Att jobba jourvecka mitt i sommaren när de flesta gått på semester har varit jätteroligt och ett skönt avbrott från den annars mer stressiga vardagen på kliniken. Vi har varit 6 personer på jobbet, till skillnad från ca 15 normalt sett.
Under jourveckan är tanken att i största utstreckning hjälpa patienter med akuta besvär, och även ta emot akuta från andra kliniker i närområdet som har semesterstängt. En prioriteringslista med värk och svullnad högst upp och frakturer m m längre ner upprättas och dagens tider pytsas ut successivt. Jag trodde det skulle vara fler med värk, men mestadels har det handlat om frakturer (trasiga tänder).
Mitt uppdrag i receptionen var att ta emot samtalen från patienterna och sedan fördela tiderna så rättvist mellan både patienter och de två tandläkarna på plats som möjligt. Mycket spring i korridoren för att checka av med behandlarna och diskutera prioriteringsordning. Jag tycker det är så viktigt att kommunicera med varandra genom hela dagen, tillsammans skapar man bra flöden och ser till att alla får hjälp. Bättre att springa och fråga en gång för mycket än en gång för lite. (+ Skönt att slippa sitta still på röva hela dagen!!)
Samtidigt har vi bockat av saker på en checklista inför vår egen sommarstängning. Jag älskar sådana sysslor, att få röja undan och göra fint inför ett avslut, så att de som öppnar igen efter stängningen har en ren och fin klinik med allt i sin ordning. Hösten är en nystart, jag tror att det är viktigt att det får kännas så. Nu tar vi nya tag, nu börjar vi om och gör något bättre! Att man förbereder för den där känslan att det alltid går att börja om på nytt. Det gillar jag.
Första halvan av veckan var det en hel del att göra för mig. Telefonen ringde, jag ringde, listor sköttes och ruljangsen pågick. I torsdags kände jag hur det sinade. Mina listor stod i ebb. Mitt headset blev en ganska tyst del av mitt huvud. Behandlarna gjorde sitt och jag letade febrilt efter små projekt att hugga tag i.
Jag har städat microvågsugnar, tömt kylskåp och städat, rensat hyllor och skåp och slängt och slängt och slängt. Jag älskar att slänga och sortera. Ni vet när man rensat ett överfullt skåp och sedan öppnar det för att beskåda tomrummen och ordningen…. Aaahahahrrrrrrgghghgh…..!
Sedan blev det evinnerligt långtråkigt emellanåt. Jag gick som ett uttråkat barn och frågade mina kollegor vad de gjorde och om de hade någon uppgift åt mig. Samtidigt hade vi en sådan go stämning sins emellan. Det fanns tid för att lära känna varandra bättre än när den vanliga vardagen härjar.
Idag gick vi alla ut och åt lunch ihop, kände sommaren mot kinderna och klinikkläderna var redan långt nedtryckta i tvättpåsarna. Det har varit så många goa skratt under vår jourvecka, glada miner och hej och hå! En fröjd att gå till jobbet, särskilt som vi haft en riktigt slitig vinter/vår var det underbart att få denna sista vecka och sluta med humöret i topp.
Extra plus plus att jobba med jourmottagning och kunna hjälpa alla snabbt, så gott med nöjda patienter som lämnar med ett leende under sommar och semester.
Därav sprintade jag in i semestern idag, istället för att krascha in i den!
Jag är så glad för att jag trivs så himla bra på jobbet. För mig personligen känns det nästan galet att jag helt ärligt med hjärtat kan säga att jag tycker väldigt mycket om prick alla mina kollegor som de unika personer de är. För jag har nog varit lite rädd för arbetsplatser med fler anställda än tre (som jag varit van vid). Vissa har jag hunnit lära känna mer än andra, men jag hoppas verkligen att jag har tid på mig att lära känna alla bra. Herregud, så värdefullt det är att få känna så här! Det känns som om att få en skatt i sin hand, en skatt man måste vårda och värna om.
