Min arbetsvardag

Jaha, nu är hon sjuk igen

De två sista veckorna innan semestern innebar smått sjukdomskaos här hemma. Den ena efter den andra golvades vi av covid. Min värsta dag hade jag sådan fruktansvärd huvudvärk att jag inte kom ur sängen. Halsen kändes som ett öppet sår och jag har hostat hemskt fram till nästan nu. Däremot har jag knappt haft feber och inga andningssvårigheter. Kanske tack vare att jag trycker i mig maxdos astmamedicin. Ja, vaccinerad är jag och hade covid i februari/mars.

Covid covid covid

Det senaste året har jag varit sjuk extremt ofta (även annat n covid). Det känns som att det räcker att någon med ett virus tittar på mig så hoppar det över till mig. Tröttsamt, inte bara fysiskt utan det dränerar en även psykiskt att vara frånvarande från jobb så ofta samt veta att kollegor blir lidande. Och inte minst allt i privatlivet som ställs in, skjuts upp eller helt enkelt inte orkas med. En ständig känsla av att ”komma efter” i livet och aldrig orka hämta hem.

Annons

Jag finner det svårt att koppla av och fokusera på tillfrisknandet hemma, stressen av att ha sjukfrånvaro ofta från jobbet och vetskapen om att det drabbar kollegorna är ständigt närvarande. Detta har inget att göra med kollegor eller arbetsledning, denna oro klarar jag galant att manifestera på egen hand.

”Jaha, nu orkade hon inte komme till jobbet igen då.”

Något som däremot understrukit dessa känslor är en av mina första erfarenheter från tandvården. Under en LIA (Lärande i Arbete; praktik) stod jag tillsammans med ett par medarbetare som sins emellan ifrågasatte en annan kollegas sjukfrånvaro. Visst kan man undra varför någon är borta ofta, men det fanns ingen empati i deras uttalande. Snarare var det högst anklagande och misstroende.

Jag stod där, mitt i gruppen, och kände mig väldigt obekväm. Jag visste inget om denna kollega eller bakgrunden. Jag minns hur jag tänkte att jag inte borde höra detta samtal. Det var verkligen inte menat för mina öron, en utomstående praktikant. Jag hann också känna av känslan… ”Det är så här det skulle pratas om mig om jag var frånvarande på den här arbetsplatsen”.

”Ord lever längre än gärningar.”

Min känsla där och då var såklart ingen sanning. Men känslor väger tungt, de bryr sig inte om sanningar. Och ord som uttalas kan etsa sig fast i en evighet. Den där lilla episoden under min LIA utgör en ytterst minimal bråkdel av mitt yrkesliv. Ändå är det en erfarenhet som stanant kvar.

Jag har lärt mycket av de där orden, reflekterat och utmanat mig själv genom dem. Kommer på mig själv med att tänka ”lät jag nu?”. Försöker bära med mig den positiva lärdomen om hur jag vill bemöta andras frånvaro. Det krävs påminnelser till mig själv.

Människan har snabbt till att döma andra. Så är det. Men vi kan bli medvetna och sträva mot att ta ett aktivt ansvar över hur vi bemöter och uttalar oss. För det är ju kanske inte som vi tror.

Citat: Alla utkämpar en strid som du inte vet något om. Var snäll. Alltid.

2 kommentarer

  1. Du är inte ensam… oxå varit sjuk så mycket att jag fick fylla i ett formulär o ha det obl samtalet när man varit sjuk 6 ggr/ år…. Kändes förnedrande. Och jag är inte hemma om jag inte måste o knappt då…. Igenkänning på allt du skriver. Och precis, man ska inte döma någon annan. Fråga istället hur de mår så får du bäst svar☺️Önskar friskhet till alla nu.

    1. Tack för dina omtänksamma ord, Anna! Tycker det är lite konstigt att dra till med de där formulären i dessa covid-tider. Vi måste ju fortfarande vara hemma vid minsta symtom. Såklart det kan bli rätt mycket sjukfrånvaro då, oavsett. Jag har tänkt mycket detta året på hur det påverkar oss alla mentalt… och att det just nu är superviktigt att vara snäll mot varandra och peppa! KOm ihåg då, Anna, att det ädr pappret är bara ett papper. Inget som berättar hur du faktiskt är eller någon som helst sanning. Du är bra! Kram! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade artiklar

Back to top button

Adblock Detected

Det kostar att driva en hemsida, annonser är det som gör att jag kan hålla bloggen igång. Därför ber jag dig att stänga av Adblockers. Tack!