Vardagen och en hemlis


Segt som slem tycks det just nu. Med små glädjeämnen som poppar upp. Förra veckan var jag tillbaka på jobbet efter en lite långdragen sjukdomsdäckning hemma. Jag vet hur man får slita när man bara är två här på jobbet så det var på sin plats att skämma bort dem lite med hembakade chokladmuffins och megagoda jordgubbar! 😀

Chokladmuffins och jordgubbar

I går var vår tandsköterskeelev Josefin hos oss. Nu har hon LIA2 (andra praktikperioden) som hon gör mestadels på Folktandvården men en dag i veckan hos oss. Redan assisterar hon jäkligt fint och tar hand om rummet utan att jag behöver lyfta ett finger. Jag satt mycket på skrivbordskanten, benen i kors och glasögonen på nästippen. Tandläkaren kommenterade att jag verkligen såg ut som en lärarinna med hökblick, haha! Men rent ut sagt kära vänner… FAN vad kul det är med en så duktig och engagerad tandsköterskeelev! Det är inspirerande och ger hopp om vår framtid. Bara nu inte jante-klubban viner där ute och tar ifrån henne hennes spirande självförtroende. Tyvärr hört att det sker på sina håll. Till er säger jag bara, hitta ett nytt sätt att stärka er själva än att klättra över andra. För det är bara pinsamt att höra om och inget som stärker VÅR framtid tillsammans. Borde vi liksom inte hålla varandra om ryggen?? Alla ni som utbildar er nu, vi behöver er, er nya kunskap och er energi! Hejja!

Jaaa, och så var det det här som stoppat upp min hejdlösa energi och framfart en aning, den mystiska parasiten… Men det får ni läsa om här istället: Dental24.se – Lyckligt Spysjuk

😀

I måndags var jag så lycklig över det där att jag spydde ner en halv tågperrong. Lyckan ska ut, eller vad menar kroppen egentligen?

 


Kommentera