Browsing Tag

Gravid tandsköterska

Allmänt Läsarfrågor Min arbetsvardag

Graviditeten och jobbet

Flera har frågat mig om graviditet i samband med jobb så jag ska berätta om min. Kom ihåg att ingen graviditet är den andra lik, jämför inte med någon annans. Det här är bara min upplevelse men kanske kan jag dela något råd eller få någon att känna sig lite mindre ensam. Annars uppmanar jag till att rådfråga barnmorska eller sjukvårdsupplysningen, låt bli forum och artiklar på nätet för där blir man skrämd och får alla nojor i världen!

Gravid tandsköterska

Jag informerade min chef om graviditeten så fort jag själv visste, i vecka sju. Det hade jag lovat redan innan. Dels gav det honom gott om tid att hitta en ersättare och dels kunde han förstå och underlätta för mig som gravid på jobbet. Då kunde jag t ex gå ifrån när jag behövde utan att han undrade. Och det var alltid OK! Läs på fackförbundet Unionens sida vad som gäller vid graviditet och när man bör berätta för chefen. Använd känsla och sunt förnuft.

Första trimestern mådde jag illa och var yr. För att klara morgonen fick jag en marmeladmacka i sängen och köpte Kexchoklad och chai-latte på väg till jobbet. Småäta kex och choklad var tyvärr grejen. Jag må vara tandsköterska men när det gäller att orka vara gravid och jobba så gör vad som krävs för att må ok! Be om lite extra profylax från en snäll kollega om du är orolig. Man får välja lite… ha dåliga vanor ett tag eller riskera att spy på patienten? Jag var istället nära att svimma i knät på en patient! Jag hann resa mig och gå de få stegen till kontoret. Det kändes förvirrande och superfånigt att jag sedan lagt mig på golvet, jag fattade inte alls varför när jag slog upp ögonen. Känner du av yrsel så gå ifrån i tid, vi har mycket hårt och vasst omkring oss.

Under större delen av graviditeten var jag väldigt hormonell och humöret hoppade kråka. Vissa morgnar grät jag så våldsamt och hejdlöst att min man fick köra mig till jobbet. Det blev bättre när arbetsdagen tog vid. Sysslorna hjälpte att skingra tankarna. Tur jag inte blev så arg på jobbet som hemma när t ex min man åt för många bitar ur min godispåse. Gud nåde honom om det tog slut! Berättade om det för barnmorskan varpå hon svarade att det var helt ok, jag kunde gott få ha min godispåse i fred. Så kom ihåg det, tjejer! 😉

In i andra trimestern började helvetet med foglossning. Sjukgymnasten gav mig råd och övningar att göra, dock svårt att säga om de hjälpte. Tveka inte att gå till en fysioterapeut tidigt! Foglossningen var för mig det absolut värsta, efter en arbetsdag hade jag ibland så ont att jag grät. Träna annat än de bäckenbottenövningar jag blivit anvisad var otänkbart. Köpte en stödgördel för gravida som hjälpte rätt bra i början, men längre fram i graviditeten tyckte jag den gjorde mer skada än nytta. Har du foglossning så försök minska springet hit och dit, stå stadigt på båda fötter så du inte lägger tyngden på en sida. Rör dig som om du hade en pennkjol på dig. Tyvärr kan jag inte säga att något hjälpte mig (utöver vila, skit vad svårt det är), men undvik trappor för DET gör det värre.

Ju större magen blev desto klumpigare kände jag mig. Och var. När det är som jobbigast att böja sig ner tappar man som flest saker på golvet. Självklart tappade även tandläkaren extra mycket på golvet, bara för att jävlas! Haha neee då, men det kunde kännas så. 🙂 Balansen försämrades, först av yrsel och senare av den nya viktfördelningen. Hamnade som en sköldpadda på rygg när jag plockade journaler sittande på huk! Det gäller att kunna skratta åt sig själv mellan alla bisarra gråtattacker. Jag fick faktiskt lika bisarra skrattattacker ibland på kvällarna när vi lagt oss. När lampan släckts och vi sagt godnatt brast jag ut i vansinnesgapflabb, nästan tvångsmässigt, som eskalerade tills jag tappade andan! Så knäppt men riktigt härligt.

Gravid tandsköterska
Ser ut som jag kände mig! 🙂

Förutom att det blev väldigt tungt fysiskt på jobbet var humöret kämpigt att hantera. Jag är så van att alltid ha väldigt lätt för att vara pigg och glad med patienterna, det gör mig oftast glad att bara gå in på rummet och prata om ditten och datten. När det helt plötsligt inte alls kändes så blev det riktigt jobbigt. Jag kände mig som ett tungt åskmoln som ville blixtra sönder hela världen. Då är det tur att man har en redig tandläkare som klarar sig själv mycket så att man kan göra ensamsysslor och sura. Visst är jag bra på teater, men när det känns så där så tär det verkligen på mig att ha på en mask hela dagen.

Jag slutade jobba ca tre veckor före beräknad födelse. Den sista tiden på jobbet fick jag verkligen ta en dag i taget. Det var  en daglig liten strid mot kropp och själ, jag är som en enveten getabock som stångar mig blodig emellanåt. Kan inte påstå att det egentligen är en bra sak då man är gravid.

Har jag missat något? Ställ gärna frågor i kommentarsfältet här så lovar jag att svara!

Hälsa Tillsammans är vi starka

Ni ska lyssna på era kroppar, men jag gör det inte!

Slutet av åttonde månaden med ett vildhallon i magen. Jag kan inte påstå att jag är särskilt stor, men herregud jag känner mig som en enorm blobb med extremt trögflytande innanmäte! För varje vecka nu har jobbet blivit mer och mer påfrestande och tärande på kroppen. Det är roligt och jag är envis men idag kände jag på allvar att jag snubblade över en gräns. Man ska lyssna på sin kropp, säger jag alltid, men själv har jag varit ganska elak och ignorant mot min den senaste tiden. Förlåt kroppen! 🙁 Imorgon kommer äntligen vår nya tandsköterska och jag ska börja lämna över till henne. Tjöt lite av lycka idag när jag insåg det. Hoppas innerligen att hon kommer trivas lika bra som jag alltid gjort, ska göra mitt bästa för den saken!

Något som slog mig är att man borde ha himla bra information om himla bra saker när ny personal kommer.  (Kanske alla andra redan har men i alla fall…) T ex kunna sticka viktiga papper som talar om vårt yrkesförbund i handen på vederbörande direkt vid tröskelkanten, och ha informationsmaterial från fackförbundet strategiskt lurande på fikabordet. När jag kommer på sådant så vill jag helst få det ordnat nu, idag, gärna igår! Surfade in på Unionens hemsida och beställde gratismaterial:

Unionen: Bli medlem – värvning

Letade på Tandsköterskeförbundets hemsida efter lite mer gedigen information i utskriftsvänligt format. Man kan få flyers, men det har jag redan på anslagstavlan och jag vill kunna prångla ut något mer matigt och insiktsgivande. Visst kan man trycka på ”skriv ut” direkt på hemsidan, men då blir det ganska ogästvänligt att läsa. Vilka krav jag har… ;D När det jag söker inte finns och jag vill ha det BUMS så får jag väl göra det själv. Det blev en sammanställning av vad förbundet gör, varför man ska bli medlem, stadgar, historia mm. Dumt att ha hela äpplet för sig själv när man kan dela med sig:

Info om Tandsköterskeförbundet PDF-dokument

Observera att all text är tagen direkt från svetf.se utan några ändringar. Samma sak gäller artikeln om förbundets historia från TAM-arkivet.

Tips: Skriv ut ett gäng ansökningsblanketter för medlemskap och lägg i fikarummet!

Medlemsansökan Svenska Tandsköterskeförbundet

Allmänt

Ett krig om kraften

Viljan vs Kroppen. En ständig vardagskamp som oftast rinner ut som en uppdämd flod av tårar mot dagens slut. Tänk att ett så litet liv där inne i mig kan sluka så mycket, jag blir inte klok på det! Jag som är Super Girl, Duracellkaninen som går och går, solstrålen som aldrig slocknar, och så plötsligt är ingenting självklart längre samtidigt som min envetna get-vilja vägrar acceptera nederlag. Men såklart det inte är ett nederlag, det är naturens mest naturliga fenomen! Försök att övertyga min hjärna om det också…

Aldrig har jag fått känna på en sådan total utmattningskänsla som går genom märg och ben, själ och psyke. När det är för tungt att lyfta en arm och jag ligger på soffan och gråtande skriker till min man att jag orkar inte ligga ner!!! Hjärnan känns ut-och-in och jag tänker att det här är en erfarenhet man inte kan förklara. Och inte vill vara utan. För genom alla tårar, värk, utmattning och sömnlöshet känner jag någon sparka mig obarmhärtigt inifrån och jag måste le. Och tänka att visst orkar jag jobba en månad till.

My wife is pregnantDen här tishan skulle min man lätt vilja ha, hahaha!

För övrigt så har tandläkare Karin Sjögren skrivit ett inlägg om det här med tandvårdsbiträden. Roligt att också en tandläkare med ordets kraft tar upp detta! Läs hennes text här:

Vem behöver en tandsköterska?

Allmänt Min arbetsvardag

Den vilda bebin på jobbet

Den vilda bebin härjar i magen och stjäl det mesta i sin väg. Där rök ryggen och balansen, sömnen och energin! Det kostar på med gördel och stödstrumpor. Stödgördeln för rygg och mage hjälpte när ryggen började ge sig och göra rejält ont, men nu tycker jag faktiskt den gör mer skada än nytta. Upplever att jag får mer ont av den och svankar mer, någon som har erfarenhet av detta och kanske goda råd som inte är dyra? 🙂

Jag har väldigt ont i ryggen och är smidig som ett kylskåp, vilket gör det ganska jobbigt att böja sig ner. Aldrig i mitt liv har jag tappat så mycket saker på golvet som nu, aaaaaahhhhrrrgghhhh! Hatten av för Murphy’s Lag änna!

Nu är jag i sjunde månaden och det som påverkar min arbetsvardag är främst onda kroppsdelar och osmidighet. Tröttheten hänger envist i och ökas av svårigheten att somna. Myrorna kryper genom lem och läst när jag lägger mig, och råkar jag somna på rygg vaknar jag bums av ett galopperande hjärta. Sen ska det kissas stup i kvarten också. Just nu känns graviditeten som att få en för tidig inblick i ålderdomen. Johanna 87 år! Men då ska jag åtminstone ha en knotig träkäpp att vifta vildsint med. Nu blir det mest vildsinta känsloutbrott åt alla håll och kanter. Den vilda mamman. 🙂

Om det finns fler tandsköterskor där ute som vill dela med sig av sina graviderfarenheter på jobbet så får ni hemskt gärna skriva en rad här under. Tips och råd för att klara arbetet så länge som möjligt mottages tacksamt. Ibland känns det ju lite ensamt och motigt. Tur jag har ett envist åsnehuvud åtminstone. 🙂

denvildabebin
Kär bok från barndomen!

Allmänt Min arbetsvardag

Bulle i ugnen

Det finns en bulle i min mage som nu har vuxit där i ca 6 månader! Ni kanske tycker det är konstigt att jag inte skrivit om det förrän nu? För mig har detta livsomvälvande som sker inuti min kropp känts väldigt privat och jag har bara delat med de närmsta. Jag har lite svårt för det här med att allt ska basuneras ut på Facebook. Många lägger upp första ultraljudsbilden på FB och jag kan inte förstå det. Det är ju något väldigt intimt. Hur känns det sedan om man skulle råka ut för missfall och kreti och pleti på FB frågar när babyn kommer? Mardröm, tänker jag, för många kontakter där är inga vänner utan ytliga bekanta som absolut inte har med det att göra. Kanske är jag känslig och överdriver sakers värde, men i så fall gillar jag att vara sådan. Ibland känner jag att sådant som visas upp för alla på Internet tappar lite av sitt speciella värde. På FB ger man också sin omedvetna tillåtelse till alla att lägga sig i.

Jag är glad att jag fått ha min bulle ifred tillsammans med dem jag älskar så här långt. Men nu tyckte jag det var dags att ta med den i bloggen då det påverkar min arbetsdag och jag hoppas kunna bidra med något till andra gravida i yrket. (Dock fick min chef veta dag ett eftersom han bett om det och det är inte mer än rätt.)

Det här med den nya tyngden…
Idag skulle jag böja mig ner till en låda, och som sig bör tar jag det sakta och försiktigt med böjda knän. Halvvägs ner känner jag hur det blir mer och mer baktungt och inser att jag inte klarar att få tillbaka balansen. Som i slow-motion  trillar jag pladask på rumpan och ligger sprattlandes med armar och ben upp i luften som en sköldpadda på rygg, varpå jag tjuter ”AJ jag har trillat!!!”. Chefen kommer infarandes helt förskräckt och möts av en hysteriskt skrattande bullmagad sköterska på golvet. Det kändes så sjukt komiskt så jag skrattade mig röd som en pion i ansiktet och kunde inte sluta!

Jag bjuder på en del komiska scener nu, tur är det att jag kan skratta åt mig själv. För det mesta dras jag med vildsinta hormoner och en hemskt ond rygg. Fortsättning följer…!

Gravid borsta tänder

Yup! Skönt att åtminstone DET gick över. 🙂