Browsing Tag

Nybliven mamma

Hälsa

Läka sin kropp efter graviditet

Det var hemskt längesedan jag tränade regelbundet nu. Tiden när jag gick på gympapass, sprang och skuttade framför Youtube hemma känns så sjukt avlägsen, ändå var det bara drygt ett år sedan. Graviditeten tog rätt hårt på min kropp och först nu fyra månader efter förlossning känns min lekamen redo för fight igen. Jag har startat med längre promenader och enkelt yogapass, så gott som dagligen. Det är inte som att börja från ruta ett igen, det är som att börja från minus! Hujedamig och min stela kropp, jag är glad att jag är ensam hemma när jag försöker yoga. Jag liknar nog mest en stel gren, haha.

Det kan vara ganska knäckande för självförtroendet att plötsligt inte ha den kropp man varit van vid. Att dessutom inte bli av med smärtorna från bäckenbottenmuskulaturen och dras med en klen ond rygg dagligen gör en inte till en munter pippifågel. (Här avbröt jag mitt skrivande för att jag fick en så evinnerlig lust till att räfsa löv, är det yogan mån tro? En förstagångsupplevelse helt klart!) Inne framför skärmen igen och jajamän, lövräfsning är en utmärkt motionsform! Nu gäller det att ta de små stunderna som dyker upp då jag kan stärka min kropp. Jag passar på när dottern sover eller är nöjd med att ligga bredvid och titta med förundrade ögon på sin knasiga mamma som leker att hon är ett träd i skogen. Ibland får jag träna 20 minuter, nästa gång fem. Vissa dagar får jag inte ihop det alls, men det är ok det med. Jag har motsträvigt fått acceptera att man måste sänka kraven på sig själv som nybliven mamma, annars knäcks ens små grenar och då har man ju ingenting att träna upp.

Foglossning – bäckenbottensmärtor: Det kom för mig i fjärde månaden och har ännu inte gett med sig fyra månader efter förlossning. Jag har varit hos sjukgymnast och läst allt jag kommit över samt fått råd av bekanta. Kan konstatera att det finns alldeles för lite fakta och hjälp att tillgå! De råd som gjort nytta för mig: Undvik trappor, gå som om du har en snäv kjol, sitt inte i mjuka soffor, inga utfall med benen, vila, kliv inte upp på stolar eller liknande rörelser. Jag gjorde övningarna som sjukgymnasten visat men vet ärligt talat inte om de gjorde någon skillnad. Nu när jag börjat göra lättare yoga undviker jag att stå för brett isär med benen och vissa övningar gör jag på knä. Det ska inte göra ont!

Ca två månader efter förlossning började jag träna med lätta hantlar för att stärka rygg, axlar och armar. Jag hade ju inte ont i överkroppen pga förlossningen så då kändes det som en bra träningsstart.

Jag har lätt att bli frustrerad över mig själv och vilja allt på en gång. Det ska liksom bara gå att dra ut och springa ett par kilometer nu på studs, inte om ett halvår! Men börjar jag så hårt är risken att jag sågar ner detta lilla trädet jäms med marken. Det finns ju också en tanke om att min kropp ska klara av att börja jobba igen. Då gäller det att stärka sig inifrån. Jag jobbade med foglossning och det är inget jag rekommenderar. Ja, ibland är jag väl den där typiska tandsköterskan som tänker på alla andra före mig själv. Det är nog både det som gör oss fantastiska och som får oss att falla. 

Ni nyblivna mammor där ute, var inte en tandsköterska med ert barn för då går ni sönder. Jag tycker det är ok att sätta lillan framför tecknat så att jag kan få träna en stund. Hon dör inte av att ligga på golvet och ”ha tråkigt” ibland. Hon behöver en stark mamma så då får vi ge och ta av varandra.

Här är yogapasset för nybörjare som jag gör, det är 25 min och alldeles lagom. Yoga kan se så lätt och ”mesigt” ut men jag är riktigt varm efteråt. 😀 Det passar mig perfekt nu då jag varken har råd eller tid att gå iväg på träningspass.

Allmänt

Jag skriver en roman medan jag ammar

Så sitter man vackert och tänker när dottern somnar vid bröstet, att nu kan jag lägga henne så sover hon gott och jag kan skriva en stund. Jo tjena!!! Det lilla livet klarar verkligen inte att hålla ögonen öppna under måltiden, men så fort hennes sömntunga kropp nuddar madrassen är det vilda cirkusen med sprattel och skrik. Då finns energin må jag säga, och lite senare när lugnet infinner sig ja då finns inte min energi längre. Jag har läst om mammor som ”passade på att skriva en bok” under föräldraledigheten, allvarligt talat hur går det till?!

På vardagsrumsgolvet får jag se hur hon vänder sig själv för första gången och tittar upp som en förvånad liten sälunge. I den stunden är skrivandet lika ointressant som en suck över vädret en mulen dag. Ytterligheternas tid är här. 🙂

Jag slåss för närvarande med funderingar över när jag ska gå tillbaka till jobbet. Ena dagen tänker jag att två dagar i veckan i Februari blir en perfekt start efter sex månader hemma. Nästa dag känner jag fasa över idén och vill absolut inte börja jobba förrän kanske kanske i Mars. Eller April! Eller…..
De bitarna som slåss i mitt huvud är så vitt skilda men viktiga på sina sätt. Ekonomi, känslor, pappans relation till barnet, min kropp (fortfarande ont pga foglossning) och barnets bästa. Jag tycker inte heller det går att få råd av andra då varje familj är unik precis som människorna i den, med olika förutsättningar och behov. Jag förhalar besluten ett tag till medan jag har min lilla som världens godaste doftpåse i famnen. 😀

Bild 2015-11-20 kl. 12.51

Men jag blir så otroligt varm när jag får höra att patienterna frågar efter mig och verkar sakna mig, då vill jag tillbaka till jobbet för att ge dem alla en kram! Jag vet varför jag älskar att vara tandsköterska. <3

Allmänt Profylax Tandvård

Panik, tandtroll och en Plackers!

Äntligen har jag hunnit ikapp mig själv och lyckats bli sådär nedrigt noggrann med tandtråden. Varje kväll sitter jag nu med en Plackers och sågar sågar sågar gnider tills det svider medan ett argt tandtroll gastar från en vrå längst in i hjärnan att jag nog inte alls varit noga, att jag småätit och slarvat mitt bland alla bajsblöjor och nerspydda kläder! Hur kunde jag, som tandsköterska, våga sätta tandhälsan på spel så? Jag förbannar tandtrollet och ber till min Plackers om lite hederlig gammal tur i tänder.

Så händer ikväll! Bäst som jag gnider fastnar tråden i något, det kan jag inte acceptera så jag sågar lite mer just där. Ju mer tråden trasar sig desto mer känner jag paniken som sätter sig i magen lagom till att något lossnar. NEJ!!! Det ser (många fula svordomar här) ut som en liten bit plast! Fram med en puderdosa med spegel som går att köra in i munnen. Jag trycker ansiktet mot badrumsspegeln men kan inte se något förutom något ännu värre… Är det karies där? Har det förbenade trollet förpestat min tand?! Borstar tänderna i fem minuter tills tandkrämen rinner nedför hakan. Ny titt i sminkspegeln. Samma syn.

Nu är min ångest total och jag har magknip. Någon kommer få ett samtal imorgon från en hysterisk nybliven mamma som har ångest i tänderna! Och all tandsten jag säkert har också…  Nu vet ni, här är den mörka sanningen. Nu går jag och lägger mig, den här dagen är verkligen över och slut.

🙁

Hälsa

I’m fine

Hur många känner igen sig?

I'm fine

Dags att lägga av med standardsvaren när någon frågar hur det är. Det hade vi alla mått bättre av.

Just nu känns det så här när man blivit mamma och fortsätter försöka vara Super Woman.

Allmänt

Otillräckligheten

Det är lite svårt att hinna med just nu. Otillräckligheten skuggar mig medan ett barn gråter hjärtskärande för att få min närhet och en man kommer in genom dörren med hopp om kärlek och ömhet. Det jag har ska räcka till alla. Somliga säger att kärlek har man oändligt av, jag säger att man måste få utrymme till att fylla på kärleken till sig själv för att ha nog till alla andra.

Vi har stökat med förberedelser för renovering av badrum och källarplan, imorgon flyr jag och dottern till min mamma medan byggare Bob bankar brädor. Då hoppas jag kunna råda bot på den tillfälliga stiltjen här. För jag saknar verkligen inte idéer och uppslag, bara tid och sinnesro nog för att kludda ner det så där lagom argt.

IMG_6382 copy
Karlsborg bjöd på höstvackra fototillfällen i helgen.
Här är dottern 2,5 månad och jag vill aldrig släppa taget!