har varit väldigt tyst i vår bransch angående #MeToo, vad beror det på? Är vi snälla små lammungar hela bunten som bara nosas kärvänligt? Kanske rädda små lammungar som skräms till tystnad av vargen. Jag vet inte men jag tror inte på en bransch skonad från invärtes skit. Däremot tror jag på en rädsla att förlora ansiktet, förlora jobbet och för att inte bli trodd. Sådana historier har jag fått till mig. Även de om tandläkaren som får hemskt långa armar och fingrar under behandlingsstolen.

Så ska vi inte kunna visa våra kollegor att vi tycker om dem, ska vi skrota värme och kärlek? Sluta kramas, sluta ge fina komplimanger? Nej, det där är det viktigaste vi har! Jag hör män säga att de inte längre vågar krama eller visa uppskattning till kvinnor i sin omgivning, men då får ni allt morska till er lite och tänka till! Det är stor skillnad på att ge någon en kram och att lägga handen på någons lår eller rumpa. Förstår man inte det är det verkligen på sin plats att ni män vågar öppna munnen och prata om det på arbetsplatsen. Det har vi gjort på våran och det behöver inte vara märkvärdigt alls. ”Jag ger dig en kram och uppmuntrande ord för att jag tycker du gör ett väldigt bra jobb här och vill att du ska veta att det inte ligger något annat bakom det.” Att ha yttrat de orden kan vara skönt för den som oroar sig för missförstånd. Det kostar inget och tar en minut. Det kan också vara lika skönt att höra det, för då kanske man slappnar av och tar till sig av den där fina kramen och komplimangen. Kommunikation är så lätt och så svårt.

Men så är det den gången när kramen blir en hand på rumpan, långa fingrar som når dit man inte får när ingen ser. SMS med förslag som gör morgondagen på arbetet till en obekväm plåga. Det finns värre svärta, men det kanske börjar här. Vi har alla ett ansvar att ta hand om varandra, tro på varandra, så att vi vågar sparka uppåt och säga STOPP. Något har jag lärt mig genom åren, män förstår inte subtila signaler utan det är en stor gjutjärnsstekpanna med tydligt budskap i fetstil som gäller. Vi måste ställa vederbörande mot väggen illa kvickt och artikulera NEJ STOPP ALRDIG MER. För bådas skull. Jag förstår att det kan vara svindlande svårt.

Men har vi något val?

You CAN sit with us

Psst psst! Glöm inte heller att läsa mina senaste krönikor på Dental24:

Den svenska välfärden

Har du kunder eller patienter?

Tillsammans är vi starka

Är allt ok?

Något jag verkligen bryr mig om är hur vi har det på jobben. För det är där vi spenderar mest tid, iväg från de vi älskar. Det är tungt men sant att säga att alldeles för många mår dåligt varje morgon, och går till arbetet med en hård klump inuti.

Jag blir så ledsen, för det är så ofantligt jävla onödigt!

Vi bryr oss så mycket om vad grannen skriver på Facebook, men att lyfta blicken och bry sig om människan som är precis bredvid är mycket svårare?

Jag hoppas ni vill läsa min senaste krönika hos Dental24, den handlar om tårtbiten som du aldrig får. Vem är du, den som aldrig får tårtbiten? Eller den som helt tanklöst ser till att någon inte får tårta? Klicka vidare, läs och ta till er. Ibland måste man våga lyfta på locket. Vi kan faktiskt bara bli bättre. 🙂

Ni får hemskt gärna lämna era tankar kring detta här i kommentarsfältet. <3

Tårtbiten du aldrig får

 

Bloggare på Dental24

Hälsa Min arbetsvardag

Frånvaro av sjukfrånvaro när jag gillar jobbet

Det finns ju löjligt många tandvårdskliniker i och omkring Göteborg, jag skämtar inte när jag säger att jag spenderat timmar med att googla och maila ut picknickinbjudan. Tyvärr är det en hel del privata kliniker som jag inte hittat en e-postadress till, och jag har inte möjlighet att sitta och skicka ut brev per post. Min privata tid och ekonomi är rätt begränsad nu. Sedan är det alla privata som jag inte ens hittat… Jag slängde upp inbjudan på Praktikertjänsts forum. Nu är det upp till er allas goda vilja att sprida detta och slå på djungeltrumman! 25/5 i Kungsparken, Göteborg alla tandsköterskor!

 

Vet ni vad jag tror… att det betyder mer än bara trevliga vardagar att ha en arbetsplats man trivs sådär enormt mycket på. Att känna glädje när man går till jobbet (ok jag är väl inte så jävla glad när jag går upp 05:15 men jag mognar på vägen haha) och inte stirra på klockans minutvisare för att jaga på den till kl 17, att känna att man gör nytta och att någon uppskattar en på riktigt. Att någon anförtror en ansvar och litar på att man fixar det utan kontroll. Jag tror att det är bättre än de flesta spa-kurer, vitaminpiller och alla himla mediciner man kan stoppa i sig. Vi spenderar största delen av livet på jobbet (visst är det rätt galet) och jag har noterat flera undersökningar som sammanför dålig stämning på arbetsplatsen med hög sjukfrånvaro. För jag är absolut säker på att kroppen och knoppen är ihopkopplade med miljoner länkar och att psyket påverkar vårt immunförsvar i allra högsta grad. Nix, jag har inte en endaste källhänvisning för det är mina egna teorier baserade på mitt mäktiga sunda förnuft och egna erfarenheter. Så vem behöver källor då? 😉

Jag ser tillbaks på mig själv. En tid vantrivdes jag något enormt där jag arbetade och var sjuk jämt. Det var inte att jag ljög eller låtsades, jag hade feber, migrän, förkylningar. Sedan bytte jag position och plats (plus min egen inställning) och var plötsligt väldigt frisk. Blev jag krasslig tålde jag mer innan jag behövde stanna hemma från jobbet. Så är det nu med, och det känns så tydligt att jag får massor av extra kraft som spirar i kroppen av glädjen på arbetsplatsen. För vill man orkar man mer. Motivation är bästa moroten. Idag har jag tänkt mycket på detta. Gick till jobbet efter en veckas hemsk förkylning, en sådan då man behövt ringa Ghost Busters för att suga ur allt snor ur luftrören. Kändes tveksamt att gå idag men jag hatar att sjukskriva mig. Kämpade iväg. Väl på jobbet omgiven av kollegor jag vet vill mig väl och en arbetsmiljö som innebär att göra det bästa av situationen för oss alla som är där, så kändes det helt ok och till och med lite bättre! Känner mig friskare, även om det spänner i huvudet och jag är dödstrött nu. Det är knappast min envisa dumhet att alltid köra på som gjort mig friskare, jag tror fullt på min varma och positiva omgivning. En chef som ser människorna i sin personal och en kollega som propsar på att jag ska äta hennes frukt och vila om jag behöver. Finns inget mer läkande!!! <3

Jag önskar att fler chefer kunde förstå det här, förstå att det är så här man vinner i längden. Jag önskar verkligen att alla steg av sina hästar och ställde sig bredvid sin kollega. Du kanske tror att din ohjälpsamhet en dag inte gör någon skillnad, dina klumpiga ord glöms fort… men sådant lägger sig snabbt som smutsig osynlig rök tills någon innerst inne hade stannat kvar i sängen varje dag.
Och så blir man sjuk på riktigt.

Väntrum
Mysfaktor är alltid viktigt! Här är en bild från vårt lilla väntrum.
För den nyfikne är det den här kliniken jag arbetar på: Tandersson.se

🙂

Allmänt

Beskydd i receptionen någon?

Man är definitivt inte alltid trygg och säker i receptionen, min omtänksamma make postade mig den här skönheten…

Tandskydd

Skämt åsido, tyvärr tror jag det är många som känner sig otrygga. Vad görs där ute på klinikerna för att personalen som ska ta alla känslor utanför behandlingsrummet ska sitta säkra? Jag vet att det är vanligt att man är ensam i receptionen, och på vissa ställen blir man väldigt utsatt. Hot och våld har förekommit av patienter på tandvårdskliniker.
Hade velat veta mer om era situationer, vad som funkar bra och mindre bra och hur ni känner när ni är i receptionen?

Hos oss har vi låst dörr som vi öppnar när någon ringer på. Det känns tryggt. Men givetvis kan man ändå råka släppa in fel person, eller råka ut för en aggressiv konflikt med en patient. Vi följer allmänna rutiner för hot och våld som vi i personalen ska vara väl förtrogna med. Det är så svårt att säga vad som fungerar innan man är i situationen, tack och lov har jag klarat mig så här långt.

Min arbetsvardag Tillsammans är vi starka

Knivrån mot tandvårdsklinik

I veckan blev en tandvårdsklinik i Göteborg utsatt för rån. Enligt uppgift ska personalen i receptionen ha fått en stor kniv upptryckt mot ansiktet. Jag blir så sjukt arg! Visst råna och ha er, men att göra måltavla av en arbetsplats där man gör sitt bästa för att hjälpa människor i behov av vård! Det är uppenbart hemska fel på somliga av er därute som tar med kniven till den goda sidan.

Så jag blev glad då jag hittade en rejäl arbetskniv som någon tappat i väntrummet. Nu ligger den fint och väntar under disken i receptionen tills fel person kommer in och vill oss ont… All min rädsla försvinner när jag blir så här arg på mänskligheten och då tänker jag råna personen på både heder och samveten! Ni förstår att jag skämtar en aning, jag förespråkar absolut inte våld och är inte våldsam, bara i hjärtat. Jag vet vems arbetarbrallor kniven slank ur och det är en hederligt fin person vars redskap absolut inte ska missbrukas. Men ilska måste ibland få uttryckas i brutala termer.

Hos oss hanterar vi inte kontanter, kanonskönt! Våra patienter är väl medvetna om detta och det står även på ytterdörren. Ett kontantlöst rykte är bra att ha då det tar udden av rånarlustan.  Vi har också låst ytterdörr med ringklocka. Ingen kommer in utan vår vetskap och att vi ser vem det är. Jag tycker det är så himla skönt och råder andra kliniker att vidta liknande åtgärder. Vi måste känna oss trygga på vår arbetsplats där en stor uppgift är att få patienter att känna sig trygga. Efter en incident med hot och våld blir det väldigt svårt att orka ta hand om andra. Om inte du mår bra mår ingen annan bra helt enkelt.

Nu hoppas jag verkligen att alla drabbade får det stöd de sannerligen behöver. Även om någon säger sig vara helt ok, man är inte ok! Samla teamet, låt alla prata och vara tillsammans. Behöver man prata av sig med en samtalsterapeut eller liknande ska det fixas, inget snack om saken. Det är i sådana här situationer ens chef och arbetsledning får bevisa sin duglighet på riktigt.

Alla mina varmaste tankar till er som drabbades nu, och jag hoppas innerligt att allt gick så bra det nu kan göra i en sådan situation! <3