Preventivmedel och vad de gör med oss 1


Nej, det här har inte med tandvård att göra men jag måste skriva om det. Jag fick ett brutalt uppvaknande när jag nyligen bytte preventivmedel och kände att vi pratar alldeles för lite om detta, även vi kvinnor är sjukt kassa på att diskutera hur vi skyddar oss och vad det gör med oss. Det är dags att börja fundera över vad vi stoppar i kroppen och knoppen, ofta utan att tänka två gånger.

Min historia:
Började äta P-piller när jag var 19. Jag gick till Ungdomsmottagningen och fick fylla i en blankett om min hälsosituation plus samtal med barnmorska. De frågade bl a om hjärt-kärlsjukdomar i familjen, tobaksvanor och psykisk hälsa. Detta är enda gången jag fått en övergripande ”check-up” vid vårdkontakt för preventivmedel.

Slutade med p-piller efter ca 4 år och hade uppehåll några år. Gick sedan till Mödravårdscentralen (MVC) när jag ville ha skydd igen. De frågade om jag hade några hjärt-kärlsjukdomar i familjen, sedan skrevs p-pillret Celest ut. Nemas problemas.

När vi bestämde oss för barn 2014 slutade jag med p-piller. Det tog ca två veckor för korken att lossna ur champagneflaskan (tack Karin Sjögren för denna perfekta liknelse) och plötsligt mådde jag så knasigt bra som jag sällan gjort innan. Hann dock inte njuta så länge innan jag blev befruktad.

I höstas satte jag in kopparspiral, just för att slippa hormoner och eventuell nedstämdhet. Men som den ammande mamma jag var kände jag mig snart som en uppskuren mjölkko, så mycket blödde jag nu under mensen! Stod ut ett par månader innan jag valde att byta till hormonspiralen Mirena. Barnmorskan sa att jag kunde få mellanblödningar ganska länge, det var det. Det gick två-tre dagar och sedan drogs världen undan under mina fötter. Jag satt och grät i en hel dag, klarade knappt att ta hand om dottern. Sedan följde ångestattacker, ilskeutbrott, ständig irritation och nedstämdhet som skrämmande fort grabbade tag i min livslust och smulade sönder den till ingenting. Visst kan man ha dippar, men att totalvända på bara ett par dagar och bli personlighetsförändrad är varken normalt eller ok. En dag slängde jag en sax genom rummet. Alla de känslor jag kände kände jag så väl igen från tiden med p-piller. Därför reagerade jag fort och kontaktade MVC. När jag berättade hur det var sa barnmorskan ”Den där tar vi ut nu direkt”. Jag hade att välja på att pröva spiralen med mycket mindre hormon, kopparspiral igen eller ingenting. Tog chansen i handen och valde hormonspiralen Jaydess. (Man kan tydligen vara överkänslig mot hormonet progesteron (gulkroppshormon) som finns i alla hormonella p-medel.)

Det ologiska i att använda preventivmedel för att kunna njuta och ha kul med sin man, men må så dåligt av preparatet att man inte ens har lust att ta i honom.

Nu har det gått två veckor och jag mår mycket bättre. Ingen ska behöva må så, eller på något annat hemskt vis, för att man vill skydda sig. Jag kanske reagerade väldigt extremt, men jag vet inte för det pratas inte om sådant här! Vi stoppar i oss hormoner som en självklarhet, oftast utan att tänka så mycket kring det, eller hur? Det kanske funkar jättebra för dig, men hur många går med nedstämdhet och konstigt humör under många år utan att förstå eller få en enda fingervisning om vad det kan bero på? I mitt liv har det funnits flera tillfällen där läkare skulle kunnat yppa en fråga om mina p-pillers delaktighet. Med preventivmedlens rediga lista på biverkningar tycker jag det hade varit på sin plats att ta med i kalkylen precis som man gör med andra mediciner. Läser man om Cilest är det anmärkningsvärt mycket varningar och restriktioner, bl a gällande blodpropp. Många tillstånd listas där du absolut inte får använda läkemedlet. Så här ser listan på biverkningar ut för Cilest (taget ur FASS):

Följande biverkningar har beskrivits för Cilest:

Mycket vanliga biverkningar (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

  • huvudvärk
  • illamående, kräkningar och diarré
  • mellanblödningar
  • smärtsam menstruation
  • onormal bortfallsblödning (som tidig menstruation).

 

Vanliga biverkningar (kan förekomma hos fler än 1 av 100 användare):

  • urinvägsinfektion
  • infektion i slidan
  • allergisk reaktion
  • svullnad på grund av ansamling av vätska i kroppen
  • humörbesvär som t.ex. depression
  • humörförändringar
  • sömnsvårigheter
  • nervositet
  • migrän
  • yrsel
  • magsmärtor
  • uppsvälld mage
  • förstoppning
  • gasbesvär
  • akne
  • utslag
  • muskelkramper
  • värk i armar och ben
  • ryggvärk
  • en eller flera uteblivna menstruationer
  • flytning från slidan
  • ömma bröst
  • bröstsmärta
  • svullnad
  • trötthets- eller svaghetskänsla
  • viktökning.

 

Mindre vanliga biverkningar (kan förekomma hos fler än 1 av 1000 användare):

  • avvikande resultat i gynekologiskt cellprov (Papa-prov)
  • viktökning eller -minskning
  • ökad eller minskad aptit
  • ångest
  • förändrat intresse för sex
  • svimning
  • domningar eller stickningar
  • synstörningar
  • torra ögon
  • hjärtklappning
  • högt blodtryck eller förhöjning av blodtrycket
  • värmevallningar
  • andfåddhet
  • håravfall
  • ökad behåring
  • klåda med eller utan nässelutslag
  • hudrodnad
  • missfärgning av huden
  • muskelvärk
  • utsöndring från brösten
  • förstoring av brösten
  • cystor på äggstockarna
  • torrhet i slidan och på huden utanför slidan
  • viktminskning
  • bröstcancer
  • icke-cancerrelaterad (godartad) tumör i levern
  • icke-cancerrelaterad (godartad) knöl i bröstet
  • avvikande förändringar i bröstvävnaden
  • avvikande blodfettvärden (t.ex. kolesterol)
  • krampanfall
  • problem med användning av kontaktlinser
  • svullnad av ansikte, tunga eller svalg som kan orsaka svårigheter att svälja eller andas och som kan inkludera eksem
  • smärtsamma, röda utslag på armar och ben
  • nattsvettningar
  • minskad mjölkproduktion.

 

Sällsynta biverkningar (kan förekomma hos färre än 1 av 10 000 användare):

  • farliga blodproppar i en ven eller en artär, t.ex.:
    • i ett ben eller en fot (dvs. DVT)
    • i lungorna
    • hjärtinfarkt
    • stroke
    • mini stroke eller övergående stroke liknande symtom, som kallas transitorisk ischemisk attack (TIA)
    • blodproppar i levern, magen/tarmarna, njurarna eller ögonen.


Följande biverkningar har beskrivits för Mirena:

Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

  • Huvudvärk
  • Buk- och bäckensmärta
  • Förändringar i blödningsmönstret såsom ökad eller minskad menstruationsblödning, stänkblödning, kortare eller längre menstruationsperioder, förlängt intervall mellan blödningarna eller inga blödningar alls..
  • Vulvovaginit (inflammation i yttre könsorganen eller vagina)
  • Flytningar

 

Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

  • Nedstämdhet/depression
  • Migrän
  • Illamående
  • Akne
  • Hirsutism (kraftig kroppsbehåring)
  • Ryggvärk
  • Inflammation i övre könsorganen
  • Cystor på äggstockarna
  • Menstruationssmärtor
  • Smärta i brösten
  • Utstötning av inlägget från livmodern (helt eller delvis)

Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

  • Alopeci (håravfall)
  • Kloasma (brunpigmenterade fläckar i ansiktet) och/eller kraftig pigmentering av huden

Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1000 användare):

  • Perforering* av livmodern

Har rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare)

  • Överkänslighet (allergisk reaktion), inkluderande utslag, nässelfeber och angioödem (kännetecknas av plötslig svullnad av t.ex. ögon, mun och hals)
  • Ökat blodtryck.
  • Blodförgiftning har förekommit efter insättning av livmoderinlägg.

 

Notera att biverkningarna för Mirena är mycket färre MEN mycket vanligare. Många biverkningar listas för läkemedel rent allmänt, men jag tycker det är anmärkningsvärt för något som vi kvinnor mer eller mindre bara förväntas stoppa i oss under större delen av våra liv. Många som jag pratat med berättar om biverkningar som varat permanent eller i upp till ett år. Så länge står vi kvinnor alltså ut. Det värsta är att vissa pratade om detta som en naturlig del och att det är ok att blöda lite när som helst och vara småledsen i ett år, för sedan stabiliserar det sig oftast. Ett år. HALLÅ ,ETT ÅR AV DITT LIV! Får jag fråga er män, (ni fina som faktiskt också bryr er och läst så här långt) hade ni sagt ja till dessa preventivmedel för egen del? Eller tycker ni som vissa rediga barnmorskor att ”det är sånt man får ta” ”för så är det att vara kvinna”?

Jag är inte ute efter att bojkotta eller sprida skrämselpropaganda, men jag vill öppna våra ögon och munnar för den här diskussionen!

Vill ni läsa mer om preventivmedel lämnar jag några länkar här. Väldigt allmän info. När jag mådde skit och sökte fakta och råd på nätet fann jag löjligt lite av det jag ville veta. Låt oss vilt spekulera i varför det är så här…

1177
RFSU
Wikipedia

Förresten har det visst med tandvård att göra, för varken mina kollegor eller patienter hade velat möta mig så som jag mådde för några veckor sedan. Men nu är jag ganska solig igen. 🙂



Kommentera

En tanke om “Preventivmedel och vad de gör med oss

  • kicsibenavilag

    Tack Johanna för det underbart skrivet inlägg! Jag upplevde samma med dem mesta preventivmedel och nu efter två barn bestämde vi att ha kondom istället. Jag ska aldrig mer stoppa i mig hormoner som gjorde mig agressiv, olustigt med allt, deprimerad och framförallt orsakat sköldkörtelsjukdom som jag är medicinerat nu livet ut… Synd att man blir inte alls informerad om biverkningar som är mycket mer och värre än fördelar, tycker jag. Man har annan möjlighet att skydda sig mot oönskad graviditet än dem grova hormoner. Fast vi alla är olika hur våran kropp reagerar, men men…