Försök ringa vården. Försök då!

Det är samma gång varenda gång jag ska kontakta någon vårdgivare, jag växer och blir grön och helt förgjordat vansinnig! Näven genom väggen, BAM. Först ska man trassla sig igenom en radda knappval tillsammans med en datorröst, sedan ska man tilldelas en helt annan tid för uppringning som oftast inte alls passar. Sedan ska jag passa den tiden. Hur skevt är inte det?

Ni som själva jobbar med patienter vet säkert hur knepigt det kan vara att få till egna nödvändiga samtal. Det är ju just den där stunden då jag smiter iväg för att ringa som jag har möjlighet, sällan på de tider som sedan erbjuds för uppringning. Idag när jag ringde hade jag att välja på en tid när jag själv sitter med patient, eller en tid när jag slutat och är på väg hem. Personligen har jag noll lust att ta privata vårdsamtal i offentlig miljö, definitivt inte på bussen full av folk! Så det sket ju sig. Får trassla mig igenom knapptryckningarna ännu en gång imorgon och hoppas på bättre tur. För idag känns det som om det är tur och påstridighet som gäller om man ska ta sig fram i vården.

Min kollega har försökt komma fram till en annan vårdgivare på telefon. I två dagar. De har telefontid men verkar vara nästan omöjligt att komma fram. Är det kvalitet det här då? Ni får ursäkta mig, men jag blir så jävla trött på allt bröstbankande om kvaliteten i det här landet, när man verkar ha glömt bort vad det ens bör innebära. Vi har fantastiskt duktiga människor som jobbar med att ta hand om våra knoppar och kroppar, men att nå fram dit är en förbannad hinderbana för många. Inte alla som är så tjockskalliga som jag och kan stånga sig fram. Man ska inte behöva vara det.

Herrejisses vad glad jag är att vi svarar i telefon under hela vår öppettid på jobbet. Att få arbeta på det viset och kunna ge personlig service utan telefonkö eller datorröst är en riktig ynnest idag. Det är något jag känner mig stolt över. Visst kräver det sin tid, men det är för mig värt det alla dagar i veckan. Flera gånger efter min föräldraledighet har jag fått patienter i luren som sagt sådant som ”Jag känner igen rösten… är DU tillbaka? Så roligt!!”, och det är lika fantastiskt värmande varje gång. Så vill jag arbeta. Så vill jag ha vårdkontakten.

Hur tycker du att kontakten med vården funkar? Hur skulle det kunna bli bättre?

Today's mood

Bildkälla: dumpaday.com


Rebellkirurgen 2

”Den andliga nöden i Sverige är vad den materiella nöden är här.”

En dokumentar ni bör se. Äntligen någon som vägrar vara en del av byråkratin och pappersarbetet som dränker våra läkare och tandläkare i Sverige. Någon som säger högt att man inte blir en bra kirurg av att sitta vid datorn.

”När jag besöker Sverige säger mina kollegor hur de drunknar i byråkrati o pappersarbete. Man blir inte kirurg för att man vill sitta vid datorn.”

”Många där hemma tror inte att de har något att lära av Afrika.”

REBELLKIRURGEN går att se på SVT Play och jag rekommenderar den starkt!

Rebellkirurgen

SVT Play om dokumentären: ”Efter 30 års tjänst i Sverige har kirurgen Erik Erichsen tillsammans med sin fru Sennait flyttat till Etiopien. I landet med 3 läkare på 100 000 invånare (Sverige har 380) är resurserna oerhört begränsade. Erik tvingas operera med det som finns till buds: en billig borrmaskin, slangklämmor, cykelekrar eller fiskelina istället för suturtråd. Men trots de stora utmaningarna så menar Erik och Sennait att allt ändå inte är bättre i hemlandet: ”Den andliga nöden i Sverige är större än den materiella nöden i Etiopien. Det är mycket vi kan lära oss av den här kulturen”. En film av Erik Gandini.”

”Det är mycket svårare att hjälpa folk i Sverige.”

Vi hade kunnat ha världens bästa sjukvård och kunna ta hand om alla utan köer här, vi har ju förutsättningarna! Istället skjuter vi dem i sank med hjälp av byråkrati och pappersarbete som tar långt mycket mer tid i anspråk än tiden med patienten. Ska sjukvården kollapsa helt innan vi inser att vi måste göra om och göra bättre? Det om något är tragiskt.

Jag frågar mig igen; vad är kvalitet egentligen? Är det trycksvärtan på papperna i pärmen? Eller är det vad jag gör med min tid med patienten och hur duktig jag är på det.

”Om musiken skulle styras på samma sätt som läkarkåren, hur skulle den låta? Ja, det hade inte blivit musik.”

 

”Här dör ingen ensam.” Erik Erichsen om Etiopien.


Vad går ni igång på?

I fredags hade jag min första lediga fredag igen sen före jul, gick upp i ottan och produktiviteten sprutade som en vulkan. Äntligen hade jag energi till allt det där jag velat ta tag i. Gjorde fruktansvärt roliga saker som att lägga om försäkringar, meka med en skrivare, läsa om egenföretagande och moms, leta redovisningsbyrå och sedan roligt småpill med bloggen. Lyckades också till min stora glädje gå vilse i skogen!

Den där goa känslan av grejarlust håller i sig så idag möblerar jag om i källaren och röjer. Alltså det är något med att rensa, sortera, ordna och slänga som jag verkligen går igång på. Samtidigt som jag fysiskt organiserar saker efter noggrant uttänkt logik så känns det som om jag ordnar mitt inre. Jag blir otroligt tillfredsställd! Och så hittar man gamla bortglömda ting som den här urfina pinen:

Tafsa inte på kollektivavtalen

Tycker det här budskapet ska bli levande igen!

Förresten, är det någon där ute som har tips på seriös och inte fläskedyr redovisningsbyrå runt Lerum som tar nya enskilda näringsverksamheter så kontakta mig hemskt gärna! 😀


Klistermärken med gulliga tänder

Jag älskar att visa vad jag arbetar med med små gulliga uttryck! Tandvården i sig är ju oftast ganska steril så att säga… hehe. Därför måste jag liva upp det med färg så fort jag kan.

Spana in dessa supersöta klistermärken jag hittade i servicebutiken precis bredvid jobbet! Jag och personalen var överens om att tandläkaren absolut måste ha den lilla tandtrollsdjävulen på sin datorskärm…. Jag tyckte att den passade mig precis lika väl… 😉

Klistermärken tandvård

Klistermärken tandvård

Klistermärken tandvård

Nu speglar min laptop mig…. en liten ond djävul på ena sidan, och en snäll tandfé på den andra.

Snäll mot de snälla. Alltid.


Rimligheten i att jobba gratis

Jag vill ha lön för mödan, men andra får gärna jobba oavlönat.

Det är bra att träffa tandsköterskor från andra kliniker som man annars inte pratar med. Då hamnar man kanske i en bil tillsammans och har världens bästa samtal på vägen hem. Det är så fint på våra träffar, varje gång så frågar alla runt vart folk ska när det är hemgång, och tar med sig de som ska åt samma håll och inte har bil själva. Jag fick både skjuts ända ut till obygden och trevligt sällskap. Vi diskuterade livligt vårt yrke och hur vi ska stärka t ex vårt yrkesförbund. Vi kom att tala om faktumet att alla utom en person i Svenska Tandsköterskeförbundets styrelse jobbar gratis. Mitt sällskap rynkade pannan och påpekade att det ju är ganska absurt. Det var första gången jag hörde den tanken högt från någon, och jag håller faktiskt bara med. För medan flertalet av oss klagar på låga löner så håller ett litet gäng på att slita arslena av sig för oss alla. Obetalt.

Här har vi ett gäng kvinnor som kämpar för att vår utbildning ska utvecklas och hålla hög standard, behandlar remisser från myndigheter, sitter i möten, åker runt till utbildningarna för att informera och föra fram vårt budskap, ser till att vi får rabatt på kurser och utbildningar, skapar oss en alldeles egen tidning och arrangerar en hel konferens bara för oss varje år. Är det egentligen inte ganska märkligt att de ska jobba gratis? Hur många idag engagerar sig på det sättet utan betalt? Skulle du göra det? Jag säger inte att du bör göra det, jag säger att jag nog tycker det är himla rimligt att de som kämpar för vår sak i så stor utsträckning borde avlönas.

Men det är en svår ekvation med ett för lågt medlemsantal (som dock börjar öka nu hurra hurra!) och en medlemsavgift som inte höjts på många många år. Till det kan vi lägga faktumet att vi tandsköterskor för det mesta tycker att det är för dyrt.

Vad tänker ni om det här?!

 

Svenska Tandsköterskeförbundet 2017

Här har vi Carin Jakobsson (Gotland) och Annika Wahlström (Göteborg) ur styrelsen under yrkeskonferensen i år. Ja, ni ska bannemig sträcka på er! Tusen tack för en fantastisk konferens. Visste ni att det är konferensen som för närvarande finansierar förbundet ett år i taget? Ganska galet att vara så beroende av ett event för att hålla sig vid liv.


Fotografering och tandskötersketräff

Nu kan det inte bli mer äntligen fredag än så här!

Igår hade jag en riktigt rolig dag. Direkt efter jobbet stack jag till en fotostudio. En sådan där fantastisk som känns som en inredd industrilokal med svinhögt i tak och enorma spröjsade fönster ut mot hamnen. Gillar verkligen känslan i sådana. Rymd och ljus för skapande. Jag var där med anledning av en intervju med mig i Unionens branschtidning Farmaci & Hälsa, och fotades av fotograf Jonny Lindh. Vi har aldrig setts tidigare, och det första jag gjorde när jag klev innanför dörren var att deklarera att jag vägrat följa önskemålet för fotograferingen; ta med mig arbetskläder. Förklarade bestämt att jag vägrade bli fotad i en gammal vit pyjamas, att det skulle döda min själ lite och alla vet väl ändå att vi jobbar i pyjamas inom vården? Hur kul, liksom! Ja, jag var väldigt medveten om att första intrycket skulle bli att jag dundrar in och kör över folk. Men jag är åtminstone rak och ärlig i mitt uppsåt. 😉

Det var dock inga sura miner utan blev en skönt avslappnad plåtning med massa skratt. Jonny var verkligen bra på att trycka på min smile-knapp, haha! Fast jag har ju bara två lägen; mörk eller ljus. Jag fick vara med och titta på bilderna och tycka till om vilka han skulle skicka till tidningen. Vi var nog ense om en ganska sprallig och lekfull bild, men han misstänkte att de skulle välja ett mer konservativt alternativ. Mitt eminenta förslag var såklart att han skulle köra över dem precis som jag gjort, säga att alla andra bilder utom vår favvo blev kassa. Allt för en lite färggladare och roligare värld!

Johanna Ene hos fotograf Jonny Lind.

Så här såg det ut! Mobilbild, det riktiga resultaten får vi se i tidningen.

Efter plåtningen gick jag till byggnaden bredvid, där har Folktandvården VG sitt huvudkontor, och en liten lokal som vi tandsköterskor i Göteborgsföreningen samlas i ibland. Är du medlem i Svenska Tandsköterskeförbundet är du också medlem i lokalföreningen. Är du osäker så kontakta förbundet. Denna afton var Monica Reuterberg, tandhygienist och klinikchef på FTV Torslanda, inbjuden för att berätta om sin resa och arbete på en tandklinik i Guguletu, en förort till Kapstaden. Det är en kombinerad studie- och utvecklingsresa som FTV VGR anordnar varje år, där 2 tdl. 2 hyg och 2 tsk får åka och arbeta i olika kåkstäder under fyra veckor. Åh, så intressant att få ta del av hennes upplevelser och hur tandvården de bedriver där fungerar utefter deras knappa resurser. När Monica sa att det bästa av allt var…. INGEN T4!!!! Så hurrade hela lokalen instämmande, hahaha! Så härligt. 😀 Det är jäkligt nyttigt att blicka in i en annan tandvårdstillvaro så där. Känner i hjärtat att jag hade velat åka själv. Någon gång. Ibland kan jag känna mig lite trött på det här med att ta bort en fläck där, och göra en blekning här. Det är inte riktigt därför jag blev tandsköterska, men gör det skillnad för någon att bleka tänderna så absolut.

Monica Reuterberg  om Kapstaden

Vi är ett litet gäng tandsköterskor som ses ca 2 ggr/år. Visst är vi fler i föreningen, men vi vet inte riktigt var alla andra är? Inbjudan har skickats ut per post eller mail till samtliga medlemmar. Hoo hoo var är ni? 🙂 För mig har dessa möten varit väldigt givande, gett kontakter och gemenskap. Det är också ett tillfälle att träffas och diskutera yrket, vår framtid och hur vi kan stärka oss. Det är svårt att stärka en grupp människor som aldrig ses känner jag. Ett par nya ansikten fanns med igår, superkul och ni är SÅ välkomna! Hoppas ni kände det också. Är det någon runt Gbg som känner sig vilsen och har frågor om lokalföreningen och våra träffar så hör gärna av dig till mig.

Monica Reuterberg om Kapstaden

Tack Monica, det gav mersmak att lyssna på dig och din resa!


Xylocain för tandsprickning blev sjukhusfärd

Nu sprids en text på Facebook, av en mamma som fick rådet av en tandsköterska att använda Xylocain till sitt lilla barn vid tandsprickning. Det slutade med ilfärd till sjukhus och mamman ifrågasätter nu tandvårdens råd. Innan jag fortsätter vill jag att ni först läser hennes egen text, som hon gett mig lov att citera i sin helhet:

”Varning! Okunskap från tandvården och läkarvården kunde ha kostat oss vårt barns liv!
I december 2016 gick jag med min dotter på ett mammagruppsmöte som hette ”ditt barns tänder” där vi skulle få information och råd och tips om hur man sköter barnens tänder bäst.
När ämnet tandsprickning kom upp sa tandsköterskan att xylocain är bra att använda för att lindra den värsta smärtan och jag reagerade på en gång över tipset eftersom den salvan hade jag till stygnen efter förlossningen och hade aldrig hört att man skulle använda den i munnen, och på sin bebis dessutom….
så jag frågade i slutet på mötet om hon verkligen menade xylocain och om man kunde ha det i munnen varpå hon svarade ja, xylocain.
Hon sa ingenting om vilken tub, mängd, dosering per dag eller liknande utan bara att xylocain är jättebra.

Jag tänkte inte mer på detta utan hon borde kunna sitt jobb och tiden gick till igår 2017-02-21
då vår dotter hade stora besvär med sina första tänder och ingenting fungerade så kom jag på tandsköterskans råd och hämtade xylocainen i badrummet, tryckte ut en dutt med salva på mitt finger och gned in på min dotters tandkött.
En minut efter börjar hon hosta kraftigt och oavbrutet tills hon spyr rakt ut, vi byter hennes kläder och sambon ifrågasätter om jag verkligen hört rätt, varpå jag står på mig och säger att tandsköterskan sa så och insisterade på att han skulle följa med på mammaträffarna i framtiden om han inte tror mig.
Men jag kan inte släppa att jag fortfarande tycker det är konstigt så jag ringer 1177 och hoppas stilla min oro, väl framme i kön förklarar jag vad som hänt, rådet, mängden åldern osv och telefonisten blir orolig och tycker vi ska följa upp det här för säkerhets skull så hon kopplar oss till giftcentralen som har bättre kunskap om detta.
På giftcentralen får jag prata med två telefonister som även dem frågar om tidpunkt, mängd, exakt vilken salva, ålder och vikt på min dotter och säger att över ett halvt kryddmått på ett så litet barn kan vara livsfarligt och orsaka kramper samt andningsuppehåll!!
och att vi omedelbart ska ringa 112 för att komma till akuten så fort som möjligt då den första timmen är mest kritisk.
(i giftcentralens papper stod det inte mer än 1 kryddmått i mängd för barn som väger 10kg och är 1½ år gamla, och ett halvt kryddmått för mindre barn. större doser är livsfarliga)något som aldrig nämndes på mötet!

Ringer 112 och förklarar vad som hänt samt vad giftcentralen sagt och att vi behöver ambulans så fort som möjligt då vi bor en timme från närmaste barnakut, men får höra att vi får ta egen bil då det är kö på ambulansen. I ren frustration säger jag att då kör vi lika fort som ambulansen behöver och lägger på. Vi springer till bilen direkt och åker så fort som möjligt men jag märker att dottern håller på att somna i bilen och vill att hon ska hålla sig vaken så vi åker till vårat lokala sjukhus istället för det tar för lång tid till barnakuten. Väl där får vi komma in på undersökning, övervakning och träffa läkare som även hon rådgör med giftcentralen och säger att vi hade tur då det hade kunnat sluta illa då lidokain är livsfarligt för så små barn.
Vi åker hem efter tre timmar och dottern mår tack och lov bra och lekte med personalen och förstod inte varför jag grät.

Idag 22/2 – 2017 ringde jag bvc för informera om vad som hade hänt och vilket råd vi fått. de har bokat möte och ska även gå vidare med anmälan.

Sedan ringde jag folktandvården som skickat tandsköterskan för att informera dom om vad som hänt, i hopp om att de skulle se över sina rekommendationer och rutiner och inte rekommendera denna salva till fler föräldrar då nästa barn kanske inte klarar sig så bra. Men chefen på folktandvården svarar med att de brukar rekommendera xylocain till både barn och vuxna för att behandla tandsprickning, tandlossning eller afte blåsor och att det inte brukar vara några problem, utan vår dotter måste vara känslig. Jag står på mig och säger igen vad giftcentralen sa och ber henne att själv kontakta dem om hon inte tror mig, och vill även ha återkoppling för att få veta att de gör något åt de här aktivt innan det händer fler barn och föräldrar, de borde veta bättre än att rekommendera något som kan vara livsfarligt för våra barn. Eftersom hon inte tog det seriöst så försöker vi varna andra själva.
Vi klarade oss tack och lov, men jag vill uppmärksamma detta som hände oss och varna andra som vi som litar på vården och deras råd i tron om att de kan allt och vet allt för det hade kunnat gå så illa,
vill inte ens tänka på hur det hade kunnat gå. Mitt mål är i alla fall att inga andra ska drabbas och inga bebisar ska dö av deras okunskap.

Händelsen är anmäld till flertal myndigheter.”

xylocain
(Bild lånad med tillstånd av mamman som skrivit texten.)

Jag är inte ett dugg intresserad av att peka finger åt någon här, för mig är detta andrahandsinformation, jag var således inte på plats vid händelsen och förhåller mig till frågan så objektivt jag kan. Dock känner jag såklart enormt starkt för vilken förälder som helst i en sådan situation, att känna fara för sitt barns liv är det värsta jag kan tänka mig! Självklart vill vi inte hamna där, självklart är det då viktigt för oss i tandvården att belysa ett sådant här fall och ta det på allvar. Det spelar ingen roll huruvida någon gjort rätt eller fel, hört fel eller rätt, det enda som betyder något är att alltid värna om vården och att göra vårt bästa och inte gömma oss bakom en försvarsmur. Problem är till för att lösas. Kunskap är till för att spridas. Sedan gör man så gott man bara kan på den vägen. Jag utgår också från att ingen inom vården vill skada någon med flit.

Nu resonerar jag utifrån mig själv, som privatperson i första hand och tandsköterska i andra hand. För mig är Xylocain något vi har som bedövningsmedel inom tandvården, då den används i kontrollerade doser och övervakat av tandvårdspersonal. Man kan få en allergisk chock av många preparat, därav ska vi tandvårdspersonal ha utbildning för det och motmedikament snabbt tillgängligt när vi arbetar. T ex är jag lärd att aldrig lämna en patient ensam efter att bedövning är lagd. Sedan finns det receptfri Xylocain-salva (se bild ovan) som också jag använt vid t ex insektsbett. Har före idag aldrig funderat på om den går att ha i munnen, men skulle personligen inte ha det. Hittar inget i FASS om att den endast är för utvärtes bruk, dock tolkar jag texten så. Dock använder vi lidokain-salva i tandvården för att ytbedöva innan vi sticker med nål. Den är avsedd för munhålan.

I följande artikel har skolläkare Per Lindström, granskat av professor Otto Westphal, skrivit om tandsprickning:
Internetmedicin – tandsprickning

Här finner vi rådet att endast i undantagsfall använda xylocain; Xylocain viskös, oral lösning 20 mg/ml (2%), flaska 100 ml (körsbär). Ja, således ett råd för det men i produkt anpassad för ändamålet.

Citerat ur FASS om Xylocain:

”Xylocain salva kan användas receptfritt till vuxna och barn över 1½ års ålder. För användning till barn under 1½ års ålder krävs läkares ordination.”

”Såriga bröstvårtor i samband med amning: Salvan smörjes på 5-10 minuter innan amning och torkas eller sköljes noggrant bort med vatten före själva amningen.”  ”Sköljes noggrant bort före amning”, ska alltså inte in i barnets mun.

 

Det här är en så ledsam händelse, jag lider med mamman och tycker att hon är jättemodig som berättar offentligt om det. Ingen förälder vill vara med om något sådant, och vi gör alla oftast mer än vårt yttersta för våra barns väl och ve! Man kan tycka att hon går hårt åt vår yrkeskår, ta åt sig och bli arg. Men hur hade vi själva reagerat i en liknande situation? Hade inte också vi velat berätta och varna? JAG HADE! Vilket jävla liv jag hade ställt till med, ni anar inte. Så jag tar till mig denna historia, inte för att döma någon alls, utan för att lära mig och ta reda på hur jag ska arbeta för att bli lite bättre på det jag gör.

Min lilla dotter verkade ha jätteont av tandsprickning (det går ju aldrig att veta säkert om det var det när de är så små och inte pratar) och vi använde då Multi-Mam BabyDent, en salva från apoteket som inte innehåller lidokain. Vad de andra konstiga ingredienserna är, och hur hälsosamma de är, vet jag verkligen inte. Men den synes vara mild och snäll och den har verkat bra.

Salva vid tandsprickning

Jag hoppas mitt inlägg kan föra något positivt med sig, för både föräldrar och oss inom  tandvården! Vi får också minnas att kommunikation, det är det svåraste som finns.

Framåt, marsch!


Vi ses, studenter på Odontologen i Göteborg! 2

Kommer till jobbet och märker att jag glömt alla nycklar hemma. Ensam och först på plats ute i regnet, tjohoo det är måndag! Som tur är vände det och jag fick sluta tidigare, så himla skönt, särskilt när man har lång resväg. Gjorde inte så mycket att det fortfarande regnade när jag promenerade hem från bussen. Tills det slog mig, att även hemnyckeln låg kvar hemma. Så mycket för att sluta tidigare, haha….

Tänkte berätta en rolig sak, att jag ska komma och träffa er tandsköterskestudenter som går på Odontologen i Göteborg! Som jag förstått det är det ni som går sista terminen. Dock inte fått 100 koll på det än. Hur som helst är det fredag 21/4 på förmiddagen. Då kommer jag prata om engagemang, tandsköterskeförbundet och att jobba privat. Bunkar upp med luriga, listiga, svåra och dumma frågor nu! Kan ofta vara mycket enklare att besvara frågor och ha ett bra samtal i möten öga mot öga. Jag kommer göra mitt yttersta för att svara utförligt och ärligt! Det är inte min grej att slå blå dunster i ögonen på folk, jag är rak på sak och säger hellre en hård sanning än tio positiva och halvsanna. Jag tror det gynnar oss i längden.

Men en väldigt positiv grej är att sitta och höra någon ge världens finaste referens för en tidigare anställd över telefon. Det fick jag höra på idag. Satt och fånlog och tyckte att det var så fantastiskt härligt att ta del av! 🙂

xray tooth


Förbjudet skratt och god kontakt

Herrejisses… så galet övertrött att jag snart kommer få ett hysteriskt skrattanfall och väcka dottern, sedan ett hysteriskt gråtanfall för att jag väckt dottern som inte kommer vilja somna om. På den nivån är det, ni vet.

Apropå skrattanfall, är ni fler där ute som drabbas av knäppheter i huvudet så att ni nästan bubblar över av gapskratt? Av ingen anledning, precis när man inte SKA. Som t ex när jag står och väntar på att trycka av en röntgenbild, eller när det blir lite långtråkigt under en endobehandling…. och den där sjuka tanken säger POPP poppelipopPOPP och jag måste låtsas hosta för att dölja galenskapsfnisset som tränger sig upp genom strupen. Egentligen vill jag bara släppa lös det, men undrar jag hur trygg patienten skulle känna sig då? Har ni själva varit med om något sådant snälla berätta! Vill inte känna mig galen helt ensam. 😀

Äntligen fredag. Tuffa tider, otroligt hektiskt på jobbet. Förra året var det väldigt många som inte ville gå till tandläkaren, i år ska alla plus några till komma. Helst idag. Helst ska det bara ta 30 min. Helst ska det inte kosta så mycket. Känns som om jag och tandläkaren vridit ut och in på oss sedan Januari med att fixa, trixa och trolla med knäna. De är både en sport jag gillar och skyr. En kort period kan det vara utmanande och jäkligt givande att känna att man tillsammans ror hem dagen och hjälper många på bästa sätt. Men det får inte bli vardag. Då går man under. Det som håller mig igång nu är hur mycket jag verkligen trivs på vår lilla mottagning, och att vi faktiskt har supergoa patienter som jag i många fall är genuint glad över att fått lära känna. Har ni möjlighet att lära känna era patienter? Satt och pratade med familjen i julas och de såg väldigt frågande ut när jag berättade om hur jag har det. De hade inte alls den relationen till sin tandvårdspersonal, verkade inte vara mycket samtal vid deras besök. Såklart det är olika, överallt har man inte möjligheten till det. Men det hade varit roligt att få höra hur ni där ute på andra kliniker har det och upplever patientkontakten?

Nu ska jag fortsätta mitt fredagsmys med mer skrivande, mailsvar och något starkare än fluorskölj. Önskar er alla en löjligt bra helg! Här kommer två enkäter, bara för skojs skull. Helt anonymt såklart. 😀

Får du skrattattacker på arbetstid?

View Results

Loading ... Loading ...

Har du nära kontakt med era patienter?

View Results

Loading ... Loading ...


Inbjudan och press

Götlaborg!

Vidarebefordrar  en inbjudan från Göteborgs Tandsköterskeförening. (Är du medlem i Svenska Tandsköterskeförbundet är du per automatic medlem i lokalföreningen.) Är du medlem och saknar detta mail så bör du kontakta exp@svetf.se och uppdatera din adressinfo.

GÖTEBORGS TANDSKÖTERSKEFÖRENING

Snart är det vår och dags för en liten träff!!!
Välkommen att lyssna till Monica Reuterberg, tandhygienist och klinikchef på FTV Torslanda, som ska berätta om sin resa och arbete på en tandklinik i Guguletu, en förort till Kapstaden 2015. Det är en kombinerad studie- och utvecklingsresa som FTV VGR anordnar varje år, där 2 tdl, 2 hyg och 2 tsk får åka och arbeta i olika kåkstäder under fyra veckor.

När? TORSDAG 2 mars kl 18:00

Var? Folktandvårdens administration, Kämpegatan 3, Lokal Kattegatt, entréplan

Kostnad: 100 kr, inkl fika,

Anmälan via mail senast 24 februari till: Maria Lanestam, maria.lanestam@vgregion.se

anmälan är bindande

Styrelsen/GTF

Vi ses där… 🙂

 

Och… idag kom nya numret av DentalMagazinet med mig i! Wiiiiiih SÅ kul tycker jag. Bara tack vare min egen framfusighet på Swedental i höstas, då jag klampade fram till deras monter och påpekade att de har aaaalldeeles för få tandsköterskor med i tidningen. Så kan det gå, när man öppnaqr käften.  😀

Dental-Magazinet Johanna Ene