Debatt

Vården per telefon, jag skulle varit en dator

Slog företagshälsovården en signal, ville prata om min vaccination , att den kickade till mig på fel sätt.
Känns viktigt att få sådana avvikelser dokumenterade i journal.
Växeln svarade ”hallå hallå”, fick veta mitt ärende och kopplade mig till sköterska. Sköterskan svarade med en mycket datorlik röst att de inte ville prata med mig nu, men gärna senare, en annan gång, som jag faktiskt nästan fick välja! Men det var bråttom att välja, tyckte datorsköterskan, och noga hur siffrorna trycktes in. Gör om, gör rätt sen nästa fråga och så proceduren en gång till. Personnummer ville hon ha för att sköterskan (den riktiga?) skulle ha min journal redo vid det kommande samtalet.

Vid det beslutade klockslaget ringer telefonen. Ett Stockholmsnummer, så jag svarar inte för jag väntar ju på ett viktigt samtal från min vårdgivare i Göteborg. Samma nummer ringer strax igen. Jag svarar, och det är sköterskan (eller åtminstone någon?) från företagshälsovården. Egentligen vill jag inte alls ta samtalet då jag befinner mig på allmän plats, (många idag verkar inte ha problem att gapa ut sina privata angelägenheter på stan men det har JAG). Trots den givna valmöjligheten för uppringning hade jag inte riktigt ett val.

Sköterskan ringde från företagshälsovårdens central i Stockholm. Jag framförde mitt ärende kortfattat och talade om att jag ville tala med den sköterska som vaccinerat mig, för råd och journalanteckningar. Det kunde jag inte få förrän i nästa vecka, men sköterskan borta i Stockholm kunde skriva i min journal, föreslog hon. Jag ångrar att jag inte frågade vad tusan hon hade i min journal att göra? Hon har aldrig träffat mig, vet inte vem jag är, kommer antagligen aldrig träffa mig och har absolut inte med min vård att göra. Påstridiga, envetna jag krävde hur som helst telefontid med rätt person.

Det jag vill säga med detta är att DET FUNKAR INTE. Att telefonkontakt med sin egen vårdpersonal är en snårdjungel att ta sig fram genom är vi redan tragiskt vana vid. Men ska vi acceptera att en helt främmande människa på andra sidan landet har fri tillgång till vår journal? Dock måste jag erkänna, det var otroligt korkat av mig att så blåögt tro att jag skulle bli hänvisad till personal på min egen vårdcentral som jag besöker. Idag kan du inte förvänta dig sådant, det är du inte värd nämligen. Men är du en trasig serverdator har du snart en bekymrad liten trupp it-tekniker omkring dig som gör allt i sin värld för att bota vad du nu kan ha för fel.

Jag älskar att jobba på en liten mottagning, där jag är både vårdpersonalen patienten träffar och som svarar i telefon när de ringer. Jag tror att det skapar trygghet och förtroende. De vet vem jag är och jag lär mig sakta men säkert vilka de är och kan på så vis hjälpa de flesta mycket bättre per telefon. Jag tycker om att svara i telefonen, att skapa relationer och på så vis kunna ge bra service.

Hur vill ni själva ha det som patienter?
Är det viktigt hur er journal hanteras och vem som har tillgång till den?
Vart tror ni att vi är på väg i det avseendet?

No Comments

    Dela gärna med dig av dina tankar med en kommentar!

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

    %d bloggare gillar detta: