Browsing Category

Debatt

Debatt

Oseriös rekrytering

Vad är grejen med det här nya sättet att rekrytera; en privatperson på Facebook postar mycket knapphändig information om ledig tjänst i en yrkesgrupp och uppmanar till att skicka PM för att få veta mer. Hör man av sig får man veta lite mer, men bara lite! Man ska tydligen hållas på halster, bygga upp spänning och nyfikenhet medan man får höra att ”det är för tidigt i processen att berätta mer om tjänsten”. Men är man som jag, lite klurig och lurig, så hittar man ändå platsannonsen i sin helhet med lite Google. Det verkar vara provision på rekryterad personal man är ute efter?

Snicksnack och löjleri säger jag. Ni slösar människors tid när de söker arbete och gör teater av det. Jag förstår att man bara följer spelreglerna som anställd på ett sådant rekryteringsföretag, men hej hej till dig som sköter rodret… den här metoden känns varken spännande eller seriös. Snarare respektlös mot jobbsökanden som med största allvar försöker hitta en passande arbetsplats och lägger ner värdefull tid på detta. Sluta skämta med människors tid!

Stötte på den här metoden och hittade snabbt annonsen det gällde på egen hand. I stil med rekryteringsmetoden var annonsen inte särskilt proffsigt utformad och gav inte mersmak. Det lustiga var att det fanns en annan platsannons för samma tjänst, publicerad av berört vårdbolag. Denna var däremot ytterst professionellt utformad.  Varför väljer man som arbetsgivare en utomstående rekryterare som arbetar enligt den här skumrask-modellen? Tycker ni att det är en bra metod, eller känner ni inte till den? Jag vill absolut veta hur ni ser på detta. Det kanske inte spelar någon roll alls?

Om jag var arbetsgivare skulle jag tycka det spelade stor roll hur jag profilerade mig i en rekryteringsprocess. Jag hade önskat en välformulerat annons med korrekt och fullständig information från början, rekryterare som endast kör med öppna kort för en snabb och smidig rekrytering utan frågetecken. Den jag anställer ska direkt få en känsla av att här är det seriöst och tryggt, här lämnas ingenting i skuggan. Men eftersom den här hemlighetsrekryteringen poppar upp mer och mer så måste den väl vara bra? För den som tjänar pengar på den. But of course.

Teater känns det som

Teater känns det som.

Debatt

Jag älskar att vara kvinna!

8 Mars och här kommer en äkta marskatt och Vädur med hornen riktade mot världen! Japp, jag älskar det faktum att jag är född till kvinna. Meow!

Johanna Ene

Det är mycket fokus på det negativa, på svårigheter och rädslor när det kommer till kvinnorollen. Jag vill gärna ta en annan svängom med er. För jag har aldrig för en minut önskat att jag vore något annat än kvinna, trots att man oroat sig om natten, jobbat i motvind och hört ord som jag borde ta som förtryck för att jag är kvinna. Ta ditt ”Hora!” med dig hem, den som sa det han var det! Idag vet jag vad jag är och det är inget som någon annan klistrar på mig.

Tänk… jag har burit och fött två barn. Det kan kvinnokroppen och när jag tänker tillbaks på graviditeterna jag haft känner jag hur jävla stark jag var och är. Att gå igenom en förlossning, hur häftigt är det inte att greja det? Wow för mig! Kvinnokroppen alltså. Vi föder barn, vi har genom tiderna jobbat hårt fysiskt på fält och i fabriker, vi har fostrat framtiden i våra barn, vi har samtidigt som det slagit oss fram och studerat, tagit ny plats där ingen trodde vi kunde, sparkat uppåt från underläge. Alltid. Snacka om att vara det starkare könet.

Kvinnokraft. Mina döttrar.

Jag och mina döttrar. Kvinnlig kraft x 3.

Jag har sen unga år ofta känt mig som en outsider, gått min egen väg och som tjej fått höra att jag inte kan, inte borde. Jag borde vara lite mer normal och lite mer tyst. Killar har ofta tyckt att jag var spännande men skrämmande. Det är bra i början, men sedan vill de att man ska lugna ner sig och bli tämjd. För kvinnor som skiter i reglerna och går sin egen väg är ett hot. Åtminstone skapar det osäkerhet vilket de flesta killar får darrande, krulliga benhår av. Verkligen inget jag finner attraktivt må jag säga.

”Fan vad snygg du är, kom så förbättrar vi världen tillsammans”.

Jag är tacksam för den tid jag fick ensam med mig själv, då jag på ett hårt sätt upptäckte att allt det där jag innan trodde var svagheter faktiskt var styrka. Att det finns en stor glädje i att vältra sig i kvinnlighet. Kläder, smink och känslor t ex! Vi får skapa och uttrycka oss på ett sätt som jag gråter en skvätt över att männen inte har tillgång till på samma sätt. Herregud vad jag älskar smink och kläder. Det är förbannad kul att vara tjej. Har ni tänkt på att det ofta är andra kvinnor som skambelägger och talar om för en hur ytligt det är med t ex smink, och att man bara sminkar sig för att behaga män? Tyck det då, jag kan inte bry mig mindre. Bara känna att det är tragiskt att ni skapar mer negativa känslor för oss kvinnor. När ska vi sluta lägga energin på att trycka ner kvinnan bredvid och istället säga till henne ”Fan vad snygg du är, kom så förbättrar vi världen tillsammans”.

Alla känslor i kvinnoknoppen, så bra och givande. De har inte bara lärt mig att förstå mig själv, utan hjälpt mig enormt mycket i mitt yrke. Detta breda spektrum av känslor är som en färgpalett att måla omgivningen med, att förstå andra med. Och den där explosiva ilskan jag kan känna är förbannat bra bränsle. Hade det inte varit för alla känslor som stormar inom mig hade jag aldrig skrivit som jag gör. Tack hormonstormen!

Tack min kropp. Tack mitt psyke. Ni är galna och helt skeva men jag älskar er. Tillsammans utgör vi en himla bra människa ändå, trots en del inre stridigheter. 🙂

Johanna Ene

Debatt

Inget #MeToo i tandvården

I nya numret av Tandsköterskeförbundets tidning Tandsköterskan skrev jag den här krönikan med anledning av #MeToo:

När jag skriver detta är det jul och jag undrar om det är så fröjdefullt att vi är skonade från sexuella trakasserier inom tandvården? Eller är det en sådan där julklapp som man envist gömmer längst in under granen för att man vet att den som öppnar kommer bli besviken?

Det har varit väldigt tyst i vår bransch angående #MeToo, vad beror det på? Är vi snälla små lammungar hela bunten som bara nosas kärvänligt? Kanske rädda små lammungar som skräms till tystnad av vargen. Jag vet inte men jag tror inte på en bransch skonad från invärtes skit. Däremot tror jag på en rädsla att förlora ansiktet, förlora jobbet och för att inte bli trodd. Sådana historier har jag fått till mig. Även de om tandläkaren som får hemskt långa armar och fingrar under behandlingsstolen.

Så ska vi inte kunna visa våra kollegor att vi tycker om dem, ska vi skrota värme och kärlek? Sluta kramas, sluta ge fina komplimanger? Nej, det där är det viktigaste vi har! Jag hör män säga att de inte längre vågar krama eller visa uppskattning till kvinnor i sin omgivning, men då får ni allt morska till er lite och tänka till! Det är stor skillnad på att ge någon en kram och att lägga handen på någons lår eller rumpa. Förstår man inte det är det verkligen på sin plats att ni män vågar öppna munnen och prata om det på arbetsplatsen. Det har vi gjort på våran och det behöver inte vara märkvärdigt alls. ”Jag ger dig en kram och uppmuntrande ord för att jag tycker du gör ett väldigt bra jobb här och vill att du ska veta att det inte ligger något annat bakom det.” Att ha yttrat de orden kan vara skönt för den som oroar sig för missförstånd. Det kostar inget och tar en minut. Det kan också vara lika skönt att höra det, för då kanske man slappnar av och tar till sig av den där fina kramen och komplimangen. Kommunikation är så lätt och så svårt.

Men så är det den gången när kramen blir en hand på rumpan, långa fingrar som når dit man inte får när ingen ser. SMS med förslag som gör morgondagen på arbetet till en obekväm plåga. Det finns värre svärta, men det kanske börjar här. Vi har alla ett ansvar att ta hand om varandra, tro på varandra, så att vi vågar sparka uppåt och säga STOPP. Något har jag lärt mig genom åren, män förstår inte subtila signaler utan det är en stor gjutjärnsstekpanna med tydligt budskap i fetstil som gäller. Vi måste ställa vederbörande mot väggen illa kvickt och artikulera NEJ STOPP ALRDIG MER. För bådas skull. Jag förstår att det kan vara svindlande svårt.

Men har vi något val?

You CAN sit with us

Psst psst! Glöm inte heller att läsa mina senaste krönikor på Dental24:

Den svenska välfärden

Har du kunder eller patienter?

Debatt

En ”gammal” tandsköterskas funderingar

Det kom ett läsarbrev som jag gärna vill publicera, och det fick jag om än dock anonymt. Självklart respekterar jag om man vill vara anonym men ändå få dela med sig av sina funderingar. Alla måste få vara med. 

Det talas så mycket om hur vi ska vara och bemöta andra. Vi ska ha stora kunskaper om både ditt och datt. Vi ska utbilda/ge av vår kunskap till tandvårdsbiträden, vi ska utbilda/ge av vår kunskap till nya tandläkare. Vi ska entusiasmera . Vad får vi för det?  Ibland glada tillrop, men också mycket ”skit” för vi ska vara tacksamma att vi får vara med och ”utbilda” alla andra. Visst är det roligt att få ge av sin kunskap åt andra.

Det talas mycket om kompetensutveckling, jodå åt tandläkare och chefer, men vi andra som står där på golvet under alla dessa!? Vad får vi? JO vi ska hoppa jämfota av glädje över en tandvårdsdag, men snälla NI!

Inte konstigt att man tappar ”sugen” emellanåt, p g a alla måsten och alla listor som ska fyllas i. Känner att glädjen försvinner och då är det tur att man har trevliga kollegor.

Var tog omhändertagandet av patienterna vägen? Är ju knappt vi hinner med dem för vi måste fylla i nån lista att vi torkat bänkar etc. Känner att det börjar gå överstyr allt det här.

Utbildade mig till tandsköterska för att jag ville ge vård, ett leende, ett stöd till de rädda, få patienten att må bra där i stolen. Inte för att fylla i listor på saker som görs med automatik och som är så självklara i arbetet.

Det ska sparas och vi ska jobba och dra in pengar, gör vi inte det får vi en knäpp på fingrarna. Visst förstår jag att pengarna måste rulla in så att verksamheterna kan gå runt, men för tusan ge oss lite kredit för att vi sliter häcken av oss. Vi människor är ju så dumma att vi blir glada om vi får gå nån kurs eller bara får åka iväg och kanske se nåt annat. Ge oss dessutom löneförhöjning så kanske vi stannar kvar med.

Jag talar nog inte bara för tandsköterskekåren utan även för de andra, som kanske känner likadant.

Då tänker du säkert att ingen har sagt att just ”jag” måste jobba i FTV, nä förvisso inte, nu finns det tyvärr inte mycket och välja på just här, fast vi är en bristvara.

En annan tanke som slog mig är att varför måste vi se så oproffsigt klädda ut. När Region Örebro bildades då skulle alla kuvert och papper kasseras och fick absolut inte användas. Men gå omkring i urtvättade blåa och vita skjortor som det står Örebro Läns Landsting på det går bra. Vet att nya är på ”G” men trycket är bedrövligt och ramlar och klibbar av, kanske borde ses över om det inte redan är gjort. (Är gjort o tack för det!)

Så där nu har jag gnällt lite och jag som inte ens är född i gnällbältet! Ville bara sätta på pränt lite av tankarna som studsar runt i huvudet.

Ha en fortsatt bra dag.

  1. Nu har den ”gamla” fått nytt jobb inom den privata sektorn och löneförhöjning. DS.

”Den gamla”

 

Jag känner så väl igen känslan när man utbildat sig för att ta hand om andra människor, men i alltför stor utsträckning istället tar hand om listor och pärmar. Och ja, det är galet hur pengar prioriteras. Där ser vi igen hur papper är viktigt men personalen inte så mycket. De kommer i efterhand (tänker på kuvert vs arbetskläder).

Jag tackar ödmjukast för att du delar med dig till oss alla. Det är inte alltid man vågar ställa sig upp på personalmötet heller med sådant här, tyvärr. Vi kan inte heller begära att alla är den personen som vågar, men vi kan hjälpa varandra att lyfta fram de som är och som lite högljutt kan föra talan. För jag tror inte ”Den gamla” är ensam med sina funderingar, eller hur?

Does this rag smell like chloroform to you?

Dental assistants be like…

Debatt

När julklappen blev en örfil

Jag har precis satt årets glögg och julstämningen sprider sin doft i köket. Jag myser och tycker om. Men vad handlar julstämning om? För mig är det det lilla och nära, de jag har runt mig dagligen i livet. Att sprida värme och kärlek till de människor som har ridit ut ännu ett år vid min sida. Familj, vänner, kollegor. Alla räknas.

Många vill även ge julefröjd till människor långt bort, och det är såklart behjärtansvärt och lite självklart om man kan göra det. Men på bekostnad av de som står närmast? Den diskussionen värmde tandsköterskornas Facebook-grupp som en brinnande julbock förra året, då Folktandvården Västra Götalands tandvårdsdirektör Gunnar Eriksson slopade julklappen för tandvårdspersonalen, till förmån för välgörenhet i Långtbortistan.

I Tandsköterskan nr 2 2017 finns ett reportage med Gunnar Eriksson, tandvårdsdirektör för Västra Götalandsregionen, där vi kan läsa: ”Han kan se tillbaka på många viktiga uppgifter och utmaningar som han rott i land under sitt arbetsliv. Bland annat avskaffade han julklappar till alla medarbetare inom organisationen för att istället stötta tandvårdsarbetet i länder där behovet av utveckling och hjälp är stort…”. Tidigare i texten läser vi: ”Även här återkommer han till den viktiga teamkänslan och strävandet efter stabilitet och uppskattning för var och ens bidrag till en fungerande verksamhet.”. Gunnar talar även om sin känsla för lagsport. Jag läser detta med stora ögon och minns hans lagkamraters starka känslor förra julen i vårt diskussionsforum. Var fanns tankarna på dem när han rodde iväg över haven med deras julklappar? Vände han sig någon gång om och såg det upprivna havet av besvikelse, osynligt arbete, otacksamhet och ilska över att som så många andra gånger inte bli sedd och uppskattad för sitt slit?

Det är ju bara en julklapp. Tänk på de som har det värre! Nej, det är inte alls ”bara”! Det handlar om att nonchalera ett helt lag som slitit häcken av sig ännu ett år för dig, just i den tid när man på allvar bör tala om att det där slitet är värdefullt och vi önskar att ni mäktar med ännu ett år. För vi är ytterst tacksamma för ER kompetens och teamkänsla.

Människor jobbar för människor, inte organisationer. Se till att vara den närmsta medmänniskan som chef. Det hjälper inte hur godhjärtad och generös du är mot de som har det svårt om du inte först ser till de som kämpar för dig på hemmaplan. Det handlar heller inte om dyra julklappar, det handlar om att bli sedd. Hur många tandsköterskor känner sig sedda när lönen ständigt släpar i golvet, bonusen uteblir och julklappen dras in? Men pengar finns! Dock undrar jag om medmänskligheten i hjärtat finns, eller om allt bara är business för en tjusig fasad.

Jag älskar mitt yrke, låt oss alla få förutsättningarna för att känna så!

 

Den här texten publicerades även i senaste numret av Svenska Tandsköterskeförbundets tidning ”Tandsköterskan”, nr 4 2017. Bli medlem och få tidningen direkt hem i brevlådan, bra läsning utlovas verkligen!

Tandsköterskan nr 4 2017

Tandsköterskan nr 4 2017

Denna vecka är det dags för Odontologisk Riksstämma och Swedental, Sveriges största tandvårdsmässa. I år hålls den i Stockholm och det är gratis att gå in på själva mässan. Du kan även besöka den som student. Här skriver du ut din entrébiljett. I år tycker jag verkligen ni ska passa på att träffa tandsköterskan Merja Fehler som kommer hålla i miniföreläsningar och mingel i Studentloungen. Jag har själv träffat Merja och hon är en sann tillgång för kåren med sin energi och glädje! Verkligen tråkigt att missa dig, Merja! Jag hoppas själv få träffa många nästa år istället då det är i Göteborg.

Glöm inte att besöka vårt yrkesförbund Svenska Tandsköterskeförbundet i monter A18:53 och Studentloungen i monter A22:20.
Och ni vet väl att ni kan kika i min Kalender där jag uppdaterar med viktiga händelser för oss tandsköterskor!