Browsing Tag

Tandsköterskeförbundet

Läsa / Titta Min arbetsvardag Tillsammans är vi starka

Nej jag vill inte bli tandläkare

Som vanligt har jag glädjen att synas i Svenska Tandsköterskeförbundets tidning ”Tandsköterskan”, vars senaste nummer kom ut idag och mina ord löd så här:

Inte sällan får jag frågan om jag ska fortsätta utbilda mig till tandläkare, eller ”åtminstone” tandhygienist. Många gånger är det faktisk inte ens en fråga utan ”så då ska du bli tandläkare eller hygienist sen”.

Nix pix lilla päronpuff, det ska jag inte alls och förmodligen aldrig någonsin! Det är just tandsköterska jag vill vara, jag älskar detta jobbet. Det är ett högst medvetet val från min sida att ha valt den yrkesrollen som inte bär det stora ansvaret. Den utbildningen som inte gav mig ett oöversiktligt studielån. Ett arbete där jag får göra så mycket olika moment varje dag runt om på mottagningen. Att vara den personen som oftast har mest tid och möten med patienterna är vad jag sökt mig till. Kalla det att vilja ha lagom av allt.

Många verkar ha så förutfattade meningar om yrkesval som inte är av den högre inkomstklassen eller den med högst ansedda status. Det är en självklarhet att satsa på stjärnan i toppen av julgranen, men vad de inte tänker på är att det är stjärnan som lättast faller till marken och som har högst och hårdast fall. I mina ögon är det inte värt det. Kanske har det också att göra med att jag aldrig varit särskilt pepp på plugg, trots att jag haft rätt lätt för mig. Jag vill arbeta. Det betyder såklart inte att jag vill arbeta för en struntsumma bara för att jag valt yrket med lägre prislapp. Lön för mödan och lön nog att försörja sig och sin familj! Det är väl den enda aspekten som får en att fundera. Vetskapen att om jag mister min man så kommer varje dag bli en hård strid för mig och dottern att klara det ekonomiskt, om vi alls gör det. Hur många pappor känner igen sig i? Därför ger vi oss inte. För vi vill vara tandsköterskor och få vara jävligt bra på det.

Så vad svarar jag nästa gång någon frågar om jag ska bli tandläkare? ”Nej, jag vill verkligen inte vara personligt ansvarig för dina tänder!” Ibland har vi det faktiskt väldigt bra, kära sköterskekollegor! Man får lov att ha det bra ibland också.

Roligaste numret på länge av flera anledningar, titta vilket gött gäng som hänger på café här:

Tandsköterskor fikar

Och så världens bästa nyhet, tandläkare och föreläsare Karin Sjögren är ny krönikör och kommer hänga med oss i tidningen framöver.

Bättre tandläkarsällskap kan vi inte få, Karin är en trogen ambassadör för oss tandsköterskor och har tidigare bl a skrivit krönikan ”Vem behöver en tandsköterska” på Dental24.se. Den texten ska ni läsa och sprida, kära kollegor. Jag lärde känna Karin i och med att även jag blev bloggare på Dental24, och det är en ynnest. Inte ofta jag tycker om någon så där på första momangen men det gick liksom inte att hjälpa. Karin Sjögren är bäst i test. Hon skriver med sådan värme och träffsäkerhet att man bara måste ta det till sig. Grabba tidningen och läs!

Karin Sjögren i Tandskötersketidningen.

Det var väldans massa bra och intressant läsning detta nummer, heja!

Tidningen Tandsköterskan

Och så måste ni såklart sätta upp den här på bästa plats på kliniken:

Tidningen Tandsköterskan

 

Slutligen vill jag säga TACK till Josefine Bjelkholm, redaktör och projektledare för tidningen, för ett jättefint samarbete. 🙂

 

Du bör hitta tidningen på din klinik. Är du medlem i Svenska tandsköterskeförbundet så får du den direkt hem i brevlådan. Gå till deras hemsida för att bli medlem!

Tillsammans är vi starka

Glögg-goa tandsköterskor i Götet!

Vilken vecka, jag har inte gjort mycket men ändå varit fullt upptagen precis hela tiden och inte hunnit blogga alls trots att jag tänkt in det i varje dagsplanering. Jag och dottern flyttade tillbaka hem förra helgen, efter drygt en månad av renoveringsarbete här i huset. Det är fortfarande lite byggarbetsplats och hemskt rörigt. Tandsköterskeförbundets Göteborgsförening hade glöggkväll i Torsdags och det var himmelskt att få smita iväg ett par timmar för lite mys och prat med vuxna! De hade verkligen ordnat det fint med glögg, pepparkakor, ostar, skumtomtar och annat tilltugg. Jag gillar att få dessa tillfällen att träffa tandsköterskor från andra kliniker. Vi diskuterar yrkets framtid, utbyter erfarenheter och det är ett perfekt forum för att få stöd och råd vad gäller jobbet. Jag har inte varit med i det lilla gänget länge men kände mig från första mötet otroligt välkommen. Guld är ni!!! 😀

Det hade varit roligt om vi blev fler. Kanske är det få som känner till att vi har en lokalförening här i stan, eller tycker det är lite läskigt att gå på möten alldeles själv? Inbjudningar till mötena kommer vanligtvis per e-post så se till att ni är medlemmar i Tandsköterskeförbundet och att ni meddelat korrekt e-postadress. Det har varit lite struligt med inbjudningarna då många mail studsar tillbaka, antagligen för att det finns ett litet fel i adressen. Det räcker ju att en punkt eller bokstav fattas. Vill man försäkra sig om att rätt adress är registrerad så släng iväg ett mail till förbundet:
exp@svetf.se

Tänkte på en annan sak, det kan kännas sådär kul att bege sig iväg på möte när man inte har någon att gå med och är nykomling i gänget. Jag har ju själv varit där en gång. Känner du så men gärna vill gå så tveka inte att kontakta mig inför nästa sammankomst så stämmer vi träff och går dit tillsammans! 😀

smile

Klicka på bilden för källa.

Hälsa

På min rosa pilatesboll

Jag vet vad som är ergonomiskt riktigt. Jag vet så väl att jag inte borde sitta som en krokig gam över patienten och att axlarna egentligen inte sitter fast i mina öronsnibbar. Det är så fånigt enkelt att lära sig hur man skonar sin lekamen i arbetet, men så knivigt att sedan få till det. Eller är jag lat som ofta tar snabbaste vägen oavsett vad kroppen säger? Lat, glömsk och lite stressad.

Min lärare berättade hur han gick och tryckte ner axlarna på sina sköterskor när de jobbade. Så enkelt, en hand på axeln som blir tung. Några sekunder och en god påminnelse om var en axel faktiskt hör hemma. Jag förundras ofta över minnet och vilka små detaljer som fastnar, men just detta gjorde det och jag kan ofta för mitt inre se honom gå runt och trycka ner axlar tills han gör detsamma på mig och jag tar ett djupt andetag och sänker dem.

Ergonomen talar om att vi ska sitta si och så, men jag känner sällan att det fungerar i praktiken. Ge mig längre hals och armar av gummi, sidospeglar fästa i öronen men helst dragkedjor i patientens mungipor! Hur många ergonomer har praktiserat det yrke de ska ge råd inom och har en faktisk förståelse för svårigheterna i att följa deras exempel? Teori och verklighet går så ofta skilda vägar.

Jag får lätt ont i rygg, axlar och händer. Då jag finner det svårt att hålla ergonomiska arbetsställningar kör jag med förebyggande träning. Gympa, löpning och enkel styrketräning. När jag höll upp med gympan i ett halvår blev ryggen fort svag och ond. Passen innehöll en bra mix av kondition, styrka och smidighet och alla kunde delta. Det var både pinsamt och fascinerande när kvinnorna runt 80 år ofta slog mig på alla punkter! Men mest älskar jag att springa rakt ut i skogen för mig själv. Det hjälper min rygg jättebra samt att det är skönt att få rensa huvudet ifred. Hemma kör jag med lätta hantlar och ”hand grips” för att stärka händerna. Införskaffade en pilatesboll i veckan, hur tusan håller man balansen? Helt livsfarlig och säkert jättebra när man slutat ramla in i möblerna.

Allt jag gör är billigt och enkelt, helst ska det gå fort att utföra också. För som sagt är jag lat, glömsk och lite stressad.

Tips: Du kan köpa en svindyr pilatesboll i många specialiserade affärer. Eller en alldeles utmärkt en från Rusta för mellan 50 – 150 kr inkl pump! Tänk på att du ska ha rätt storlek för din längd.
Handgrips finns i de flesta sportaffärer och kostar ca 100-150 kr skulle jag tro.

handgrip

 

 

Glöm inte spana in nya numret av Tandsköterskeförbundets tidning! Får du den inte på posten (ej medlem) så bör den komma till din arbetsplats. Nästa vecka är Swedental och Riksstämman i Göteborg (tjohoooo) och du hittar en karta över mässområdet i tidningen. På Fredag förmiddag, 13/11, kommer jag prata i Studentloungen! Kom gärna dit och ställ frågor om yrket, studierna eller vad sjutton som helst. Tandsköterskeförbundet kommer också vara på plats i närheten så passa på att ta reda på vad de egentligen pysslar med. 🙂

Här skriver du ut ditt fria entrékort till mässan. Är du student så skriv ”Student” i fältet ”Företag”. Så gjorde iallafall jag när det begav sig.

Profylax Tandvård

Är din familj bäst på tandvård?

Min tanke har alltid varit att min familj ska då bannemig ha den bästa munhygienen och vi ska slippa dyra tandläkarbesök. En självklarhet med en tandsköterska i hemmet! Eller, var det så lätt att leva upp till? När jag tyckt att jag instruerat och informerat min man så att hans öron riskerat att trilla av, kommer ett förvånat ögonbryn och ett ”Jaha det visste jag inte”. Jag har också hört de som haft sin äkta hälft som patient i många år och låtit samma grammofonskiva med info raspa både hemma och på jobbet, men efter femton år kommer ändå ”Men DET har du aldrig sagt!”. Tröttsamt fascinerande. Tar vi i för mycket med vår välvilja, är våra offer kanske för närstående så att det bara blir tjat?

Själv hotade jag min man med att inte kyssa honom om han lät bli att skölja med fluor, det funkade jättebra! Vidarebefordrade tipset till en patient vars man slarvade med munvården, hon skrattade och sa att det fungerar tyvärr inte när man varit gifta i tjugo år.

Jag får ofta höra att man inte ska ha sina närmaste som patienter. Det kan nog vara en god idé ur flera aspekter. Nu försöker jag lämna det mesta åt min mans tandläkare. Jag märker att orden väger tyngre då än när de kommer från mig. Tro för den sakens skull inte att jag kan hålla mig ifrån att hota lite här hemma, och ibland måste jag bara hetsa om vikten av tandvård. Då brukar det heta ”I den här familjen ska vi ta mig *** inte lägga dyra pengar på att rädda dåligt skötta tänder! Och glöm godnattpussen om du inte flossat.”. Det är hårt att leva med fru Ene.

Sen har vi fenomenet vid familjemiddagen, då det inte spelar någon roll att man besitter yrkeskompetens, man blir idogt motarbetad av övriga lekmän som absolut vet bättre. Komiskt när jag tänker på det, men väl vid bordet tar jag mig osynligt för pannan och suckar mig ner genom golvet.

Hur har ni det där hemma med familjens munhygien? Vad är ni noga med, och hur mycket lägger ni er i familjemedlemmarnas tandborstteknik? Det är väl inte bara jag som måste silvertejpa igen munnen när jag hör eller ser någon använda tandborsten som en sopkvast! Dela gärna med er i kommentarsfältet, eller svara anonymt på frågorna här:

Hur mycket lägger du dig i familjens tandvård?

View Results

Loading ... Loading ...

Ni hittar mig också i nya numret av Tandskötersketidningen som kom igår! I den finns också en liten notis som talar om mig, vilka vet var jag kommer synas i höst?! 😀

Debatt Tillsammans är vi starka

En fråga, flera svar?

Idag tänker jag bara ställa en fråga här. Den är inte tänkt för att peka ut någon eller kritisera, jag är helt enkelt genuint intresserad över att få veta hur andra än jag tänker här:

Varför väljer man som tandsköterska att inte vara medlem i Svenska Tandsköterskeförbundet?

Upplys mig gärna med problem jag inte ser, eller vad det nu kan vara. Ge mig en liten ”aha-känsla”, om det går! Hade blivit superglad om ni vill svara med en kommentar här. Vill du inte synas under blogginlägget går det bra att maila mig, jag för absolut inte vidare ditt mail eller namn. 🙂
johanna.ene [at] tandskoterskan.net

Debatt Tillsammans är vi starka

Till alla tandsköterskor!

I Torsdags var jag som sagt på tandsköterskeförbundets lokala årsmöte i Göteborg. Det var fyllt av både tungt allvar och många skratt. Jag gillar verkligen att få träffa andra sköterskor som också är engagerade och bryr sig om vårt yrke. Nu hade vi glädjen att få en ny eldsjäl ibland oss som själv fattat pennan för att stötta oss alla. Självklart sög jag tag i henne och frågade om jag fick dela med mig av hennes brev här! Här följer Jessicas brev till oss alla inom tandsköterskeyrket. Dela det gärna vidare, skriv ut och sätt upp på kliniken!

Till tandsköterskor!

Jag hörde en sak som gör mig djupt oroad. Nästa helg, 21 mars, så ska svenska tandsköterskeföreningen rösta om den ska läggas ner!
Detta för att det inte finns tillräckligt med medlemmar!

Om tandsköterskeföreningen läggs ner så finns det ingen som värnar om vårt yrke, tandsköterskeutbildningen kan lägga in vilka ämnen som helst i utbildningen. Utbildningen kommer då att innehålla olika saker beroende på var i landet man bor. De som utbildar sig i Lund har inte samma utbildning som de i Luleå, kan inte samma saker.

Detta kommer även att innebära att vår arbetsgivare kommer att kunna ta in arbetskraft ”från gatan”, sådana som inte har en yrkesutbildning. För det spelar ju ingen roll, dom lär sig ju!?!

Har vi tandsköterskor ingen yrkesstolthet? Jo massor säger jag!

Det kostar 500 kr att bli medlem idag, 42 kr per månad om man tar månadsavbetalning. Jag förstår att för vissa gör den skillnad om det finns mat på bordet eller inte. Men jag hoppas att det inte är så för alla.

Vi måste börja värna om vårat yrke! Vi har en funktion att fylla, utan oss går det inte att bedriva tandvård!
Jag kan bara hoppas att alla som ser detta, sprider det över hela Sverige. Bli medlem (om du inte redan är det)! Skriv ut och sätt upp på anslagstavlan på ditt jobb, kolla så dina kollegor på andra kliniker i stan, även privata!, får höra/se detta!

Då kanske vi är tillräckligt många som blir medlemmar, så att svenska tandsköterskeföreningen inte behövs läggas ner

/Jessica, en oroad tandsköterska

Ladda ner utskriftsvänligt format här:
Till Tandsköterskor!

wecandoit

-> BLI MEDLEM I DITT YRKESFÖRBUND NU, klicka här! <-

Allmänt

Yrkesstolthet inför årsmötet!

Just nu sitter jag på ett kafé och funderar, medan jag väntar på att gå på Tandsköterskeförbundets lokala årsmöte här i Göteborg. Jag funderar över nutiden och framtiden, hur jag önskar att min yrkessituation ska vara. Funderar ni också på sådant? Till exempel hoppas jag att yrkesstoltheten ska blomstra bland oss och statusen på yrket höjas i så väl våra som andras ögon. Min chef berättade att när han började som tandläkare hade man stor respekt för tandsköterskorna och deras kunskap, samt pondus! Det var damer som kunde sin sak och som man lyssnade på. Vad är det som har förändrats egentligen? Jag var inte med då, jag har ju ingen aning.

Det här med yrkesstolthet känns som något allmänt urvattnat idag. Inte bara när det gäller oss sköterskor, utan i de flesta yrken. Jag hör från många äldre hantverkare att det är svårt att hitta ung arbetskraft idag, som har viljan att faktiskt arbeta och visa ett genuint engagemang för arbetet. Antingen har man ett jobb som ”bara är ett jobb”, eller så ska man vara akademiker. Men jag då? Jag är faktiskt stolt över att jag genomgått en yrkesutbildning och att jag utför ett bra arbete och engagerar mig i det lite mer än jag orkar med ibland. Och så får jag en känsla av att det är lite småfult att känna så. Jävla svenska jantelag. Eller är det så läget ligger just nu, det är bara ett jobb och vem som helst kan göra det du gör? Jag vägrar känna så. Vi ska vägra känna så, vi som sliter med hjärtat i handen!

Något som är väldigt roligt är att diskussionerna kring vårt yrke kommit igång i sociala medier, bland annat. Jag har länge känt att det varit svårt att få gensvar eller locka fram andras åsikter, men nu finns det flera diskussionstrådar som glöder av liv och engagemang! Ni som tar bladet från munnen, engagerar er och visar er, vad bra ni är! På bara ett par dagar har det genererat fler medlemmar till Tandsköterskeförbundet t ex. Det är åtminstone lite socker på citronen, då jag hörde igår att vi endast verkar bli sju (SJU!!!!) stycken på Göteborgs årsmöte ikväll. 10 000 tandsköterskor i landet, många av dem i storstäderna, och så sju på vårt förbunds årsmöte. Vi kan väl för farao bättre? 🙂

Tandsköterskan Johanna

P.S. Läs mina senaste tankar om Tandvårdsbiträden på Dental24:
Dental24 – Varför utbilda oss tandsköterskor?

Allmänt

Girl Power utan yrkesförbund?!

Förlåt för den usla uppdateringen, men denna veckan har min mage varit ett hoptrasslat lakritssnöre. Husköp och budgivning tar verkligen fokus från allt annat! För övrigt tycker jag att det är vidrigt hur detta går till idag. Man spelar ut folks pengar och liv mot varandra för något så basalt som ett hem. Man tvingas in i den smutsiga leken och i slutändan är det oftast den med mest pengar som vinner, eller den som vågar och kan belåna sig över hals och huvud. Hej då välfärden och hej samhällsklyftor!

Det var med stor sorg jag läste nya numret av Tandsköterskeförbundets tidning i veckan, där det utannonserades att förbundet nu på allvar hotas av nedläggning.

Men herregud, vill vi inte ha något yrkesförbund, någon som bara står på VÅR sida?! Ja, VI! För det är faktiskt upp till oss tandsköterskor att bestämma, medlem eller inte medlem, förbund eller inte förbund. Är det ett svårt val? Det tycker jag bannemig inte. Alla kliniker får numera Tandskötersketidningen så det är bara att grabba tag i den, läsa Susanne Norbergs inledning på förstasidan och Karin Udéns tydliga förklaring i artikeln där efter om varför man ska ha ett förbund. Om man nu bryr sig litegrann om yrkets framtid. Börjar ju undra när det är så här usel uppslutning…. Blir för farao ledsen på riktigt ska jag tala om! 🙁

Vi behöver mer Girl Power! Behöver vi fler killar i yrket kanske?!

Det är 2015 och ämnena jämställdhet och feminism står fortfarande högt på listorna. Många är feministerna och de starka kvinnorna men jag vet inte om jag ser så mycket förändring. För vet ni vad, fortfarande är det männen som går ut och tar en öl och garvar högt tillsammans medan kvinnorna åker hem var för sig och tar hand om barnen. Bland matos och smutstvätt hånar vi Bettans inkompetens, hon som fick befordran och höjd lön. Imorgon går snacket bland resten av kollegorna om den stora orättvisan. När männen går på möten och kvällskurser för att gynna karriären så har vi inte tid. Har vi inte tid? Om männen tar sig tid, är det inte upp till oss att också göra det?

Jag är trött på kvinnors prat om feminism, när vi inte ens kan dunka rygg och hjälpa varandra framåt. När vi inte kan sluta snacka skit om varandra i pausrummen. Det är så små dumma saker som splittrar oss och försvagar oss.

Gruppen Spice Girls hade på 90-talet ett fint budskap om vänskap, samhörighet och såklart girl power! Vi behöver vara lite mer Spice Girls och ha roligt tillsammans, eller vad säger ni? Vi inom tandsköterskeyrket borde verkligen satsa mer på girl power och ta hand om varandra. Det finns redan, jag har fått uppleva den goa känslan på Tandsköterskeförbundets lokala möten. Det är så fint att känna sig välkommen bland kollegor som också strävar mot en starkare yrkeskår och bättre villkor. Men hur många av oss väljer att åka hem till hushållet istället för att gå på årsmöte? Det kan tyckas som en bagatell i sammanhanget, men fundera på vad det gör i längden. Fundera på om männen prioriterar bort sådana möten.

När du pratar illa om någon bakom hans eller hennes rygg sänker du dig själv som ett ankare kastat av misstag. Genom att peppa någon annan och göra den starkare så höjer du också dig själv. Det är en skön känsla när man räckt ut sin hand och märker vilken glädje det skapar. Kvinnor kan verkligen ha roligt ihop som inga andra, när vi släpper på garden och accepterar oss själva och alla i rummet är vi ofta helgalna och underbara i grupp! Då svetsas vi samman och blir oslagbara.

Allmänt Läsa / Titta Tillsammans är vi starka

Jag är avslöjad!

Det är något som jag gått och väntat spänt på. Men när man väntat ett tag så börjar annat ta plats längst fram i hjärnan. Hämtade posten som vanligt på jobbet, bläddrade igenom den och där var en tidning jag inte kände igen. Hajade till och tänkte ”JÄDRAR vad tjejen på omslaget är lik mig”. Det tog tre sekunder innan jag fattade att det faktiskt var jag och att det var nya, omgjorda, numret av Tandsköterskeförbundets tidning ”Tandsköterskan” jag höll i.

 

I slutet av sommaren var jag uppe på deras redaktion för en intervju och fotografering. Så himla spännande det var! Extra kul att de då skulle ge tidningen en total ”make over”, något jag innan tyckt skulle behövas. Det har varit ganska pirrigt att gå och vänta på detta nummer, lyckades bli överrumplad när den faktiskt damp ner på skrivbordet.

”Tandsköterskan” får man hem i brevlådan om man är medlem i Tandsköterskeförbundet, från och med nu skickas den även ut till tandvårdsmottagningarna i landet. Jag gillar verkligen hur de designat om den, känns mycket fräschare och aktuell.

Tanken är att jag ska fortsätta synas i tidningen med blogginlägg, så jag hoppas detta samarbetet blir väl mottaget och att ni tandsköterskor där ute kommer tycka det är kul.  För mig är det här fantastiskt roligt och spännande, såklart! 😀

Studera till tandsköterska Tillsammans är vi starka

Gå med i Tandsköterskeförbundet

Svetf.se

Jag har sagt det förut och det tåls att upprepas. Igen. Och igen och igen och igen. Och förmodligen fortsättningsvis i framtiden fler gånger:
Det är viktigt att arbeta tillsammans, känna gemenskap och yrkesstolthet, för att förbättra situationen och villkoren för oss alla inom yrkeskåren! Därför finns ett förbund, vilket vi bör uppskatta och stödja genom vårt medlemskap.

Att bli medlem är superlätt, klicka här!

Som medlem får du t ex:

  • Tidningen ”Tandsköterskan” 5 gånger/år.
  • Rabatt på kurser och utbildningar.
  • Möjlighet att påverka yrkesutbildningen.
  • Vara med och påverka: ”När det fattas beslut om tandvårdsyrket eller munhälsa i allmänhet på regional eller nationell nivå blir vårt Svenska Tandsköterskeförbundet som yrkesförbund alltid tillfrågad innan beslut fattas. Om du är medlem, så har du möjligheten att tycka till och påverka tandvården i Sverige.”
  • Kostnadsfri hjälp från etiska nämnden.

STUDERANDE?
Jag gick med i SVETF redan i början av min utbildning. Det visade sig vara jättebra då jag genom deras tidning fick en inblick i branschen medan jag studerade. Det kunde också ge kött till hemtentor och bjuda på extra förståelse för sådant man läste om på kurserna. Dessutom stärker du kraften hos förbundet och bygger på så vis för din egen framtid som tandsköterska. 🙂

(Nej, jag har inte blivit mutad med någon årsförbrukning av fluor-skölj för att skriva detta, det gick liksom av sig självt helt på eget bevåg. Jag kan ju också vara intresserad av min yrkesmässiga framtid. Hoppla!)