Browsing Category

Tandvård

Barntandvård

Tumme eller napp?

Det finns få saker som är så laddat och fyllt av känslor som hur vi gör med våra barn. Tumme eller napp? Hundra åsikter har vi fått sedan jag vrålade ut det första barnet, utan att be om dem. Så nu ska ni bannemig få mina åsikter utan att ni bett om det, hehe!

Vi har nu två tumsugar-barn. Jag var tumsugare. Fick ändå världens underbett, tack tack. Innan jag fick barn hajade jag aldrig grejen med napp. I mina ögon verkade det så märkligt, att direkt stoppa ett främmande föremål i munnen på bebisen, som om den vore född med napp. När växte det behovet in i oss, undrade jag? Alltså, jag insåg ju att det var för att få tyst på barnet, skänka sig själv lite frid, men det kändes ändå avigt hos mig. Nu vill jag att ni förstår att det inte finns något dömande i det jag skriver, var och en gör som en vill, detta är mina känslor och tankar och de har inget med någon annan att göra. Så gå inte och bli kränkta och tröttsamma nu. 😉

Tumme eller napp

När första dottern kom fanns det inte i min värld att använda napp. Jag tänkte knappt tanken, när jag gjorde det så kändes det väldigt onaturligt och främmande. Hon fick suga på mig utan större restriktioner. Vi kände oss fram. Inte ens under den värsta nattliga skrikperioden slog det mig att testa napp. Dels för att jag inte känslomässigt såg syftet (mer än kortsiktigt) och dels de scenarior jag fått från yttervärlden. Det ena är då man hysteriskt får leta napp i säng varenda natt, och till slut har tio nappar i sängen som man får jaga. Det andra är nappar som hela tiden ska med överallt, hålla redas på och absolut inte glömmas. Tyckte det var nog med allt annat man skulle ha med vid avfärd från hemmet. Det tredje är nappar som tappas. På golv och på mark med okänt antal bakterier, sedan in i munnen på förälder (!!!) och vidare in i barnets mun. Där dör jag lite. Förlåt alla som känner sig träffade, men när vi som tandsköterskor vet hur många bakterier vi har i vår mun och att vissa faktiskt förs över till våra barn så blir jag lite kräkig.

Klart jag gillar tummen. Den var en trygg vän i lite för många år när jag var barn. Helt i naturmaterial och alltid till hands. Sen kommer dagen då man ska sluta suga på den lilla totten. När man inte vill att den ska vara där längre, och den alltid är det! Efterhängsen och god. Resonemang förstod jag, det gör nog min dotter med, men i det här fallet är det emotionella så mycket starkare. Jag ser på dotterns framtänder och hör tandhygienistens förmaning förra året. När hon är tre ska hon sluta suga på tummen. Jo, tjena lilla tummelisa!

Med dotter nummer två bändes min nappvägran aningen åt sidan av en väldigt närhetstörstande och skrikvänlig bebis, samtidigt som tvååringen behövde sitt. Försökte läsa saga till skrik, försökte få lite andrum själv. Till slut testade vi med napp, åtminstone vid våra måltider för att få lite frid. Trodde vi, ja! Så vi tragglade med denna napp, utan framgång. Kände mig bara otroligt hemsk och vidrig som ”tvingade” in detta främmande föremål i mitt barns mun medan hon tydligt visade att hon inte ville veta av den. Fy, så många känslor jag gick igenom som sved och brände inombords. Nu har hon precis hittat sin lilla tumme. Vi är lugna. Det får vara så.

Klart jag förstår att napp kan vara en räddare i nöden i vissa situationer, om barnet gillar så bara kör och rädda er själva, det är man värd. Men jag ser också många barn som har napp i munnen mycket mer än min dotter har sin tumme. Tummen kan man inte ta bort, en nackdel när det ska slutas. Men den är himla klurig att ha i munnen när man ska leka, klättra och ha skoj.

Nu vill jag ändå ha era bästa råd för att få en snart treåring att sluta suga!

Kära tandvårdskollegor som jobbar med barn, hur gör man? (Andra också för den delen!) Jag känner mig handfallen, resonera och köpslå räcker inte till. Det enda tips jag inte vill ha är att pensla Stopp & Väx på tummen, det testade jag och min far i samförstånd och det blev väldigt traumatiskt… haha. Ett av barndomens svåra minnen, ni vet. 🙂

Barntandvård

Tandkalas!

Oj oj! Idag blev det spontant tandkalas, för i morse upptäckte jag en första liten tand hos minstingen här! Hon är fem månader nu och dräglet har fyllt hinkar ett bra tag och allt ska tuggas på så jag har änna väntat på tänder.

Första tanden

Den syns knappt, men DÄR är den!

Visst känner man undermedvetet på sig saker om sina barn? Igår tog jag beslutet att börja avveckla amningen, ett tutt-mål fick bli ett flask-mål. Visst hade jag funderat på det, men det kom ändå ganska spontant. Jag tror absolut att mitt undermedvetna tandsköterske-jag visste att en tand var på väg och var ruskigt rädd att bli biten i bröstet. Hon är dessutom halvrumän så vampyrismen finns förmodligen i generna. Jag tar inga risker!

På väg hem från förskolan med döttrarna kom jag på att vi såklart måste ha ett tandkalas för att fira denna storslagna tandsprickning! Sagt och gjort, vi vände uppochned på köket och bakade tårta på det vi hittade. Fann några ledsna ballonger att göra glada samt många år gamla tomtebloss. KALAS!

Tandkalas

Kalas för första tanden men tårtan fick hon inte smaka. Livet är orättvist så in i norden.

Varje anledning att ha kalas är såklart bra, men nördiga anledningar är extra fina. Heja lilla tand! Behöver jag tala om att hon fick en tandborste i present, medan jag och storasyster glufsade tårta? Gissa vem som äter mest tårta… den som är vaken längst! Klart bäst att vara vuxen, haha.

Tandkalas

Vi börjar borsta denna lilla gadd nu på studs. Mest för att vänja henne vid tandborsten och få in rutinen. Väntar med tandkrämen tills den kommit fram lite mer och hon hunnit bli bästis med tandborsten. En sak i taget så blir det förhoppningsvis en positiv del i vardagen.

Vill ni läsa mer om hur jag tänker kring barntandvård så kan ni läsa om det här, och om mina tankar kring barntandkräm här. Kom gärna med era tankar och erfarenheter kring detta, det är inte alltid det är lätt att få till tandborstningen med barnen så tips och tricks är välkomna!

Tandvård

Käkledsbesvär med mammastress

Somliga tror att man inte har så mycket för sig när man är föräldraledig, men det är väl snarare tvärt om. Det är intensivt med blöjbyten, skrik, spyor, amning, hämtning och lämning på förskola med en tvååring som har sina behov och inte kan sitta still mer än prick 8 sekunder. Då ska man känna att man räcker till. Och inte glömma tvätten, maten, disken, dammet och för all del ramla inte ner i toaletten som inte hunnits skrubbas sen si så där förra året.

Sen hinna blogga lite tänkte jag. Härom dagen skulle jag BARA redigera en bild helt kvickt och publicera inlägget sedan. Helt kvickt blir snarare helt paniskt när bebis skriker och sprattlar i knät och jag har en hand fri. Synapserna sprakar av för många signaler in och till slut fattar inte hjärnan och slår av till ”endast nödsamtal” vilket resulterar i att både jag och bebis låter ”Uuuääääääähäääääää!”.

Vaknar sammanbiten med stela, knakande käkleder. Nu vet jag vad det rör sig om, men smärta och värk är luriga larver som krälar runt inuti en och gör det väldigt svårt att lokalisera varifrån smärtan egentligen kommer. För mig började det denna gång som vanlig huvudvärk, som sedan kröp bak i nacken, för att tillslut kopplas ihop med ena käkleden. Nu sitter molvärken som en hjälm med hakskydd. Tryggt och säkert.

Bettskena Johanna Ene

Mina fina bettskenor.

 

Rotade fram mina bettskenor. Den äldsta har åkt in ett fåtal gånger de senaste 11 månaderna. Känt begynnande stelhet några gånger bara. Men dumt att inte ha bettskenan då den riskerar att inte passa till slut. Min äldsta, den rosaglittriga, är egentligen för sliten och tunn. Men den funkar för mig. Vi gjorde en ny, regnbågsfärgad, för drygt ett år sedan. Den skulle såklart avlasta bättre och var högre. Men i samband med att jag bytte till den fick jag istället problem med att käken låste sig så att jag inte kunde gapa. Ibland fick jag inte ens in tandborsten. Rätt himla jobbigt.

Vad är en bettskena? Wikipedia är din vän i kunskapsnöden, klicka och läs.

Gick till specialisttandvården för bettfysiologi och fick rekommendation om ny bettskena med vissa justeringar. Precis efter det besöket blev jag jätteförkyld och kunde inte använda bettskena. Var utan den i två veckor och mina problem med att gapa försvann helt. Det här med bettfysiologi är knepigt, åtminstone vad gäller mina skeva käkar verkar det som haha. Såklart slutade jag använda bettskena, gillar liksom att kunna gapa. Äta och prata är favoritgrejer. När jag fått känningar i käklederna har den äldsta skenan åkt in. Den passar helt ok och gör jobbet. Dock är den så sliten att glittret inte är så glittrigt längre, en allvarlig defekt i mina ögon!

Ja… föräldralivet på hemmaplan är en situation som kan skapa nog så mycket stress. Särskilt som man ofta är lite nedsatt av mindre sömn t ex. Minns när jag gick tillbaka till jobbet förra gången att jag tyckte det var avslappnande. Till en början. Sedan märkte jag hur föräldraskapet fört med sig mycket lägre stresstålighet. Innan jag fick barn kunde jag köra på hur hårt som helst, jobba som en duracellkanin med tusen bollar  luften. Nemas problemas. Det går inte längre. Ganska så självklart egentligen, men det tänker man ju inte på. Vara snäll mot mig själv. Försöker komma ihåg det.

Är ni snälla mot er själva? Hur är man då?

Barntandvård

Gulligaste tröjan med tänder!

Oh, jag fick paket i postlådan! Eller snarare döttrarna. För där i låg den gulligaste tröjan med tänder och tandtroll på i perfekt storlek för äldsta dottern. Jag tog upp ett rosa brevpapper med en så fin hälsning från Elvira, som hittat denna tröja och direkt tänkt på mig. Gulle dig, Elvira!!! Blev verkligen överraskad och superglad!

Så klart fick vi dra ner till morsans kontor och fota lite. Kolla stiligt! 😀

Barntröja tänder och tandtroll. Modell: Emeline

Barntröja tänder och tandtroll. Modell: Emeline

Barntröja tänder och tandtroll. Modell: Emeline

Barntröja tänder och tandtroll. Modell: Emeline

Starkast i världen, såklart!

 

Har aldrig sett det här tygen innan. Så fint! 😀

 

Barntandvård

Vaccinera bort karies?

Vaccinera bort karies? Javisst, tydligen. Igår postades den här artikeln ur Illustrerad Vetenskap i vår Facebook-grupp Tandsköterskor i Sverige, dock hade jag gärna sett mer respons på den så jag hoppas ni vill vara med och kommentera och diskutera artikeln nedan och det här blogginlägget.

 

Jag kan se en nytta i det här vaccinet i delar av världen där kunskapen och förmågan att ge sina barn en god munhälsa är låg. Där man inte har den tandvård vi har, eller inte har råd att ta sina barn dit. Där det är billigare med läsk och sötsaker än bra mat och man inte har råd med den bra maten. Då kan vi verkligen börja diskutera om detta är en framkomlig väg för att utsatta barn ska lida mindre.

Men som jag förstår det av artikeln så riktar sig detta till i-länder i västvärlden. T ex till våra barn här i Sverige. Till oss som har lite för stor tillgång till ett frivilligt sockermissbruk som vi faktiskt kan välja bort. Eller? Ett vaccin mot karies blir för mig som att blunda för orsak och verkan och den kunskap vi har i förebyggande av karies. Här behöver barn inte lida av karies, om vi vill. Vi besitter alla verktyg och erbjuder alla barn och föräldrar den information och vård som behövs för att våra barn ska slippa lida av grav karies. Vad barnens vårdnadshavare sedan gör för val är såklart utom vår räckhåll. Ska vi då erbjuda ett vaccin för att människor inte kan ta ansvar själva? Vad kommer det kosta?

Med ett vaccin tillgängligt skulle det bli enkelt att rycka på axlarna åt saften i nappflaskan. En sådan attityd påverkar givetvis inte bara tandhälsan utan hela kroppen och knoppen. Vi stryker karies men får en rad andra sjukdomar att ta hand om, som t ex diabetes typ 2, fetma… Eller är vaccinet tänkt för de som redan har grav karies och i ett läkande syfte? Jag känner mig tveksam till hur det skulle fungera, men vill absolut veta mer. Jag undrar också hur detta vaccin påverkar oss i ett längre perspektiv, med tanke på omkringliggande vävnader och hur det påverkar resten av kroppen. Det är lätt att prångla ut läkemedel men inte lika lätt att backa bandet om det visar sig ha skadliga effekter längre fram.

Vi vet idag att fluor är effektivt och hjälper till att skydda mot karies. Vi kan se studier på hur karies ökat hos våra barn i samband med att ”fluortanten” avvecklats från skolorna. Det finns många exempel och forskning som talar för fluorets positiva effekt i rätt mängd. Ändå har vi idag ett utbrett motstånd mot fluor. Om vi nu har svårt att motivera föräldrar till fluor för barnen, hur tänker man då kring ett vaccin? När föräldrar idag väljer bort att vaccinera sina barn mot de mest elementära sjukdomar som förr dödade oss. Ska vi ha ett vaccin för något vi enkelt förebygger idag, när somliga inte ens vill vaccinera mot hemska sjukdomar som tuberkulos som faktiskt kan döda? Ja, någon påpekade för mig att karies faktiskt kan döda. Absolut, ska vi diskutera på det sättet så kan allt döda en om det vill sig illa. Jag känner dock inte att det är riktigt relevant i min frågeställning.

Ska vi lägga enorma summor pengar och tid på ett vaccin mot något vi har både kunskap och resurser till att förebygga? Eller är jag bara skraj att förlora jobbet?