Min arbetsvardag Tillsammans är vi starka

Visa uppskattning, så svårt?

Hej lilla livet, hur står det till? Jo tack bra, benen upp och huvudet ner!

Vet ni, det krävs inte mycket alls för att det ska kännas värt att åka två timmar enkel väg för att komma till jobbet. Det är otroligt små saker som gör att jag tycker det är ok att behöva lägga mig kl 21 för att gå upp kl 05:15. Jag hinner inte med det jag önskar och måste, och det är bara detaljer som ändå får det att kännas absolut värt det! Kan ni gissa vad de där små detaljerna är?

UPPSKATTNING!

Att min chef påpekar hur roligt det är att jag är tillbaka. Att min nya kollega säger att hon kommer sakna mig när det är min föräldralediga dag nästa dag. När patienterna ler stort eller blir glada i telefon när jag åter är på plats. När en arbetskamrat tänker på att vi ska ha det extra trevligt på Måndagar och köper MumsMums. När någon gör det lilla extra jobbet och sjasar iväg mig hem med min familj. Att mina medarbetare lyser upp och säger tack när jag snabbt tagit itu med en angelägen arbetsuppgift. När man spontant får en bukett rosor!

Inga konstigheter alls, eller hur? Så små saker, som gör så väldans mycket. Visst, det betalar inte mina räkningar, men det är skillnaden som gör att jag trivs med hjärtat och känner glädje över min arbetsplats. Det i sin tur får mig att vilja lägga i den högre växeln för att det ska gå bra för kliniken och gynna både patienter och oss som jobbar där. Utan dessa små detaljer kan jag lova att jag bara anstränger mig så mycket som anställningsavtalet kräver.

Känner man inte hjärta så ger man inte hjärta.

En bukett blommor på jobbet. Så enkelt, så underbart! Ett ”tack”. Så litet, så värdefullt. Enda gången du verkligen BÖR skvallra, när du hör någon säga berömmande saker om din kollega. Vill inte du höra om det sägs fina saker om dig? Såklart! Men då måste du sätta bollen i rullning och starta det goda skvallret. När jag var liten sa vi ”Den som sa det han var det!” och det stämmer absolut.

Uppskattning

Tyvärr hör jag så ofta om människor som inte trivs på jobbet, som verkar slita och kämpa utan att känna sitt värde. Hur många gånger har jag själv inte kommit med kommentaren ”Ingen tackar dig för att du sliter ihjäl dig!” och det känns sant. Uppskattar ni era kollegor och anställda, eller är de bara namn på en lista över folk som ska få jobbet gjort? Jo, men jag uppskattar verkligen mina anställde, tänker du. Visar du det, eller fastnar de varma orden i en omloppsbana uppe i knoppen? Ibland måste vi rannsaka oss själva, hur vi tror vi gör och hur vi faktiskt gör. Självklara saker kan vara så självklara att de går en förbi. Har ni tänkt på det? Ganska mänskligt skulle jag tro. 🙂

Det är svårare än någonsin att hinna och orka skriva nu, men det finns inget mer drivande än att veta att människor läser det man skriver, ber om ens tankar och reflektioner och deltar i diskussionen! TACK till er, ni är fantastiska som engagerar er och jag vill kasta blommor på er! 😀

No Comments

    Dela gärna med dig av dina tankar med en kommentar!

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

    %d bloggare gillar detta: