Jag föreläser digitalt för tandsköterskestudenter
Japp, jag föreläser digitalt för tandsktöerskestudenter om allt det där som inte står i kurslitteraturen. Det där livsviktiga som ofta glider undan mellan all ny kunskap om karies och smittskydd. Oj, i det där brinner mitt hjärta!
Det har varit tunt med föreläsande det senaste givetvis, en digital föreläsning i början av året och så nu small det till med ännu en. Det är verkligen en av mina favoritgrejer, att möta tandsköterskestudenter och prata om brännheta saker som engagemang, yrkestitel och lön!
Teknikens under sker av en pandemi
Förra veckan kopplade jag upp mig via Microsoft Teams mot TUC Bromma Tandsköterskeutbildning. Så jädra kul och efterlängtat för egen del. 😀
En mycket stor positiv sak, som jag förmodar kommit i pandemins kölvatten, är att de har en föreläsningssal specifikt utformad för distansundervisning, med storbilds-tv, projektor och högtalare. Den bästa finessen var att hela rummet agerade som en mikrofon, vilket innebar att eleverna fritt kunde ställa frågor utan att be om mikrofon eller koppla upp sig själva med headset. Det gjorde verkligen skillnad!
När jag kör digitalt vill jag att åhörarna ska se både mig och min Power Point, absolut inte bara det ena. Oftast blir det då så att man som föreläsare blir inklippt i en liten liten ruta i hörnet av sin presentation. Inte lätt att skapa kontakt med publiken så känner jag.
Men på TUC Bromma blåstes jag upp på en stor tv-skärm BREDVID en ännu större projektorduk som visade min presentation. Så jädra stiligt. ^_^
Det enda negativa (förutom att jag faktiskt inte var på plats fysiskt för det är ändå alltid bäst) var att deras kamera var riktad mot främre delen av salen så jag såg inte eleverna om de inte gick fram. Deras lärare placerade sig dock i mitt synfält, så det kändes lite bättre. Man riskerar annars att få känslan av att föreläsa för sig själv, vilket blir ytterst märkligt! Haha…
Fördelar med att föreläsa digitalt
Jag måste påpeka att jag föredrar att föreläsa och träffa människor på plats fysiskt. Men nu har det varit svårt det senaste, samt att i vissa fall finns det övervägande fördelar med möjligheten till distansföreläsning.
Jag bor i Göteborgstrakten och har mest föreläst på tandsköterskeutbildningarna här, som jag kan ta mig till på ca 1h enkel resväg. Givetvis önskar jag nå ut till fler utbildningar, men då blir resvägen sådan att jag måste ta ett högre arvode, och i vissa fall kanske tvingas övernatta, vilket också bidrar till högre kostnader givetvis. Att resa slukar verkligen tid, tid för jobb och tid för familjen.
Sedan är det VAB-skräcken! Hehe eller ja, sjukdomsskräcken får jag väl säga då även jag kan bli sjuk såklart. Med ett sjukt barn hemma eller egna symtom ställs resor och fysisk närvaro in på studs, med kort varsel. Usch så det skapar stress i mitt hjärta, den där oron. Det är sannerligen mycket VAB och sjukligheter här nu, sedan semestern har min lilla familj haft drygt en vecka då alla varit friska samtidigt. Idag började vi om igen med snorig lillasyster. 🙁
Så att välja en digital föreläsning när jag bokas långt-bort-i-stan ger större trygghet. Jag kan frotfarande hålla låda för er med snorig näsa, och det går oftast att lösa med förkylda barn i hemmet. Ställa in är så himla tråkigt, fint att slippa.
Så summa summarum blir det billigare och mindre risk för inställd föreläsning när jag bokas för distansföreläsning.
Men jag hoppas att vi ses
Ja, för det är mycket svårare att skapa kopplingar människor emellan på distans. Jag jobbar för att få till den där känslan av samhörighet, gemenskap… det är så viktigt. Men tänker att vi säkert ska ses i framtiden, snubbla över varandra på Swedental eller Tandsköterskeförbundets Yrkeskonferens.
Då ropar ni ”Hallå Johanna! Vi sågs i cyber-space, det är vi! Hurra!” 😀
Nu vill jag säga tack
Till fantastiska Nina Karhu, utbildningsledare på TUC Yrkeshögskola i Stockholm, som bjöd in mig till sina härliga studenter. Och såklart tack till er studenter som var med, ert engagemang kändes verkligen även då vi inte var i samma rum. Många skarpa frågor och bra diskussion!
Vill ni att jag kommer och föreläser hos er så läs lite här om mitt innehåll och swischa iväg ett mail. 🙂
Hej Johanna! Är på min första praktik nu och känner mig så förvirrad. Vet inte om det är detta jag vill jobba med fast jag längtat så mycket efter den här utbildningen, i flera år! Trodde jag skulle trivas så mycket bättre än vad jag gör. Är på en liten privat klinik med 1 tandläkare, 1 tandhyg och 1 tandsköterska. Känns som att tandsköterskan ”testar” mig hela tiden och låter mer irriterande än ”schysst” när jag gör ett misstag. T.ex så tappade jag ett vinkelstycke andra dagen och då säger hon: ”Mmm…. Tänk på att de där kostar mellan 10.12.000…” sådär med en ganska seriös ton. Detta är bara ett exempel bland många saker hon sagt eller ”inte sagt” till mig under alla dagarna, vilket har gjort mig otroligt osäker. Jag känner mig inte bekväm med henne och det känns som att jag ska klara allt felfritt fast hon sagt att de inte kräver någonting av mig som är så ny. Men samtidigt är det inte alls känslan hon ger mig när hon är så otroligt hård på allting. Finns liksom ingen förståelse för hur jag kan känna. Har fått stå i sterilen mestadels av tiden då det är en sådan liten klinik och saker ska in till sterilen hela tiden. Har nu senaste dagarna fått ”hålla i sugen”. Några av mina klasskamrater trivs hur bra som helst på sina praktikplatser. De har fått polera, pensla på fuorlack, fixat journaler osv. Jag har ”bara” fått stå i sterilen, städat, ta emot patienter och hålla i sugen. Hur vet man om jobbet är rätt för en när det inte känns kul alls just nu? Längtar bara tillbaka till skolan och den här 1,5 veckan som är kvar kommer kännas som en evighet. Börjar redan oroa mig för LIA 2 då jag har hört att man har mycket mer krav på sig och ska kunna mycket mer. Men om man inte får göra så jättemycket på sin LIA 1 och inte känner sig bekväm, hur ska man då klara LIA 2? Kan handledaren verkligen vara anledningen till att jag känner mig osäker och har lite ångest över att behöva gå till praktikplatsen? Kan hon vara anledningen till att jag blir osäker på om jag valt rätt? Eller är det jag som inte passar. Hur vet man?
Kände bara för att skriva av mig.
Hej Elza!
Åh, det är inte alls lätt när det blir så här, särskilt när dina förväntningar nog varit höga tänker jag. <3 Kom ihåg att detta är en arbetsplats som många andra, och precis som när man är ute i arbetslivet och jobbar så finns det de platser där man trivs och så de där man inte alls klickar med kollegor t ex. Det är som med alla mänskliga konstellationer i livet, ibland funkar det bara inte och det är kanske ingens fel och det säger absolut inget om huruvida du passar i yrket eller inte! Det enda som egentligen betyder något är ju att du vill bli tandsköterska. 🙂 Jag har haft kontakt med många studenter som haft bra mycket mer kaos och kalabalik på sin LIA, men de har ändå blivit tandsköterskor och bra sådana! Jag kan på sätt och vis förstå tandsköterskan på kliniken, för det är ibland jättesvårt att släppa till en student, då precis som hon säger instrument är svindyra, allt är supernoga osv. Kanske hon känenr press på sig och ett ansvar gentemot sin chef om något går fel? Kanske är hon orolig och stressad över det, men inte vill säga något. För hon ska ju vara din handledare och inte osäker. Bara lite bollande av mina tankar. 🙂 Det kan vara trixigt på en så litenb klinik, jag jobbade med en ensam tdl och hade en elev en gång. Det var verkligen intensivt och stressigt att få ihop allt.
Mitt bästa råd till dig är att försöka strunta i hur hon säger saker och fokusera på det du faktiskt lär dig. För lär dig gör du, och nästa LIA så sök en större klinik. Försök få praktik både privat/FTV. Be din lärare om hjälp och berätta hur det känts! Detta är sannerligen ingenting du ska läsa in något i om dig själv och ditt val, vännen. Du vet ju vad du vill. Gå mot det. <3 🙂
Så kul att få lyssna på dig och så glad att jag kunde bidra med att nå ut extra till de blivande tandsköterskorna med en så grym och inspirerande tandsköterska som dig! 😊
Åh, blir superglad av att höra, Nina! Så sjukt kul om man kan få ha ett enda lite finger med i leken för att göra skillnad för andra i sitt liv. <3 🙂