Browsing Tag

Gravid

Allmänt

En kick-ass förlossning

Kvinnokroppen har helt sjuka superkrafter och jag kan verkligen säga att jag hade en kick-ass förlossning! När man googlar förlossningsberättelser är det ofta de som inte blev bra, de hemska, som kommer upp först och slår en ansiktet med sin fasa. Jag tycker att det är av största vikt att också sprida BRA upplevelser för att skapa en realistisk balans. För kvinnokroppen kan och den är helt grym om vi låter den!

Förlossning SÄS

Så här peppade var vi när vi parkerat utanför förlossningen på SÄS!

 

Jag födde vår andra lilla flicka på Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås (SÄS).

Jag vaknade tre på natten av en misstanke om att vattnet gått och en känsla som gjorde det omöjligt att sova mer. Gick upp i mörkret ensam och möttes av ett yrande snöoväder. När jag ringde mitt förstahandsval för förlossning var vi insnöade och strömlösa. Fesna värkar kom då och då så det var ingen panik. Några goda råd per telefon och info om att de hade fullt och att jag skulle återkomma om ett par timmar. Fick en olustkänsla av beskedet och mitt på dagen ringde jag SÄS istället. Där blev jag direkt inkallad för kontroll då jag misstänkte att vattnet gått. Trygghet! En dryg timmes bilfärd, i töväder som tur var. På SÄS rådde ett fullkomligt lugn.

Det var osäkert om vattnet faktiskt gått så jag ombads gå en promenad för att se om det blev action. Satan i gatan vilken action, så fort jag kom i rörelse satte hemskevärkar igång, hängde på min man genom sjukhuset och var snart tillbaka på avdelningen. Såklart lugnade det sig när jag kom in på förlossningsrummet och kopplades upp för CTG. När det var överstökat blev det bada badkar av och då visste jag att det skulle gå fort. Jag var så lugn och målmedveten. Till skillnad från förra förlossningen, då jag krampaktigt höll mig fast i min man och badkarskanten vid varje värk, lät jag kroppen bara flyta fritt och andades in lugnt och brummade ut luften djupt nerifrån. Hela tiden lyssnade jag på den musik jag helst dansar till. Mellan värkarna småpratade jag med min man och barnmorskan, under en värk kände jag sådan irritation över att jag var tvungen att fokusera på den och inte kunde vara med och prata, haha.

Inför min första förlossning hade vi inte gått någon profylax-kurs, bara föräldrakursen genom BMM. Där fick vi se en traditionell förlossningsfilm från 80-talet som var lagom skrämmande. En flämtande, skrikande kvinna som krampaktigt klamrade sig fast i ett gåbord. Behöver det vara så? Nej. När vi den gången kom till förlossningen hade jag noll koll på hur jag skulle hantera smärtan och gjorde det mesta fel. Mådde pyton och var stressad. Under graviditeten hade jag känt så starkt att alla kvinnor kan föda barn, klart jag kan. Så klart! Men jag tror smärtan och det snabba förloppet blev en chock. Min man upplevde det som en jättebra förlossning, min upplevelse var kaos. Tänk så olika samma sida av myntet kan te sig. Det jag upplevde som bättre denna gången var att det bara var en barnmorska under hela förlossningen och en undersköterska som pysslade i bakgrunden utan att märkas. Så otroligt lugnt och harmoniskt. Första gången bytte de personal flera gånger och det var både BM, läkare och USK som ”hängde” över mig. Antar det är skillnad när man är förstföderska, men föredrog verkligen den lugnare scenen. Trygghet!

Syster

En lillasyster ser dagens ljus!

 

Inför den här förlossningen har jag mått dåligt psykiskt, varit rädd och inte velat gå i genom det en gång till. Fick hämta upp mig själv rejält och bestämde mig för att få en bra upplevelse. Blev tipsad om kursen ”Föda Utan Rädsla”. Jag och min man gick den (en heldag i grupp, läs mer här) och vid dagens slut hade det bara vänt! Så otroligt, en känsla av ”AHA! Jag KAN!”. Läste den tillhörande boken under sista delen av graviditeten och kände tryggheten i vetskapen om att detta skulle jag fixa galant. Det var som om någon plötsligt satte rätt verktyg i händerna på mig. Under förlossningen kom det så naturligt till mig vilka av dem som passade mig. Jag bara gjorde. Släppte kontrollen och lät kroppen ta över.

Visst fan gjorde det fruktansvärt ont, men inte som sist. Nu var det hanterbart. Och jag hade förståelse för varför det gjorde ont. Det jag tycker var så häftigt var att jag var 100% med på vad som hände i kroppen hela tiden. Det var aldrig kaos. Jag kände exakt när det började närma sig krystvärkar och ringde på barnmorskan. Lyssnade inåt och hela tiden berättade kroppen för mig hur jag skulle göra och vad som hände. Så himla WOW! En enda gång sa BM ”Nu kommer jag snart be dig att INTE trycka på”, men hon behövde aldrig säga något mer. Kroppen talade om det själv och jag bara visste att den här krystvärken ska jag låta passera, sedan vila och låta nästa göra jobbet. Tänkte en snabb tanke ”kommer det verkligen gå?” men det gick så förvånansvärt lätt att bara hänga med. Tycker själv detta är så makalöst fantastiskt! Den enda hjälp jag tog var lustgas och att BM och min man stöttade mina knän, för jag fick sådan hemsk mjölksyra, haha. Sedan stod de bara där och småpratade medan jag födde barn. Det tyckte min man var ganska knäppt, på ett bra sätt!

Under utdrivningsskedet kände jag tydligt var barnet var, hur vi strävade mot samma mål. Smärtan var där, men inte alls lika hemskt brännande som sist. Allt var så mycket lugnare. Så kom hon ut som en delfinunge i hel fosterhinna! Segerhuva brukar man säga, och det betyder tur, hihi. BM torkade henne kvickt och jag fick henne på bröstet tillsammans med alla jävla känslor i världen, en explosion i bröstet och jag både skrattade och grät. Samtidigt berättade BM att jag inte spruckit något, det som är en fasa och som jag gjorde sist så det fick sys. SEGER!!! Detta var min personliga revansch. Så otroligt stolt och nöjd över mig själv, har växt flera decimeter av vetskapen av att det som varit inte behöver styra över det som ska bli och att min kropp är en superhjältekraft!

Det här var en magisk upplevelse, men nu vill jag sluta på topp och bära med mig det så. Till er som gärna säger ”Du har snart glömt och kommer vilja ha fler barn!”, ja smärtan tonar bort efter denna förlossning, men minnet av mina graviditeter och hur de plågat psyket och kroppen är kvar för att rädda mig. Nu ska jag läka min kropp så att jag är stark för min familj och har all kraft att hänge mig åt vårt liv. Jag är så nöjd. Gött när BM säger efteråt att man var så bra på att föda barn att hon önskat att hela hennes elevkår stått där och tittat på ”hur det ska gå till”. Haha, vi ska få skryta och hylla oss själva i sådana här situationer! 🙂

Att känna trygghet är det viktigaste av allt för en bra förlossning. Det var uteslutet för mig att t ex föda på Östra i Göteborg, efter info om att de skickar hem en efter 6h. Inte tryggt. På SÄS var det så självklart att vi skulle få stanna på BB-hotellet, både jag och min man. Det var aldrig någon som ens föreslog annat. Tryggt! Att vi fick komma direkt för kontroll utan omsvep gav också en trygg känsla och bra start. Lugn och ro genom hela vistelsen. Barnmorska och undersköterska som fixade allt så smidigt att man knappt märkte av det.

För den som är intresserad av lite sifferfakta så började mina värkar på riktigt kl 13:00, etablerade värkar kl 17:40, krystvärkar från kl 19:23 och vår lilla flicka slank ut kl 19:53. Ger den här infon för ofta får man höra om förlossningar som tagit si och så många timmar men sällan får man veta om det är från att man åkte in, från när vattnet gick eller när värkarna kom. Ganska svårt att få en realistiskt uppfattning då.

Jag använde lustgas, ingen annan bedövning. Det varma badet hjälpte mig mycket att slappna av och viss smärtlindring. För mig gav det stor lindring när BM tog duschmunstycket och sprutade med kraftig vattenstråle mot buken under värken. Jag hade min man att påminna mig om att andas lugnt och slappna av om jag glömde. I början hjälpte det att han masserade min hand under värken. Min tanke var att inte föda liggandes på rygg, utan att stå på knä i sängen. När tiden väl var inne kändes det fel och jag låg på rygg. Det är ok att byta strategi mitt i, viktigt att komma ihåg att man bestämmer själv!

Och ja, det är stor sannolikhet att man bajsar ner sig under förlossning, helt naturligt och jag sket fullständigt i vad som kom ut bara barnet kom ut sen, haha. När jag kom upp ur badet och hänggungade mot sängkanten under en krystvärk ropade jag ”nu bajsar jag ner mig!!”. Skrattar högt när jag skriver detta, men det är ju faktiskt så det går till. Helt naturligt och inget man inte ska våga prata om! BM och USK har sett det tusen gånger och är så kvicka med att städa bort. 🙂

Systrar

9 fördjävliga månader senare har vi en så här lycklig storasyster och det var SÅ värt det!

Konferens Tandsköterskan i Fokus

Allmänt

I väntans olidliga tider och sen ska du NJUTA!

Hej på er! Håller verkligen på att bli tokig här, och kan inte förmå hjärnan att tänka på tandvård ska ni veta. Beräknat födelsedatum för bebis var i söndags och skrynkeltotten där inne verkar vilja stanna.

Att inte kunna ta mig för saker och vara aktiv är det värsta som finns för mig, klöser mig ut genom väggarna och pingvinvaggar till skogs snart! Försöker göra lite smågrejer här hemma men efter ett par minuter säger kroppen ifrån så det skriker av smärta i bäckenbotten och rygg. Det blir mest att jag spelar World of Warcraft, kollar på serier och dokumentärer och surfar julmat, haha.

Men snart är faktiskt bebis ute och det ska bli så härligt men det finns också oro. Den första bebistiden var verkligen inte min favorittid med vår förstfödda. Nu när hon är två så är det så galet fantastiskt och roligt, som att få uppleva livet från början en gång till med henne. Total WOW-faktor! Man vet aldrig hur det blir på förhand. Dock vill jag ändå, med käftsmällen redo, be samtliga att hålla sina ”NJUT NU” för sig själva när bebis väl är född. Att ständigt få höra den uppmaningen när man inte för glatta livet kan se något att direkt njuta av, är en ren provokation och så himla tanklöst. Ursäkta mig men… håll snattran och njut av ditt eget liv så känner jag nog alldeles själv när de njutbara känslorna når mig. Njuta av tillvaron är liksom inget man gör på kommando, och definitivt inget man vill höra att man borde göra när allt känns nattsvart. När jag fick höra det under den första tiden hemma med litet spädbarn funderade jag över vad det var jag skulle njuta av? Var det att jag inte fick sova, att det skar som knivar i ryggen och brösten när jag ammade eller att jag hade kvarvarande problem av bäckenbottensmärtor så att jag ofta inte kunde bära mitt barn? Eller skulle jag njuta av den ständiga ångesten över att plötsligt ansvara över detta lilla liv, ångest över att något hemskt skulle hända min lilla familj och att jag grät varje dag i cirka tre månader? Jag vet inte, men det kändes väldigt obegripligt för mig det där med njutandet. Det har kommit nu, och det är helt ok! Det är olika för alla, och när man själv inte hamnar i den där rosafluffiga bebisbubbland som folk talar om som om det är något man föder ut ihop med barnet och folk runt en strålar och bestämt säger NJUT NU för snart är den här tiden över och det enda man tänker är att ja fan det hoppas jag verkligen den är.

Snälla, tänk efter lite innan ni bestämmer åt andra vad de borde känna. Jag fattar att det säkert är i all välmening, men det blir så sjukt fel. Är man ledsen blir man inte gladare av att få höra att man borde vara glad, snarare tvärt om. Det är ok att ha alla möjliga känslor, det finns ingen mall.

Nu sitter jag här och tittar ut över världens vackraste vinterlandskap. Vi har fått nästan 15 cm snö, solen skiner och jag njuter av utsikten alldeles av mig själv! Hehe… Dessutom finns det chokladpudding och julmust. Så vill ni få mig att njuta, håll bara tyst och ge mig julmust och choklad så ska ni se att det ordnar sig i åtminstone i tio minuter. 🙂

Lite vinterbildbomb från mitt hem i brist på tänder och sånt:

Vinter Copyright Johanna Ene 2017

Vinter Copyright Johanna Ene 2017

Vinter Copyright Johanna Ene 2017

Vinter Copyright Johanna Ene 2017

Konferens Tandsköterskan i Fokus

Min arbetsvardag Studera till tandsköterska Tips

Teoretisk utbildning i strålsäkerhet

Nu har jag gått en teoretisk utbildning i strålsäkerhet som Praktikertjänst skickat ut till oss anställda. Det är en online-kurs du gör på egen hand där du tar till dig informationen via ljud, bild och text genom en serie av olika delar inom strålsäkerhet inriktat mot tandvård. Jag tycker att den här lilla kursen var väldigt bra utformad, med genomtänkt innehåll som var lättförståeligt. Den tog ca 1h att genomföra. Mycket nöjd och den här typen av fortbildning gillar jag.

Strålsäkerhet i tandvården

Den teoretiska utbildningen ska givetvis kompletteras med en praktisk del på kliniken. Det jag har att önska av online-kursen är att alla delar skulle vara röstupplästa så att man enkelt kan göra den i grupp. Annars får man sitta och vänta på att alla läst klart texterna, och det kan kännas stressande för vi läser alla olika fort. Skulle man göra den i grupp så blir det ett bra tillfälle att diskutera sina rutiner och olika aspekter av strålning. Att diskutera och kritiskt granska sin verksamhet är alltid viktigt, och alltid kan man lära sig mer och förbättras. Men det ska inte ta över verksamheten såklart, därför tyckte jag att den här kursen var väldigt lagom och helt överkomlig. Jag älskar när någon har förmåga att få fram information och kunskap på ett kort och koncist sätt utan krusiduller, det är talang jag värderar högt!

Strålsäkerhet i tandvården

Strålsäkerhet och graviditet kändes såklart extra relevant för mig. Skönt nog kände jag till detta innan, men hur många av er gör faktiskt det? Enligt lag har en gravid kvinna rätt att bli omplacerad för att slippa röntgenarbete. Dock med riktigt arbetssätt så ska det inte finnas någon risk. Tänk på att alltid sätta er säkerhet först, det spelar ingen roll vad någon annan säger. Därför är det så viktigt att vi är pålästa om strålskydd, hur strålning fungerar och hur vi ska arbeta. När det kommer till detta finns det ingen arbetsgivare som kan kräva att ni frångår gällande skyddsrutiner. Det är änna lag på det. Ingen tackar oss för att vi utsätter oss för risk!

Strålsäkerhet i tandvården

Jag gillar att veta hur saker faktiskt fungerar ”bakom kulisserna” och hur det hänger ihop! Jätteintressant att lära sig mer om t ex olika strålslag. Den kunskapen är värdefull hela livet för en sprattlande människa på denna planet. Det är också så mycket enklare att prata med oroade patienter om man har mer koll på ämnet. Vill ni läsa mer så gå in på Strålsäkerhetsmyndighetens hemsida.

Strålsäkerhet i tandvården

Det där grejade jag galant, hihi! Nu ska jag klappa mig själv på axeln och äta lite choklad. Kram på er alla! 🙂

 

P.S. Glöm inte att ni kan följa mig med t ex BlogLovin’, och att det alltid går hemskt bra att dela och sprida mina inlägg på sociala medier så länge inlägget i sin helhet delas och inte bara text! <3

BlogLovin' Tandsköterskan

Konferens Tandsköterskan i Fokus

Hälsa

Föda Utan Rädsla och sjukskrivning

Föda Utan Rädsla

Föda Utan Rädsla (FUR) är det absolut mest värdefulla jag lagt pengar på inför detta kommande lilla liv som ska ut ur mig.

Insåg det efter kursen jag och min man gick i söndags, som blev lite av en uppenbarelse. Sex timmar teori, frågor och praktiska övningar kryddat med extremt mycket skratt, närhet och aha-upplevelser.

Man kan många gånger behöva någon som vidgar ens vyer och öppnar dörrar som ingen har visat för en förut. I början av dagen när Iréne Setterqvist (kursledare)sa att man skulle andas ljudlöst, eller bara ”brumma”, genom värkarna så rynkade jag pannan och tyckte det lät som hitte på. Men efter dagens slut kändes det inte alls främmande och helt möjligt, inte bara att jag förstod det teoretiskt utan även känslomässigt i hela kroppen. Wow-faktor på det! Hon öppnade också för enkla hjälpmedel som verkar självklara men ingen nämnt för mig tidigare. Så nu kommer jag stolpa in på förlossningen och vråla ”BOLL!” medan min man sätter fast vår tricotsjal för att bära bebis i i förlossningsrummets toadörr. Den ska gunga/stödja både mig och bebis genom värkar och pilatesbollen likaså fast sittande eller så kan man hänga på den i sängen. Glöm att de får mig på rygg i första taget!

Vi pratade mycket om hormoner också, adrenalin vs oxytocin, och hur de påverkar oss under en förlossning samt hur vi framkallar det goa oxytocinet. Jag tänkte många gånger på vilken glädje jag kan ha av de kunskaperna även inom tandvården, t ex när man arbetar med väldigt tandvårdsrädda patienter. Tror jag kommer ha stor nytta av det vi fick till oss under den här kursen hela livet. Det är applicerbart i så många situationer. Jag älskar att lära mig mer om hur vår kropp ihop med vårt psyke fungerar, det är så otroligt spännande och fascinerande. Kände när vi åkte hem att jag gärna hade jobbat mer med tandvårdsrädsla, för när någon (som Iréne här) vänder rädsla till trygghet är det verkligen magiskt. Att kunna göra det för andra, vilket fantastiskt arbete att gå till!

Det jag sa till Iréne när vi skulle hem summerar väldigt exakt vad kursen gav mig: ”Innan vi kom hit var jag på väg att kontakta Aurorakliniken på NÄL, på min barnmorskas inrådan. (Aurora är dit man vänder sig om man är väldigt orolig/rädd inför förlossning.) Det behovet är som bortblåst nu. Jag ser ingen anledning att kontakta dem!”
Även min man tyckte att kursen var jättebra och att vi fick många bra verktyg och tankar med oss och vi är helt inne på samma spår. Känns SÅ bra! Vill verkligen rekommendera kursen Föda Utan Rädsla till alla som ska föda litet barn. Och inte minst till alla mödravårdscentraler och förlossningsenheter i landet! Vi gick kursen genom Baby på G och den hålls av Iréne Setterqvist i både Göteborg och Stenungsund.

<3

Vecka 32 av graviditeten och nu är jag sjukskriven 75% på grund av foglossning (bäckenbottensmärta) och ryggbesvär.

Känns både som en lättnad och så vansinnigt tråkigt. Dessutom måste man hålla tummen hårt för att Försäkringskassan godkänner sjukskrivningen. Man är som sagt inte sjuk när man är gravid… doh. Känns fint att jag tog tag i mig själv och lyssnade till kroppen, finns inget viktigare men oj så svårt att fatta det själv ibland. Jag gillar ju inte att ta det lugnt, måste påminna mig själv hemma. Borde ligga i soffan som en säl och det är det svåraste som finns för mig. igår skulle jag ”bara” plocka lite äpplen och baka lite muffins att ta med till förskolans skördefest på eftermiddagen. Sedan vara på förskolans utegård ett tag. Det där ”bara” var tre gånger mer än kroppen klarade. Ledsen jag blir! Så idag ska jag spela World of Warcraft och titta på dokumentärer, det är i alla fall stimulerande. Tips på jäkligt bra dokumentärer mottages tacksamt!

Så apropå min plötsligt tidiga bortovaro från jobbet så söker vi redan nu ersättare i form av härlig utbildad tandsköterska! Gärna med lite erfarenhet och det gör absolut ingenting om du är pensionär men jobbsugen! Annonsen hittar du här:

Platsannons tandsköterska Göteborg

P.S. Den lilla virkade katten på översta bilden fick jag inför mitt första barn av en patient som inte längre finns med oss. Det är en väldigt speciell katt som ska få bo hos oss alltid.

Konferens Tandsköterskan i Fokus

Hälsa

Ny bloggdesign, noll pepp

Tandvård behandlingsrum munskydd

Letar under mattfransarna efter min energi och pepp just nu. Var tusan har jag lagt den? Så less på att inte mäkta med att vara glad åt att vara gravid, känns så kasst på typ tusen sätt att det är så.

Har kämpat på på jobbet, men hjärnan börjar väl komma ikapp kroppen (äntligen?) och inse att det inte är hållbart att piska sig själv framåt när kroppen säger ifrån på skarpen. Ofta känns det som om jag legat på marken och blivit sparkad på bäcken, höfter och rygg av ett gäng med stålhättekängor. Både min man, barnmorska och sjukgymnast anser helt eller delvis sjukskriven. Gudars vad jag stretat emot och envisats med att jobba, men i veckan när min sjukgymnast (som är specialiserad på just kvinnohälsa) påpekade att ju mer jag provocerar smärtan desto längre tid kommer det ta för kroppen att läka så blev jag rädd. Tycker att 1,5 år var långt nog efter förra graviditeten, och nu är det värre. Vad har jag då att förvänta mig sen? Vi kvinnor är ta mig fan experter på att plåga oss själva, utan att någon ber oss om det. Så i torsdags var jag hemma, frustrerande men visst hjälpte det. Nästa vecka ska jag både till barnmorskan och läkare för att diskutera resten av resan till beräknad födelse. Satt nyss och läste om graviditet och sjukskrivning och hur många som blir nekade pengar från Försäkringskassan för att graviditet inte anses vara en sjukdom! Det hjälper visst inte att mycket av det man går igenom som gravid är precis som vilka sjukdomssymptom som helst. Men som någon påpekade, att t ex bli knivstucken är inte heller en sjukdom men nog tusan kan du behöva vara hemma efter det och får pengar. Oh well. Vi får se.

I går morse gick min älskade perkolator (kaffebryggare) sönder och det tog ett tag innan vi kom iväg för att köpa en ny. Så då passade jag på att sitta och gråta över avliden perkolator och uteblivet älsklingskaffe. Den nivån är det på nu alltså, haha!

Jag försöker ändå placera lite ljuspunkter i tunneln som jag strävar mot på ett högst stillasittande vis, en har länge varit att byta ut bloggdesignen här och fräscha till det. Så.. TADAAA! Nu ser det lite annorlunda ut här, bättre i min smak men vad tycker ni? Har ni önskemål på tillägg eller hittar något som inte fungerar som det ska får ni hemskt gärna säga till!

Annat inspirerande att ta sig för när man inte ska studsa omkring:

Lyssna:

  • Podcasten Blodad Tand, ”Odontologiska intryck, vardagliga uttryck, bestående avtryck.” Går utmärkt att lyssna på i t ex Iphones app Podcaster.

Läs:

  • Tandläkare Gordon Melands senaste blogginlägg på Dental24; ”Vart är tandvården på väg?”. Alltså så mycket SPOT ON hur mina egna tankar och funderingar kring tandvårdens framtid går. Otroligt insiktsfullt och klarsynt. LÄS för bövelen!

Titta:

  • Tips på bra dokumentär eller annat jag borde titta på?

Konferens Tandsköterskan i Fokus

Min arbetsvardag

Tandsköterskan kommer tillbaka efter semestern

Tillbaka i tandsköterskans arbetsvardag vilket är en psykisk njutning men kroppsligt lite grinigt nu i vecka 27 av graviditeten. Vet ni vad, utan min gravid-app i mobilen skulle jag inte ha en aning om vilken vecka jag är i! Hahaha nu sitter säkert många och suckar över hur tragiskt det är att man behöver appar till allt nu mer. Men det som egentligen är tråkigt är väl att jag helst inte tänker på att jag är gravid, inte gärna pratar om det eller vill kännas vid det. Jag visualiserar mig själv på BB med bebis ute för att känna glädje och jag vill absolut inte tänka på veckor hit och dit. Kollar bara appen när t ex sjukgymnasten frågar, eller när man ska blogga och verka ha lite koll på läget.

Vad gör jag på jobbet första dagarna efter semestern? Igår var skön mjukstart med bara några få patienter. Man vet aldrig hur första dagen blir, många återbud eller katastrofmycket med många akuta. Vi fick det första. Min kollega tog patienterna med tandläkaren och jag pysslade med kringsysslor och administration, vilket passade mig. Satt och ringde patienter som hört av sig, kallade nya patienter, bokade om och svarade på mail. Gillar de där sysslorna väldigt mycket, tycker det är trevligt att prata i telefon med patienter. Får en chans att lära känna dem lite mer och de mig. Sedan uppdaterade jag vår hemsida, vilket är mitt ansvarsområde. Älskar ju det här med text och bild så det faller sig naturligt att jag sköter det. Så här ser vår kliniks senaste nyhetspost ut:

Tandersson.se

Så spännande att få lära känna vår nya tandläkare Fatemeh i höst! Men jag kommer jobba kvar med min tandläkare och min kollega Bea med Fatemeh. Bea har nog arbetat med hundra olika tandläkare genom sina många år i yrket, samt som pool-tandsköterska, och har sådan sjuk erfarenhet. Dessutom kan hon vår klinik så hon är en lyxtandsköterska att få när man är ny på arbetsplatsen! Den fina bilden fick vi låna av Fatemeh, annars brukar jag fota själv. Nästan alla bilder i vårt nyhetsflöde är det jag som tagit. Stjäla andras är icke ok, trots att folk gör det till höger och vänster idag utan att fatta. Googla upphovsrätt och källhänvisning tack. Därför har jag ägnat mig åt lite fotografering på jobbet dessa dagar, både allvarligt och… allvarligt:

Tandsköterska Johanna Ene

Vi ägnar oss också åt att packa om och köra om alla sterilförpackade instrument med mera nu efter semestern. Superviktigt att regelbundet gå igenom dem så att de inte blir liggande för länge eller påsarna går sönder. Allt packat datumstämplas så det är lätt att se. Också trevlig syssla! Något jag GLÖMT göra är att ändra telefonsvararens meddelande efter semestern, hoppla. Ska maila kliniken och påminna mig själv nu, haha… och där plingade det till i mobilen, nu är jag påmind! 😀

Visste ni att man kan skicka förfrågningar och hemlisar till mig? Jag fick en jättekul förfrågan om ett samarbete igår, helt otippat och sådär från ingenstans. De är de bästa! Men det är hemlis tills vidare. För jag har hemlisar med vissa, det ska man ha. Fina hemlisar som gör livet mer spännande, men som det är superkul att avslöja sen. Och allvarliga hemlisar. Ett tips om ni vill nå mig med tankar och ting är att maila mig här eller via Tandsköterskans Facebook. Skriver ni till min privata Facebook är det lite av en chansning då jag lätt glömmer av vad jag fått i inkorgen, och det dränks snabbt av annat.

Idag fyller min kusin år och då skickar tandsköterskan Johanna den här fina hälsningen:


Apropå att sprida glädje och så…!

Starta lugnt nu efter semestern, fina kollegor! Vässa sonden och var inte rädda för att använda den… 😉

Konferens Tandsköterskan i Fokus

Hälsa

Klara jobba under graviditet – bäckenbottensmärta

Att klara att jobba under en graviditet är inte alltid självklart. Nu har illamåendet som tur är gått över för mig, läs om det här. Istället dras jag med bäckenbottensmärtor (även kallat foglossning) som kom som ett brev på posten denna andra graviditet. Det var väntat, men likväl drar det ner humöret när man normalt är en väldigt aktiv person och nu inte ens bör gå en kilometer.

Jag är i vecka 26 i graviditeten. Semester, och jag kan ta det lugnt. Vilket inte alls passar mig egentligen! Några små utsvävningar har jag gjort, till Alingsås med promenader på stan och i Nolhaga park. Inte mycket eller krävande men på eftermiddagen känns det som om hela underlivet ska dråsa i backen och hela bäcken-paketet värker så att jag knappt kan gå. Dessutom är det dagligen någon som kör in en kniv i rumpan på mig. En vanlig dag hemma med normal aktivitet (hushållssysslor, ta hand om dotter, laga mat) är nog för att jag ska ha rejält ont och ta mig fram med hasande steg.

Nog gnällt. Det går an nu, men hur blir det när jobbet tar vid och hösten ska bekämpas? Där ligger min oro så nu har jag besökt en fysioterapeut speciellt inriktad på kvinnohälsa. Det vill jag verkligen råda alla till med liknande besvär, skippa den allmänna fysioterapeuten som barnmorskan ofta hänvisar till och gå istället direkt till en specialist inom området. Guld värt!

Bäckenledsbesvär och bäckenbälte

(Klicka på bilden för större format.)

Det är inte mycket att göra åt anledningen till värken, det är som det är för att kroppen är gravid och ser till att enzymer mjukar upp fogarna. Alla får inte ont av det. Men man kan försöka hålla igång blodcirkulationen i området, se till att man inte blir stel med stretch-övningar och försöka träna övriga kroppen på det sätt som går. Motionscykling och vattengympa blev jag rekommenderad, har anmält mig till det sistnämnda. (Helt stört dyrt.) Och inte göra något som gör ont! Så här sitter jag och blir galen. På det viset längtar jag verkligen till jobbet! Att få göra lite nytta, vara aktiv osv.

Något annat som eventuellt kan lindra smärtan är akupunktur, så det har jag börjat få. Nu i början är det intensivbehandling två gånger i veckan i tre veckor. Nästa vecka ska vi utvärdera och se om det är värt att fortsätta. Jag tror det, men kan ändå inte påstå att jag känner en förbättring. Men det skadar ju inte att köra på, jag vill göra allt för att kunna jobba faktiskt. Älskar mitt förbannade jobb!

 

Bäckenbältet är bra när jag står och går längre stunder, men på jobbet blir det bara i vägen då jag står/sitter/står/sitter och sällan behåller samma ställning en längre stund. Sitta med det är inte skönt då det trycker in i buken. Bältet hjälper att stabilisera, men jag har lika ont efter att jag gått en sträcka med som utan det. Under min förra graviditet blev jag rekommenderad ett bälte som jag nu förstått är mest som stöd för magen. Jag fick heller aldrig några instruktioner i hur ett bäckenbälte skulle sitta. Här har jag försökt ge er en uppfattning om hur det ska sitta, kläm ihop höftpaketet och omparompa så att det känns behagligt och stabilt va!

BäckenbälteBäckenbälte

Det är dyrt att vara gravid, och ha ont. Så här långt kostar det…

Bäckenbälte: 0 kr (Fick låna av min fina tsk-elev, kostar 300 kr och uppåt att köpa.)
Fysioterapeut och akupunktur: 80 kr /gång
Profylaxkurs Föda utan Rädsla 6h i grupp: 1995 kr
Vattengympa för gravida 7 ggr: 2290 kr

Totalt: 5805 kr. Då har jag räknat med att jag får akupunktur 1ggn/v fram till beräknad förlossning.
Är ni intresserade av var jag går så klicka på länkarna ovan. Det är i Lerum och Göteborg.

Att jag hittat rätt väg till hjälp denna graviditet är mycket tack vare bloggen BakingBabies och fysioterapeuten Mia Fernando som har den. Har lärt mig väldigt mycket genom henne, både genom bloggen och hennes föreläsning. Säger bara WOW till hennes kunskap och engagemang i ämnet kvinnohälsa och graviditets/förlossningsrelaterade skador.

De övningar jag fått från fysioterapeuten är mest för att stretcha och lite styrka. Jag gör dem minst en gång per dag, men ofta flera gånger. Märkt att det är lättare att sova när jag gör dem strax före läggdags, lugnar och minskar myrkryp i benen. Sova är också en bra grej om man ska orka jobba har jag hört, haha. Så här ser de ut:

Hemövningar graviditet

(Klicka på bilden för större format.)

Det känns bra att ha kunskap och verktyg för att kunna ta hand om sin kropp. Jag gillar min kropp, den är himla fin att ha! Kom igen kroppen, håll ihop, vi har ju gjort det här förut. Grrrrrr! Men får erkänna att det inte kändes så himla fint förra omgången när jag mot slutet kom hem och lipade i en liten hög på golvet efter arbetsdagen. Fick skäll av min man för att jag var så enveten om att jobba, skällde tillbaka och gick till jobbet. Värsta envisa geten är jag. Visst funderar jag över hur snällt det är mot mig själv, men samtidigt är jag livrädd för att gå hemma och bli så där jätteledsen och nedstämd. Bra eller anus?

Hoppas åtminstone att någon har fått lite tips och tricks. Ni får gärna fråga mig ytterligare om graviditet och jobb. Svårt att veta vad ni vill veta. 🙂

Konferens Tandsköterskan i Fokus

Hälsa

Gravid och olycklig

Jag har funderat länge och mycket över huruvida jag ska skriva detta inlägget eller ej. Hur privat jag borde vara. För det är inte alltid positivt att lämna ut sig när man blivit lite av en offentlig person. Samtidigt har jag insett hur värdefullt det är för mig att få ta del av andras liknande erfarenheter, och om jag kan ge någon annan det jag själv sökt är det faktiskt värt allt! Känslan av att inte vara ensam, att inte behöva känna sig superkass för hur hjärnan och hormoner trollar med en. Men bara för att jag är öppen här och berättar betyder det inte att jag har lust att prata graviditet och känslor privat eller på jobbet, märk väl! Det är stor skillnad. När vi möts personligen måste jag få välja.

Just nu är jobbet med alla sysslor och samtal som rör prick allt annat än graviditet min fristad, lite av den enda plats då jag mår bra. Ungefär samtidigt som illamåendet avtog i slutet av tredje månaden vidtog gråt, mörka tankar och lustlöshet. Men allt är ju så bra! Jag har en fantastisk man som stöttar mig på alla vis, jag trivs underbart på min arbetsplats, dottern där hemma är mest frisk och glad och graviditeten rullar på. Men inuti har jag sorg. Även om jag förnuftsmässigt förstår att det är hormoner och livsomställning som orsakar så går det inte att resonera med känslorna.

Jag har ingen lust till saker. Gråter gråter gråter. Igår grät jag i fem timmar. Känner mig så olycklig. Min man kommer med kloka råd som jag våldsamt slänger i väggen. Denna enorma känsla av att inte bli förstådd. Kanske borde jag lyssna på honom och kontakta barnmorskan. Då kommer jag bli erbjuden samtalsterapi säkert. Men det vill jag inte för då måste jag vara borta från jobbet och kliniken är helig för mig nu, min oas. Måndagar är riktigt tunga efter att ha gråtit mig igenom helgen. Tänk så utmattad man blir av att gråta, det är inte klokt! Som att tömma hela sig på kraft. Ibland kan det vara bra, men inte nu när det är ständigt.

Det värsta är de uteblivna känslorna för livet som växer inuti mig. Jag kan inte känna något för det, förutom ilska över vad det gör med min kropp. Sedan kommer tanken på om det skulle hända något med barnet… och då skäms jag så fruktansvärt för mina mörka tankar och hela den här tankecirkeln skapar hemsk ångest. När jag satt och grät som värst och funderade på om jag alls ville fortsätta graviditeten skämdes jag så fruktansvärt. Där satt jag, fertil som fan med en bulle i ugnen som var högst planerad, medan andra kämpar för att få barn. Och så kan jag inte glädjas! Då är enda gången jag är glad åt att ha sökt svar på Internet under graviditet. Läste forumtrådar där andra kvinnor beskrev samma känslor. Verkligen TACK till er som delar med er, för man känner sig så vidrigt ensam och åtminstone ville/vågade/ inte jag prata med någon. Men nu är det så här och jag försöker acceptera det lite. Men det är så ledsamt att inte vilja påminnas om att jag är gravid. Jag vill inte ens se bilder på andras småttingar.

Nu ska vi på ultraljud denna veckan och jag hoppas innerligt att det ska kittla rätt synapser i hjärnan när jag får se bevis på livet där inne, och att allt är bra. Oron att det inte ska hjälpa är ganska enorm, men ska försöka kyla ner hjärnan och sikta på mitt lilla delmål. Alltså… hur galet är det inte vad hormoner kan göra med oss? Anledningen varför jag aldrig i livet mer kommer använda hormonella preventivmedel, för mig har det varit depression och personlighetsförändring på recept (läs mer om det här). Sjukt. Räcker ju att gå igenom det under graviditet tycker jag.

Men ni, vi som går igenom detta, vi är ju inte ensamma. Vi bara säger inte hur det är och tror det är fel på oss. Det finns en otrolig skäms-faktor i att inte glöda och njuta av sin graviditet har jag upptäckt. Vi matas med bilden av den vackra gravida kvinnan som stolt visar upp magen med solen skimrande mot huden. Någon lägger en hand på magen och kvinnan ler saligt. Om någon tar på min mage är snarare käftsmällen närmre än ett leende. Visst kan man fråga om man får känna, men många bara TAR. Skulle du tafsa på min mage om jag inte var gravid? Gör för farao inte det nu heller då. Under min förra graviditet var det ok. Men nu är det inte det. Förutsätt inte att någon är lycklig bara för att ett liv växer i magen. Du vet ingenting. Träd varligt fram i hormonland.

Jag hoppas att jag med detta kan få någon mer att känna sig mindre ensam och hopplös. Och att tvätta bort denna dumma skäms-faktor från något som väl är naturligt. Om du är den som lever ihop med en gravid kvinna som mår dåligt, bli inte rädd och dra dig undan. Var där! Det krävs inga under och mirakel, bara din enkla närvaro och ett par armar runt hennes kropp. Även om gråten inte sinar så gör det all skillnad, jag lovar. Man kan inte vandra genom mörker själv och förväntas sätta liv till världen ihop med någon som inte åtminstone gjorde sitt allra bästa för att gå bredvid istället för i ljuset någon annanstans.

Ensam fjäril.

P.S. Man ska självklart prata med sin barnmorska om sådana här känslor, superviktigt! Det finns hjälp att få. Jag är bara vrång och tvär som den värsta sortens envetna get som inte själv gör det. 🙂

Konferens Tandsköterskan i Fokus

Läsarfrågor Min arbetsvardag

Gravid och jobba med smitta & röntgen

Läsarfråga! Åh, det är så roligt när ni ber mig skriva om något särskilt. Ska verkligen försöka hinna med att svara på fler önskemål!

”Hej Johanna!
Kan inte du framöver skriva ett inlägg om hur det är att vara gravid och jobba med smitta & röntgen inom tandvården. Jag förstår ju att det funkar bra, men jag är ändå vettskrämd inför att snart vara färdig tandsköterska och *förhoppningsvis* skaffa barn. ?”

Jag förstår så väl dessa funderingar och alla olika orosmoln i huvudet, att bära ett barn inom sig är ett så sjukt stort ansvar. Ett litet liv som ska skapas och som är fullkomligt beroende av kvinnan som omsluter det. Kan man ens ha ett större ansvar än så? Förlåt, känn ingen press! 😀

Jag nojade över tusen saker när jag var gravid. Fick för mig knäppa saker, grät t ex när jag trodde att jag hade navelbråck som måste akutopereras (ge fan i att läsa på forum i stil med familjeliv, alldeles för många uppmärksamhetstörstande galningar som häver ur sig vad som helst utan en tanke). Där jag oroade mig minst var faktiskt på jobbet. Det är ingenting jag säger för att vara snäll (jag är inte så snäll). Jo, jag oroade mig för att få bestående men från foglossningen (bäckenbottensmärtor) för att jag fortsatte gå och stå och köra på in i det sista. Kan inte uttala mig om det har ett samband, men nu snart ett år efter förlossning har jag fortfarande problem med det.

När det kommer till de ”farliga” moment du frågar om så kände jag mig trygg. Tänkte inte så mycket på det, och det tror jag beror på att vi har tydliga rutiner som vi aldrig avviker ifrån när det gäller hygien, smittskydd och övrig säkerhet för oss som arbetar på kliniken. När det gäller röntgen så befinner jag mig aldrig i rummet när en bild tas, utan står utanför rummet med skyddsvägg emellan och trycker av bilden. Jag känner också en trygghet av vetskapen att min chef och tandläkare aldrig skulle be mig om det. Har man en annan situation måste man kunna säga ifrån, och att det är ok!

Gravid tandsköterska

Smitta är ett större område och vi kan rent potentiellt ha det runt oss varje dag på jobbet. Just därför är det så galet viktigt att känna sig trygg med de rutiner man har på kliniken och att de alltid följs och är tillräckliga. Jag kan inte minnas att jag var rädd för det någon gång under graviditeten, jag utförde arbetssysslorna som vanligt med samma rutiner. Du ska ha sådana rutiner att du känner dig trygg, även som gravid på jobbet. Är du orolig över något moment eller osäker på om du är skyddad nog så hoppas jag du har en bra chef att prata om det med. Ibland behöver oro bara ventileras för att bli hanterbar. Eller så kanske ni tack vare din graviditet får upp ögonen för förbättringar.

Blir du gravid så är det ofta en bra sak att tala om det för sina kollegor, då har de förståelse för att du tar det lite lugnare och försiktigare. Jag led av yrsel och svimmade på jobbet en gång. Väldigt tur jag hann ut ur behandlingsrummet. Sådant bör man vara medveten om så att man inte trillar ihop med ett vasst instrument i handen. Försök känna av hur just din kropp funkar (eller inte funkar hehe) under graviditeten och anpassa dig. Min chef visste från första början och var helt toppen med att få dagarna att bli så bra som möjligt. Behövde jag gå ifrån gjorde jag det t ex. Visst var det lite kämpigt, men jag var absolut alltid trygg! Kanske tog jag dubbla handskar någon gång när jag plockade smutsig disk, men det var nog mest psykologiskt för mig själv. 🙂

Du ska se att det kommer ge sig när det väl är dags. Då ber du även tandläkaren att läsa min krönika ”Så arbetar du med gravid tandsköterska”. 😉
Hoppas mitt svar gav dig lite sinnesro, undrar du något mer är det bara att fråga! <3

Läs också:
Graviditeten och jobbet
Den vilda bebin på jobbet
Bulle i ugnen

Konferens Tandsköterskan i Fokus

Hälsa

Bloggtips: Baking Babies

Det må vara utanför tandraden, men eftersom jag vet att många kvinnor läser min blogg och då jag tycker att också män borde skaffa sig lite insikt i vad vi går igenom för att sätta små avkommor till jordelivet, så vill jag tipsa om bloggen Bakingbabies.se som precis gett mig det jag skulle önskat mig för längesedan. Sent omsider hittade jag en blogg med en fysioterapeut som gett sig fan på att lära sig om bäckenbotten och allt annat kvinnorelaterat vid graviditet och förlossning som ofta är höljt i dunkel. Jag vet hur fattigt det är med hjälp och kunskap inom detta område, så mycket som jag letat råd och hjälp både med Google och besök hos sjukgymnaster. Det som finns att tillgå är ofta väldigt få fysiska övningar och grund kunskap.

bakingbabies

Eftersom jag själv sitter här 10 månader efter förlossning med fortsatt värk av foglossning och alldeles för ofta känner tårarna bränna av frustration över att inte komma framåt blev jag helt knäppt emotionell när jag hittade fysioterapeuten Mias blogg igår. En våg av lättnad kom över mig, här finns ju någon som faktiskt förstår och som faktiskt har kunskap, och dessutom kräver MER kunskap! Det kändes som att hitta fram till en okänd vän. Samtidigt blev jag så barnsligt arg över att inte ha hittat hit förr. Bara under kategorin ”Bäckenbotten” finns hela 146 inlägg, hur fantastiskt är inte det?!

”Det gör ont att föda barn.
Du blir förändrad i kroppen av att föda barn.
Gnäll inte.
Knip bara lite så blir det bra.
Knip käft, bara.”

Ur inlägget Bit ihop, knip lite och knip käft som prickar känslan och problematiken med att inte tas på allvar. Vill som en parentes puffa för Mias länkning till bloggen Hej hej vardag och den väldigt talande serierutan i inlägget Bemötandet efter en förlossning!

TACK till dessa kvinnor, bara att få ta del av era bloggar gör att det känns bättre!

Konferens Tandsköterskan i Fokus

Integritetsinställningscenter

Avsluta ditt konto?

Ditt konto kommer att avslutas och all din data kommer att raderas permanent och kan aldrig återskapas. Är du säker på att du vill fortsätta?